Fredrik Kling var för mig länge ”bara” en excentrisk
fotbollstränare för den värsta rivaliserande klubben, Blomstermåla IK; låt vara
att han skrev fantastiska referat. Den blide
fotografen Tomas Jonsson har jag träffat vid några tillfällen och han har tålmodigt gett mig tips om fotografering. Men oddsen för att två så
helt olika personligheter skulle ge ut en bok ihop måste ha varit skyhöga. Ett
högst oväntat samarbete. Men nu är boken ändå här – ikväll släpptes ”I stora
himlens land” vid ett välbesökt releaseparty på Mönsterås bibliotek. Och vi har all
anledning att vara tacksamma för detta samarbete. Tillsammans har de format en litterär
och fotografisk triumf med många bottnar.
2011 fick jag veta att Fredrik Kling hade drömmar om att ge ut
en egen bok där överskottet skulle gå till behövande barn. Tiden gick, jag fick
smygläsa lite och hoppades innerligt att han skulle gå vidare. Fredrik fortsatte som väl var att jobba med orden och Tomas har kommit med som fotograf.
Fredrik och Tomas presenterade boken på ett välbesökt releaseparty på Mönsterås bibliotek. |
Fredriks känslosamma, men samtidigt så omdömesgilla, texter
befinner sig någonstans i gränslandet mellan poesi och prosa. Men det spelar
kanske mindre roll vad man benämner det. Det viktigaste är att orden berör och
det gör dom. Min fru började spontant gråta när hon läste en av texterna och i
mig slår de an strängar över hela känsloregistret. Mina favoriter just nu är
Tystnaden och Lyktor i natten där fotografierna på ett suveränt sätt talar till
texterna.
Här finns mycket som värmer, men också en del mörkare stråk som
håller boken på säkert avstånd från ”feel-good”-träsket. Några direkta svagheter är svåra att finna, så det blir svårt att ens framföra konstruktiv kritik. Möjligen kunde någon text ha varit än mer naken och utlämnande så att det bränt till där gränserna mellan det personliga och privata upphör att existera. Å andra sidan bjuder Fredrik verkligen på sig själv, vilket man märker om man verkligen tar sig tid att ta in orden. Man gör sig så sårbar man orkar och jag tycker Fredrik har gått längre än de flesta mellanmjölkspoeter som vanligtvis ger ut poesi i landet lagom. Och att ge ut en bok av det här slaget innebär alltid att man gör sig sårbar och det här är en oerhört stark debut.
Man märker att orden kommer direkt från Fredriks hjärta. Det
handlar om uppväxten och vad som formade honom till den han är, om kamratskap,
om ensamhet, om kriser och om tillsammans. Allt framburet med en egen vacker språklig
ton och med ett trotsigt hopp om en ny morgondag. Allt sprunget ur Blomstermåla
- den ort i kommunen som är mest präglad av arbetarrörelsen och där de flesta
hus är byggda av arbetare från ortens industrier. Ingen människa är en öde ö,
och Fredriks texter är, jo starkt personliga, men också väldigt mycket
Blomstermåla. Här återfinns arbetarrörelsens klassiska spänning mellan
individen och kollektivet, mellan jaget och tillsammans. Det är ingen slump att
en av Tomas fotografier visar skylten vid Folkets hus.
Tomas Jonssons fotografier är underbart egensinniga, men
också genomtänkta så att de går väl ihop med orden. De har en egen kvalitet och
kan ses för sig själva då Tomas är utomordentligt skicklig med både perspektiv,
ljus och skuggor och allt annat som en lekman inte riktigt begriper, men tanken
är förstås att de ska ge en helhetsupplevelse ihop med orden. Bilder är viktiga
för hur vi erfar världen och när fotografier och ord möts skapas nya
upplevelser. På fotografiska utställningar uppfattar jag ibland bilder som stumma och jag vet inte om
det beror på fotografen eller mig, men Tomas foton engagerar och väcker tankar.
Boken är inte särskilt tjock, men innehållet är rikt. Jag
rekommenderar att man läser den begrundande och med öppet sinne. Överskottet
går till Barncancerfonden.
Glad och stolt över Fredriks dedikation. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar