Nej, det finns inget positivt i allt som sker...

Det finns människor som alltid ska försöka se något positivt i allt som sker. Dessa människor är oerhört jobbiga. Jag vill helst inte ha dom omkring mig. Det finns nämligen inte alls något positivt med allt. Mycket som händer är bara jobbigt, sjukt och dumt och meningslöst. Ser jag tillbaka på mitt liv så finns det hur mycket som helst som inte varit bra, vare sig på kort eller lång sikt. Sådant som enbart bryter ner och ger traumatiska minnen för livet. Inse att det är så och inse att det format mig. Negativt. Människor som blivit utsatta för olika attacker är inte särskilt benägna till diplomati. Bättre att försvara sig resolut och skoningslöst så att det inte blir några fler anfall i framtiden.

Att man sedan gör det bästa man kan och låter även meningslösa mörka erfarenheter komma till användning i det man gör nu är något helt annat. Det betyder inte att det som hände var något gott. Det betyder bara att jag har överlevnadsinstinkt och en förmåga att dra nytta av mörkret. Livet hade garanterat ändå varit bättre utan dessa erfarenheter. Så gå inte på myten att hemska jobbiga erfarenheter gör dig starkare. De gör dig möjligtvis hårdare.

Mönsterås är definitivt inte någon liten romantisk köping för den som faller utanför mallen. Och det behövs inte mycket för att du ska hamna vid sidan av mittlinjen. En udda familjesituation, någon form av missbruk, ekonomiska bekymmer, en personlighet som sticker ut – räkna inte med hjälp, räkna med dolken i ryggen. När skvallerkärringarna/gubbarna börjar trumma på tunnorna så var så säker på att de aldrig kommer tystna förrän du ligger i diket.

Mitt chipsmissbruk, som jag nu tagit kontroll över, verkar folk inte bry sig om nämnvärt, trots att det kan förkorta mitt liv minst lika mycket som ett alkoholmissbruk hade kunnat göra. Inte ens om jag skulle få ett återfall och köpa hem en hel IKEA-påse full med chipspåsar skulle folk bry sig.

Däremot tisslas det och tasslas förstås om min familjesituation och det osynliga sk funktionshinder som råkar finnas i familjen. Hinder? Vem kom på det jävla ordet. Det här samhället har sitt ramverk och kommer du utanför det har du plötsligt ett jävla funktionshinder. I själva verket är det samhället som är för trångt.

Nu svor jag igen. Kan man vara kristen och svära? Absolut. Men använd svordomarna rätt, dvs när något är ont och jävligt.

Nu är det fredag. De flesta vet väl ungefär hur kvällen kommer att bli. Det vet aldrig vi. Och den osäkerheten måste man lära sig att leva med.