Det nya kommunalrådets första tid vid makten

Numera skriver jag inte så mycket om vad som händer i Mönsterås. Men vi kanske ska ta och summera det nya centerpartistiske kommunalrådets, Anders Johanssons, första månader vid makten. Att ta över efter den mytomspunne Roland Åkesson som satt på kommunalrådsposten i drygt 30 år är förstås ingen enkel uppgift. Samtidigt överdrev många betydelsen av skiftet. Och det ser ut att bli precis så odramatiskt som jag förutspådde tidigare i år. Men några små noteringar kan ändå göras.

1. Anders Johansson är betydligt mer aktiv på sociala medier, som Facebook, än vad Roland Åkesson var. Han har ett stort socialt kontaktnät där och skriver flitigt. Detta ska inte underskattas. I och för sig tror jag inte det är någon särskilt genomtänkt strategi, men oavsett når han ut till fler människor, inte minst en yngre generation. I bästa fall gynnar det inte bara hans parti, utan hela det politiska intresset och den lokala debatten.

2. Nog har det redan varit lite mer debatt och hetta mellan de styrande och oppositionen, och jag tror inte enbart det beror på att det är ett år till nästa val. Det har mer med personerna Johansson-Rapakko att göra. Johansson går helt enkelt in i en debatt på ett tydligare sätt än föregångaren och verkar tycka att det är viktigt att debattera, diskutera och samtala.

3. Två incidenter har han hunnit hantera. En där någon upptäckt att han var med i en FB-grupp som berättar var polisen står med sina kontroller. Den kritiken var osedvanligt tramsig och på aprilskämtsnivå. Kanske hade föregångaren på posten behövt den gruppen då han förlorade körkortet två gånger pga fortkörning. Och nu senast insinuerades korruption eller i vart fall jäv i en bensinmacksfråga. Där hade brevskrivaren fattat sammanhangen fel, så inte heller det vållade kommunalrådet några bekymmer. Så länge folk skjuter så klantigt från höften lär han inte få några problem med skandaler.

Roland Åkesson hade det i en mening enklare eftersom han från början kom utifrån (Kalmar kommun) och inte var så innästlad i alla lokala nätverk. För Anders som har sina rötter här blir det förstås oundvikligen ett dilemma ibland. Dels har han en gård (är näringsidkare), dels känner han många människor här som på något sätt kan gynnas av de politiska beslut hans parti fattar. Jäv blir det ju även om det inte fanns något uppsåt att gynna någon. 

Där har journalisterna givetvis en grannlaga uppgift. Samtidigt måste man ju kunna få bli politiker på kommunal toppnivå trots dessa omständigheter. Man får göra vad man kan för att minimera jävrisken och där fyller oppositionen, alerta medborgare och journalister en viktig roll.

Någon förändring av politiken är dock inte att vänta. Johansson tillhör ju samma parti som Åkesson och bärs, särskilt så här i början, upp av partikollektivet. Vågar man hoppas att personkulten som var kopplad till Roland minskar. Möjligen kan man se en antydan att kommunen har börjat väga in historiska intressen på ett mer medvetet sätt när man planerar bygdens utformning. Men skillnaderna lär trots allt bli av kosmetisk natur. Kommunalrådet kan ju inte låta sig styras av sitt privata historiska intresse, utan måste väga in helheten.