”Vad ska vi göra om vi blir anmälda till socialen”, frågade
den oroliga familjen mig. Föräldrarna är toppenföräldrar, men deras barn mådde
inte så bra. Eftersom jag kände så väl igen mig i deras situation så gav jag
ett rakt råd: ”Ge dem fingret. De finns inte där för att hjälpa er, utan för
att misstänkliggöra och stjälpa. Har ni otur kan de förstöra hela den process
av hjälp från BUP som ni är inne i.” Det här hände för ett år sedan. Men jag
skulle ge exakt samma svar idag. Ge dem fingret om du ser till ditt barns
bästa. Det finns inga som kan göra så stor skada på så kort tid för en familj. Jag ångrar att vi inte var ännu tuffare när vi hade med dem att göra.
Liberalerna krisar. Inte så konstigt kanske eftersom så
många klassiska socialliberaler och frihetliga inte längre känner igen sig i
partiets nuvarande kravliberala linje. De klassiska liberalerna förtjänar
respekt. Även om jag inte själv tillhör det partiet, så behövs ett parti som
driver liberala frågor. Detta som motvikt till den kollektivism och det
förmynderi som alltid har varit baksidan av folkhemsbygget.
I Mönsterås finns
en del klassiska liberaler kvar. Helena Gunnarsson exempelvis. Hon tvekar inte
att gå emot partilinjen eller alliansens linje om hon anser det nödvändigt. Det
är den typen av principfasthet som man är van att se i detta parti, men som nu
synes allt mer sällsynt.
Häromdagen kunde man i Barometern/OT läsa en liten
halvtidsanalys mellan valen för varje kommun i länet. För Mönsterås vidkommande
kunde man lätt få uppfattningen att det är oppositionen som styr. Den verkar ju
nästan vara mer nöjd med utvecklingen än styrande Centerpartiet. Men en nöjd
opposition vinner inga val.
Det kommunala samförståndet i Mönsterås och bristen på
debatt är ett svek mot medborgarna. Det är när olika idéer får mötas som
problemlösningen går framåt. Man behöver inte vara ovänner för det. Men det är
partiernas demokratiska skyldigheter att visa på olikheter och orka formulera
olika alternativ för en orts framtid.
Folkhemmet på Storgatan i Mönsterås. Bara en väg att gå till innergården. |
Ljus på gamla kyrkogården för alla som tog livet av sig förra året. Hur många av dem hade något riktigt val? Hur många av dem var psykiskt sjuka? Hur många hade "bara" mött för många djävlar? |
På måndag smyger jag mig in på hemmastå i Oskarshamn för att se mitt älskade Modo. |
1996 fick Mönsterås kommun kritik för sin enkla hemsida. Det kan man kanske ha viss förståelse för. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar