Mot bakgrund av både mina egna erfarenheter och mitt barns, så kommer jag att skänka allt överskott från min kommande deckare till en organisation som bekämpar mobbning.
Jag vet inte vilket som var värst – själva mobbningen eller
vuxenvärldens svek. På ett sätt gjorde kanske de vuxnas tafatthet mer ont än slagen och glåporden. När vuxna inte ingrep så formades den del av
mig som har svårt att få förtroende för andra vuxna, den del av mig som är van
vid att vuxna inte tar sitt ansvar.
På ett djupare plan tror jag vårt barn upplevt det på samma
sätt. Kränkningarna i skolan har satt djupa spår, men skolans oförmåga att
skydda barnet kanske i en mening skadad mer. Inte minst när en lärare kränkte barnet och det bara sades att det var ord mot ord. Den där känslan av att vara
helt utlämnad, inte betrodd. Dubbelsvek från vuxenvärlden som är satta att ge
barnet trygghet och förtroende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar