31 juli 2011

Vad händer med medborgarförslagen?

Medborgarförslag
På Mönsterås Kommuns hemsida står följande:

”Den som är folkbokförd i kommunen får väcka ett ärende i fullmäktige genom att lämna ett medborgarförslag. Medborgarförslaget ska vara skriftligt, ange den aktuella frågan samt innehålla initiativtagarens/initiativtagarnas egenhändiga namnteckning/ namnteckningar, namnförtydliganden samt uppgift om adress/ adresser.”
Uppföljning av förslag inlämnade det senaste året
Under året som kommer tänkte jag lämna in ett par medborgarförslag till kommunen för att följa upp och förvalta de röster mitt parti fick i valet 2010.

Jag tog mig också en titt på vilka medborgarförslag som kommit in det senaste året och hittade 16 förslag i skiftande ämnen. Vissa förslag har varit enkla att följa upp då de har beviljats eller fått avslag. Andra har fått mer diffusa svar med hänvisningar till utredningar och framtida aktualisering. I de flesta fall har jag inte lyckats utröna om medborgarförslagen har fått ja eller nej, eller om de fastnat i någon utredning. Detta trots att jag sökt i kommunens protokoll. De flesta förslag verkar nämligen gå vidare till någon nämnd för utredning och yttrande innan beslut fattas. Det vore ju högst beklagligt om vissa förslag fastnar där i någon slags diffus process, istället för att få klara bifall eller avslag. Totalt har jag funnit 4 avslag, 1 indirekt bifall, 1 bifall i efterhand och 10 oklara=avsaknad av slutsvar eller diffusa svårtolkade svar. Noterbart är att de två fall där klara bifall föreligger gällde ärenden där kommunen redan hade planer eller beslut på gång i linje med medborgarförslaget. Intressant är också att flera av förslagen är inlämnade av ungdomar.
Följande medborgarförslag har jag funnit från september 2010 till juni 2011:

Förbud mot raketer och smällare (avslag)
2010: Medborgarförslag från Bengt Hjalmarsson, Råsnäs. Han vill förbjuda raketer och smällare. Svar: Yttrande föreligger från utredare Ulf Eriksson som hänvisar till gällande ordningsföreskrifter gällande fyrverkerier från 2009, vilka han anser tillgodoser olika intressen. Förslaget avvisas med hänvisning till Ulf Erikssons utredning.
Parkeringsplatser vid gamla kyrkogårdens östra sida utmed Storgatan (avslag)
2010: Medborgarförslag från Per-Arne Ytterbring, Boo. Han vill att Mönsterås Kommun verkar för att tillsammans med Vägverket (Trafikverket) anordna tre-fyra parkeringsplatser i anslutning till portarna vid gången som leder upp till gravkapellet på gamla kyrkogården i Mönsterås köping. Svar: Yttrande från Tekniska kontoret föreligger: Trafikverket äger och är väghållare för stråket Storgatan-Sjögatan- Älgerumsvägen. Trafikverket anser att det ur trafiksäkerhetssynpunkt inte är lämpligt att anordna parkeringsplatser utmed denna sträcka. Parkeringsplatsen finns i nära anslutning till kyrkogården vid Kyrkogårdsgatan. Förslaget avvisas.

Förlängning av cykelväg (oklart)
2010: Medborgarförslag från Lena Karlsson, Blomstermåla. Hon vill att en enklare grusväg anläggs från norra delen av Folkparksvägen till Karlsforsvägens förlängning i Blomstermåla (förlängning av cykelväg). Svar: Förslaget överlämnas till Tekniska kontoret för yttrande. Detta gjordes i september 2010. Därefter har jag inte hittat ärendet i protokollen, så en gissning är att frågan har fastnat någonstans.
Konstgräsplan (oklart/indirekt bifall)
2010: Medborgarförslag från Kevin Berndtsson, Blomstermåla, Jimmy Brajdic, Louise Petersson, Linnea Johansson och Emelie Svalling. De vill ha en konstgräsplan i Mönsterås kommun. Svar: Förslaget lämnas till kommunstyrelsen för handläggning. Jag tror att en konstgräsplan redan var under utredning när förslaget lämnades in, och vad jag vet finns det nu beslut på en konstgräsplan inom något år. Kanske är det därför som medborgarförslaget inte har dykt upp vidare i protokollen.

Mer pengar till skolmat och elevhälsa (oklart)
2010: Medborgarförslag från Patrik Andersson, Mönsterås, Sebastian Jacobi, Ossian Carlsson, Sofie Schönbeck, Rakel Norberg, Erik Järnland, Niklas Boklund, Robert Boklund, Tove Johansson och Peter Eriksson. De vill att mer pengar satsas på skolmaten och elevhälsan. Svar: Förslaget lämnas till kommunstyrelsen för handläggning, vilken i sin tur skickade det vidare till Tekniska kontoret, kostenheten för yttrande. Detta gjordes i november 2010. Sedan har jag inte hittat något mer i ärendet.

Lyktstolpar mellan Oknö och Nynäs (oklart)
2010: Medborgarförslag från Adam Toresson, Mönsterås och Anton Engberg, Mönsterås. De vill att det skall finnas lyktstolpar längs vägen från Oknö Krog till Alvinssons. Svar: Förslaget lämnas till Kommunstyrelsen för handläggning. Därifrån gick ärendet till Tekniska kontoret för yttrande i november 2010. Därefter har jag inte något mer i ärendet.

Trampolin vid Oknö (oklart)
2010: Medborgarförslag från Tove Johnsson, Mönsterås, Albin Nilsson, Verkholm, Gustav Klasson, Mönsterås. De vill ha en trampolin vid hopptornet på Oknö. Svar: Förslaget lämnas till Kommunstyrelsen för handläggning. Därifrån gick det vidare till Tekniska kontoret för yttrande i november 2010. Sedan har jag inte hittat något mer i ärendet.

Busskurer med stoppsignaler (oklart)
2010: Medborgarförslag från Debora Norberg i Habbestorp. Hon vill att Mönsterås Kommun sätter upp fler busskurer som är försedda med stoppsignaler. Svar: Kommunstyrelsen hänvisar i ett svar 20101109 att yttrande till Ulf Eriksson föreligger. Mer än så har jag inte hittat – varken vad yttrandet hade för innehåll eller vad som sedan hänt.

Se över modell för beräkning av tomträttsavgäld och friköpspris (oklart)
2010: Medborgarförslag från Rolf och Ylva Almgren, Oknö, samt Rune Wihede, Oknö. De  vill att Mönsterås kommun ser över sin modell för beräkning av tomträttsavgäld samt friköpspris. Svar: Kommunstyrelsen svarar med en krånglig uträkning och siffror som jag inte begriper. Jag kan inte heller avgöra om kommunens uträkningar är i linje med medborgarförslaget eller inte.

Ta bort lås från bärbara datorer vid gymnasieskolan (bifall i efterhand)
2010: Medborgarförslag från Jakob Sandberg, Boslät, Wilhelm Holmberg, Albin Nilsson, Gustav Klasson, Sebastian Jacobi, Ossian Carlsson och Anton Engberg. De vill att låsen på de bärbara datorerna som Mönsteråsgymnasiet lånar ut till eleverna ska tas bort. Svar: Svaret kom 2011 och då var frågan uppenbarligen inte aktuell längre då låsen redan var borttagna. Svaret löd ändå att yttrande från ekonomi/IT-chef Fredrik Johansson föreligger. Bakgrunden till operatörslåsningen var att kunna säkerställa en mer ändamålsenlig dator för verksamheten. Efter låsningen har det inkommit synpunkter från gymnasiet om att låsningen tar bort många möjligheter att använda datorn i undervisningen och vardagen. Låsningen togs bort efter överenskommelse mellan IT-avdelningen och Mönsteråsgymnasiet med start vecka 46 år 2010. Kommunstyrelsen beslutar att bifalla medborgarförslaget i enlighet med ovanstående yttrande.

Stor trampolin i Mönsterås kommun (avslag)
2010: Medborgarförslag från Erik Järnland, Svartö, Niklas Boklund, Långhult och Robert Boklund, Långhult. De vill ha en stor trampolin i Mönsterås kommun. Svar: Föreningsnämnden anser att en stor trampolin på allmän plats utgör en stor olycksrisk då säkerheten ej kan garanteras. Kommunstyrelsen avslår förslaget med hänvisning till Föreningsnämndens yttrande.
Solhems bevarande som fritidsgård (oklart)
2011: Medborgarförslag från Jenny Pettersson, Mönsterås. Hon vill behålla Solhem som fritidsgård. Svar: Förslaget överlämnas till Barn- och utbildningsnämnden för yttrande. Därefter har jag inte funnit något om just hennes förslag.
Även ungdomsrådets representanter verkar ha kommit med samma förslag, men senare ändrat sig med motiveringen att de vill flytta fritidsgården till Centralskolan. (En mystisk kovändning sedan S föreslagit denna lösning. Detta öppnar tyvärr upp för att göra om fritidsgården till dagis, vilket knappast är optimalt i förhållande till donatorns ursprungstanke.) Svar: Ungdomsrådets yttrande tas med i lokalutredningen.

Ändring av gatunamn (avslag?)
2011: Medborgarförslag från Leif Rydström, Mönsterås. Han vill ändra gatunamnen på fortsättningsdelarna av Storgatan söderut och norrut till sina historiska namn. Svar: Förslaget överlämnas för yttrande till Byggnadsnämnden. Jag har därefter inte hittat något i protokollen, men har för mig att det blev avslag.
Skyddsstängsel runt dagvattendamm (oklart)
2011: Medborgarförslag från Fredrik Haraldsson mfl personer i Timmernabben. De vill att kommunen skall sätta upp skyddsstängsel runt dagvattendammen mellan två gator i Timmernabben. Svar: Förslaget överlämnas för yttrande till Tekniska kontoret. Detta gjordes i maj och sedan har jag inte funnit något i ärendet.

Åldersgräns för energidrycker (oklart)
2011: Medborgarförslag från Ulrica Lovén Wickman i Timmernabben. Hon vill att Mönsterås Kommun går ut med en rekommendation till butiker och bensinmackar om åldersgräns på 15 eller 18 år för köp av energidrycker. Svar: Kommunstyrelsen föreslås att uppdra till kommunens folkhälsoråd att aktualisera frågan om konsumtion av energidrycker i det kommunala folkhälsoarbetet (vilket ju inte är svar på medborgarförslaget).

30 juli 2011

Vindkraft med förhinder - flera frågor väntar på svar

Ett av vindkraftverken vid Mönsterås Bruk. Jag tog en tur dit idag och fann att det inte fanns någon säkerhet kring kraftverken.

Plötsligt en dag...
Plötsligt en dag bara fanns dom där – som mystiska installationer från en avlägsen framtid - vindkraftverken vid Em/Åserum och Mönsterås bruk. Jag vet att jag inte är inte ensam om att få en känsla av science fiction när jag åker förbi de stora snurrorna. Särskilt i mörker ser de suggestiva ut.

Södras projekt
Jag har väl inte hängt med i tidningarna, men nu har jag försökt hitta information, vilket inte var helt lätt. Men man får helt enkelt börja gå igenom tidningar och söka i kommunala protokoll. Södra har uppenbarligen en satsning på vindkraft via sitt dotterbolag Södra Vind AB och de nuvarande kraftverken, tillverkade av Enercom, är visst bara början om Södra nu får som de vill. Nu vill man fortsätta med nya kraftverk från Torp i en båge bort mot Kråkerum. Men Länsstyrelsen verkar ha sagt nej eftersom det finns havsörnar i närområdet. Det är väl ungefär där det står och stampar idag. Det senaste jag läste var att vindkraftbolaget vill att Mark- och miljödomstolen skall upphäva Länsstyrelsens beslut. Södras egen utredning visade att det inte ens fanns några havsörnar i området, vilket ju visade sig vara helt fel.
Frågor
Målsättningen är hur som helst att förse hela Mönsterås kommun med lokalt producerad el. Det där låter i mina öron helt fantastiskt, men några frågor infinner sig, och svaren är inte så lätta att finna ens om man gör noggranna efterforskningar.

1. Hur dyr blir vindkraften i förhållande till vad elen kostar nu? Vad jag har läst så är vindkraft mer än dubbel så dyr än vattenkraft och kärnkraft och sätter därmed priset på marknaden. Hur det kan vara så förstår jag inte då vindkraftverken ju mest står där och snurrar, medan exempelvis kärnkraft kräver mycket dyr teknik och en stor personalstyrka.
2. Hur får vi el de dagar som det inte blåser tillräckligt?

3. Kommer något bolag att få monopol på vindkraften så att det bolaget kan trissa upp priserna? Det är ju så det blev med fjärrvärmen där ju EON har monopol, vilket också har visat sig i prissättningen. Nu vill vi inte ha en ny fångsttröja.
4. Hur påverkas närmiljön vad gäller artrikedom av växter och djur, exempelvis havsörnar och fladdermöss?

5. Hur ser säkerheten ut kring vindkraftverken? Elen är något som fienden snabbt försöker slå ut under krig, samt objekt för terrorism.

Om det finns tillfredsställande svar på dessa frågor så måste ju idén att försörja en hel kommun med el via vindkraft vara genialisk.
Havsörnarna
Frågan om havsörnarna verkar vara oerhört känslig. Går det inte att justera kraftverkens läge något så att risken att störa fåglarna minskar? Vad jag förstår har privatpersoner till och med polisanmält Södra och konsulterna för att de störde havsörnarna i området när de gjorde sin interna undersökning. Att Södras egen utredning inte höll måttet är ju klarlagt. De påstod att det inte ens fanns några havsörnar i området, men det har ju sedan konstaterats att det finns.

Men så infinner sig förstås frågan om havsörnsvännerna verkligen är så goda fågelvänner som de verkar vara, eller om det finns andra egenintressen bakom. Har de stugor i området, exempelvis? Ofta hör man ju om andra motiv som förstörd landskapsbild, oljud och en del annat. Men vill man fortsätta leva i ett samhälle som är beroende av el så får man förstås betala ett pris. Man får helt enkelt vänja sig vid vindkraftverk i landskapet.
Vindkraft på andra håll i kommunen
Även på andra håll i kommunen planeras det för vindkraft. Det är bolaget Arise Windpower som vill bygga bortåt 20 vindkraftverk vid Skäppentorp, Brotorp, Buggemåla och Idhult. Avståndet till närmaste hus är där en kilometer. Ändå klagar folk och tror att ljudet från kraftverken skall störa. Jag besökte ett vindkraftverk idag på nära håll, men oljudet den frambringade kunde knappast ha hörts ens hundra meter, låt vara att det var ganska så irriterande på nära håll.

Många frågor väntar på svar
Ja, jag skall tillstå att jag inte begriper särskilt mycket. Men det finns uppenbart många frågor som behöver ställas. Dels kritiska frågor till vindkraftsbolagen. Kommer de att ha monopol? Vad blir kostnaden för en vanlig elförbrukare? Hur ser säkerheten ut? Hur påverkas djurlivet? Likaså bör man förstås granska dem som motsätter sig vindkraft. Vilka är deras motiv? Kan man ana egenintressen bakom? Vilket värde skall det ges?


Ett av vindkraftverken vid Mönsterås Bruk. Kraftverket låg helt fritt utan någon som helst säkerhets anordning. Vem som helst kunde åka fram.

Förbered er på nästa årgång av Stranda

En unik årgång
Stranda Hembygdsförenings tidskrift Stranda har jag skrivit om tidigare (se även här), men jag vill redan nu förbereda Mönsteråsvänner på nästa årgång som blir en av de mer unika i tidskriftens historia. Jag har ju lite inside information, men tänker inte avslöja vad det är, utan det får förbli en hemlighet fram till att den släpps.

Under Ivar Modéers redaktörskap
Under mer än 30 år fram till 1960 så var ju professor Ivar Modéer huvudredaktör, vilket borgade för en väldigt god vetenskaplig kvalitet. Tidskriften hamnade i en kris på 1960-talet efter Modéers bortgång, men hämtade sig sedan när Erik Nelsson skrev ner sina Mönsteråsminnen i två årgångar. Det var ju lite annorlunda jämfört med de äldre artiklarna, men en viktig kulturgärning.
Att hitta balansen
Under 1970- och 1980-talet blev tidskriften kanske något mera lättsam, men många artiklar höll god klass och man täckte vanligtvis ämnen som inte hade behandlats tidigare. Det senaste årtiondet finns det dom som menar att den har blivit lite för trevlig på den vetenskapliga kvaliténs bekostnad. Eftersom jag jobbar på föreningen så har jag ingen offentlig åsikt om det och jag ingår inte i redaktionen så jag har inget att försvara, men den sortens synpunkter ska man ta på allvar, även om varje årgång är en höjdpunkt för mig. Det är inte alltid helt lätt att hitta en bra balans. Det bästa är väl om man kan kombinera ny forskning och vetenskapligt hög kvalitet med lite mer lättsamma avsnitt. De genuint historiskt intresserade måste få känna att tidskriften är spänstig och vid forskningsfronten, samtidigt som det finns mindre intresserade stödmedlemmar som kanske tycker det är roligast med små utdrag från gamla tiders lokalpress.

Unik artikel
För egen del kan jag bara försöka bedriva lobbyverksamhet. Jag la ett gott ord för en viktig artikel om bygdens äldre historia som en arkeolog skrivit, men den fick tyvärr inte plats i nästa årgång. Lite synd faktiskt eftersom det handlar om ny forskning om bygden. Däremot får man väl säga att jag är delaktig i en annan del som alltså kommer att göra årgången helt unik – kanske inte från vetenskaplig synvinkel, men från en mänsklig aspekt.  Nå, den största äran tillfaller en annan person i föreningen som inte gav upp när jag i princip hade gett upp idén. Men jag var med i början och etablerade en bra kontakt som sedermera ledde fram till en lyckosam lösning och en unik artikel i nästa årgång av Stranda. Tidskriften ingår ju i medlemskapet, men kan också köpas separat. Den brukar väl komma i början av året om jag minns rätt.

29 juli 2011

Tre historiska bilder från centrala Storgatan

Det är dags att visa några bilder från Storgatan. Klicka på bilderna för större format.

Storgatan vintern 1898. Till vänster syns Klingbergska bageriet som sedermera Nelssons tog över. Notera kringlan som finns kvar än idag. Därefter följer ett hus som revs på 1950- eller 1960-talet för att ge plats för nuvarande cafédel. Sedan följer Hvita hästen och gästgiveriet. På höger sida ligger först Cedergrenska huset som idag har bokhandel och Ankarstens efterträdare. Jag återkommer snart med en längre historik kring detta hus. Därefter kommer Cederlunds hus.

Ungefär samma vy 1915. Även vid detta fototillfälle ville folk gärna ställa sig utanför husen för att komma med på bild. Hade man cykel fick den vara med - uppenbarligen en statussymbol. Notera att Asplunds diverseaffär nu hade flyttat in i den södra delen av Cedergrenska huset. Jag hade häromdagen ett samtal med en person som hävdade att Asplunds aldrig var en diverseaffär utan en speceriaffär, men vid 1900-talets början kallades den uppenbarligen för diversehandel.

Västra sidan av centrala Storgatan på 1940-talet. Nelssons hade sedan 20 år tagit över det Klingbergska bageriet. Notera de fantastiska skyltarna och den gamla automaten. Den senare finns idag på hembygdsgården.

28 juli 2011

DeLillos - klurig pop på norska

Mer än olja och Grieg
Norge har av kända tragiska orsaker stått i fokus den sista tiden. De flesta förknippar väl i övrigt landet med oljan och framgångar i skidspåren. Som musiknation har väl Norge aldrig gjort sig känt, bortsett från Grieg, men faktum är att man har haft många fina rock- och popgrupper. Idag lämnar jag Mönsterås och presenterar ett av mina favoritband – Delillos.

DeLillos
Delillos bildades 1984 och har med sin finurliga pop betytt oerhört mycket för norskt musikliv. Innan man kunde beställa skivor över Internet var det inte helt enkelt att få tag på skivorna utanför storstäderna. Delillos är ett band jag ofta återkommer till eftersom de kombinerar finstämd pop med kluriga texter. Här kommer några av mina favoriter.

Trist å vaere glad (2011. Låten börjar 2.30 in i videon.)Eller se denna liveversion. Redan en klassiker.
Neste sommer (1993)

Kokken Tor (1993) Det hårdaste de gjort.

Smak av honning (1995)

Forelsket (1987)

27 juli 2011

Finns det en pestkyrkogård vid Kråkerum?

Det här är platsen vid Kråkerum som enligt den muntliga traditionen är en pestkyrkogård. Jag tyckte mig urskilja en rektangulär yta i terrängen. Pestkyrkogårdar var ofta just rektangulära eller kvadratiska.

Pestkyrkogård vid Kråkerum?
I Stranda Hembygdsförenings arkiv finns det en handskriven lapp från 1998 med uppgiften att det skall finnas en pestkyrkogård vid Kråkerum. I alla fall enligt den muntliga traditionen. Uppgiftslämnare var Nils Bertil Johansson på Kråkerum. Han säger sig också ha sett beteckningen ”pestkyrkogård” på en gammal ägokarta. Nils Bertil hade i sin barndom pratat med en torpare i trakten som berättade att det aktuella området i hans barndom hade varit så hårt betat av korna att man tydligt kunde se kullarna efter gravarna. Även mönsteråsaren Alvar Carlsson berättade samma sak. Enligt denna uppteckning härstammar pestkyrkogården från den stora pesten som härjade 1711-1712 då över 500 personer dog i Mönsterås socken. Som en jämförelse så torde Mönsterås socken vid denna tid ha haft en befolkning på mellan 1500 och 2000 personer.

Jag kontrollerade uppgifterna i Riksantikvarieämbetets fornsök och de återger också den muntliga traditionen utan att ha undersökt den närmare. Här anger man dock att det skulle handla om ett gravfält från digerdöden, alltså från mitten av 1300-talet.
Ovigd jord
Det finns flera exempel på utpekade pestkyrkogårdar i Sverige och det har säkert förekommit under tider där man inte har kunnat begrava på vanligt sätt pga smittorisk eller för många döda på kort tid. Det lär inte ha varit särskilt populärt bland befolkningen eftersom man begravde folk i ovigt jord, och det finns ofta spökhistorier förknippade med utpekade pestkyrkogårdar.

Gamla kartor ger inga ledtrådar
Har det då verkligen funnits en pestkyrkogård vid Kråkerum? Jag började med att titta på gamla kartor och handlingar för Kråkerum åren 1692 till 1870. Vid en första genomgång hittade jag ingenting på kartorna eller i de tillhörande skrifterna som antyder att det legat en pestkyrkogård på den utpekade platsen. Man kan tycka att traditionen borde ha gett upphov till namn på åkrar och hagar i kyrkogårdens närhet. Men den utpekade platsen kallas inget speciellt utan förefaller ha nyttjats som kohage. Men Nils Bertil säger sig ha sett beteckningen ”pestkyrkogård” på en ägokarta, och jag ska undersöka om den finns kvar.
På plats vid den utpekade pestkyrkogården
Efter kartgenomgången begav jag mig till den utpekade platsen som ligger mellan Östra Kråkerum och Skogskyrkogården vid en kuperad skogsdunge mestadels omgiven av åkrar. Vid gränsen mellan åkern och dungen låg det en hel del stenar, men det är säkert bönderna som genom åren har slängt upp stenar från åkern. Men strax ovanför slänten mellan åker och skogsparti tyckte jag mig kunna urskilja ett rektangulärt område som i någon mån skilde sig från omgivningen. Pestkyrkogårdar var just ofta rektangulära eller kvadratiska. Området är ganska plant, med ojämna små upphöjningar när man promenerade. Gräset var dock för högt för att man skulle kunna urskilja om det var mindre högar eller gropar av något slag. På ett par platser hittade jag också underliga stenhögar som var för långt ifrån åkern för att vara vanliga odlingsrösen. Några slutsatser vågar jag inte dra utifrån detta eftersom jag inte är arkeolog.

Den som vill besöka platsen bör ha stövlar då det inte verkar finnas någon stig dit. Det var relativt besvärligt att ta sig ut till platsen. Följer man åkeskanten så är det mycket ojämn mark och många tistlar och insekter. Kommer man från skogskyrkogården så måste man hoppa över ett dike och gå bland väldigt höga nässlor.

Del av det aktuella området.

Slänten mellan åkern och den utpekade pestkyrkogården.

Stenanhopning långt ifrån åkern.

Större stenanhopning på området, långt ifrån åkern.

Området en bit ifrån.

Området på Riksantikvarieämbetets fornkarta (blå markering).

Området ligger till höger i dungen, svagt markerat med rödpenna.

Området på storskifteskartan 1778. Noterbart i övrigt är att området sydöst om skogsdungen som idag är åker vid denna tid var en trädgård.

Vad det egentligen handlar om...

Självgod
När man driver en blogg där det ganska ofta framförs åsikter om allt mellan himmel och jord, samtidigt som man emellanåt publicerar artiklar inom ämnesområden där man tror sig ha vissa kunskaper, så är det lätt att framstå som självgod. Man riskerar att förmedla en bild av att man både vet och kan bäst, och det är förstås en dödssynd i Sverige, ett tecken på att man förhäver sig.

Till mitt försvar
Till mitt försvar anför jag då att de flesta bloggare skriver om sig själva – ofta i total skamlös självupptagenhet - medan min blogg mestadels, vilket namnet avslöjar, handlar om Mönsterås, och inte särskilt mycket om mig. Jag har aldrig byggt min identitet på att veta bäst eller på beröm och bekräftelse. Jag kan ärligt säga att jag överhuvudtaget aldrig har haft några baktankar med bloggen, utan den har utvecklats organiskt.

Tillkortakommanden
Jag skulle också kunna anföra att jag vid flera tillfällen har kallat mig syndare, samt vid vissa tillfällen skrivit om mina personliga tillkortakommanden och mänskliga svagheter. Jag har exempelvis gått igenom min ungdoms försyndelser, mina asociala tendenser, min något melankoliska grundkänsla inför tillvaron (vilket inte utesluter lycka eller glädje) och mina tendenser att emellanåt argumentera skarpt (vilket är det normala där jag varit, men inte där jag nu bor) m.m. Ja, det finns förstås mer av privat karaktär som inte intresserar någon.


Kritiken som kultur och kritiken som socialt spel
Vid ett tillfälle var det någon som menade att jag nog hade svårt att ta kritik. Det kan jag inte hålla med om. Man kan väl utan överdrift påstå att alla mina år vid akademien bestod av att ge och få kritik – i alla fall i de delar som bestod av att lägga fram texter. Det var genom kritiken man växte och lärde sig något. Det är en del av akademins väsen och man visste att de som framförde kritiken gjorde det i en roll och inte som personliga angrepp.

När jag så flyttade tillbaka till Mönsterås så var jag präglad av det sättet att tänka. Men jag märkte ju att när man framförde kritik mot exempelvis kommunen eller en förvaltning så tolkades det som negativism, illvilja och illojalitet. Istället för att ta det till sig för att växa och utvecklas, blev man rädd och såg något som skulle kunna få den fina fasaden att spricka. Den offentliga bilden utåt var oerhört viktig.

I Mönsterås är relationerna förstås mer komplicerade än i den akademiska ankdammen. Här är kritiken ofta en del av ett socialt samspel där människor skall hållas på plats. Därmed framstår den också ofta som orättvis. Så det är klart att det är svårare att ta kritik här när man inte alltid känner till motivet. Men ofta får man en ganska god känsla för vad det handlar om.

Jag kommer ärligt talat inte ihop mig med människor särskilt ofta. De gånger det har hänt så handlar det sällan om djupgående personliga dispyter, utan i grund och botten ofta om en kulturkonflikt i den meningen att jag i hög grad agerar öppet och självständigt, medan motparten agerar mer hierarkiskt och internt.

Jaha, så kan det vara. Nu går vi vidare till nästa projekt.

26 juli 2011

Folkparken som aldrig blev av

Folkparken som försvann och folkparken som aldrig blev av
Från tidigt 1900-tal fram till början av 1960-talet hade Mönsterås en festplats/folkpark på området där Parkskolan ligger idag. När så kommunen behövde utrymme för att bygga en ny skola så vägrade först folkparkföreningen att flytta parken. Kommunen gav då föreningen ett erbjudande att få en ny folkpark på Nynäs som enligt första budet skulle stå färdig våren 1961 och kosta 100 000 kr, något som folkparkföreningen accepterade.

Men någon folkpark på Nynäs blev det inte. Kommunen förefaller i sista stund har dragit sig ur projektet som med tiden hade växt och skulle kosta drygt 1 miljon. Folkparkföreningen fick istället nöja sig med ett startskott på 25 000 kr som man fick i mars 1963. Om allt detta kan man läsa i de kommunala protokollen och i min bok om Mönsterås historia som kom ut i vintras.
Men orsaken till varför det inte blev någon ny folkpark är höljd i dunkel eftersom de kommunala protokollen tiger om just detta. Kan det ha berott på att kommunens ekonomi började bli dålig? Kan det ha berott på ett politiskt maktskifte i kommunen 1962? Drog andra medfinansiärer sig ur? Magnus Ekwall visade mig några sidor i tidningen FIB Folket i Bild 1961 nr 28. Där finns ett utförligt reportage om den kommande folkparken i Mönsterås som visar att planeringen hade kommit väldigt långt och att det fanns en detaljerad plan för området. Dessutom verkar alla partier ha varit eniga. Läs artikeln nedan. Alla sidor blir större om man klickar på dem en eller två gånger.

Artikelns första sida handlar inte specifikt om Mönsterås, men visas ändå för sammanhangets skull.

Här påbörjas beskrivningen av Mönsterås planerade folkpark. Notera att tre gamla timmerhus skulle flyttas hit från köpingen.
Teckning som visar hur det var tänkt att bli vid Nynäs.

Här får vi veta mer om planerna. Notera den nedersta bilden som är helt unik och visar entrén till den gamla folkparken vid dagens Parkskola. Jag har aldrig tidigare sett entrén.

25 juli 2011

Mystik i Mönsterås IV - Spökerier och naturväsen vid Bergs gård

Mystik vid Bergs gård
Från Bergs gård i Mönsterås socken finns det en del historier som gör att området kan klassificeras som ett av de mera mystiska i bygden – förutom vanliga spökhistorier handlar det om sjöjungfrur och skogstippan.

Skogstippan  
Från Berg kommer en berättelse om skogstippan. En man satt i sin lilla eka och rodde i de små gölarna för att fånga fisk. En gång när han med sin åra plumsade i vattnet för att driva fiskarna mot nätet, mötte honom en underlig syn. Själva skogstippan kom emot honom. Hon var fin och grann att se på, men när hon vände sig om, märkte han att hon var ihålig, och när hon förstod att mannen hade sett hennes ihålighet gav hon upp ett skrik och försvann. Skogstippan kallas också för skogsrå, och förutom den ihåliga ryggen känns hon igen på sina ludna öron och en lång yvig svans. Framifrån lär hon dock alltså vara vacker. Skogstippan/rået sägs förföra oskyldiga män när de är ute i skogarna och arbetar eller bara vandrar, eller så kan hon också lura dem vilse.

Gäddan
Det berättas också att en man satt och fiskade vid gölen nära Bergs bro när han fick se en stor gädda i vattnet. Gäddan hade vid tidigare tillfällen fastnat i nätet, men alltid tagit sig loss. Men en gång var hela garnet försvunnet och fiskaren förstod att gäddan hade tagit det. Men nu kom alltså gäddan emot honom med nätet framför sig, skakade det och kastade det sedan ifrån sig, dök ner i vattnet och försvann. Det var ju ingen vanlig gädda, utan näcken eller sjöjungfrun.
 
Hästskjutsar i allén
Det hände också att man mörka kvällar kunde se en likkista stå i allén vid Bergs gård, när någon var död på gården eller därikring. Man kunde också höra skjutsar i allén. Det lär vara många som har hört dessa märkliga saker och dessutom sett hur vagnarna fortsatt ända upp till stalldörrarna. En nyfiken dräng följde en gång med ända fram till stalldörrarna, vilket han fick ångra då han fick en örfil som han aldrig glömde.



Bergs gård (inringat) ligger några kilometer nordväst om Mönsterås.

24 juli 2011

Dags att börja arbeta igen...

Dags att börja jobba igen
Så var det då dags att börja jobba igen efter några veckors ledighet. Eller jobb och jobb…vad är det jag återvänder till? Det beror på vem som uttalar sig.

Regeringens förunderliga politik
Regeringen vill förstås inte kalla det jag gör för jobb, vilket man också markerar i den ersättning jag får. Hade de ansett att det jag gör är ett jobb så hade de förstås gett mig högre ersättning än den som inte arbetar. Arbete skall ju löna sig, säger statsministern.
Som Fas-3are får man samma ersättning som den som inte utför ett arbete. Däremot får min arbetsgivare 5000 kr för mig varje månad av staten. För vad vet jag inte eftersom jag inte lär kosta arbetsgivaren många ören (lite el, lite spolvatten och så kaffe). Visserligen har jag ordnat så att jag fått en ny arbetsdator, men det motsvarar ju inte mer än någon dryg månads ersättning, och är ju en investering som även gynnar arbetsgivaren. Nej, jag vet inte hur regeringen tänkte här. Eller var det måhända det man glömde. I sin iver att förändra årtionden av misslyckad arbetsmarknadspolitik gick vissa processer för snabbt.

Man ska vara rädd om sin yrkesheder
Men likväl kommer man inte ifrån att jag gör ett jobb som på den vanliga arbetsmarknaden skulle ge en lön på 18 000-19 000 kr efter skatt. Nu får jag ut ca 10 000 kr. Därför envisas jag att kalla det jag gör för ett riktigt jobb. Det är ju det jag utför och man ska vara rädd om sin yrkesheder.
Sedan är det förstås så att det är lättare att hunsa vissa yrkesgrupper än andra. Arbetslösa kulturarbetare och humanister är det lättare att tvångsplacera än exempelvis läkare och advokater som aldrig skulle acceptera en dylik behandling.
Att bidra till ett nytt hus utan att slå in en enda spik
Nu har arbetsgivaren i och för sig möjlighet att anställa mig mycket förmånligt ett år för bara 5000-6000 kr i månaden – alltså ungefär samma summa som de fått för mig varje månad i snart två år. Men jag fick veta att de pengarna gått till arbetsgivarens nya hus som visst kostat mer än man hade räknat med. Och om de skulle anställa någon så skulle jag gissa att de hellre tar en trädgårdsmästare än en historiker. Men nu spekulerar jag. Känns i alla fall skönt att ha bidragit till det nya huset utan att ha behövt slå in en enda spik.

Stoltheten väger tyngre än förnedringen
Hur som helst. För att nu vara i Fas 3 är jag relativt lyckligt lottad eftersom jag jobbar med något jag kan och trivs med. Jag vet vad jag ska jobba med den närmaste tiden. Trots den förnedring som Fas 3 innebär så tänker jag jobba målmedvetet och motiverat. När jag så lämnar min arbetsplats så kommer den att ha centrala delar av arkivet digitaliserat, ett arkiv i ordning, en digitaliserad arkivförteckning (snart färdig och det blir ett stort lyft när alla lätt kan se vad som finns i arkivet), en uppdaterad och utbyggd hemsida, samt moderna metoder att nå sina medlemmar. Lägg därtill alla som under dessa två år har fått hjälp i olika historiska spörsmål, liksom ett samarbete med skolorna. Stoltheten över gjort arbete är tänkt att väga tyngre än förnedringen.
I början sökte jag stöd för de flesta projekt och arbetsinsatser hos styrelsen, men jag märkte att det blir väldigt opraktiskt. De sista månaderna kommer jag att agera mer efter eget huvud. Man får liksom utgå ifrån att man har blivit betrodd. Blir de inte nöjda så är det ju bara att skälla lite.

Kommunal prestige kring gräsmattor

Tillbaka till vardagsproblemen
Mönsteråsbloggen är snabbt tillbaka vid de små vardagsproblem som extremisterna inte vill att vi skall få ägna oss åt. Men att upprätthålla vardagslivet med alla dess små glädjeämnen och förtretligheter är ett av många sätt att trotsa den här världens djävulskap. Angående mördarens politiska manifest så har jag redan sett folk på Internet som inte tycker att man ska uppmärksamma det eftersom han då får spridning för sina idéer. De vill alltså att man skall ta ett första steg mot ett mer slutet samhälle där inte allt skall belysas och diskuteras, och dessutom frånta människor den kanske viktigaste nyckeln för att förstå den ideologiska bakgrunden till hans illdåd. Sanslöst! Mönsteråsbloggen kommer oavsett vad som händer i Sverige och omvärlden att stå för en synnerligen liberal ståndpunkt i frågor som rör yttrande- och publiceringsfrihet. Tillbaka till gräsmattorna.

Den oklippta gräsplätten
I Mönsterås Bostäders radhuskvarter finns många gräsmattor som bostadsbolaget klipper en gång i veckan. Men en liten plätt där det för några år sedan var lekplats verkar de hoppa över. Jag frågade en gång varför och fick till svar att just den gräsmattan har kommunen ansvar för. Kommunen däremot hävdar att Mönsterås Bostäder ska klippa gräset även där. Vad som är sant vet jag inte. Jag kan bara konstatera att det verkar ha gått prestige i frågan. Personligen kan jag väl tycka att bostadsbolaget kunde ta även denna gräsyta eftersom de ändå klipper allt annat i kvarteret. Det skulle bara ta ett par tre minuter. Dessutom är ju Mönsterås Bostäder ett kommunalt bolag så det spelar väl ingen större roll om dom eller Tekniska förvaltningen klipper gräset. Eftersom platsen tidigare var en lekplats, så vore det trevligt om man kunde klippa gräset så att barnen kan fortsätta leka där utan att dra på sig fästingar.

Den oklippta gräsplätten i Mölstad. Idag var gräset i och för sig inte lika ängshögt som det ibland brukar vara, men ändå betydligt högre än på de övriga gräsmattorna i kvarteret.

Så här välklippta är de andra gräsmattorna i kvarteret.

23 juli 2011

Den norske mördaren hade en plan för att rädda den europeiska kulturen från Islam - gav ut bok på 1500 sidor

Inte obegripligt
En dag som denna så känner man givetvis i första hand med Norges drabbade folk. Det är offren som bör stå i fokus. Ändå finns en oerhörd fokusering på gärningsmannen, och det är begripligt. Behovet av att förstå är stort och då är det förstås gärningsmannen man försöker greppa. Vissa säger att det som har hänt är obegripligt, men det är det förstås inte. Men media har nu satt stämpeln "högerextrem" på mördaren - en beteckning som inte säger så mycket.

Egen bok på 1500 sidor - politiskt testamente
Den norske mördaren har gett ut en bok - "2083. A European declaration of independence" - på bortåt 1500 sidor som jag nu har ögnat igenom. Boken verkar vara ett politiskt testamente där huvudsyftet är att återupprätta den europeiska kulturen genom att bekämpa Islam. Boken kan i skrivande stund laddas ner här (verkar inte fungera längre).

Europa skulle befrias från Islam
Boken redogör först på ett intellektuellt och i det närmaste akademiskt sätt för hur Europa har formats av marxismen, vilket enligt författaren har banat väg för Islams starka inflytande i Europa. Sedan redogör han för den revolutionära konservatism han förespråkar, vilket anses vara lösningen. Politiska analyser varvas med avsnitt som behandlar hans uppdrag. Där finns också redogörelser om sprängämnen och en dagbok fram till genomförandet av sina planer...ja…bakom det tillsynes klara språket anar man en sjuk hjärna.
Fram träder bilden av en människa som de senaste åren medvetet har isolerat sig för att förbereda sitt uppdrag. Själv kallar han sig revolutionär konservativ nationalist och är anhängare av något han kallar Vienna-skolan. I de diskussioner han för, tar han i princip avstånd från nazismen då de har judarna som fiender. Själv anser judarna vara de bästa vänner då de tar kampen mot Islam.
Kristen fundamentalist?
Hur är det då med hans kristna tro? Det har i vissa media påståtts att han är kristen fundamentalist. I boken framgår dock att han inte är det: ”As for the Church and science, it is essential that science takes an undisputed precedence over biblical teachings. Europe has always been the cradle of science and it must always continue to be that way. Regarding my personal relationship with God, I guess I’m not an excessively religious man. I am first and foremost a man of logic. However, I am a supporter of a monocultural Christian Europe.” På ett annat ställe i boken beskriver han att han inte är kristen på det sättet att han har en relation med Gud eller Jesus, utan han redogör istället för en slags kulturell korsfararkristendom som skall rädda den europeiska kulturen. I den meningen, skriver han, kan även agnostiker och ateister vara kristna.

Ingen slump
Det kan inte vara en slump att han gav ut boken strax innan han genomförde bombdådet och massakern. Hade säkerhetstjänsten läst boken så hade de garanterat haft ögonen på honom.

En fråga som infinner sig är förstås hur många potentiella mördare av hans kaliber som huserar på olika aggressiva Internetforum. Förmodligen är det ganska få eftersom jag förmodar att det krävs någon form av galenskapsfaktor som läggs till den ideologiska övertygelsen. Men det räcker ju med en för att tragedin skall vara ett faktum.

Nedan ett kusligt citat från boken:
"Once you decide to strike, it is better to kill too many than not enough, or you risk reducing the desired ideological impact of the strike. Explain what you have done (in an announcement distributed prior to operation) and make certain that everyone understands that we, the free peoples of Europe, are going to strike again and again. Do not apologise, make excuses or express regret for you are acting in self-defence or in a preemptive manner. In many ways, morality has lost its meaning in our struggle. The question of good and evil is reduced to one simple choice. For every free patriotic European, only one choice remains: Survive or perish. Some innocent will die in our operations as they are simply at the wrong place at the wrong time. Get used the idea. The needs of the many will always surpass the needs of the few."

Avslutningsvis några principiella ord. Jag har redan sett uppfattningen att man inte skall sprida mödarens manifest eftersom han då får den uppmärksamhet han vill ha. Jag delar inte den uppfattningen. Det vore första steget mot ett mindre öppet samhälle. Alla texter, kloka såväl som avskyvärda, skall lyftas fram i ljuset. Allt annat är en farlig väg att gå.

21 juli 2011

Kampen om historien fortsätter...

Tolkningsföreträde
Sverige är en demokrati. Det betyder inte att allt är frid och fröjd. Det finns en kamp om tolkningsföreträdet och historieskrivningen. Vad var det egentligen som hände och varför? Den som når ut till många har förstås en fördel.

"När vi vann valet"
Centerpartiet har haft makten i Mönsterås sedan 1985 och brukar alltid lyfta fram att man vann valet det året. Så sent som häromveckan använde kommunalrådet det uttrycket – när vi vann valet 1985 – i en intervju publicerad i en gratis Kalmartidning som delas ut även i Mönsterås.
Centerpartiet vann inte valet
Jag påstår inte att kommunalrådet medvetet manipulerar historien – han menar kanske att Centerpartiet blev största borgerliga parti - men nu vet ju alla som har läst Mönsteråsbloggen, min bok eller valstatistik att Centerpartiet inte alls vann valet 1985. Ett parti som backar brukar man ju inte kalla vinnare, och Centerpartiet fick 180 röster färre 1985 än i valet 1982, låt vara att man inte förlorade några mandat. Men 180 röster är inte marginellt i en kommun som Mönsterås.

Valets vinnare var i själva verket Folkpartiet och Miljöpartiet som valde att stödja Centerpartiet. Därmed fick Centerpartiet makten som förlorare. I de val som sedan följde vann Centerpartiet med råge, men att påstå att man vann valet 1985 framstår som en något skev historieskrivning. Men kanske vill man inte behöva stå i tacksamhetsskuld till Folkpartiet och Miljöpartiet.
Största borgerliga parti räcker inte
Men, säger kanske någon, om partiet blev största borgerliga parti så kan man väl få kalla sig för valets vinnare? Nja, det brukar inte räcka. Politiska analytiker brukar ställa ord som vinnare och förlorare i relation till om de gått framåt eller bakåt. När S backade i valen kring millennieskiftet så kallades partiet för förlorare trots att det ännu var det största partiet i Sverige. Samma tolkningsnyckel gäller förstås även för Centerpartiet i Mönsterås. Så – Centerpartiet i Mönsterås förlorade valet 1985…men fick makten.

Så...Centerpartiet må fortsätta hävda att de vann valet 1985, och de når via media ut till fler än jag gör. Å andra sidan har min historieskrivning ISBN-nummer och kan läsas på biblioteket, vilket bör göra den mer långlivad.

När kyrkoherde Oredsson hängdes ut i lokalpressen

Djärv sommarjournalist
Jag brukar ju beklaga mig över att sommarvikarierna ägnar för många spaltmeter åt nyöppnade caféer, katter i träd och campinggäster som bott 47 år på samma plätt. Men omkring 1990 hade Barometern/OT en djärv och trevlig sommarjournalist som hette Vibeke Linse (nu med annat efternamn). Förmodligen fick hon fortsätta även på hösten eftersom artikeln jag ska presentera är från december. 

Artikel om Oredssons försummelse
Vibeke var både modig och duktig. Förutom ganska så djuplodande historiska artiklar så tvekade hon inte att vända på alla stenar som gick att vända på. En gång slog dock ivern lite fel. Vibeke skrev en artikel om en kyrkans bankbok där kyrkoherde Kjell-Arne Oredsson i det närmaste framstod som en trixare. Vibeke lyckades snoka reda på att Kjell-Arne inte hade lämnat en bankbok med 100 000 kr till församlingskassören och revisorerna som han borde. Det handlade om den Rappeska fonden vars räntepengar varje år skall delas ut till sjuka i ekonomiskt trångmål. Som svar på frågan varför han inte lämnat över bankboken svarade Oredsson: ”Jag har väl försummat det”. Den som var det minsta illasinnad kunde nu tro att Oredsson var en fifflare och hade dolda motiv för att inte vilja visa bankboken. Många tyckte artikeln var insinuant och andades början på ett drev.
Alla försvarade sin kyrkoherde
När mönsteråsarna läste artikeln i tidningen så begrep dom givetvis vad det handlade om. Alla utom Vibeke visste att Kjell-Arne inte var världsbäst på att hålla ordning på papper och tider. Det var inte bara pga efternamnet han kallades för ”Oredan”.  Historierna var många om hur man fick hämta Oredsson i skidspåret 5 minuter innan gudstjänsten skulle börja. Oredsson var en genuint trevlig och försynt kyrkoherde och absolut ingen fifflare. Och nu tog det hus i helsike. Alla tog stackars Kjell-Arne i försvar och Vibeke…ja, jag tror inte hon stannade så länge som lokalredaktör efter den episoden, vilket i och för sig var synd eftersom hon egentligen var driftig. Hon saknade bara den där fingertoppskänslan som man får när man bott ett tag på en ort.

Den försynte kyrkoherden Kjell-Arne Oredsson hade glömt att lämna över en bankbok.

20 juli 2011

Positivt överraskad av allsången på torget

Allsång på torget i Mönsterås.

Allsång på torget - flera starka framträdanden
Onsdagskvällen ägnades åt allsång på torget i Mönsterås. Några droppar från himlen störde inte nämnvärt. Jag hade inga förväntningar och blev därför inte heller besviken. Tvärtom var artisterna bättre än man kanske kunde befara, vilket gjorde att man kunde stå ut med tramset i övrigt. Är det verkligen kul när mikrofonen hamnar i ansiktet på någon stackare som inte kan ta en ton rätt? Kanske.

Julia Alvgard, som var med i årets melodifestival, visade sig faktiskt kunna sjunga, vilket ju inte alla festivaldeltagare kan. Hon sjöng riktigt bra, även om det inte är mitt stuk.
Martin Svensson hade jag en bild av som ganska töntig, men han visade karaktär och bjöd på kvällens finaste sång (en Staffan Hellstrandlåt). En stor överraskning. Är lite osäker på om publiken uppfattade detta. Martin har onekligen talang för en hel del om han bara vill.

Patrik Isaksson är kanske ingen personlig favorit, men en duktig artist som sjöng de enda två låtar som jag verkligen gillar med honom. Hans låt om Stockholm är onekligen en riktigt fin Mauro Scoccopastisch.
Som mer lokalt förankrad artist medverkade Charlotte Berlevik med en riktigt bra egenskriven låt. Den hör man gärna igen. Tyvärr misslyckades min inspelning av hennes framträdande, men hon finns på Youtube.

I övrigt höll Peje Johansson låda på sitt sätt och drev allsången med bravur.  Just nu hör jag i och för sig bara hans pladdrande i huvudet. Ibland blir det lite för mycket snack på allsången, men Peje är förstås rutinerad och gör sitt jobb bra.
Trots det halvtaskiga vädret så verkade publiken ha en trevlig kväll…och jag får väl erkänna att jag också tinade upp efter en stund.

Arrangörer var Häradssparbanken med Algots, Barometern/OT och Fastighetsbyrån. Stranda Hembygdsförening var också med och bistod med servering.

Därför slog Mönsteråsbloggen besöksrekord igår

Dämmans fyr före ombyggnationen 1904. Notera det fantastiskt vackra hängtornet.

En sommarloj Mönsteråsbloggen slog igår nytt besöksrekord för en dag med nära 400 unika besökare. Under sommaren brukar jag annars bara ha omkring 150 besökare. Nu hade jag ju ärligt talat inte gjort något särskilt för att förtjäna alla dessa visiter.
Det visade sig att många kommit hit genom att söka på ”Dämmans fyr”, och då gick det upp ett ljus. Båda lokaltidningarna (här och här) och Aftonbladet har i dagarna haft artiklar om Dämmans fyr som nu skall säljas. Det har fått folk att söka information om fyren. Och eftersom jag en gång skrev en artikel om fyrens historia så hamnade de till slut här.

19 juli 2011

Mönsterås - ger feriejobbarna under minimilön och hamnar i bottenskiktet

Mönsterås i botten med Högsby och Hultsfred
Kommunal har sammanställt statistik för länets kommuner vad gäller de löner man ger till sommarjobbarna i åldern 15-17 år. Kommunal rekommenderar en minimilön på 59 kr per timme.

I botten med 50 kr i timmen ligger Högsby och Hultsfred - kommuner med stora ekonomiska problem. Men statistiken visar också att Mönsterås, som de senaste åren har gått med över 30 miljoner plus varje år, bara ger 50-55 kr i timmen, vilket alltså är en bit under Kommunals rekommenderade minimilön. Att fattiga problemkommuner som Högsby och Hultsfred snålar kan man i alla fall hitta rationella förklaringar till. Men att en ekonomiskt välmående kommun som Mönsterås snålar ser riktigt illa ut. I toppen ligger Kalmar med 68-80 kr i timmen och Oskarshamn med 59-67 kr i timmen.

Fel signaler till ungdomar
Mönsterås Kommun har de senaste åren uppvisat en negativ befolkningsutveckling och man frågar sig varför människor flyttar. Förmodligen handlar det om olika delförklaringar. Men om man redan som ung får erfarenheten att kommunen inte värderar det arbete man gör ekonomiskt, så ökar det förstås riskerna att man senare flyttar till mer attraktiva kommuner som redan från början sänder ut signalen att vi satsar på dig.

18 juli 2011

Fynda på biblioteket

När regnet öser ner passar det bra med en tur till biblioteket. Nog för att jag visste att man brukar ha utförsäljning av gallrade böcker, men inte kunde jag ana att jag skulle hitta så fina titlar som jag gjorde.

Här ser vi dagens fynd för min del - KG Jan Gustafsons "Den snubblande lyktbäraren" (obegripligt att man kan gallra bort den), en bok om arbetarna vid Oskarshamnsvarvet vid sekelskiftet, en hembygdsbok om Kristdala och så Göran Schildts bok "Upptäcktsfärd i Sverige" som skildrar en husvagnssemester i södra Sverige vid 1960-talets början. Men det fanns fler för den som vill fynda, även en hel del relativt nya böcker av olika slag. 5 kr styck. Det nya biblioteket lär inte ge utrymme för fler böcker än idag, så jag förmodar att man måste fortsätta gallra och sälja även framöver.

Parkering blev sopstation

Någon har dumpat säckar med kläder på en parkering mellan Mölstadskolan och kyrkogården. Den första tiden var sopsäckarna ihopknutna, men nu har någon varit där och rivit runt. Det får väl anses vara något förvånande att någon tycker sig behöva slänga sina utrensade kläder just här, när det bara några hundra meter bort finns en container som tar emot kläder för välgörenhet. Man får vara tacksam att inte alla tillämpar samma metod vid garderobsrensningar. Något förvånande är det också att ansvarig för parkeringen inte har tagit bort kläderna efter flera veckor.

16 juli 2011

Kronobäcks klosterruin har fått ett lyft - men besynnerlig information på informationstavlorna


Kronobäcks klosterruin - välskött och välkomnande
Jag tog en tur till Kronobäcks klosterruin och kunde konstatera att platsen hade fått sig ett rejält lyft sedan jag var där sist – en riktig parkering, fina gångvägar som borde passa även för handikappade, tydliga informationsskyltar och en toalett. Allt såg mycket välskött ut och kändes välkomnande. Särskilt de fina skyltarna med historiska fakta var pedagogiska och välgjorda. Samtidigt var det just informationen på dessa som gör att jag ändå måste komma med ett par synpunkter i all välmening.

1. Hospitalets belägenhet
När man beskriver hospitalet som föregick klostret så placerar man det utan tvekan på samma plats som klostret. Ja, man slår till och med fast att hospitalet hade en egen hamn. Vad jag förstår så är det bara en hypotes. De eventuella spår som man har funnit kan kanske tyda på en hamn, men den är ju inte nödvändigtvis kopplad till hospitalet. Man kan mycket väl tänka sig att kapellet låg på platsen där klostret sedermera byggs, medan hospitalet låg någon annanstans. Det enda man med säkerhet vet är att hospitalet låg i Norrabygd (Stranda härad), i Mönsterås socken på Oknebäcks marker. (Oknebäck är ju grannbyn till Kronobäck och jag vet inte varifrån man har fått att Kronobäck tidigare hette Oknebäck. Förmodligen anges det väl vid något tillfälle när man ska bygga klostret. Kanske är det också så att man har tagit för givet att hospitalet låg på klosterplatsen och så har man bakvägen dragit slutsatsen att Kronobäck förr kallades Oknebäck. Tillåt mig tvivla. Bygränser har en tendens att vara mycket gamla.) Den muntliga traditionen från mitten av 1700-talet och framåt förlägger ju också hospitalet någon annanstans i en skog utmed Spetalehultvägen mellan Mönsterås och Tålebo. I den trakten finns också ett par mystiska lämningar på utpekade platser som ännu inte är ordentligt undersökta.

2. Laurens Axelssons koppling till bygden
På informationstavlan som handlar om Laurens Axelsson Totts gravsten så försöker man koppla honom till bygden genom att påstå att Tott hade gift in sig i släkten Bielke på Kråkerum. Detta är en mycket långsökt tolkning, ja rent av faktafel. Laurens var i sitt andra gifte gift med en kusin till en Bielke, utan att hon själv för den skull tillhörde släkten. Denna långväga koppling till Bielkeätten lär inte ha gjort honom till en flitig gäst i vår bygd. I övrigt hade släkterna Tott och Bielke ytterst få, om ens någon, direkt äktenskapsförbindelse med varandra vad jag kan se. Då tycker jag att den hypotes som jag redogör för i min bok är intressantare. Roger Axelsson har visat att Laurens far hade Strömsrum som pant när Laurens var ung. Där har vi en konkret koppling till bygden. Hur länge ska det ta innan nya rön tas med i information till turister?

Nå, jag är väl yrkesskadad som inte tycker om när man framställer hypoteser som säkra fakta. Det var också svårt att begripa vem stod bakom texterna. Något produktionsbolag nämndes, men det säger inte mycket. Som helhet var det emellertid en angenäm upplevelse att besöka Kronobäck. Jag förmodar att det är Kronobäcks vänner tillsammans med Länsmuseet och kommunen som står bakom.

Rejäla fina skyltar har kommit upp sedan jag var där sist. Tyvärr har innehållet en del tveksamheter.

Det nya huset från den vackra sidan.