11 augusti 2016

Vem har ansvar - skolan eller föräldrarna?

Allt oftare ställs frågan vem som egentligen har ansvar – skolan eller föräldrarna. Att frågan överhuvudtaget behöver ställas är ett kristecken. Vanligtvis är jag allergisk mot enkla lösningar, men här är det egentligen inte särskilt svårt och man kan undra varför det som var självklart förr, idag har blivit något diffust och luddigt.

När jag var barn hade skolan ansvar för undervisning och upprätthållande av ordning under skoltid. Föräldrarna hade ansvar för fostran och fritiden. Det var enkelt och funktionellt.

Idag tvingas föräldrar bli lärare pga läxtrycket medan skolan allt mer förväntas ta ansvar för hur barnen beter sig på fritiden, bland annat på Internet. Så borde det inte vara. Låt mig få bena ut ansvarsfördelningen.

1. Vi har skolplikt i Sverige. Föräldrarna är skyldiga att skicka sina barn till skolan. Det betyder att i samma ögonblick barnet kommer till skolan så tar skolan över ansvaret för det barnets säkerhet. Föräldrarna delegerar så att säga det ansvaret. Skolan har således ansvar att skapa och upprätthålla en bra miljö för barnen, förhindra eller stoppa mobbning, våld och stök. När man gör det lär man också barnen vilka värderingar som gäller. Föräldrarna har inte ansvar för hur deras ungar beter sig i skolan, även om det givetvis är önskvärt att de har gett barnen en bra fostran och lärt dem att skilja på rätt och fel på hemmaplan. Det underlättar givetvis. Men det senare är ingen som helst garanti för att barnen ska uppföra sig. Även den mest väluppfostrade kan bli en liten devil i skolans värld. Och föräldrar kan inte fjärrstyra sina barn från jobbet (även om det ibland vore önskvärt).

2. Skolan har ansvar för att lära ut. Men när man inte förmår upprätthålla ordning, hinner man inte med det man borde, vilket ökar läxtrycket, vilket i sin tur inkräktar på fritiden och tvingar in föräldrar i lärarrollen. Många är helt slut när de kommer hem efter en dag med stök och oljud, glåpord, slagsmål och tjafs. Och att föräldrar tvingas agera lärare är djupt orättvist, då barnens hemförhållanden skiftar. Extremt begåvade barn klarar sig förstås alltid, men de flesta andra drabbas.

3.  Föräldrarna har ansvar för barnens fostran och fritid, hur länge de är uppe och vad de gör på Internet. Här har vissa fått för sig att skolan har ett ansvar. Det har den inte alls.

När inte skolan gör 1 eller 2 tillfredsställande, så tvingas föräldrarna in på områden de egentligen inte skulle behöva beträda. Många föräldrar tvingas lägga orimligt mycket tid på att försöka stoppa mobbning och hjälpa barnen med läxor. Lärarna å andra sidan söker ofta fel hos föräldrarna och ger sig in på områden som egentligen tillhör föräldrarna och fritiden.

Sammanfattning: Skolan har ansvar för ordningen och lärandet under skoltid. Föräldrarna för barnens fostran och fritid.

Vad behöver då göras?

1. Ge skolans personal tydliga befogenheter och resurser för att skapa ro i klassrummet och på rasterna. Det ger eleverna studiero, läxtrycket kan minska och eleverna får en fritid där de kan ladda batterierna.

2. Vi behöver en ny bildnings- och kunskapstörst. Här har hela samhället ett ansvar. De senaste årtionden har präglats av kunskapsförakt och snabba genvägar till framgång. Det är Idol och Youtube-stjärna som gäller för allt för många. Därutöver har samhället fokuserat för mycket på nytta, vilket har varit fatalt för det klassiska bildningsidealet och högre värden utöver ren ekonomism och BNP. Föräldrar behöver föregå med gott exempel och läsa böcker och besöka museer – kort och gott visa en vilja att förkovra sig. Det kanske inte ger resultat direkt, men barnet får levande föredömen. Skolan behöver engagerade, jag höll på att skriva pedagoger, men det är just det vi sett för mycket av. Skolan behöver engagerade kunniga lärare som bär kunskaper och bildning i sin personlighet. Människor som brinner för sina ämnen och blir föredömen som eleverna minns 30 år efteråt.

3. Föräldrar måste få utrymme att umgås med sina barn. Det är givetvis deras eget ansvar i första hand, men samhället kan underlätta genom att öka möjligheterna för föräldrar att vara hemma mer de första åren av barnets liv. Och då menar jag inte något rikemansbidrag (vårdbidrag) som KD hade på agendan. Nej, det måste bli ett mer genomgripande system som inte beror på om man har ekonomiska möjligheter att stanna hemma. Allt snack om kvalitetstid med barnen har varit förödande. Barnen behöver mycket tid.

Avslutningsvis - om jag hade varit lärare skulle jag har börjat varje läsår med följande ord: "Det är jag som är lärare, och ni ska göra som jag säger. Ert inflytande kan öka i den mån ni beter er schysst mot varandra. I den här klassen slåss vi inte, säger inga fula ord, mobbar ingen. Den som gör så hamnar hos rektor och skolpsykolog för allvarligt samtal. Vad ni gör på er fritid struntar jag i. Det får era föräldrar ta ansvar för. Här är vi för att lära oss saker. Oftast är det roligt, ibland inte. Ni som behöver extra stöd för att lära er kommer att få det. Varmt välkomna. Nu börjar vi." Lite lagom småkärvt alltså, men ändå med hjärta och engagemang.

2 kommentarer:

Ulrica sa...

Jag orkar inte göra någon längre utläggning utan nöjer mig med en fråga eller två. Hur det såg ut när vi gick i skolan och hur det ser ut idag är inte jämförbart. Idag struntar en del elever i vad läraren säger redan i de lägre årskurserna förekommer denna brist på respekt. Läraren kan inte "hota" med rektorn längre. För det var hen en elev tryckte upp mot väggen och mordhotade eftersom han tillrättavisade en elev. Vems är ansvaret? Ringer läraren hem och informerar föräldrarna om att deras barn misskött sig i skolan riskerar hen att få en utskällning. Vem ansvarar för detta beteendet? Hur ska barnen få respekt för läraren när föräldrarna skäller ut hen? Nu blev det tre frågor

Jonny sa...

Hej! Det du beskriver låter som hot och våld mot tjänsteman. Då hade jag gjort en polisanmälan. Och så hade de väl i sin tur kontaktat Socialen. Flera instanser inklusive föräldrarna tar då ett gemensamt ansvar för att leda in barnet på rätta banor.

Att bli utskälld av föräldrar får man väl leva med antar jag, även om det förstås sällan är befogat. Tror inte det är något olagligt föräldrarna gör. Men jag tvivlar på att föräldrarna kan påverka barnets beteende i skolan. Tror inte heller att föräldrars attityd hemma är det avgörande, utan hur det är i skolan.