Sänkt kommunalskatt för den som skrotar sin EPA-traktor i Mönsterås

 

De kör långsamt, blockerar trafiken och spelar undermålig musik på högsta volym. – Nu sätter jag ner foten, säger Mönsterås kommunalråd Anders Bielke som har fått nog.

Mönsterås kommun har tröttnat på EPA-raggare som skapar oreda på Mönsterås gator, ja inte bara där.

- De har till och med spunnit runt på gårdsplanen här på Kråkerum. Peder Turesson Bielke har börjat spöka här nu för det, säger kommunalrådet och suckar bekymrat.

Efter en lång debatt på gårdagens kommunfullmäktige beslutades att den som ställer av sin EPA-traktor får sänkt kommunalskatt under ett år, medan den som vägrar får höjd skatt.

- Ekonomi är ett bra styrmedel, säger moderaternas ordförande Litt-Karie Pompeij, och brister ut i ett gällt skratt. – Det har vi ju sett när vi tagit bort bidragen för sjuka och arbetslösa. De bara försvinner, en efter en.

- Nä, det ska inte va fett att ha EPA-traktor, säger liberalernas Örn Biskopsuddén och fortsätter: - Det här handlar om latmaskar som inte vill anstränga sig och ta riktigt körkort.

Kristdemokraterna ville ha en mellannivå, men fick inget gehör för det.

- Ja, vi föreslog att den som byter ut Fröken Snusk och Eddie Meduza mot kristen musik skulle få oförändrad skatt, säger Christenina Påvenina Trähdgren.

Socialdemokraternas Bob Rapp hade hellre sett en annan lösning.

- Det här är ungdomar på glid som kommer från svåra hemförhållanden där föräldrarna dricker dyrt rödvin och handlar på Algots. Om vi bara kunde få med föräldrarna i NTO och ungarna i scouterna så tror jag mycket skulle se annorlunda ut. Vi i S förespråkar fler förebyggande åtgärder.

Miljöpartiet var helt emot förslaget om ekonomiska styrmedel.

- Inte så att vi tycker om EPA-traktorer som kör runt och smutsar ner miljön, men vårt förslag är att kommunen ska dela ut gratis el-traktorer istället. De traktorerna har en stor propeller på taket som snurrar av bara farten, vilket i sin tur alstrar den energi som behövs. Det är en slags vindkraftsfordon, helt enkelt, säger El-Bara Holgersdottir och får medhåll av Felix Hamrin, fd liberal statsminister, från Vänsterpartiet.

- Ja, borgarna vill som vanligt sabotera för arbetarklassens barn.

Sverigedemokraterna lade fram ett helt eget förslag.

 – Ja, det är bara att utvisa de invandrare, ja man får ju inte säga N-ordet längre, som kör omkring i de där moskéerna på 4 hjul, med arabisk ”musik” som våldför sig på oss vanliga svenskars öron, säger SD:s starka kvinna i Mönsterås Ashia Jumana Nazira.

Bob Rapp påpekar att det mest är svenska ungdomar som lyssnar på Fröken Snusk och Eddie Meduza som har EPA-traktorer.

- Men Bob, varför såg du inte det här komma? Vi hade inte det här problemet före massinvandringen 2015, säger Nazira.

- Snarare att vi inte hade det här problemet före SD. Eddie Meduza gav ut skivor under pseudonymen E. Hitler så här finns ju en tydlig koppling till ditt parti, avslutar Bob diskussionen och hoppar in i sin EPA-traktor, en kapad gammal SAAB med rattväxel som går på blyad bensin. - Jag hann köpa 50 dunkar i Algeriet innan blyad bensin förbjöds där 2021, säger Bob och vinkar adjö.

The Quill: Wheel of illusion - En kreativ och kompromisslös höjdpunkt

 

Det finns band som efter 30 år är trötta, men som ändå ger ut intetsägande plattor för att dra in några ören och kunna göra ännu en turné. Det gäller inte mönsteråsbaserade The Quill som med sin 11:e skiva Wheel of illusion går sin egen väg utan att snegla på vad som just nu är hippt. Wheel of illusion är i själva verket en kreativ och kompromisslös höjdpunkt som står över alla trender.

The Quill har alltid stått för någon slags helgjuten kvalitet. Det här är män som kan sin sak. Trogna sina rötter, i huvudsak 1970-talets hårdrock, en dos psychedelica och faktiskt, utan att vara elak, en gnutta symfonirock, hårdfunk och grunge, men ändå med en egen ton där musik och texter skapar en väl fungerande helhet.

Nya skivan börjar lika tungt och ödesmättat som en symfoni av Sjostakovitj, för att sedan övergå i en av de mer briljanta rifflåtarna bandet har gjort. Sedan fortsätter det mullra som ett böljande åskoväder. Bandet lyckas med konststycket att vara både catchy och komplicerade. Det är varierat och dynamiskt och ganska melodiöst för att vara hårdrock. Varje låt är en egen stig i en musikalisk urskog. Man vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn. Gitarrerna gnisslar, ylar och jämrar sig. Trummor och bas är i symbios likt ett äldre par som varit gifta i 60 år. Sången är precis så skarp som man hade hoppats på. Här finns till och med orgel eller om det är synth i ljudbilden. Utan att ha hunnit detaljstudera texterna så får man en mörk apokalyptisk känsla av en värld i oordning där någon ändå försöker finna sin väg, men lyriken är befriande fri från de klichéer man så ofta möter inom hårdrocken. Att bandet släpper skivan på långfredagen är kanske en slump, men det är svårt att tänka sig en bättre lämpad dag.

Skivrecensenter slösar ofta med stora ord, vilket gör att de förlorar i värde när de verkligen behöver användas. Det finns sannolikt mönsteråsare som betraktar The Quill som ett i raden av alla ”lokala” band. Därför bör det sägas att The Quill är ett band av allra högsta internationella klass. Frågan är om det finns något annat band i den här genren som är på den här nivån just nu. Den nya plattan får mig att tvivla.

Finns det något att invända? Det finns någon låt som jag först tyckte att skivan kunde varit utan, men när man får helheten så passar den ändå in i tematiken. Sedan är jag väldigt förtjust i att man använt sig av orgel/synth här och var, och jag hade inte klagat om det varit än mer av det. Några svaga låtar har inte skivan, utan här finns några av de absolut bästa bandet gjort. Lyssna exempelvis på skivans sista spår Wild mustang.

The Quill har inte bara gjort en bra platta. De har gjort en kreativ och kompromisslös höjdpunkt. Det är bara att hoppas att The Quill inte följer principen att sluta när man är på topp.

Ny årgång av Stranda

 

Har läst nya årsboken från Stranda Hembygdsförening och skrivit ner mina tankar.
Det är långt ifrån alla hembygdsföreningar som ger ut en årsbok, men Stranda Hembygdsförening har ända sedan 1927 försett oss med artiklar om bygdens historia. Särskilt under professor Ivar Modéers redaktörskap fram till 1960 hade skriften dessutom en stark förankring inom vetenskapen och förmedlade ofta nya rön från forskningsfronten.

I denna, den 97-98:e, årgången får vi åtta artiklar på drygt 100 sidor. Det är med andra ord en generöst tilltagen skrift.

Alla artiklar fokuserar på 1900-talet, vilket innebär att man förbiser alla andra tidsepoker i bygdens historia. Visserligen är det viktigt, och ibland bråttom, att dokumentera samtidshistorien innan människor går bort. I den meningen gör man här en lovvärd insats. Flera av artiklarna innehåller intervjuer med människor som nu nått en aktningsvärd ålder, och två hann avlida innan boken kom i tryck. Särskilt artiklarna om Mönsterås färghandel och Alvinssons är värdefulla.

Jag vet av egen erfarenhet att de artiklar och föredrag som handlar om 1900-talet är populärast. Människor minns och känner igen sig.

Med det sagt så skulle man önska en större balans mellan 1900-tal och de äldre epokerna. Det borde inte vara några svårigheter eftersom det har kommit en hel del ny forskning bara de senaste 10 åren. En årsboks uppgift kan inte enbart vara att berätta om sådant som ligger inom minnets horisont, utan borde belysa olika aspekter och tider av bygdens historia.

7 av de 8 artiklarna är skrivna av samma person som ingår i redaktionskommittén. Kanske skulle man kunna ta in fler skribenter för att bredda tematiken. 3 av artiklarna är företagshistoria, 3 personhistoria och 2 skildrar olika delar av tätorten. Eftersom föreningens täckningsområde är betydligt större än tätorten Mönsterås, så skulle man önska att fler artiklar behandlade socknens landsbygd.

Årsboken innehåller en artikel som aldrig borde ha publicerats. Den handlar om en mans kärlekshistoria i Stockholm. Berättelsen i sig är det inget fel på, men den hade gjort sig bättre i Mitt livs novell än i en hembygdsbok. Artikeln har nämligen ingen som helst relevans för Mönsteråsbygdens historia.

För att sammanfatta: Strandas redaktionskommitté förtjänar beröm för att man troget fortsätter ge ut sin årsbok som snart kan fira 100 år. Föreningen gör också en värdefull insats som intervjuar människor som snart kan vara borta. Däremot borde man bredda sig till även äldre tidsepoker, väva in ny forskning och även rikta fokus på bygdens landsbygd. Och inga fler mysiga kärleksberättelser!

Vargen och ett gammalt Mönsteråshus

Häromdagen låg det ett kuvert från Mönsterås Bostäder i brevlådan. Jag var tämligen övertygad om att vi fått klagomål (vilket vi mirakulöst nog inte har fått på 20 år; inte för att jag hade brytt mig, men jobbigt att behöva ta strid om sådant), men det var ett presentkort på 200 kr i samband med att bolaget firar 75 år.

Vi har ju en speciell familjesituation och med åren blir man luttrad och sätter mer hårt mot hårt om andra har åsikter. De som har synpunkter har förstås inga som helst kunskaper eller erfarenheter från området. Men trädgården ska jag faktiskt försöka få ordning på. För vår egen trivsels skull.

Vargen diskuteras igen. Vargen utrotades en gång från våra bygder. Nu är den tillbaka. Grattis till vargen och välkommen tillbaka! Dock lär människan med sin självpåtagna makt, arrogans och hybris snart skjuta ihjäl de fina djuren. Precis som om Länsstyrelsen och djurägare hade moraliskt mandat att göra det. Skjuter de vargen/vargarna är de djurmördare och skall så benämnas vid sitt rätta namn. Vargen ingår inte i vår grundföda och är definitivt inte "för många" i Småland. Inte heller riskerar de att orsaka brist på föda eller svält. Ett av de vackraste djuren i Guds skapelse tillsammans med Lodjur (som de också är blodtörstiga efter).

Att man i äldre tider sköt vargar är inget konstigt. På den tiden handlade det om överlevnad. Man levde ofta på marginalen. Idag ser det annorlunda ut och det finns säkert metoder för att bättre skydda får och betesmarker. Varje tid borde forma sin syn på vargen, men det blir samma ramaskri varje gång vargen tar ett par får.

Läser att Jimmie Å...förlåt Johan Pehrson vill införa ett tvingade prov i svenska värderingar för invandrare. Eh, hur ska det gå till? Vad jag vet så har vi svenskar olika värderingar och synsätt på det mesta. Som kristen har jag värderingar som skiljer sig dramatiskt från majoritetsamhällets, exempelvis. Jag har således inte svenska värderingar på många områden, även om det var allmänna svenska värderingar för 130 år sedan. Jag är helt i otakt med tiden, men likt förbenat svensk. Dagens sekulära svenska värderingar är en historisk parentes och är inte särskilt svenska, mer ett utskott från allmänna upplysningsidéer eller materialistiska politiska ideologier. Prov är förstås en orimlig lösning för att skapa en lojal folkmassa lätt att kontrollera. Däremot har jag ingenting emot att man ber invandrare skriva under en försäkran att man lovar följa svensk lag, samt att de får en utbildning i svensk historia och demokrati. Det vore mer rimligt och genomförbart. Ponera att jag tvingas fly till Saudiarabien efter ett litet kärnvapenkrig på norra halvklotet. Om de mot förmodan släpper in mig (öknen är trots allt stor) så skulle jag givetvis inte anpassa mig särskilt mycket till arabisk kultur, däremot följa landets lagar. Man vill inte bli stenad på torget.

För ett par veckor sedan sov jag för första gången på Höjdens hotell i Mönsterås. Det har inte blivit av tidigare eftersom vi bor i köpingen. Men jag ville uppleva huset och atmosfären. Huset kallas nybyggt 1851. Och jo då, det levde upp till förväntningar. Ett fantastiskt hus som hade allt en historiker kan önska sig. Därtill trevlig personal, rena rum och en smaklig liten, men fullt tillräcklig, frukost.

Deportees värmde frusna hjärtan på Söderport i Kalmar

När jag fick veta att Deportees skulle komma till anrika Söderport i Kalmar skyndade jag mig att skaffa en biljett redan i juni. Söderport släpper bara in 200 och vi som hade turen att få komma in fick uppleva något enastående bra.

Deportees är det sympatiska Vindeln-Umeåbandet som har hållit på i 20 år och släppt sju LP-skivor. Bandets stora musikaliska bedrift är att de har lyckats med det omöjliga konststycket att förena indie med arenarock. Det kan vara en svår balansgång när man både vill behålla sin integritet och samtidigt, förstås, nå ut till en bred publik.

På Söderport var det nog musiknördarna som var överrepresenterade så publiken var redan vunnen från start. Kanske var det en kombination av det och rutin som gjorde att bandet gjorde ett avslappnat intryck. Dessutom har man ju en osedvanligt fin låtskatt i bagaget och en riktigt bra ny skiva.

Live blir det än mer innerligt och dynamiskt. Just dynamiken i arrangemangen är möjliga eftersom bandet består av så duktiga musiker. De kan skifta volym, tempo, anslag och tonnyanser på ett sätt som ger gåshud. Låtarna var väl valda och jag uppskattade att bandet vågade spela även sina lugna låtar i en tid då det mesta handlar om korta snabba intryck, vilket på sikt riskerar att forma en befolkning som saknar tålamod för det lugna och genomtänkta.

Ljudvolymen var möjligen en aning hög för ett så litet hak som Söderport, men det är en randanmärkning. Samtidigt är det skönt att bli en del av musiken när ljudvågorna går rakt in i kroppens atomer.

Däremot tyckte jag synd om det utsökta förbandet Dreaming wild (som också spelade med Deportees och gjorde det utmärkt) eftersom några stod vid baren och pratade lika högt som vanligt. Det är direkt oförskämt och okunnigt.

Med det sagt så blev det ändå en kväll som sent ska glömmas.

Kuriosa: Vindeln är förebild för Vindsele i Sivar Ahlruds gamla böcker om Tvillingdetektiverna, de flesta utgivna på B. Wahlströms Ungdomsböcker.

Gymnasieskolan och förskolan på Oknö - hur djupt går analyserna?

När man läser att kommunen har låtit göra en utredning om exempelvis gymnasieskolan eller naturförskolan på Oknö, gör man då en riktigt djup konsekvensanalys, eller beaktar man bara vissa kortsiktiga ekonomiska faktorer?

Väger man in att frånvaron av ett gymnasium eller Oknöförskola kan medföra att familjer väljer att inte bosätta sig här, samt att fler ungdomar flyttar efter avslutade gymnasiestudier på annan ort? Det i sin tur påverkar skatteinkomster och företagen i en negativ spiral.

Även om inte så många sökt till gymnasiet sista tiden, så gör ändå ett gymnasium att Mönsterås känns lite mindre "håla" och mer "en ort i framkant". Har man gjort en kulturell konsekvensanalys? Vad förlorar Mönsterås i form av intellektuellt och kulturellt kapital när en kunskapsbastion försvinner? Har man gjort en social analys? Vad betyder en nedläggning för de elever som av olika orsaker mår bäst av en något mindre skolmiljö med större närhet till lärare? Förutom den rent humana aspekten, så kan det mycket väl leda till en kostnad för kommunen på sikt när en del ungdomar plötsligt inte klarar sin skolgång. Min fråga är alltså hur djup kommunens rapport verkligen går? Samma frågor kan förstås ställas även när det gäller förskolan på Oknö.

Jag befarar att kommunen lägger tonvikten vid kortsiktiga ekonomiska besparingar, utan att beakta andra värden över längre tid. Den ekonomidesperata hjärnvurpan kan stå kommunen dyrt på sikt.

Studiecirkel på gång...

Har man inget att säga kan man lika väl låta bli. Konstigare än så är det inte. Men några rader kan jag ju leverera så här efter 4 månaders tystnad.

Nästa vecka börjar studiecirkeln Mönsterås historia - från medeltid till nutid. Vi kör onsdagar kl. 13.00. Man anmäler sig till Studieförbundet Vuxenskolan i Mönsterås.

Det är väl det enda nya. Annars är jag ute och håller föredrag som vanligt. Och snart är den nya årsboken färdig. Funderar också på om man skulle ha en vykortsutställning framöver.

I år har jag försökt uppleva mer konst. Mina kunskaper på området har varit pinsamt dåliga. Har sett en del lokala utställningar, men även impressionisterna på Kalmar slott och hela fantastiska Nationalmuseum i Stockholm. Man blir som ett barn på nytt.

Det blir man inte i övrigt. Tiden är ingen god vän. 

Jag börjar så sakteliga upptäcka de trevliga människor som finns, efter alla trångsynta man råkat på de senaste åren. Ju mer man tänker på allt som hänt desto konstigare framstår det. Distansen ger ökad klarsyn. Om det ändå fanns förmildrande omständigheter.

Mystiskt virus i Mönsteråsbygden

Det verkar snurra runt ett mystiskt virus i bygden. Den där ganska milda förkylningen som jag fick förra veckan, utvecklades väldigt oförutsägbart. I lördags hade jag hög feber, bara för att vara feberfri på söndagen. I måndags var det värre igen med hög feber, likaså igår. Idag något lägre temperatur. I övrigt snuva, lite hosta, hemska kallsvettningar (särskilt på nätterna). Covidtestet var negativt, influensa är jag vaccinerad emot och vanliga förkylningar brukar inte ge så här hög feber med kallsvettningar.

Nu är jag tydligen inte ensam om att ha råkat ut för detta. Flera andra beskriver samma symtom. Jag misstänker att dessa år med coronaviruset är grundorsaken. Coronaviruset, isolering och bättre hygien har hållit andra förkylningsvirus borta, vilket har försämrat immunförsvaret. När man då blir förkyld igen så har man inget bra skydd längre. Detta är min första förkylning på tre och ett halvt år.

Det där med mansförkylning är förresten ingen myt. Vi har vetenskapen på vår sida. Män har sämre immunförsvar än kvinnor vid luftvägsinfektioner, drabbas oftare av komplikationer och lider mer än kvinnor. Så här skriver en forskare: »Att ligga på soffan, inte lämna sängen eller få assistans med aktiviteter i vardagen skulle också kunna vara beteenden som skyddar mot rovdjur. Nu kanske det är dags att skapa mansvänliga utrymmen med gigantiska tv-apparater och vilstolar där män kan återhämta sig från »mansförkylning« Japp.

Inställt

Tyvärr måste jag ställa in lördagens historiska vandring i Habbestorp. Sjukdom i familjen. Och igår blev jag dessutom själv sjuk i en förkylning; den första på tre och ett halvt år, om man bortser från corona. Men det finns mycket annat som pågår i Habbestorp den dagen.

Är förresten ganska imponerad av de band som Oknöfestivalen lyckats få ihop i år. Eller vad sägs om Electric boys, Sator, Neptune, evelyne, Besväret och Atron. För den som gillar lite mjukare musik finns Christina Lindberg och Lasse Sigfridsson och kultbandet Bennys som tydligen har återuppstått från graven. Visst är några av akterna mest en nostalgitripp (vet inte hur många gånger jag sett Sator) och den hårda musiken dominerar, men jag kan ta det. De som kommer är ju högklassiga.

Storgatan i Mönsterås omkring 1960. Ett foto som min far tog.

Valborgstal

Blev en gång tillfrågad om jag ville hålla ett tal på valborgsmässoafton. Jag tackade nej. Likväl skrev jag ett tal på 20 minuter. Och i söndags fick jag för mig att läsa in det.