Mönsterås ser ut att ha fastnat i division fem. Fliseryd harvar på i sexan. Blomstermåla pendlar mellan femman och fyran. Timmernabben nådde sin peak för några år sedan med spel i eltifyran, men får nu tampas med Blomstermåla för att hålla sig kvar i fyran. Och i ärlighetens namn så lär det fortsätta så. Elitfyran eller trean (och kanske i bästa fall tvåan) som egentligen skulle vara ett rimligt mål för lag i en kommun av Mönsterås storlek verkar mer avlägset än någonsin. Och som någon skrev i en kommentar nyligen - "Mönsterås Kommun måste vara den enda kommunen som har fler än 10000 invånare som inte har ett 4 elitlag eller bättre."
Ett vägval
Då står man inför ett vägval. Antingen accepterar man att
det är så. Lagen fortsätter kämpa och ha kul i gärdsgårdsserierna. Inget fel
med det. Det kan bli härliga derbyn vissa år och den småskaliga fotbollen har
sin charm. Idealism, kamratskap och en korv med bröd, nästan tomma läktare och
en hel del frustration. En och annan spelare fostras som lyckas i högre
divisioner. För mig duger det gott.
Stranda UnitedEller så vågar man göra något nytt och djärvt för att det ännu en gång ska vara möjligt att få se fotboll på lite högre nivå i Mönsterås och de andra centralorterna. Och nu ska jag häda lite. Varför inte slå sina påsar ihop och göra en gemensam satsning under namnet Stranda FF, eller Stranda United om man nu vill vara lite internationell. Man skapar helt sonika ett gemensamt A-lag för herrarna, medan föreningarna i övrigt kan fortsätta med sin barn- och ungdomsverksamhet. På så sätt kan man bevara föreningarna, men ändå satsa framåt i ett gemensamt projekt. Och varför inte passa på när det snart blir en gemensam konstgräsplan. Det finns förstås en del teknikaliteter som skulle behöva lösas och träningar och hemmamatcherna skulle ju få fördelas rättvist. Men med god vilja skulle det gå och avstånden är mindre än mellan många förorter och Stockholms centrum. Givetvis måste alla föreningar bidra med spelare i inledningsskedet för att undvika avundsjuka, men efter ett par säsonger skulle man nog inte tänka så mycket på om spelarna kommer från GIF, TIF, BIK eller FIF.
Vilken nytändning det skulle kunna bli. Alla skulle satsa extra hårt för att nå en plats i A-laget. Konkurrensen skulle öka dramatiskt. Kvalitén skulle höjas. Och så tar man in en hård men rättvis tränare som vet vad han vill.
Problemet med den här sortens satsningar är att de ofta är
känslomässigt omöjliga. Föreningarna har anrika historier och är ofta mer eller
mindre bittra rivaler. Jag brukar ha väldigt svårt för projekt av det här slaget. Men nu handlar det ju inte om Barca och Real. Så varför inte våga något annorlunda och ge det tio
år. Det kan ju knappast bli sämre och går det åt skogen så finns det ändå en poäng i att man vågade. Vad spelar det för roll. Våga skapa lite fotbollshistoria.
4 kommentarer:
Konstigt lite reaktioner på den......
Kanske var inlägget så orealistiskt att det framstår som pinsamt eller så orealistiskt att det inte engagerar. Trodde nog det skulle väcka lite känslor.
det skulle ha gjorts en sammanslagning för flera år sedan så hade situationen varit annorlunda, men det sitter folk i de olika klubbars styrelser som är alldeles för inskränkta och bara ser tillbaka i tiden då tex. BIK och Gif låg i tvåan och TIF någon gång på sextiotalet gjorde ett gästspel i trean, ska vi någonsin få ett lag från kommunen i trean så krävs det att vi slår samman och börjar sammarbeta i stället för att plocka spelare från från varandra. Mönsterås damer gjorde ett försök med BIK s tjejer men där blev det nobben pga.att de skulle starta ett eget lag i femman så det är inte lätt när någon vill göra en sattsning mot högre höjder och det sitter folk ute i byarna som inte begriper ett skvatt hur det funkar ute i övriga delar av landet. För att nå högre i seriesystemet så måste prestigen bort och in med nytänkande för vem vill gå och titta på gärdsgårdsfotboll när det finns möjligheter för oss i BIK, Gif och Tif att med gemensamma krafter skapa något som man pratar om och fotbollsnsacket kommer igång igen efter 15-20 år.
Tack, Lillis!
Skicka en kommentar