24 oktober 2016

En måndag i Mönsterås...

Man ska se positivt på tillvaron. Eller…förmodligen bättre att vara realist, planera det som går att planera och i övrigt ta det som det kommer. Att vara positiv är inget vaccin mot livets djävulskap och motgångar. Tvärtom blir fallet så mycket större. Med en kärv realism är man förberedd på allt och blir desto gladare när livet vid sällsynta tillfällen blir som man hade hoppats. Lägg därtill en gnutta svart humor och ännu svartare kaffe så reder man sig.

Hur ser en normal dag för mig ut? Det kan väl lämpa sig att skriva på en blogg. Det är ju den typen av narcissistiska utsvävningar som man brukar kunna läsa på bloggar, så jag ska väl inte vara sämre. Låt vara att jag inte har några normala dagar.

Klockradion skräller igång 6.21 och jag släpar mig upp tämligen omgående. Finns ingen anledning att dra ut på det och jag gillar ändå så inte att sova. Gillar att ha koll. Efter diverse morgonprocedurer tar jag mig till bilen för att köra till jobbet. Just som jag kliver ur bilen börjar det regna. Regna mycket. Jag hinner bli så där lagom dyngsur på de 100 meter som jag tillryggalägger mellan parkeringen och arbetsplatsen. Dropparna slår mot nacken och rinner ner för ryggen. Klampar in i köket och sätter på kaffe strax före 07.30.

Går upp på kontoret och kollar telefonsvarare och mejl. Börjar öva på ett föredrag som ska hållas på tisdag kväll om Mönsterås i krig.

Hämtar kaffe och sveper i mig dagens första mugg lite snabbare än vanligt. Bränner mig.

Vid 8 går jag i ösregnet ner till Häradssalongen för att repetera föredraget. Strax före halv 9 ringer min dotter från skolan. Hon har glömt att de skulle bada idag och jag får i uppdrag att åka hem och hämta badkläder. Jaja. Ingen vidare start. Men det är klart hon ska bada. Jag får nöja mig med vattenpölar.

Ödsligt att repetera. Imorgon kväll blir det kanske några som vill lyssna.
Återkommer till jobbet och fortsätter öva. På förmiddagsrasten åker jag till Hamid på Storgatan för att klippa mig. Har tur och är förste man på plats. Det är inte Hamid som klipper.

Återvänder till kontoret. Någon har läst in ett meddelande på telefonsvararen. Tre har avanmält sig till mitt föredrag på tisdagen. Jag suckar. Lite symptomatiskt för hela detta evenemang, eller alla föreningens evenemang denna höst kanske jag ska säga. Vi har bara drygt 40 föranmälningar och vi tar in 50. Hade det varit i våras hade vi varit fullbokade för länge sedan. Krig rockar inte. Det ska va dansband. Å andra sidan gjorde inte Kura skymning det heller i år hörde jag. Kanske är hösten mättad av alla evenemang. Men krig borde dra folk. Det är det viktigaste jag har föreläst om. Nå, mässfall blir det knappast och jag har hållit föredrag för alltifrån 3 till 100. Spelar ingen roll för mig. Varje besökare är viktig i sig själv.

Kör hem flagghissaren på gården så att han slipper gå ända till Pionjärområdet i spöregnet.
Under telefontiden mellan 10 och 12 dricker jag mer kaffe och övar vidare på föredraget. Ingen ringer. Får ett besök av någon som vill diskutera något senare i veckan. Vet inte om jag orkar diskutera så mycket mer.

Får ett besök till av en man som vill ge ut en bok om universum. När du får oväntat besök. Ligger förvisso en bit ifrån lokalhistoria. Men kul ändå. Mönsterås ligger ju trots allt i universum.

Åker hem på lunch vid 12. Regnet vräker ännu mer. Det har tilltagit. Vi behöver regn, så det är bara bra. Äter en köttbit och lite råris från söndagen.

Återvänder till jobbet utan några större incidenter. Tvingas bara nödbromsa vid Systembolaget då en postbil kör rakt ut utan att lämna företräde. Övar på föredraget i Häradssalongen. Jo, denna dag går till detta. Blickar ut över de tomma stolarna. Ödsligt. Imorgon kväll ser det förstås lite annorlunda ut. Tacksam att jag inte blivit förkyld. Rösten bör hålla. Synd bara att så få verkar vara intresserade av krig. Men om vi bjuder in Thore Skogman. Tjo fadderullan. Eller kommunalrådet. Orkar f-n i mig inte bli populist.

Återvänder till kontoret och jobbar med en del annat innan det är dags att sluta för dagen. Får ett sms. Några jävlas med en god vän. Hjälper gärna till med lämplig åtgärd. Just give me a sign.

Min dotter har aktivitetsvecka på skolan, så det här bör bli en helt läxfri vecka. Känns nästan overkligt, men då får man passa på.

Efter att ha stämt av lite, och snackat om skillnaden mellan att kunna ta kritik och att inte ta skit, åker jag till biblioteket. Det blir alldeles för sällan. Det gamla biblioteket var mysigare, men jag föredrar ändå det nya. Varför vet jag inte riktigt. Biblioteksmiljön ger mig lite ro denna dag. Bär annars med mig en gnagande olustkänsla inför framtiden. Känner att det kan bli trubbel. Går snart in på sista året på hembygdsgården och måste vidga synfältet. En dag är inte hembygdsgården min arbetsplats längre. Då ska jag bara vara medlem. Tänker mig att jag ska vara engagerad. Kanske vill jag engagera mig även i Fliseryds hembygdsförening där jag är medlem.


Åker hem, styr med mat och flyr sedan in i mitt projekt om Mönsterås på 1600-talet. Vet att dagens största utmaning ligger framför mig. Det är inte bara jag som ogillar att sova.

Thåström kom på den mest geniala titeln på en skiva någonsin – "Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal". Jo då, jag gillar elektriskt ibland.

Vacker död stad

Trouble loves me!








Inga kommentarer: