På Biblioteket

Jobb jag har haft
Idag fortsätter jag min serie om olika jobb jag har haft. Tidigare har jag tagit upp min lyckligaste tid vid Högskolan i Växjö/VäxjöUniversitet och min nästan lika lyckliga tid som bibliotekarie vid Gymnasiebiblioteket. Idag har turen kommit till Mönsterås Bibliotek där jag också trivdes.

Välskött borg

Ett besök på biblioteket i Mönsterås är ju aldrig fel när man vill ha något annat än fredagsmys. Men hur är det att jobba på biblioteket? Tja, egentligen finns det inget anmärkningsvärt att rapportera. Jag upplevde biblioteket som en relativt välskött borg, även om utvecklingen hämmades av en ytterst begränsad ekonomi och än mer begränsade lokaler.

Barnbibliotekarie
Jag började på biblioteket 2002 som vikarierande barnbibliotekarie. Om jag minns rätt så vikarierade barnbibliotekarien som bibliotekschef varför jag fick chansen. Tjänsten hade varit utlyst och jag kände ingen på biblioteket varför jag alltså inte fick jobbet via kontakter.

Bokprat

Jag kastades direkt in i en värld av bokprat för skolklasser, författarbesök, teateruppsättningar, disktjänstgörning och diverse planering. Bokpraten krävde i särklass mest tid och energi, men gav mycket tillbaka. Jag läste enorma mängder böcker, även på fritiden, och periodvis jobbade jag 70 timmar i veckan för 40 timmars lön. Första året man har ett jobb kan det bli så. Men det var roligt att träffa alla barn som längtade efter att få läsa. Och eftersom alla skolor skulle ha besök så blev det många bilresor i kommunen. Jag trivdes bra. Särskilt grabbarna var en utmaning då de i regel läste betydligt mindre än tjejerna. Men det fanns undantag. Jag minns en liten grabb i tioårsåldern. Han kom med en ganska så avancerad ungdomsbok och jag frågade honom vad han trodde om den. Han svarade som en vuxen att ”Ja, det kan man säkert ha divergerande uppfattningar om, men jag tror den kommer att tilltala mig exemplariskt”. Ibland undrar jag vad det blev av denne välformulerade grabb. Arbetet gick bra och jag vet att många lärare och barn tyckte det var tråkigt när mitt vikariat var slut.

Bert dög inte
Lärarna hade i regel en positiv och prestigelös attityd till böcker. En ansåg dock att jag inte skulle tipsa ungarna om Bert-böckerna då de inte höll tillräckligt hög litterär kvalitet. Jag försökte förklara att det är bättre att pojkarna läser om Bert än att de inte läser några böcker alls. Jag fortsatte tipsa om Bert-böcker…och pojkarna läste.

Gull Åkerblom

Författarbesöket detta år hette Gull Åkerblom. Jag hade väl ansvar för att ta emot henne, men minns inte riktigt hur jag gjorde. Hon var i alla fall energisk och väldigt trevlig. Jag fick kanske inget riktigt hum om vad hon ville med sitt författarskap, men hon skrev trevliga barnböcker. Hon är mamma till Lukas Moodysson och jag minns att jag redan då tyckte att han var gravt överskattad som filmregissör, så jag tror vi undvek hans filmer som samtalsämne.

Expert på alla ämnen
Vissa dagar och kvällar hade jag pass i lånedisken. Det var alltid spännande. Man visste aldrig vilka som skulle komma och vad man skulle bistå med. Det gällde liksom att vara lite expert på alla ämnen och personligheter för att vara förberedd.

Personalmöten i en värld av kvinnor

Ibland var det personalmöte. Jag var ensam man i Mönsterås, men på Fliserydsfilialen jobbade Jan, en trevlig karl som skötte sitt pastorat efter eget huvud, vilket kanske inte alltid värderades fullt ut. Jan var en hyvens karl.

En ny chef tillträdde med tiden. Det är nog inte helt lätt att vara både chef och kollega, vilket man faktiskt är på en så liten arbetsplats som ett bibliotek. Jag drabbades aldrig, men det kunde hända att det togs upp saker på personalmötet som jag fann olustigt då det hade passat bättre att lösa i enrum. Men hon ville förstås få vissa saker gjorda och då var det ju viktigt att alla gjorde vad de skulle utifrån tilldelat ansvar. Jag upplevde henne som ganska hårt klämd mellan det hon ville och var ålagd att göra å ena sidan, och de resurser hon fick å andra sidan. För det mesta avlöpte dock personalmötena utan irritationer och i god atmosfär.

I Mönsterås var jag ensam man. Jag diskriminerades inte och utsattes inte för några fördomar. Men det är klart att samtalsämnena inte handlade om engelsk ligafotboll. Skvaller märkte jag dock inte av i någon större utsträckning. Men att kvinnor sällan går rakt på kärnan är ingen myt. Ett personalmöte som med gubbar hade tagit max 30 minuter krävde ofta två timmar på biblioteket. Å andra sidan fick ju alla tid att säga sitt. Jag hade ytterst trevliga arbetskamrater.

Senare började jag jobba på Gymnasiebiblioteket, men fortsatte hoppa in som vikarie i lånedisken på Mönsteråsbiblioteket. Särskilt vid jul och på sommaren fick jag jobba. Det var ett sant nöje att möta alla låntagare.

I Fliseryd

Med tiden blev det ett vikariat på ett halvår vid Fliserydsfilialen och jag fick erbjudande om att jobba där, vilket jag gärna gjorde. Nu följde några månader där jag stortrivdes. Att få sköta en hel filial efter i stort sett eget huvud var ju en dröm. Tyvärr blev det ändå en passiv period eftersom jag som vikarie inte vågade ändra om som jag egentligen hade velat. Samtidigt fortsatte jag vikariera i Mönsterås när det behövdes.

Bukowski - nej tack!
Som vikarie var det förstås svårt att försöka få igenom sina idéer, eller rättare sagt, man kom sig inte för att lägga fram dem. Jag tyckte man tydligare borde uppmuntra allmänheten att lämna in förslag till bokinköp. Med nästan bara kvinnor i personalen så finns det en risk att böcker som mer passar män hamnar på undantag. Mina egna förslag till bokinköp fick jag dock alltid igenom, bortsett från när jag föreslog ett par böcker av Charles Bukowski.  Med sin något dekadenta livsstil och med en kvinnosyn som inte riktigt platsade i PK-Sverige så var det förstås en omöjlighet – hans kultklassikerstatus till trots. Som talesman för socialt marginaliserade hade han definitivt passat på biblioteket. Men det var enda gången som jag tyckte man tillämpade någon form av censur.

Telefonen slutar ringa

Efter några år slutade man ta in mig som vikarie på somrarna, vilket jag tyckte kändes olustigt. ”Lång och trogen” tjänst belönades inte. Plötsligt dök det upp människor som hade gått bibliotekarieutbildning och chefen som hade facklig bakgrund ansåg att det vägde tyngre än mina inhopp och min alternativa kompetens.

Kraven på rätt utbildning har utarmat kvalitén och likriktat
Man kan väl säga att det bara återspeglade samhällets allt mer strikta och absurda krav på rätt utbildning istället för en mångfald av kvaliteter. Förr fanns det flera ingångar till många yrken, exempelvis lärare, journalist och bibliotekarie. Men fackliga krav på exakt rätt utbildning för att höja status och löner har utarmat kvalitén. Kreativitet och arbetsglädje försvinner. Arbetsplatser riskerar att likriktas.

Mix skapar magi

De bästa arbetsplatserna har oftast en mix av folk med ”rätt” utbildning och folk med andra kompetenser. Det är så man skapar magi. Olikheterna blir en tillgång - olika perspektiv och infallsvinklar. Har alla gått samma utbildning blir det lätt så att alla också är stöpta i samma form och ser allt på samma vis. Det här är en trist utveckling. De mest framgångsrika jobben jag har gjort har varit ihop med människor som är helt annorlunda än undertecknad. Järn skärper järn.

30 grader på övervåningen
Nå,  biblioteket i sig var en bra arbetsplats. Arbetsmiljön bör dock få ett särskilt omnämnande. Det gamla Tingshuset kunde på sommaren lätt få en temperatur på över 30 grader på övervåningen. Och på vintern kunde det vara omkring 15 grader ibland på morgnarna. Lägg därtill att det var väldigt trångt och omständigt för handikappade. I det nya huset blir det förstås annorlunda, även om en del av mysigheten riskerar att försvinna.

Jag tror det blir väldigt bra med ett nytt modernt bibliotek i Mönsterås. Visserligen verkar det inte bli mer utrymme för böcker, vilket är beklagligt, men i övrigt tycker jag det ser lovande ut. Kul och viktigt med en kulturell mötesplats i Mönsterås. Men det behövs fler män och fler som inte har gått bibliotekarieutbildning.

Skiss över det nya bibliotkets ytor.

Möte vid Mönsterås Bayerska Bryggeri

En härlig scen från Mönsterås Bayerska Bryggeri. Bryggeriets ägare Friedleiff och bryggeriarbetaren, som bör heta Algot Lindberg, avsmakar ölet.

Mönsterås Bayerska Bryggeri. Bryggeriets historik har redan behandlats i en tidigare artikel.

Båda bilderna återfanns på glasplåtar i hembygdsföreningens arkiv.

Niki gör succé i OAIK

Läste i tidningen att Mönsteråssonen Niki Avdyli har skrivit på för två år till i OAIK. Det ska nog OAIK vara väldigt glada för. Jag minns när Niki spelade i GIF 2009. Vissa tyckte jag överdrev hans talang och betydelse för GIF. Men det gjorde jag inte.

OAIK nämnde i tidningen att Niki i framtiden mycket väl kan komma att spela på toppnivå. Helt riktigt! Och ni minns väl vem som skrev det först. Redan 2009 skrev jag: Visst behöver han mogna ytterligare, men slipper han skador så finns alla förutsättningar för att gå väldigt långt…Men Niki har tveklöst potential att med tiden kunna spela i Sveriges högsta serie och kanske mer därtill.

Kalmar Läns Slakterier på Storgatan

Kalmar Läns Slakterier hade en gång sin lokal på Storgatan. 

Kalmar Läns Slakterier på Storgatan hittades på en glasplåt i hembygdsföreningens arkiv. Okänt år, men sannolikt 1940- eller 1950-tal.

Så här ser det ut idag. Man har byggt på med ett par våningar. Det lilla charmiga källarfönstret som var med på bilden ovan är borta. Stolpen står dock kvar. Grannhuset till vänster har fått en ny ingång. KLS har sedan länge flyttat och ett antal affärer har hunnit passera. Idag kan den som så önskar tatuera sig i lokalen.

Behöver GIF värva?

Behöver GIF värva?
Givetvis ska ett lag byggas av egna förmågor i första hand. Men ibland kan det vara bra att värva där det finns ett behov som inte kan tillgodoses i den egna föreningen. Låt oss därför titta på två frågor. Vilka behov finns det i GIF? Vilka möjligheter finns det att värva i enlighet med behoven? Observera att detta är mina personliga åsikter och att jag inte representerar GIF. Det är mycket möjligt att GIF drar helt andra slutsatser.

Behoven

Om vi börjar med den första frågan om behov så beror det ju lite på vilka som eventuellt lämnar, samt vilken ambitionsnivå föreningen har. Men i nuläget tycker jag följande:

1.   GIF behöver ytterligare en målvakt. Han ska inte i första hand ersätta Stenfelt, men lite konkurrens är aldrig fel. Framför allt behövs det en målvakt om Stenfelt av olika anledningar skulle bli indisponibel. Just nu är GIF väldigt sårbara om Stenfelt inte kan stå i målet.

2.   En eller två rutinerade backar. Fortsätter Niklasson behövs det kanske bara en. Men lite bredd skadar inte. Så en ytterback och en mittback.

3.    En skyttekung (15-25 mål).

Möjligheterna
Vilka möjligheter finns det då att värva? Ett lag som knappt klarade sig kvar i femman är ju tyvärr inte särskilt attraktivt på marknaden. Å andra sidan får man lyfta fram det man har – en bra grundorganisation, möjlighet till kontrakt, träningspremie, bra stämning i truppen och målsättning att nå fyran. Det första man ofta gör är väl att titta på sk hemvändare. Jag är lite osäker på vilka som finns eftersom jag följde laget på distans några år, men jag och en kamrat kommer just nu på följande även om vi är osäkra på ett par.

Mattias Rhen – Oskarshamns AIK (Har rimligtvis flera år kvar i högre divisioner)

Niki Avdyli – Oskarshamn AIK (Har rimligtvis flera  år kvar i högre divisioner. )

Anton Agebjörn – Kalmar FF tipselit (Har rimligtvis flera år kvar i högre divisioner)

Fredrik Simonsson – Har fått för mig att han kommer från Mönsterås. Bergkvara 2009.

Mirza Mehmedovic – Timmernabben? (Är han aktiv än?)

Erik Olsson – Långemåla? (???)

Manne Persson - Högsby? (???)

Sammy Sereke – (???)

Oscar ”Muffen” Johansson – Timmernabben? (???)

Jag förmodar att alla har kvar ett antal år i högre seriesystem, men självklart har man inget att förlora på att ringa. Ibland kan det finnas olika omständigheter som gör att en spelare vill trappa ner eller ta ett sabbatsår från högre sammanhang för att hitta glädjen i spelet igen. Men några av dem jag listat ovan ligger ju långt bortom det realistiska.

Annars får man väl se sig omkring i bygden. Jag gillar ju inte när större föreningar stjäl spelare från mindre föreningar, men om vi för ett ögonblick struntar i det så skulle jag ha tittat på Fliseryd där vi hittar Robert Ljungberg (17 mål) och Victor Berkeby (12 mål). Men som sagt…det skulle inte kännas helt rätt att skadeskjuta en kämpande liten förening som Fliseryd. Men om dessa spelare själva skulle vilja testa en högre serie så tycker jag GIF ska ha öppna armar. Victor är ändå i 20-årsåldern. Varför inte testa, men jag vet ju inte om han är bättre än våra egna ungdomar som siktar mot A-laget och risken är väl att det skulle sända ut fel signaler till GIF:s egna ungdomar.

Blomstermåla skulle jag dock inte ha så stora betänkligheter att ha ett litet utbyte med, men deras spelare  följer förstås med upp i fyran. Annars kunde vi väl ha kidnappat Robert Bratt. Eller varför inte August Starkner i Kåremo. Sedan kunde man kanske utlysa ett pris på 100 000 kr till den som lyckas få Johan Rannemalm (Fågelfors) eller Johan Nilsson (Hebe) att skriva på för GIF. Nä, men det är förstås orealistiskt. Kolla i Oskarshamn och Kalmar om det finns bra spelare som av olika anledningar har fått sitta på bänken lite för mycket och som är spelsugna.

Jag har skrivit tidigare att styrelsen har en svår uppgift. När man försöker tänka ut tänkbara spelare så inser man hur svårt det är. Man får hoppas att de har kontakter och ledtrådar som jag saknar.

Buss med gengasaggregat

Buss med gengasaggregat någonstans i Mönsteråsbygden. Kanske vid Gröndal? Kanske vid Koverhult? Gengas användes mycket som bränsle i Sverige under andra världskriget då man hade svårt att få tag på olja. Gengas uppstår vid ofullständig förbränning av trä eller kol.

GIF:s mål på övertid blev avgörande

Det har varit lite olika uppgifter om vad som hade gällt om GIF och Alsterbro/Kronofors hade vunnit varsin match med 2-1. En text på Smålands FF kunde tolkas som att GIF då hade räknats som segrare eftersom laget spelade i högre division under säsongen. (Likaså fanns en text som tydde på att mål på bortaplan inte räknades dubbelt, vilket också var fel). Men läser man tävlingsbestämmelserna noga så framgår det att det skulle ha blivit förlängning och därefter straffar om inget avgörande hade nåtts. Tyvärr är paragraftexterna ibland något motsägelsefulla.

Om inte Wesslund hade gjort 2-2-målet på övertid hade det alltså väntat förlängning.

Inte nog med det. Om GIF ändå hade lyckats besegra Alsterbro/Kronofors genom förlängning eller straffar, så hade GIF inte fått tillgodoräkna sig mål under förlängningen i jämförelsen med andra gruppsegrare. GIF skulle i så fall ha blivit gruppsegrare med 3 p och 3-3 i målskillnad, vilket skulle ha inneburit sämsta gruppvinnaren tillsammans med Ryds SK som också fick 3 p och 3-3 i målskillnad.

Och eftersom kvalet till div 3 inte blev gynnsamt för Smålandslagen så fick bara 5 av de 6 gruppvinnarna till div 5 gå upp. Sämsta gruppsegraren får spela i sexan även 2012. Hur man sedan skulle ha särat på GIF och Ryd vet jag inte. I värsta fall hade det kanske blivit ett extrakval.

Nu blev det som väl är inte så. Wesslunds mål på övertid var mer avgörande än jag anade. Jag blir helt skakis bara vid tanken. Men det måste kännas bittert för Ryds SK.

Saxat från Smålands FF. Här finns dock ett fel. Norrhult vann ju inte sitt kval, utan det var ju Rödsle.

Säsongen är slut II - spelaromdömen

Subjektiva kommentarer

Det har kommit önskemål att jag ska bedöma varje spelares insatser den gångna säsongen. Jag hade inte tänkt göra det då jag inte vill rikta strålkastarljuset på spelare som jag tror GIF mår bäst av att få behålla. Dessutom är jag för snäll och saknar kompetens för det. Endast den som följer spelarna varje vecka på träningarna kan göra en rättvis bedömning. Men kör till. De som letar har säkert koll ändå. Så det som nu följer är mina högst subjektiva kommentarer.

Mattias Stenfelt, målvakt – Blev skadad i slutet av förra säsongen, men jag tror inte det har påverkat denna säsong. Stod tråkigt nog inte de första matcherna, men har sedan varit ordinarie målvakt. Känns gedigen. Gör sällan några supertabbar, och bara släppt in ett par bollar som inte varit helt otagbara, vilket är ett gott betyg i division 5. Har oftast bra timing, inte minst i utrusningar. Kan även boxa ut bollen i närkamper. Har blivit bättre på att kommunicera med backarna. För ett par år sedan blev det lite missförstånd ibland, men det ser man allt mer sällan. Högsta vrålet i hela femman och hjälte i kvalmatcherna.

Idris Eliassi Sarzali - Vann den interna poängligan med 9 mål och 1 assist (seriespel). Behöver väl inte skriva så mycket om den här grabbens begåvning.  Alla vet vad jag menar. Har dessutom fått ta stort ansvar för laget genom att spela på flera positioner. Har varit GIF:s bästa spelare utan att dominera. Han kan ännu bättre. Men han har sitt humör att kämpa med. Ibland är det en tillgång, men ibland blir det för mycket hänga med huvudet eller tjafs. Är dock hårt och orättvist hållen av domarna.

Daniel Wesslund – Har bara spelat 15 matcher enligt statistiken. Verkar ha haft problem med hälsenorna och har enligt en obekräftad uppgift jobbat natt. Kommer ändå tvåa i poängligan med 4 mål och en assist. Det är förstås ändå för lite med tanke på hans kapacitet. Men eftersom jag vet att Daniel är väldigt seriös med träningen, så kan man inte klaga på det. Ibland verkar han inte få de bollar han ska ha att jobba på. Men så ibland gör han allt rätt, blixtrar till och gör mål eller slår den där öppnande passningen. Hans mål i 90:e minuten i sista kvalmatchen kan mycket väl ha varit avgörande för att GIF skulle få spela i femman nästa år. Om Daniel får spela match efter match där han trivs bäst så är han given.

Johan Lagström – 11 matcher enligt statistiken. Gjorde en dumhet och blev avstängd flera matcher. Skadade sedan foten och kunde inte spela några matcher. Har dessutom sällan fått eller kunnat spela hela matcher. Nu är dock min uppfattning att Johan är en utmärkt fotbollsspelare som ger tyngd i spelet och som dessutom kan göra mål. Oerhört synd att han inte kunde spela fler matcher. Given envis småtrumpen nyckelspelare i min startelva.

Martin Lindqvist – Verkar ha spelat 17 matcher innan han försvann av någon anledning som jag inte känner till. Gjorde bara tre mål och fick inte riktigt till det framför mål när chanserna kom. Men Martin är ju som jag ser det ändå given på plan. Men om han nu inte var i målform så kunde man ha flyttat ut honom som ytter, där hans snabbhet dessutom skulle ha kommit till sin rätt.

Oskar Olsson – Oskar är en kämpe. Får kanske inte till det i alla matcher, men jag gillar inställningen. Verkar ganska stark och resolut. Även stark på huvudet. Men var ska karln spela? Back eller ytter? Jag ser honom helst i lite mer offensiva roller, kanske som en smått burdus ytter. Om jag minns rätt blir han ibland inbytt och så utbytt och så inbytt. Jag skulle vilja se honom spela fler hela matcher.

Ako Eliassi – Har kanske inte gjort så mycket väsen ifrån sig och är så teknisk att han ibland trixar bort sig när han vill att fotboll ska vara vackert att se på. Men Ako gör ett kanonjobb lite i det tysta och är given på mitten i min startelva. En publikfavorit.

Daniel Skaret – 11 matcher enligt statistiken. La av, men kom tillbaka och ställde upp för GIF när det krisade. I mina ögon redan en legend. Är kanske inte riktigt lika snabb som förr, men ändå nyttig på alla sätt. Håller genom sitt snack uppe moralen. Kan göra rutinerat grovjobb, men blixtrar också till ibland och gör läckra mål. Har en förmåga att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Jag lovar att äta än mer korv på Frasses efter det här.

Viktor Niklasson – 14 matcher. GIF:s bäste spelare så länge han spelade för GIF, och då var han ändå inte på topp och han glänste inte i varje match. Ibland såg han ut att hålla igen för att inte riskera skador. Men som bollhållare, vägvinnare och spelfördelare gjorde han en fin insats. Att han sedan lämnade för Långemåla har jag lite svårt att förstå, men det är svårt att bli sur på någon som ändå gav GIF 14 matcher.

Tobias Jonsson – Har fått mer speltid i år. Är väl ännu lite ojämn, men imponerar ändå med sin extrema snabbhet. Verkar ibland inte veta var han ska göra av bollen när han får den, men det tar sig väl. Lite mer fysik så kan han säkert etablera sig. Spännande spelare som har stor potential. Har en känsla av att han kan bli hur bra som helst om han är beredd att lägga ner den träning som behövs.

Daniel Wallin – Den bäste inhopparen i Småland som har fått hoppa in lite för lite i år. Kanske inte så roligt att nästan alltid få vara inhoppare, men han gör det bra.

Jimmy Nilsson – Ännu en kämpe som får spela både back och mittfältare och jag blir inte klok på var han trivs bäst. Jobbar och sliter, gör mycket grovjobb som sällan uppmärksammas. En spelare man inte vill mista.

Martin Johansson – Har ibland en förmåga att dribbla när han ska spela upp bollen, vilket gör att det alltid är spännande med Martin på planen. Hans dribbelkonster gör att jag faktiskt tror att han har oanade möjligheter att spela även yttermittfältare. Varför har man inte testat honom där? Hur som helst har det blivit allt mindre dribbel och han känns säkrare. Ger alltid 200%. Hans gula kort ser jag som en merit som vittnar om bra inställning.

Damir Hasicic – Fin tekniker som ännu blandar och ger. När han mötte erfarna motståndare vägde han ibland lite lätt som ytterback, men i andra matcher var han hur säker som helst. Men han är under utveckling och hade jag varit tränare så hade jag tveklöst satsat på Damir i mer offensiva roller där han med sin följsamma teknik borde kunna bli hur bra som helst. Alla såg väl hur han dribblade bort hela Alstrebro/Kronoforsförsvaret i näst sista matchen.

Manfred Löfström – Jag trodde han var given ytterback, men så fick han plötsligt kliva åt sidan, göra inhopp, spela halva matcher. Och det kan väl vara en nyttig erfarenhet att inte ta sin plats för given och få nöta lite på träningsoverallens bakdel. Men den här grabben är ju begåvad och bör kunna etablera sig som back. Men jag såg honom också som ytter i någon match om jag minns rätt och frågan är om han inte imponerade än mer där. Ska bli spännande att se honom nästa år.

Mariwan Waissi – Är en sån där spelare som det känns tryggt att ha på planen. Tror dock han har varit lite småskadad vilket kanske har hållit honom tillbaka lite ibland. Har dock mycket kunnande i kroppen och är en nyttig allroundspelare som GIF ska vara tacksamma för.

Martin Nilsson – Har spelat till sig en mittbacksplats som han förtjänar. Kul att se när någon tar steget in i A-laget med sansat lugn. Kommer förstås att utvecklas än mer i takt med att han tränar och spelar matcher.

Niklas Kindberg – Spelade i säsongens sista matcher och vet inte hur han kunde vara så bra från ingenstans. Men jag har inte varit på träningarna. Bidrog med säkra kämpainsatser. Såg rutinerad ut fast jag sällan sett honom tidigare. En gåta.

Robert Niklasson – Spelade de sju sista matcherna som mittback och det här var ju en lirare som jag blev belåten med. Verkar rutinerad, reaktionssnabb och säker brytare.

Magnus Johansson – Målvakt i några av de första matcherna. Så pass rutinerad att ringrostigheten knappt märktes.

Alfred Ekwall – Fick hoppa in framåt i några matcher. Spelade dock för kort stund för att jag ska kunna bedöma honom. Han har dock gjort bra ifrån sig i U-laget och lär säkert få fler chanser.

Beqir Fifa – Är på väg tillbaka efter sin svåra skada. Fick hoppa in några matcher och jag tycker han klarade sig bra. Verkade smidig med bra teknik. Här handlar det nog om att få spela matcher igen.

David Petersson – Fick hoppa in ett par matcher. För lite speltid för att jag ska kunna göra en bedömning.

Fredrik Berglin – Fick en del speltid i A-laget och gjorde bra ifrån sig. Verkar ha bra speluppfattning och bra fysik. Även här handlar det om att få spela in sig.

Övriga som jag har missat: Fredrik Sandelius och Jamal Eliassi har en match vardera enligt statistiken. Jamal känner jag ju till och han är ju en levande legend som verkar ha trappat ner lite. Rikard Nilsson står också på tre matcher, men jag har nog missat hans inhopp.

Ja, det var väl alla hoppas jag. Jag saknar förstås liraren och kämpen Ardi, men har inte en aning om hans tillstånd.

Säsongen är slut

Fotbollssäsongen är slut. Det känns tomt. Kanske borde man intressera sig för en víntersport också för att hålla sig igång. Men handboll och innebandy är ju inte särskilt roligt att titta på. Kanske skulle man ändra uppfattning om man såg det live. Nå, jag ska försöka skriva ner min uppfattning om säsongen som varit.

En ganska bra säsong
Ser man till hela Mönsterås GoIF så har det varit en ganska bra säsong. Damlaget blev suveräna seriesegrare och avancerade till division 3. Herrlaget levde inte riktigt upp till förväntningarna, men spelar kvar i femman och fick i alla fall nya erfarenheter att spela under press. U-laget kom trea i sin serie. Lägg därtill en väl utvecklad barn- och ungdomsverksamhet. Dessutom lär det vara en konstgräsplan på gång. Det finns nog anledning att se positivt på framtiden.

Herrarnas säsong

Men nu gäller det herrarnas säsong. Och det är ju inte så lätt att formulera sig rätt. Å ena sidan lever jag ännu i lättnaden att det inte blev division 6, varför jag förmodligen är gladare än jag borde vara.  Å andra sidan trodde jag nog att laget skulle hamna på övre halvan. Är det bara jag som hade för höga förväntningar? Överskattade jag laget? Kanske är laget helt enkelt på den här nivån just nu och då kanske det inte alls är fel att vara glad att GIF klarade av kvalet. Kanske ska man vara jäkligt glad att det inte blev sexan.

Långsiktiga och kortsiktiga förklaringar
Nu har det emellertid funnits tendenser att leta syndabockar redan under sensommaren. Många lever i fornstora dagar då GIF alltid spelade i trean eller fyran och de förväntar sig att GIF ska dit igen. Ska man försöka förstå säsongen så kan man dela in orsakerna i långsiktiga respektive kortsiktiga förklaringar.

Långsiktiga förklaringar

De långsiktiga har jag redan skrivit utförligt om vid ett tidigare tillfälle. Det handlar om en obalans mellan unga talanger och rutin, vilket i grund och botten bottnar i att de bästa talangerna försvinner för tidigt från föreningen. Laget stannar i evig ungdom för att nu spetsa till det lite. För det andra har man haft en för naiv värvningsstrategi genom åren och nästan enbart värvat sk hemvändare. För det tredje hittade jag faktorer som pekar på att GIF är ett inspirationslag.

För stort fokus på tränaren
GIF har haft flera tränare under de jobbiga åren, men det har inte inneburit någon avgörande förändring. Jag drar därför slutsatsen att ingen enskild tränare kan råda bot på de stora strukturella problem som finns för GIF och många andra lag. Det är därför som jag faktiskt inte fokuserar så mycket på tränaren, även om vissa kanske skulle önska det.

Steg i rätt riktning
Styrelsen införde denna säsong kontrakt och små premier för att om möjligt införa en bättre långsiktighet. Det tycker jag var ett steg i rätt riktning, som bör kunna ge resultat på lite sikt. Det andra hoppas jag att man jobbar med, inte minst den mentala biten.

Kortsiktiga faktorer
Men kortsiktigt då? Finns det några andra kortsiktiga faktorer som gjorde att GIF hamnade i den här knipan som man gjorde i år? Nja, det mesta går tillbaka på de långsiktiga faktorerna, även om det säkert går att hitta saker som både tränare och spelare kunde ha gjort annorlunda. Det man kan säga är väl att truppens obalans mellan unga och rutinerade blev värre under säsongens gång, även om det rättades till något i de sista matcherna igen, då också resultaten blev bättre.

Obalanserad trupp
Truppen har alltså inte varit tillräckligt balanserad i många matcher. Det är inget fel på ungdomarna i Mönsterås GIF. Det är inte deras fel att det har gått knackligt. De gör bra ifrån sig utifrån ålder och träningsmöjligheter. Vissa har utvecklats tydligt, andra har kanske inte gått fram som jag trodde, men så länge de vill utvecklas får man ha lite tålamod. Men ta en spelare som Martin Nilsson som jag tycker har spelat in sig utmärkt som mittback. Eller Tobias Jonsson som är väldigt snabb och pigg framåt. Får han bara lite starkare fysik så är det klart att han är en framtidsman i GIF. Andra verkar ännu leta sin favoritposition och det får man ha förståelse för.  Men visst…många byten i positionerna skapar ingen kontinuitet.

De bara försvann eller kom och gick
Med fler rutinerade på planen så hade ungdomarna kommit mer till sin rätt. I de matcher man hade en större andel rutin så gick det i regel ganska bra, som i de sista matcherna eller strax före sommaruppehållet. Men GIF förlorade rutin under resans gång och det har krånglats lite hela säsongen känns det som. I början var målvakten Stenfelt borta några matcher och GIF hade en målvaktskris. Sedan slutade Skaret av fullt legitima skäl (familj och företag), även om han senare gjorde comeback och bidrog mycket till att GIF höll ihop sista biten. Det är bara att bocka och buga att det finns spelare som är beredda att ta ett sådant ansvar. Efter drygt halva säsongen försvann Viktor Nicklasson till Långemåla (och med all respekt för hans insats i GIF så undrar jag vad han hade där att göra). Och mycket av GIF:s spel byggde ju på att Nicklasson skulle ha boll på mitten. Visserligen hade GIF börjat förlora redan när Nicklasson var kvar, men det är klart att det inte blev bättre av hans frånvaro. Lägg därtill att Lagström var avstängd några matcher. Wesslund var försvunnen till och från av för mig oklara anledningar. Och Martin Lindkvist bara försvann utan information på hemsidan. Flera i sammanhanget rutinerade nyckelspelare försvann alltså eller kunde bara spela ibland. På slutet tillkom som väl var några som Niklas Kindberg och Robert Niklasson och det betydde en hel del. Men ska GIF hålla en hel säsong så måste ungdomarna ha kontinuerligt stöd från de äldre. De ska bara finnas där. Men med det ansvar ungdomarna har fått ta i år så lär det bli väldigt bra fotbollsvirke av dem. Men GIF borde informera bättre på sin hemsida om spelare slutar eller är frånvarande en längre tid. Då slipper man irritationer och spekulationer från publiken.

När GIF har spelat som bäst har man ju spelat riktigt bra. Det man undrar är om föreningen har jobbat tillräckligt mycket på den mentala biten för att undvika de där bottennappen där jag misstänker att det spelar viss roll.

Kunde tränaren ha gjort annorlunda?
Kunde då tränaren ha gjort något för att hantera sitt spelarmaterial bättre? Truppens sammansättning kan han ju inte göra så mycket åt, så jag vet ärligt talat inte. Jag har inte den inblicken. Ibland har man kanske undrat varför det har varit vissa omstuvningar hit och dit med spelare på än den ena än den andra positionen. Vissa tränare vill ju att så många spelare som möjligt skall vara allroundspelare, istället för specialister på bara en position. Men jag tror inte det har handlat om det här. Truppen har varit ganska smal och vissa spelare är ännu så unga att de söker sina bästa positioner. Idris har ju fått spela på alla positioner som tänkas kan och han klarar ju av det utmärkt. Men frågan är om han ska behöva spela back. GIF förlorar ju så mycket kreativt framåt då. Ja, det där kan man ha synpunkter på förstås. Hur som helst har han verkligen fått lära sig att ta ansvar för laget och det kan kanske vara bra på ett personligt plan. Jag undrar också varför Lagström har fått börja på bänken ibland. Kanske en skada som spökar, annars finns det ju ingen anledning att hålla honom där. Likaså har Wesslund ibland nött bänk, men där tror jag det ibland har handlat om småskador.

Två oundvikliga frågor
Avslutningsvis två obligatoriska frågor som jag inte kommer undan.

1. Kommer GIF:s tränare Anders Jonsson att fortsätta ett år till? Faktum är att jag inte bör svara på det. Det är något som styrelsen, spelarna och tränaren får samtala om. Personligen tror jag inte det tjänar mycket till att byta tränare och jag föredrar att ha lite tålamod. Dessutom har han gjort ett sympatiskt intryck på mig – rak och ärlig med kompetens och erfarenhet, även om jag kan förstå att en del kan ha svårt för den stilen. Men som sagt, det där får de lösa själva. Det är ju inte jag som är på träningarna och nöter.

2. Kommer spelare att fly GIF nu efter ännu en knagglig säsong? Vissa spelare har ju tvåårskontrakt så de blir förstås kvar. Vilka det är vet jag dock inte. Av dem som är fria att gå är det väl mycket som spelar in. Det kan handla om vem som är tränare, truppens sammanhållning, huruvida man anser sig klara av högre divisioner och om man får erbjudanden från andra lag. Personligen anser jag att det finns högst ett par tre spelare som redan nu skulle lyckas i fyran och eftersom det bara är en division högre så borde det väl inte locka så mycket. Om någon när drömmar om elitfyran eller högre så tror jag inte på det...eller snarare...jag har mina skäl till att inte nämna vilka i så fall. Nej, man får väl hoppas att de flesta har klubbkänslan och hjärtat i GIF och stannar, men man vet ju aldrig. Det är ju samtidigt svårt att säga att tidigare talanger som har gått vidare saknar hjärta för GIF. Vissa vill uppåt snabbt. En och annan lyckas. Skräckscenariot är förstås att några av de bästa försvinner, vilket vissa uppenbarligen gjorde redan under pågående säsong i år, och att medelåldern blir ännu lägre nästa år. Styrelsen får en svår uppgift att bygga ett balanserat lag.

Hur som helst. För egen del har jag bestämt mig för att inte ha några förhoppningar inför nästa säsong. Jag kommer att koppla bort hjärtat när jag ska tippa var GIF hamnar i serien. Det är ju ändå de ideella aspekterna av fotbollen som tilltalar mig, och nästa år ska jag mer gå in för att ha kul än att bli besviken om det inte går som man hoppas.

Och så hoppas jag att GIF UPPDATERAR HEMSIDAN nu under hösten så att vi får veta vad som händer. Jag hinner inte skriva och fråga flera gånger i månaden.

Extrem kvaldramatik när GIF höll sig kvar i femman

GIF var ett stolpskott från division sex, men stod emot pressen från ett supertaggat Alsterbro/Kronofors.

Förvandlingen

Den fantastiska höstdag som SMHI hade utlovat förvandlades till ett blåsigt grådis. Och det var inte det enda som blev fel idag. GIF:s fantastiska urladdning på hemmaplan förvandlades till ett olidligt nervdaller där laget höll på att slarva ner sig i sexan. Till slut kom dock både solen och GIF:s spel igång, och man får vara tacksam att GIF verkar ha varit noga med konditionsträningen.

Ingen fortsättning
I den första kvalmatchen dominerade GIF i andra halvlek och jag hade förväntat mig en fortsättning på hemmaplan. Men GIF uppträdde slarvigt och nervöst, medan Alsterbro/Kronofors visade stort hjärta och gjorde en mycket bättre match än på hemmaplan.

Tidigt mål i baken

Jag vill inte påstå att GIF gick ut och spelade på förra matchens resultat, men Idris förflyttning från mittfältet till backlinjen antyder ändå att man hellre satsade på säker defensiv än frejdig offensiv. Idris är ju en duktig allroundspelare, men en hel del av kreativiteten framåt försvinner med Idris på backen.

Kanske hade uppställningen fungerat bättre om GIF hade hållit emot längre. Men A/K lyckades redan efter en minut prickskjuta in ledningsmålet. Pontus Rosén fick bollen strax utanför straffområdet och sköt ett ganska löst men välplacerat skott invid stolpen. Kanske var Stenfelt lite skymd, annars hade han nog hunnit dit.

Energi

A/K fick förstås energi av sitt mål och gick för att utöka sin ledning. GIF spelade emellanåt slarvigt vilket möjliggjorde snabba spelvändningar för A/K. Motståndarna hade ju annars sin långkastare utvisad idag, men nu visade det sig att deras målkung Henrik Lagercrantz också kunde kasta nästan lika långt, varför flera inkast blev som hörnor.

Matchen hamnade i en låsning där vi absolut inte ville vara. A/K hade allt att vinna och GIF allt att förlora. A/K fortsatte vinna mittfältet och spelade offensivt. Vid ett tillfälle kom Lagercrantz i det närmaste fri men GIF:s målvakt revanscherade sig för baklängesmålet och hann före med en mikrodels sekund. Utmärkt.

GIF blixtrade till

GIF höll på att göra en av sina sämsta halvlekar på länge, när laget plötsligt blixtrade till efter 30 minuter. Oskar kämpade till sig bollen och sedan rullade man helt sonika bort A/K:s backlinje. Sist på bollen var den gamle trotjänaren Daniel Skaret som snyggt placerade bollen i krysset. Målet visar vikten av att aldrig ge sig i kamperna. Hade inte Oskar gett sig i helsike på att vinna bollen så hade läget aldrig uppkommit.

Motståndarna tar ledningen
Bara fem minuter senare så försvann tillförsikten. A/K kontrade snabbt och effektivt i djupled varvid Jonathan Alexandersson säkert sköt in 2-1. Som väl var så tog den bedrövliga halvleken snart slut.

Förändring

I andra halvlek så gick Manfred in på Idris backposition, samtidigt som Idris intog mittfältet. Jag kunde inte tolka det på annat sätt än att anfall är bästa försvar.

Hawaiifotboll
Men A/K satsade allt framåt och var ytterst nära att springa igenom direkt. Matchen utvecklades ganska snabbt till värsta sortens hawaiifotboll som man inte bör riskera att få se ens på denna nivå. Vid ett tillfälle fick Henrik Lagercrantz några meter och sköt bollen så det klingade i stolpen. Hade han gjort mål där så tror jag GIF hade spelat i sexan nästa år.

A/K kroknar och GIF kvitterar

Men så plötsligt när det var en kvart kvar så tog A/K:s krafter helt slut, samtidigt som GIF blev allt piggare. Precis samma mönster som man kunde se i första matchen. På bara tio minuter skapade GIF 8 kvalificerade målchanser, men bollen ville inte in. Men till slut, i den 90:e minuten, blev Wesslund framspelad i straffområdet och satte kvitteringsmålet som innebär att GIF inte behöver riskera att bli sämsta kvalgruppsvinnare och missa femman nästa år.

GIF vann alltså totalt med 4 poäng – 2-1 på bortaplan och 2-2 hemma. A/K ska dock ha beröm då de verkligen bjöd hårt motstånd. I GIF är det svårt att ge någon överbetyg idag, så det får bli plus för vissa sekvenser - Stenfelts utrusning mot Lagercrantz, målen från de rutinerade rävarna Skaret och Wesslund, Oskars bollvinnande före 1-1-målet, Idris framåtanda i andra halvlek.

GIF blev tredje bästa gruppsegrare

När jag lämnade IP hade jag ändå en liten oro kvar. Mycket tyder nämligen på att bara 5 av de 6 gruppsegrarna i kvalet till femman går upp, eftersom det efter dagens resultat i kvalet till trean står klart att det blir minus ett smålandslag (fem smålandslag åker ur trean och bara fyra går upp). Sämsta gruppsegraren i kvalet till femman riskerar alltså att inte gå upp trots seger.

Men vad jag kan se så riskerar inte GIF att bli sämsta gruppsegraren. I minst tre av de andra grupperna har lagen vunnit varsin match och har alltså 3 poäng vardera. GIF har ju fyra poäng. Vissefjärda och Rödsle fick också fyra poäng, men har bättre målskillnad än GIF. GIF blev alltså tredje bästa gruppvinnare och är därmed klart för femman.

Två pilsner för mina nervers skull

Det finns förstås mycket man kan skriva om den gångna säsongen som inte blev som man hade hoppats. Just nu orkar jag dock inte göra någon säsongsanalys. Jag hoppas bara att alla i GIF tar det lugnt nu och inte gör något förhastat. Det är så mycket känslor i det här gänget att man ibland bara vill slänga in dem i en iskall dusch. Ikväll får man trots allt andas ut och vara glad för att vi slipper möta Ruda och Fliseryd nästa år. Det är ingen triumfatorisk glädje, men mer en känsla av lättnad. GIF borde ju aldrig ha hamnat i den här knipan. Men ett par pilsner ska jag ta. Om inte annat för mina nervers skull. De tog mycket stryk idag. Eller...vad tusan...lite glad kan man väl få va.

Mönsterås Bokhandel på 1940-talet

Mönsterås Bokhandel låg på 1940-talet i halva delen av det hus som idag hyser Patriks Herrmode. Nils Jonsson hade affären. Han flyttade på 1960-talet till det hus där bokhandeln än idag ligger.

Interiör från bokhandeln. En av böckerna heter "Aga eller inte aga". En sökning visar att den utkom 1943. Även en annan bok som syns på hyllan utkom detta år, varför man får förmoda att fotot är taget det året.

Interiör.

I bakgrunden skymtar några filmstjärnor från tiden. Den manlige bör vara Tyrone Power.

Olycksdrabbad korsning

När man tittar på gamla fotografier från bilolyckor i Mönsterås så finner man ganska snart att den i särklass mest olycksdrabbade korsningen var den där Sjögatan, Kuggåsvägen och Norra Tingsgatan möts uppe på krönet. Sedan flera år har man dock stängt Norra Tingsgatan för utfart. Just nu finns det emellertid ett obekräftat rykte från en pålitlig källa som säger att det finns planer i kommunhuset på att öppna upp Norra Tingsgatan så att den ånyo blir utfart mot Sjögatan. Man får väl hoppas att ansvariga tänker till en extra gång.

Inför kvalmatch 2

Vissa lag går ut och spelar sitt eget spel oavsett motståndare. Jag är för mycket schackspelare för att finna det välbetänkt. Den som känner sin motståndare kan välja lämplig spelöppning och spelstrategi, samtidigt som man ändå utgår från ett grundspel man kan.

Så mycket mer har jag egentligen inte att skriva. Jag känner för att ligga lite lågt inför lördagens helt avgörande match och hoppas att matchen tar vid där den förra slutade. Om GIF gör som i förra matchen med extra absolut nödvändig bevakning av en spelare (ni minns hur det gick när han vid ett tillfälle fick lite yta) samtidigt som man vågar spela ut framåt, hålla tempot uppe och utnyttja sin goda kondition, så kommer det här att gå vägen. GIF är ett bättre lag. Alsterbro/Kronofors kommer förstås att ge allt och är desperata. Många spelare ser chansen att göra mirakel på bortaplan och få vända hem som bygdens hjältar. Men när det väl är sagt så måste jag tillstå att det nog ska mycket till innan GIF förlorar det här. Med rätt laddning och rätt fokus på lördag så blir det division 5 spel även nästa år. Men det blir en tuff match.

Zeunerts på Algots

Det är något för tidigt att genomföra Mönsteråsbloggens traditionella julmusttest av i Mönsterås förekommande sorter. Men jag kan förstås inte försumma att informera läsekretsen om att Algots i år har tagit hem några pallar med Zeunerts - den fatlagrade musten med den unika mörka smaken gjord på egen extrakt. Tidigare år har man fått åka till Citygross i Kalmar för att hamstra, men i år kunde jag alltså ta hem årets upplaga från Algots. Utmärkt!

Tre svar i ett

Det händer att jag får frågor som inte handlar om lokalhistoria eller fotboll. Idag kör jag ett uppsamlingsheat med tre frågor och svar i ett inlägg. Ni som inte är intresserade av min person, bokutgivning eller bloggens framtid kan med fördel hoppa över dagens inlägg.

1. Har du gett ut några andra böcker än "På Åsen. En resa genom tidernas Mönsterås"?

Svar: Jag kan i hast lista det jag har skrivit genom åren som kan räknas som publikationer. Det är inte så mycket.

Publikationer (med ISBN-nummer)

Böcker
Äktenskap, reproduktion och social rörlighet i Fliseryds socken under 1700- och 1800-talen, 1993, ingår i skriftserien Scripta Minora/ Högskolan i Växjö, nr 19. 61 sid.

På Åsen. En resa genom tidernas Mönsterås, 2011, Recito förlag. 193 sid.

E-artiklar

Vetenskapens gärdsgårdar och slutna rum: Ett bidrag till en förruttnelseprocess och ett nybygge,  i: Humanetten, nr 2, 1998. Medförfattare Kenneth Strömberg.

Är dagens historievetenskap och humaniora fri och kritisk? I: Humanetten, nr 5, 1999.

Recensioner

Recension av Helgonet i Nidaros, ingår i: Historielärarnas förenings årsskrift 1998/1999, sid 156-157.

Recension av friluftshistoria, ingår i Historielärarnas förenings årsskrift 1999/2000, sid 216-217.

Publikationer (utan ISBN-nummer)

Diverse artiklar i dagspress – främst kulturartiklar, men även några nyhetsartiklar 1990-2011.

Omkring 200-300 bokrecensioner, 1998-2011.

Omkring 1000 artiklar i skiftande ämnen på Mönsteråsbloggen, 2008-2011.

Omkring 10 akademiska uppsatser i historia, litteraturvetenskap, filosofi och vetenskapsfilosofi, bland annat magisteruppsats, 1988-2000.

Det Cedergrenska huset. Ett hus och dess människor under 300 år, 2011, mindre skrift.

Planerade böcker

En byhistorik om Krokstorp. Forskningen färdig och en del skrivet.

En bok om Sivar Ahlruds bokserie Tvillingdetektiverna. Boken i princip färdigskriven. Återstår att redigera och lösa vissa upphovsrättsliga frågor.

En deckare i Mönsteråsmiljö. Försöker tänka ut intrig och persongalleri.

+ ett par än så länge hemliga idéer.

2. Hur länge tänker du hålla på med bloggen? Tänker du förändra den?

Svar: Det vet man aldrig. Arbetet med de andra böckerna lär ta sin tid, vilket innebär allt kortare inlägg på bloggen. Vad gäller bloggens utseende så finns det ju andra mallar man kan testa, men jag har inte orkat ta itu med det. Däremot tänker jag nästa säsong komplettera det skrivna försnacket inför matcher med videoförsnack. Det betyder alltså att jag kommer att vara kammad i alla fall en gång i veckan.

3. Du skriver att du är asocial. Det är inte mitt intryck av dig. Kan du utveckla?

Svar: Ja, jag har ibland använt det begreppet om mig själv så då får jag väl ta ansvar för det. Jag ska kort försöka förklara mig.

A.  För det första har jag en ganska god portion självdistans och raljerar ibland med mig själv för att belysa en större samhällsproblematik. Det finns ofta en gnutta självironi i det jag skriver. Känner man inte mig så är det förstås omöjligt att känna av den nyansen. De flesta skulle förmodligen inte kalla mig asocial. Det ligger i sakens natur att man inte kan vara alltför asocial när man som jag har undervisat och jobbat på bibliotek där man möter människor varje dag.

B. För det andra har jag sedan barndomen varit blyg och känner mig sällan bekväm i mindre sällskap. Någon social fobi skulle jag dock inte vilja kalla det. Jag skulle tro att jag hamnar inom ramarna för det ”normala” på en skala. Men visst föredrar jag att sitta i ett stort publikhav framför ett litet bord med ett fåtal människor. Hellre anonym i Svenska Kyrkan än omkramad i Pingstkyrkan. Hellre ett storkalas på 100 personer än en samling på 8. Vi är alla olika.

C. I samband med föredrag etc har jag inga som helst problem att prata, vilket dock en hel del annars sociala människor har.

Så nu var det avklarat. Min uppfattning är annars att asociala människor inte utgör något samhällsproblem. Problemet är snarare den sociala normen som kräver att du skall vara social för att framstå som normal och attraktiv på exempelvis arbetsmarknaden. Man ska också akta sig för att sätta likhetstecken mellan att vara social och fungera socialt och vara trevlig. Det finns förstås sociala människor som är otrevliga och asociala som är trevliga.

Bodar i hamnen

Hamnbodarna i Mönsterås på 1950-talet. En gång var här liv och rörelse och inte minst fiskehandel. Bodarna har sedan länge fallit offer för bränder och rivningar. (Tack till Mats G som skickade bilden!)

GIF hade läst på sin läxa väl. Seger i första kvalrysaren

GIF vann den första kvalrysaren borta mot Alsterbro/Kronofors med 2-1.

Hade läst läxan

GIF vann den första kvalrysaren mot Alsterbro/Kronofors borta med 2-1. Matchen är ett fint exempel på att matcher inte bara vinns genom fint spel på planen. GIF hade uppenbart läst på läxan före match, vilket alltid är bättre än att lära sig en läxa av en match.

Tankarna inför matchen
Mina tankar inför matchen var att om GIF lyckas hålla A/K:s målkung Henrik Lagercrantz kort, samtidigt som man utnyttjar den snabbhet som finns både i spelarmaterialet och i division 5, ja då kan det här gå vägen. Jag hade fått för mig att GIF är ett bättre lag, medan A/K mer bygger på sin stjärna. Jag misstänker att GIF hade tänkt ungefär åt samma håll, för det var precis så det blev.

En chock

Nu fick jag i och för sig en chock när jag kom fram till Alsterbros vackra idrottsplats vid Stora Hindsjön. Domaren visade sig vara just den domare som har ställt till det mest för GIF denna säsong. Han är kanske inte sämre än andra, men det har hänt något med kemin mellan laget och honom som orsakar irritationer i varje match. Och helt friktionsfritt blev det inte idag heller. Men han verkar ung så han har väl framtiden för sig.

Ett missförstånd rättas till
Jag satte mig mitt bland hemmalagets mest hängivna supportrar; gubbar som har väntat och längtat efter den här dagen i årtionden. Av någon anledning hade de taggat lite extra med felaktig information. De hade nämligen fått för sig att GIF samarbetade med OAIK och tagit med fyra spelare från division 3. Jag försäkrade dock att så inte var fallet varpå gubbarna lugnade ner sig och kom fram till att bästa lag må vinna nu när det var fair play.

En smakstart

Matchen började och det såg ut som om GIF ville ta kommandot direkt. Efter fem minuter hade man jobbat ihop till en frispark i ganska bra läge en bit utanför straffområdet. Idris klev fram och slog en mycket välplacerad frispark som letade sig in bortom målvaktens räckvidd. GIF hade fått en smakstart!

Nära kvittering
Men GIF:s spel kom av sig och A/K tilläts skapa några potentiella farligheter via inkast och hörnor. Särskilt vid ett tillfälle var det ytterst nära att bollen hade letat sig in, men någon, om det var målvakten, lyckades få bollen att gå utanför stolpen med ett par millimeters marginal.

Målkungen hölls kort
Man märkte dock att GIF hade läst sin läxa ordentlig. A/K:s målkung Henrik Lagercrantz var ytterst välmarkerad och fick inga ytor att briljera på vanligt vis. "De släpper honom inte en milimeter. Konstigt. Mot Persnäs gjorde han ju tre mål på en halvtimme", sa en frustrerad gubbe bredvid mig. "De har väl läst om han i tidningen", sa en annan.

En långkastare
Däremot hade A/K i Adam Olofsson en långkastare som ställde till viss oreda genom sina extremt långa inkast. Jag har faktiskt aldrig sett något liknande. Han var ett hemligt vapen som jag inte hade lyckats snoka reda på före match. Men GIF fredade sig väl även om spelet inte var särskilt bra efter ledningsmålet.

En chans - ett mål

Lagercrantz hade knappt rört bollen men i den 32:a minuten fick han plötsligt en liten yta i djupled där han, trots att han hade en GIF-are på sig, lyckades trixa med sig bollen och skjuta bollen i mål. Hans första och sista chans i hela matchen. Men det räckte för att göra mål. 1-1.

Ledningsmålet
Jag satt precis och funderade på varför GIF inte utnyttjade sin snabbhet bättre, då man plötsligt i den 42:a minuten satte fart och snyggt rullade sig igenom hela A/K. Jag tror att det var Oskar som var sist på bollen. Det här var förstås ett mycket viktigt mål före halvtidsvilan. A/K skulle nu tvingas gå framåt i andra, vilket borde skapa kontringsmöjligheter för GIF.

Flera farliga GIF-anfall

Andra halvlek utvecklade sig ungefär som förväntat. A/K försökte anfalla, men GIF kunde genom snabba spelvändningar komma i den ena farliga anfallsvågen efter den andra. Att återge alla kontringar är omöjligt, men nämnas kan när Oskar bröt sig loss på högerkanten och spelade Johan som var ytterst nära att näta, men målvakten räddade med huvudet. Och ungefär så där såg det ut flera gånger. Men tyvärr ville inte bollen gå in.

Visselkonsert
A/K skapade lite nervositet när de via inkast, frisparkar och hörnor fick in bollen i GIF:s straffområde, men GIF försvarade sig resolut. Tyvärr blev domaren allt mer nervös med pipan. När Idris revs ner, vilket hände flera gånger, fick dock pipan dingla kvar runt halsen. Jag tror inte Idris fick mer än någon enstaka frispark med sig under hela matchen. När A/K-spelare skrek aj eller föll bjöd dock domaren på visselkonsert. Oerhört provocerande, och till slut fick GIF:s tränare en varning för att han skrek för mycket från tränarbåset. Nå, domaren verkar som sagt ung och tar sig väl med tiden.

Konditionsstarkt GIF

Som väl var lyckades GIF undvika att dra på sig utvisningar, vilket annars är lätt hänt i det uppskruvade tonläge som lätt infinner sig. Men matchen blev allt mer fysisk och A/K kroknade betänkligt sista delen av matchen. GIF såg däremot konditionsstarka ut och tog över matchen igen med kvickt spel. Nämnas kan Tobbe som högg som en kobra framåt och var ytterst nära vid minst ett tillfälle. Idris var också nära vid ett par tillfällen. Och så den inbytte Damir som gjorde en fin soloräd som i rättvisans namn borde ha resulterat.

GIF var tveklöst närmare både 3-1 och 4-1 än vad A/K var ett kvitteringsmål. På slutet lyckades dessutom A/K:s långkastare tjafsa till sig ett rött kort, varför vi lär slippa honom i sista matchen nästa helg.

Fördel GIF
Hur ska man då summera matchen? GIF hade läst sin läxa. Målkungen Henrik Lagercrantz bevakades föredömligt. En gång kom han loss och det räckte för att göra mål, vilket visar hur farlig han är. Men det blir ändå klart godkänt på den punkten. Likaså lyckades GIF till slut få matchen dithän att man dominerade genom spel i ett högre tempo. Synd bara att det inte gav bättre utdelning i målprotokollet. Men man fick intrycket att spelarna gjorde just det man skulle. Det är riktigt kul att se GIF när man spelar så här fokuserat och målmedvetet.  Man får vara mycket nöjd med en vinst på bortaplan. Klar fördel GIF inför returmötet hemma på IP nästa helg.

Hela laget får plusbetyg idag. Man spelar med både hjärta och hjärna och verkar faktiskt vara som bäst i jäkligt pressade lägen.  Extra plus till Idris och Oskar, samt det gäng som hade full koll på Lagercrantz.  Och så pigga inhopp av Manfred och Damir.

Nu tror jag att GIF tar det här på hemmaplan. Skulle man mot förmodan få lika många poäng räknas målskillnad, därefter antal gjorda mål. Kan man inte skilja lagen åt efter detta så räknas det lag som bäst som hade högsta serieplacering (=division). Om jag förstår reglerna rätt så är antal gjorda mål på bortaplan inte relevant just i kvalet till femman. Vid lika målskillnad räknas GIF som bästa lag eftersom man spelade i högre division tidigare under säsongen. Om det stämmer måste A/K alltså vinna med minst två mål i returen för att ta sig förbi GIF totalt sett. Det ser alltså bra ut. Men eftersom det finns en risk att bara de fem bästa gruppsegrarna av sex får spela i femman nästa säsong, så gör GIF bäst i att vinna hemma också. Läs själv här.

Hindsjövallen höll god gärdsgårdsserieklass och var helt i min smak. En liten pärla faktiskt.

Klubbhuset var utmärkt. Korven smakade pilsnerkorv, vilket betyder högsta betyg. Kaffet var generöst mörkrostat och hälldes upp i mugg med lock.

En mysig liten lekplats för barnen ned mot den vackra sjön.

En badplats låg precis i närheten.

En klassisk resultattavla med klocka och klubbmärke.

Här betalade man. Mycket mysig kur, men med extremt liten lucka.