11 januari 2012

Ett stenhuvud och Botulfs kapell

Ett stenhuvud
Per-Enoch i Stranda Hembygdsförening visade mig ett stenhuvud. Det hittades för några årtionden sedan av Erik Gustavsson vid en kulle i Stohagen i närheten av Torp i Mönsterås socken. Huvudet har sedan blivit liggande under alla år. Troligen ska det ses i profil då ena sidan av ansiktet är platt och obearbetat. Man får ett intryck av att det kan ha suttit i profil mot en platt vägg.

Stenhuvudet som hittades vid Stohagen i närheten av Torp utanför Mönsterås. Här ser vi huvudets bearbetade profil.

Stenhuvudet snett ovanifrån.

Stenhuvudets obearbetade sida. Tycker mig eventuellt se spår av fästmärken.


St. Botulfs kapell?
Stohagen är en av två platser som i muntlig tradition utpekas som stället där Bo (Botulfs) kapell kan ha legat, dock den minst sannolika platsen. Det är ju lätt att låta fantasin skena iväg och framför sig se hur stenskulpturen pryder det gamla medeltida stenkapellet – St Botulf själv kanske? Men, nej, jag tror knappast detta huvud kan kopplas till kapellet. Fast enligt en tradition kan det ha funnits ett annat vägfararkapell vid Stohagen och i så fall är fyndet förstås oerhört intressant. Från vilket sammanhang kan huvudet komma? Alla hypoteser är välkomna och hur som helst kan det vara intressant att aktualisera frågan om Bo kapell.
Kapellet i källorna
St. Botulfs kapell Boskulla i närheten av Kråkerum omtalas 1515 (Capella Boskulla circa Krakerum sancti Botolffi) i biskop Hans Brasks förteckning över kapell i Linköpings stift som inte hade någon präst. 1553 omtalas i Smålands handlingar (räkenskaper från Vasatidens fogdar) en stormklocka från Bo kapell som då fanns på Strömsrums gård. Och när Mönsteråsprästen Peder Munsterus 1667 skulle nedteckna sin bygds antikviteter skriver han att ”Emellan Mönsterås kyrkia och prestagården hafr ligett ett gammalt Capell wedh en byy, heeter Boo, deraf Capellet kallas Boos Capell. Hafuer intz waritt i bruk i manna minne. Blef förstördt i förra danska fegden (1612. Min anm.). Och synes intz meer dertill än en gammall steenmuur effter kyrkiogården.”
Mycket tyder alltså på att den i folktraditionen utpekade platsen vid Bo också är den rätta, och inte kullen längre norrut vid Stohagen. Kanske kan "Boskulla" dessutom antyda att det låg på en kulle. På äldre häradskartor ser man att landsvägen gick just förbi den utpekade platsen, samtidigt som sjöleden inte låg långt borta.

Del av gammal häradskarta från 1600-talet. Två områden utpekas i den muntliga traditionen som platser för Bos kapell - vid Bo (nedre röd ring) respektive Stohagen (övre röd ring).

En annan häradskarta från 1600-talet där jag har ringat in Bo och Stohagen.

Kapellets ursprung
Arkeologen och riksantikvarien Hans Hildebrand (1842-1913) framförde på sin tid teorin att kapellet var avsett för sjöfarare, medan amatörforskaren Sigurd Pira (1875-1949) mer förknippade kapellet med Bosgården som enligt honom legat i eller i anslutning till byn Mölstad nära Kråkerum (inte samma gård som Bo gård.) Den senare teorin verkar dock långsökt då ju prästen hänvisar till en kyrkogård vid byn Bo, där också prästens kyrkväg gick förbi sedan 1653. Pira kopplar vidare kapellet till titulärjarlen och riksrådet Erengisle Sunesson (Bååt) (död 1392) som i så fall skulle ha byggt det omkring 1360 till minne av sin nyligen avlidna maka Agnes - en jarldotter från Orkneyöarna där St Botulf var mycket populär. Erengisles koppling till bygden uppstod när han i nästa äktenskap gifte sig med Ingeborg Magnusdotter (Ulvåsaätten)- en änka efter Bengt Turesson Bielke, vilket medförde att han kom över ett stort antal gårdar i trakten. Men om han byggde kapellet strax efter hustruns död i början av 1360-talet, så bör det ju ha varit innan han hade gift om sig med änkan till Bielke, och vilken koppling hade han då till bygden?
Om kapellet är äldre så menar Pira, liksom Hildebrand, att det var ett kapell för sjöfarande. Handelsförbindelserna med England skulle då förklara varför kapellet fått namn efter det engelska helgonet Botulf (som levde på 600-talet).

Tyvärr har jag inte hittat någon ny forskning kring Bo kapell. Det som står i Det Medeltida Sverige (Småland. Handbörd. Stranda) är i stort bara en återgivning av det som står i Mönsteråsboken, vilket i sin tur bygger på Hildebrand och Pira. Jag ska göra en noggrannare efterforskning och se om det skrivits något nytt de senaste årtiondena.
Kullen mellan Forsavägen och E22-an i bildens mitt utpekas som platsen för Bos kapell vid Bo. Fotot är taget vid avfarten till Lilla Forsa.
St. Botulf. Är han lik stenansiktet?

Tillägg 12/1: I området har också återfunnits två trasiga gravstenar, vilket kan styrka indicierna om ett kapell med kyrkogård.
Litteratur
Se ”Det medeltida Sverige” (Småland. Handbörd. Stranda) och ”En bok om Mönsterås” och där anförd litteratur.

3 kommentarer:

Eje sa...

Jag har hört talas om kapellet i Torp i samband med arkeologiska utgrävningen av vägfararkapellet i Pata vid Strömsrums f.d, skola. Då 1990 talades det om flera s.k. vägfararkapell "capelle non curate dvs utan kyrkoherde och kyrkogård på flera platser längs kustvägen från Kalmar och norrut. Dels vid Pata och dels i Ålems socken vid "Ålemsskogen" och St.Jurgens kapell och vid Torp. St. Jurgens eller liknande kan också ha varit kapellet som föregått klostret i Kronobäck.Kapellet i Pata kunde dateras genom fynd av mynt till tiden 1480 - 1530 och var en träbyggnad som därefter förföll. Samtidigt tog Gustav Wasas fogdar allt av synligt värde. Dessa kapell var mycket enkla byggnader som med tiden de mesta spåren har försvunnit varför det kan vara knepit att hitta platsen i Torp. En ledtråd kan vara gamla vägar från Kråkerum.

Jonny sa...

Tack för intressant information! Enligt muntlig tradition kan det ha legat ett kapell vid Stohagen nordväst om Torp vid en kulle. Det var också där stenansiktet hittades. Man har väl kopplat det till Bos kapell, men kanske har det funnits ett helt annat vägfararkapell vid Stohagen, för Bos kapell låg nog trots allt vid byn Bo.

Eje sa...

Helt rätt Jonny, fel av mig att ange Torp i stället för området vid Bo. Får skylla på brådska. Vid den tiden var Forsavägen den egentliga kustvägen och svackan vid Torp var egentligen en förlängning av Mönsteråsviken.