Har du problem eller?

”Har du problem eller?” sa en oförskämd grabb till mig en gång under min högstadietid. Tonen i frågan var lite retfull. Det han ville få fram var att jag var konstig.

I en mening hade han säkert rätt. Jag var extremt smal, pluggade en hel del, kom aldrig för sent, var trevlig mot lärarna utan att fjäska, skolkade inte, rökte inte, söp inte, mobbade inte. Så det är klart att jag i en mening var konstig. I dagens skola hade jag varit abnorm. Därtill hade jag fritidsintressen som psykologi, schack och frimärken.

Men jämfört med den som frågade hade jag förstås inga större problem. Så vad fick grabben att ställa frågan? Kanske var det någon slags avundsjuka. Kanske var det hans behov av att hitta någon att försöka trycka ner. Kanske insåg han att hans liv bland epatraktorer och brännvinsflaskor tedde sig tämligen meningslöst. Jag vet inte och kanske vill jag inte ens veta.

Hur som helst dröjde det väl några veckor innan jag fick syn på grabben på köpingen. Epatraktorn hade stannat. Det var kallt och vinter och motorn krånglade.  Vi såg varandra ungefär samtidigt. Min fråga var ganska given: - Har du problem eller?

Grabben var inte så kaxig längre, utan undrade om jag ville hjälpa till och knuffa igång åbäket, vilket jag gjorde. Huruvida motorn startade eller om han bara gled ner för Torggatan minns jag dock inte. Däremot vållade han mig inga problem framöver.