17 maj 2017

Fader vår - ännu en del som inte kom med i "Mönsteråsbarn"

Fortsätter publiceringen av de delar av ”Mönsteråsbarn” som aldrig kom med i boken. Mer kuriosa och inte språkligt bearbetade. Igår började jag med ”Råflörten”. Fortsätter på temat relationer, men inte dråpligt den här gången och jag har försökt skriva historien med respekt. Efter denna historia, som också utspelade sig i Växjö, blir det historier från Mönsterås.

Fader vår

Under några år på 1990-talet var jag med i en kristen bönegrupp som brukade samlas en gång i veckan. En del bad mer än andra, en del var nog mest med för gemenskapen. Varje samling avslutades med fika. Det var en skön stämning i gruppen och vi kom från alla möjliga kyrkor och samfund.

I gruppen fanns det en tjej som man kunde vara tyst med utan att det blev pinsamt. Jag tror vi båda uppskattade det. Vi hamnade ofta bredvid varandra på fikastunderna, kanske för att vi slapp kravet att prata hela tiden. Och i de samtal vi ibland ändå hade fanns någon slags respekt för att vi båda var ganska skygga och bortkomna i sociala sammanhang. Mer än så var det inte. Sände hon ut andra signaler var jag oförmögen att se dem.

Så kom då min 25-årsdag och samlingen skulle vara hemma hos mig. Jag bjöd väl på lite extra godsaker, och kamraterna dröjde kvar lite längre än vanligt. Men så började den ena efter den andra droppa av. Till slut var det bara jag och den här tjejen kvar. Jag märkte att hon inte ville gå hem.

I vanliga fall hade jag vid det laget fått panik, men den här gången uppfylldes jag förunderligt nog av ett stort lugn. Vi började med att sitta tysta, kanske en halvtimma. Sedan började hon prata. Och jag fick ta del av hennes livs historia. Vad hon sa kommer jag förstås aldrig att berätta. Vi avslutade med att be Fader vår och så följde jag med henne hem till porten innan jag vände och gick hem till mig.


Vi träffades aldrig mer på det sättet. Vad som kunde ha blivit fick vi aldrig veta. Men det blev ett ganska så vackert minne.

Inga kommentarer: