En givande helg går in i sin sista fas. Fint väder och möten med människor.
Ikväll ska jag
börja skriva på deckaren igen efter att ha gjort uppehåll ett par veckor. Fanns
saker och lite seriösare sidoberättelser jag inte kunde formulera, men nu
flödar orden från hjärtat igen. Då får man passa på. De magiska stunderna är
få. Sedan finns det lösa idéer på nya lite annorlunda bokprojekt. Börjar växa
fram ett väldigt intressant litterärt nätverk i Mönsterås. Kan nog bli
något överraskande samarbete med tiden. Men först ska Alvar ta itu med ett par
nya mord som skakar Mönsterås.
Det finns vissa stunder i livet
som är så vackra att man vet att de kommer att sätta sig för resten av livet. Jag
vårdar dem ömsint. De där stunderna man hade önskat att man
verkligen kunde frysa tiden. Efteråt kan man slitas mellan tomhetskänsla och någon
slags vördnadsfull tacksamhet att man ändå fick uppleva dom specifika
ögonblicken. Och det är tacksam man ska vara. Det är inte alla förunnat att ha
fått uppleva just det.
Känns som om framtiden finns i
alla fall. Man får försöka leva kreativt.
"And no one´s gonna take that time away. You can stay as long as You like."
"And no one´s gonna take that time away. You can stay as long as You like."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar