Roland Åkessons avgång kommer att gynna Centerpartiet...

När ett kommunalråd avgår kan det kanske ge rubriker och så är det inte mycket mer med det, men när Mönsterås kommunalråd, Roland Åkesson, avgår blir det mer än så. Mönsterås går in i chock. Efter 31 år vid makten infinner sig en lätt surrealistisk känsla. Det kan väl inte stämma? Är det något jag har drömt? I själva verket är hans avgång väntad. Jag minns en intervju för några år sedan där han sa att han inte skulle vara kommunalråd när pensionsåldern kom. Han höll sitt löfte. Och Mönsterås kommer att klara sig utmärkt även i framtiden.

Roland Åkesson hann under dessa 31 år bli en slags ”landsfader” för Mönsterås. Den minst sagt smått bisarra personkulten tar sig absurda uttryck just nu på FB. Människor skriver desperat ”neeejjj”, medan andra undrar hur det nu ska gå med Mönsterås. Jag tror faktiskt inte att Roland själv har önskat denna kult kring sin egen person. Han förtjänar bättre.

Däremot har han bäddat för den genom att vara snäll och trevlig på ett för politiker ganska unikt sätt. Det ska han förstås ha ett erkännande för. Men 31 år är nästan alltid för länge. All forskning visar att det infinner sig demokratiska komplikationer om samma person sitter vid makten länge, även i en demokrati. Det är ju inte utan orsak som man i många länder har en tidsgräns för hur länge man får sitta.

En av Roland Åkessons främsta bedrifter var att avväpna oppositionen och undvika debatter. Hans pragmatism och samarbetslinje satte under en stor del av hans tid vid makten sin prägel på lokalpolitiken, till sorg för oss som uppskattar tydliga ideologiska skiljelinjer och en livlig debattfrisk demokrati. Men det tar inte ifrån honom skickligheten att driva den linje han stod för. Något annat hade förmodligen varit otänkbart eftersom han då hade behövt göra våld på sin personlighet.

Roland har också varit en mästare på att måla upp en bild av den välskötta kommunen, trots att allt faktiskt inte har varit bra. Visst lyckades han och partiet med ekonomin och delvis även på miljöområdet, men frågar man människor i Blomstermåla och Fliseryd så framträder en bild av att ”Det är bara Mönsterås som gäller. Vi här ute har inte fått del av guldet.” Likaså tror jag ytterst få är nöjda med utvecklingen på Oknö eller de problemfyllda skolorna. Men Rolands förmåga att i allt ändå förmedla trygghet och känslan av att det går bra för kommunen är politisk skicklighet på toppnivå.

Om jag ska lyfta fram något ytterligare så är det att Roland alltid stod rak gentemot de främlingsfientliga krafterna och inte ens smyganpassade sig.

Var då Roland bara en politisk vinnare? Nja, vid valet 1985 då Centerpartiet kom till makten och Roland blev kommunalråd, så förlorade faktiskt Centerpartiet några hundra röster och backade. Men man fick makten genom stöd från Miljöpartiet. Åkessoneffekten kom först 1988 och 1991.

Hur kommer hans avgång att påverka partiet i Mönsterås? Jag är ganska säker på att det kommer att gynna partiet. Folk kommer att fortsätta rösta på Centerpartiet för att hedra gammelfar. Dessutom, vilket är avgörande, så kommer ju Roland att fortsätta kandidera till kommunfullmäktige. Den som så önskar kan alltså fortsätta kryssa Roland.

Vem tar över? Jag kan ärligt inte se någon given. De alternativ som finns är så oerhört långt ifrån att kunna axla manteln. Det handlar både om kompetens och framtoning som politiker. Anders Johansson på Kråkerum tror jag skulle bli utmärkt, men han har ju sin grisfarm, så oddsen lär nog vara höga för att han tar över. Det bästa vore nog om man kom bort ifrån det där tänkandet att någon ska axla manteln, för det går inte. 

Hur som helst. Johan Ludvig Rosén och Viktor O Lund* har fått sällskap. Roland Åkesson kan efter lång och trogen tjänst ställa sig bredvid sina två stora föregångare inom Mönsteråspolitiken.

* Viktor Lund var visserligen inte politiker, utan tjänsteman, men agerade i praktiken som politiker.