17 februari 2017

Gått in i väggen eller helgen och så mandelmassa

Gått in i väggen?
När jag säger till min mor att jag alltid är trött trots att mina blodsockervärden är bra så säger hon att jag har gått in i väggen av allt som hänt de senaste åren. Det tror jag inte, även om det ibland ärligt talat kan kännas som ett maratonlopp att bara tömma diskmaskinen.

De senaste årtiondena har annars allt fler gått in i den så kallade väggen. Vill minnas att det mest drabbar kvinnor (eller så söker inte män hjälp i samma grad). Hur ska man då förklara detta? Förmodligen måste man söka både långsiktiga och kortsiktiga förklaringar.

Dubbel- och trippelarbete
När kvinnor i allt högre grad kom ut på arbetsmarknaden efter andra världskriget så handlade det ju inte om kvinnans frigörelse som en del hävdar. Förklaringen är betydligt mer krass – Sverige upplevde en sällan skådad högkonjunktur och behövde arbetskraft. Och konsekvensen blev inte större frihet, utan dubbelarbete.

Istället för fria kvinnor med egen inkomst så fick kvinnor många gånger en dubbel arbetsbörda. Att dela på hushållsarbetet var det ju ytterst få män som ville. Männen var ju i en mening redan dubbelarbetande; förutom jobbet på fabriken eller kontoret skötte de oftast husets tekniska göromål bilen, maskinparken etc.

Med tiden har det förstås blivit allt vanligare att männen delar på hushållsarbetet, dock utan att kvinnor i samma grad bistår med bilen, maskinerna och snickerierna. Så om kvinnorna har blivit dubbelarbetande så har männen blivit trippelarbetande. Hur som helst har både kvinnor och män fått mer att göra i och med att båda arbetar utanför hemmet.

Fler orsaker
Lägg därtill ökade prestationskrav på arbetsplatserna där kvantitet allt mer betonas framför kvalitet. Det gäller inte minst inom vården där det jobbar flest kvinnor, och det är givetvis inte sjuksköterskornas fel.

Därutöver skulle kunna anföras fritidshetsen där man ska hinna med så många aktiviteter att jag sannerligen inte begriper hur de hinner stressa runt på allt. Därtill alla läxor, som knappt fanns på mina föräldrars tid eftersom man då jobbade i skolan, som föräldrar skall hjälpa sina barn med. Ofta ett jobb som tar flera timmar i veckan, ibland mer än en hel arbetsdag sammantaget.

Det finns mycket att säga om allt detta som jag inte ska ödsla tid på. Men man måste helt enkelt skära bort en del ibland. Ibland får man offra trädgården eller en läxa eller en biltvätt.

Stress i skolans värld
Tyvärr har stressen kommit in i skolans värld också. När jag gick i skolan ansåg lärarna att jag var så tyst, men jag klarade mig ändå genom att kunna saker och genom att vara noggrann. Jag skrev helt enkelt skjortan av de flesta på proven och andra skriftliga uppgifter. Idag värderas mer hur snabbt man gör en uppgift, vilket drabbar långsamma men noggranna elever. Risken är att elever lär sig att det lönar sig att göra ett hafsjobb. ”Jobba snabbt och effektivt lille vän så får du högre betyg”, vilket som vuxen omvandlas till ”jobba nu på här så kommer det att märkas i lönekuvertet (eller inte)”.

För egen del handlar det förstås om den stress som uppstår när skolor inte är anpassade efter barn med särskilda behov. Jag har själv hört lärare, dock ej på Parkskolan ska sägas, som på fullt allvar menar att anpassning till barn med asperger eller adhd är samma sak som att skämma bort dem.

Sanningen är att dessa barn inte kan anpassa sig till den vanliga skolan lika lite som en rullstolsbunden kan gå i trappor. Skulle någon påstå att man skämmer bort den som sitter i rullstol om man gör en ramp eller sätter in en hiss? Naturligtvis inte. Men när man ska anpassa skolan efter dem med asperger eller adhd så blir det genast så mycket besvärligare. 

På skolor som verkligen kan asperger och adhd är man noga med struktur, respekt, avskildhet och dialog även med föräldrar. På många vanliga skolor idag får föräldrarna bara höra att de är besvärliga om de vill ha dialog. Skrämmande. Enligt egen erfarenhet så svarar knappt hälften av de lärare man kontaktar.

Mandelmann
Min fru och jag gillar båda Science fiction, men ibland tycker vi inte likadant. Min fru tycker om ett program som heter Mandelmanns gård. Det gör inte jag för att uttrycka mig kort. En ständigt flinande man som alltid är glad. Kan det bli värre? Här får jag faktiskt stöd från Gröna Köpingens blogg som utmärkt förklarat varför detta program inte är att rekommendera.

Avslutar med ett Churchillcitat: ”En demokrati är en stat där fritt meningsutbyte inte slutar med en begravning.” Så kan man förstås också uttrycka det. Trevlig helg!

Från semestertur till Norge tidigt 70-tal. Rekreation utan stress.
Veckans stora händelse är annars att Jens Lekman kommit med en ny skiva. Strålande pop. Här tre smakprov, varav den tredje är en duett med Tracey Thorn.







Inga kommentarer: