31 december 2010

Mönsteråsbloggen ser tillbaka och önskar ett GOTT NYTT ÅR!

Så går då året mot sitt slut och det är som alltid svårt att summera, även om man bara håller sig på det personliga planet.

Politiker
2010 blev jag politiker och ställde upp i kommunalvalet. Mot bakgrund av den energi jag lade ner och hur seriös min valrörelse var, så är det förunderligt hur få röster jag fick. Men det är väl så att man i Sverige måste ingå i ett kollektiv för att lyckas. Ensamvargar göre sig icke besvär. Hur som helst så trivdes jag inte i offentlighetens ljus.

Mörkare
Sverigedemokraterna gled däremot in på ett bananskal. De hade ju inte synts till alls i den lokala valrörelsen. Med armarna i kors och med hjärnorna fulla av trångsynthet lyftes de in i fullmäktige. Därför kunde man ju inte glädjas fullt ut över att Roland Åkesson backade med 7%. Lägg därtill all annan djävulskap – terrorism i Sverige, ett allt hårdare samhällsklimat mot arbetslösa och sjuka, dyrare el och fjärrvärme och en dålig fotbollssäsong – så satte det onekligen sina spår hos mig som människa. Mörkare. Mer Morrissey och Johnny Cash. Mindre party.

Ljusen
Men visst finns det ljuspunkter. Jag har familj, tak över huvudet, mat på bordet och förståndet i behåll. Och dator med Internet. Bil och trasig cykel. Det går bra för dottern i skolan. Vi hade en härlig semester. Jag trivs på arbetet. Jag har lyckats hålla de värsta konflikterna ifrån mig, valt mina strider med omsorg och hållit dörrar öppna för försoning där det kan behövas.

Kroppens förfall
Hälsan har kanske inte varit den bästa. De vanliga förkylningarna sitter i längre och sätter sig lättare i bihålor och luftrör. Jag har ljumskbråck. Det knäpper i ena knät. Får migrän ibland. Jag har i stort sett misslyckats med viktminskningen. Kroppens förfall bör hejdas 2011.

Mödan skall omvandlas till papper mellan pärmar
Flera av de fritidsprojekt jag har arbetat med de senaste åren börjar bli färdiga. Först ut blir en ny bok om Mönsterås historia. Jag lär återkomma till den. Det handlar bara om att finansiera tryckningen. Förhoppningsvis vill många av kommunens företag sponsra med några hundralappar mot små annonser. Historiken innehåller nog inget känsligt, bortsett från författarnamnet, så det tror vi på. Jag är ingen affärsman och för mycket idealist för att tjäna pengar där man kanske kunde. Efter den boken kommer ytterligare två som är i princip färdigskrivna. 2011 ska bli året då mödan omvandlas till papper mellan pärmar. Det känns inspirerande.

Mönsteråsbloggens år
Mönsteråsbloggen har haft ett bra år. Vid årets början hade bloggen ungefär 4000 unika besökare per månad. Numera har den omkring 6000 besökare per månad. Roligast för mig var artikelserien om 1960-talets Mönsterås – epoken Viktor Lund. Med tanke på hur snabbt artiklarna i regel skrivs, så är jag hyfsat nöjd med innehållet. Däremot är svenskan undermålig, vilket faktiskt får mig att fara så illa att jag överväger att sluta. Jag hinner sällan bearbeta språket. Jag har andra stilistiska ideal och kan inte riktigt stå för den nivå som jag idag håller på bloggen. Den här artikeln hinner jag inte ens korrekturläsa. Bäst att sluta nu och önska den tappra läsekretsen ett GOTT NYTT ÅR!

Om Gud vill, hälsan består och vädret så tillåter, så ses vi nästa år.

Året avslutas som vanligt med världens bästa låt.

30 december 2010

Gulf-macken i Älgerum


Den gamla Gulf-macken i Älgerum som sedermera byggdes om till Statoil. Däremellan hann den väl heta Preem ett tag också om jag inte minns fel. Hette den inte även Q8 en period innan det bolaget gick ihop med OK? På fönterrutan görs det reklam för hamburgare och tobak till lågpris. I bakgrunden syns en BP-symbol som avslöjar att det låg en konkurrerande mack något längre norrut.

29 december 2010

Vånda inför bokutgivning

Boken är färdig - det kostar
Så var då min nya bok om Mönsterås historia i princip färdig. Artiklarna är valda, finslipade och korrekturlästa. Nu kommer det svåraste – att ge ut boken.

Det krävs ett startkapital på ca 15 000-30 000 kr för att ge ut en bok som denna. 15 000 om jag väljer gråskala. Det dubbla om jag väljer fyrfärgstryck. Exemplet avser 100 ex.

Tre alternativ
Eftersom jag inte är privatförmögen så står valet mellan tre alternativ:

1. Försöka investera i en färgskrivare och därefter skriva ut och binda boken själv. Känns inte så lockande. Dels har jag inte råd med en färgskrivare. Dels vet jag inte hur man binder in böcker, varför slutresultatet sannolikt skulle bli amatörmässigt. Det skulle dessutom ta väldigt lång tid att binda in varje bok själv för hand.

2. Låta trycka boken i ett visst antal ex på ett ”Print-on-demand”-förlag och sedan hoppas att man säljer hela upplagan. Problemet är att förlagen vill sälja boken via sina internetbokhandlar, och den metoden lär inte vara optimal när det gäller en lokalhistorisk bok. Den säljer man ju lokalt. Alternativet är då att köpa in hela upplagan själv och sedan sälja privat, vilket då kräver en hyfsat stor klumpsumma i början, som man sedan i bästa fall får igen om man lyckas sälja bokuslingen. Ett av förlagen tar inte ut en startkostnad, men om de inte sålt alla ex av boken inom tre månader via sin nätbokhandel så måste man köpa in hela upplagan själv, och har man då inga pengar så är det ju kört. Fördelen här är ändå att man får hjälp med ISBN-nummer och pliktex till KB odyl.

3. Ge ut den på eget förlag och betala för tryckningen. Kräver stort startkapital.
Det enda realistiska alternativet är nog nr 2.

Möjligtvis skulle man kunna försöka få företag att sponsra tryckningen mot att de får en annons i bokens slut. Ett annat alternativ är att försöka ta upp förhandsbeställningar, så att man vet att man får igen de pengar man satsar på tryckningen. Möjligtvis kan man försöka hitta en kompanjon som står för startpengarna och som sedan får igen pengarna vid försäljning plus del av eventuell vinst. Det lär också finnas fonder där man kan söka pengar för bokutgivning, men sannolikheten att lyckas där betraktar jag som minimal. Får väl våndas lite till innan jag bestämmer mig. Men ut skall boken.

OBS: Boken är ett fritidsprojekt.

28 december 2010

Min sommar inom hemtjänsten

En sommar inom hemtjänsten
En sommar i min ungdom jobbade jag inom hemtjänsten i Mönsterås kommun. Arbetsmarknaden hade ännu inte blivit så fackligt idiotstrikt, utan man kunde få jobba med en hel del utan adekvat utbildning. Man gick bredvid ett tag och fick sedan förtroende.

Gå bredvid ett par dagar
Så var det för mig. Jag saknade utbildning för något av det jag skulle göra – enkel hygien, städ, matlagning, handling. Man ansåg väl att det skulle kunna gå bra ändå. Det var viktigare att vara en medmänniska än att vara expert på teknikaliteterna.
Efter att ha gått bredvid ett par tre dagar var det så dags. Första veckan skulle jag vara lite vid Ekåsa i Fliseryd. De andra veckorna skulle jag åka en bestämd runda till gamla människor ute i bygderna som skulle få städat och mat på bordet. Hemlagad mat.

Ekåsa - kaffe och skvaller
Ekåsaveckan var ingen höjdare. Det är svårt att snabbt komma in på en arbetsplats med bara kvinnor. De hade sina samtalsämnen (virkning, skilsmässor och recept) och som ung kille kände jag mig lite utanför. Dessutom fanns det fördomar mot män inom hemtjänsten som jag märkte av tydligt. Det som förvånade mig mest var att de hade tid att sitta i kafferummet så mycket. Jag talar om timmar. Det var där de tillbringade i princip all tid utom när det var fråga om de nödvändiga procedurerna på morgonen och före maten. Det här var vid 1980-talets slut, och jag får anta att det inte fungerar så idag. Timmarna som gick till kaffepimplande och skvaller hade man ju kunnat använda för att gå ut med de gamla. Min morfar fanns på Ekåsa då, och jag minns att varken jag eller någon annan hittade på något för honom. Han fick ligga i sin säng hela dagarna, även om jag smet in ibland och hälsade.

Veckorna bland de gamla i skogarna
De andra veckorna körde jag min runda, och det var på många sätt fantastiska veckor, låt vara även ångestladdade. Jag fick ett visst antal timmar hos varje person och skulle då laga mat, städa och ibland handla. Någon hade bara järnspis och då fick man fyra timmar för att hinna laga maten. Spisen hade en otäck spricka och ibland slog eldslågor upp mot taket. Nå, mannen var snäll och när allt var färdigt bjöd han mig alltid på sill, potatis och en lättölspilsner.

Männen tyckte om mina gräddsåser
Männen var mycket tacksamma eftersom jag gjorde extra goda gräddsåser, något som den ordinarie personalen uppenbarligen snålade med. Däremot tyckte dom inte att jag behövde vara så noga med städningen. Egentligen kunde jag inte laga mat. Men jag hade med mig min hemkunskapsbok från skoltiden. Där framgick hur man kokade potatis, stekte fläskkotletter och gjorde såser. Det var bara att följa manualen… och så lite extra grädde då.

Kvinnorna ville ha välstädat
Kvinnorna däremot tyckte städningen var viktigast. Några låg på knä och inspekterade när jag kammade mattfransarna. De var för gulliga. Kvinnorna bjöd också gärna på kaffe och kakor och tyckte det var väldigt roligt att få en kille i huset. Trots en ganska så slitsam sommar, så gick jag upp i vikt.

Man tog sig tid
Överhuvudtaget så hade tjänsten en viktig social funktion. Eftersom man i regel stannade några timmar på samma ställe så hann man prata och fika. Det var mycket man anförtroddes denna sommar. Ibland öppnade sig tragiska bråddjup. Det hände också att jag gjorde sockerkaka, bakade bullar och rullade köttbullar, vilket skulle vara helt otänkbart inom dagens hemtjänst. Förmodligen låg det lite utanför redan vid den tiden, men det var sånt man ändå gjorde ibland. Det var ju det där med att vara medmänniska också.

Det hände att unga tjejvikarier inte kunde hantera vissa av de äldre männen som kunde bli lite vresiga ibland. Då ringde chefen till mig och så fick jag ta över. Inga problem alls.

Bortrationaliserat
Idag är det mesta av det jag gjorde bortrationaliserat. Maten lagas inte längre ute hos de äldre, utan personalen rusar in och ställer en inplastad portion på köksbordet. Några sockerkakor och fikastunder finns givetvis inte kvar. Jag vet inte varför samhället inte anser sig ha råd att ge de äldre det där som de fick förr. Andra får skriva den historiken.

Socialstyrelsen riktar ny kritik mot äldreboenden

Ny kritik
Socialstyrelsen riktar ännu en gång kritik mot äldreboenden i Mönsterås Kommun, enligt Barometern/OT och Östran. Det är Torshaga och Åshaga som får kritik bland annat för att man håller dementa inlåsta utan tillsyn. Det finns också en kritik mot de kodlås som finns på avdelningarna idag, vilket gör det för svårt för dementa att komma ut om de så önskar (olaga frihetsberövande). Även personalen ansåg att bemanningen var för låg. Socialchef Eva Augustsson hittar som vanligt ursäkter och verkar nöjd ändå: – Socialstyrelsen har funnit brister, men vi konstaterar också att beslutet inte är förenat med någon allvarlig kritik, säger hon enligt Barometern/OT.

Jag är inte förvånad
Jag är inte förvånad. Jag har vid flera tillfällen skrivit om mina erfarenheter från äldreomsorgen i Mönsterås. Jag gjorde en Lex-Sarahanmälan för ett par år sedan då jag upptäckt att de äldre på vissa avdelningar inte kom upp och fick frukost förrän klockan 11.00 (läs hela min historia här). Personalen hänvisade då till personalbrist. När sedan kommunen skulle utreda sig själv mörkade man hela historien och skyllde på att jag inte kände till deras rutiner och därför hade missförstått allt. Efter anmälan fick jag aldrig mer städa på Åshaga eller Torshaga. Först ett år efteråt gjorde Socialstyrelsen en egen utredning och kom med mycket allvarlig kritik mot just Åshaga. Det blev förstås en upprättelse för mig.

Utöver detta så blev de livrädda när jag hjälpte en dement kvinna när ingen personal fanns på plats. Hon behövde en sjuksköterska, men ingen personal kunde hjälpa henne dit. Själv kunde hon inte gå dit pga kodlåsen. Avdelningarna är nämligen låsta även dagtid så att fullt myndiga människor inte skall kunna gå som de vill. Jag minns att det var väldigt noga med koderna så att de äldre inte skulle kunna lämna sin lilla korridor på eget bevåg, vilket de förstås har rätt till. Även den som bor på ett äldreboende är myndig med fri rörelserätt. Jag for mycket illa av de hemliga koderna som gjorde att det tog stopp för de flesta där avdelningen tog slut.

Det är ju just sådana brister som Socialstyrelsen nu tar upp, även om det avser natt. Eva Augustsson påstår dock att det fungerar bättre dagtid. Jag kan dock försäkra att så inte är fallet.

Andra problem
Kritiken skall förstås i första hand riktas mot de chefer som mörkar och skyller ifrån sig. Personalen är förstås "helig" och oantastlig. Men jag lade under min städtid märke till en viss nedlåtande jargong gentemot de äldre som fanns hos en liten minoritet hos personalen. Det gällde särskilt en kvinna på Torshaga som ibland skällde på de äldre när de blev besvärliga och störde hennes kaffeplaner. En gång hade hon just lagt en man som skulle vila. Själv satte hon sig för att dricka kaffe. När så mannen redan efter ett par minuter påkallade hennes uppmärksamhet och behövde gå på toaletten fick han en ordentlig utskällning - hon kunde minsann inte gå hit och dit. Han fick bestämma sig om han skulle vara i sängen eller uppe. Allt i en nedlåtande ton.

Även om 99% av personalen gör ett fint jobb, så undrar man vem som tar ansvar för det lilla fåtal som inte sköter sig. Det räcker med en för att de äldre skall fara illa.

27 december 2010

Midvinter i Mönsterås

Tog en runda och slängde iväg några kort för att dokumentera midvintern* i Mönsterås.


Mönsteråsviken. I min barndom gav jag mig ofta ut på isen. Ibland kom det en gubbe som hade borrat hål i isen med avsikt att få aborrar och skällde på oss. Han trodde vi hade dragit upp hans fiskeredskap och berövat honom hans middag.


Istapparna ser farliga ut. Kan de lossna trots minus 13 grader?


Kyrkan.


Mönsteråsviken på väg ut mot Nynäs.


Del av viken vid hamnen. I bakgrunden syns ångan från det moderna Mönsterås. Strax bredvid till höger skymtar det medeltida - Kråkerums herrgård.


Den här snöhögen vid Allégatan ställer till bekymmer för sikten varje snörik vinter. Varför gör man om samma misstag varje år?


Några hus vid gamla Sjögatan och Storgatan.


Gamla lokstallarna.


Torget från sydväst. Gillar egentligen inte de nybyggda husen särskilt mycket.


En del av gamla torget som blev kvar.


Storgatan fångad i flykt från bilen.


IP.


En stor snöhög i närheten av min bostad.


Har hört att man skall riva gamla plåtslageribyggnaden på Kuggås. Det kan väl inte stämma. Det måste vara ett av Kuggås äldsta och sist bevarade industribyggnader. Unikt.


I vår lilla trädgård når snön nästan upp till staketets övre rand.

* Midvintern skall man sannolikt inte bara förknippa med själva vintersolståndet, utan är mer att betrakta som en allmän benämning på tiden runt jul.

26 december 2010

GIF spelade annandagsturnering i Högsby

(Den tidigare artikeln är nu omskriven utifrån resultaten)

Mönsterås GIF spelade idag annandagsturnering i Högsby. Resultaten blev:

Mörlunda - Mönsterås (13.00) 1-1

Mönsterås - Långemåla (15.00) 0-1

Mönsterås - Fågelfors (16.20) 1-2

Turneringen vanns av Fågelfors som besegrade Högsby i finalen. På vägen dit slog man bland andra GIF med 2-1. GIF var i alla fall det lag som förlorade minst mot Fågelfors tillsammans med Högsby. (Källa: Fågelfors hemsida)

Det var inte helt lätt att få fram alla resultat. Förstår inte varför man inte utnyttjar tekniken och uppdaterar med resultat på arrangörens hemsida. Tack till Sture i Fågelfors som gav mig resultaten.

Om GIFs insats behöver man inte skriva så mycket den här gången. Det är små marginaler i inomhusfotboll, så uddamålsförluster mot Långemåla och Fågelfors är inte mycket att gråta för. Det antyder relativt jämna matcher.

Det är inte utan att man börja längta efter utomhussäsongen så att man själv kan vara på plats. Kan utlova en betydligt djärvare fotbollsjournalistik nästa säsong. Vågar man hoppas på töväder snart så att snön försvinner pö om pö.

25 december 2010

Den sjuka jultomtens besök

Julaftonen blev ungefär som den brukar bli - god mat, gemenskap, tomtebesök och en påminnelse om julens kärnbudskap. Kan jag förmedla något av den glädje och förväntan som barndomens jular innebar till dottern så är jag tacksam. Jag struntar blankt i alla anti-julmoralister som försöker ge dåligt samvete för att man äter gott och skämmer bort sina ungar med julklappar. Helst skulle de väl vilja att man satt med vattenglas, åt en torftig vegetarisk julsallad och gav varandra leeenden som julklappar.

Min familj tillhör definitivt samhällets nedre halva vad gäller inkomster, så jag skäms inte om vi ändå lyckas få fram god mat och några julklappar. Här följer en liten del av julaftonen, kanske dotterns höjdpunkt - den sjuka jultomtens besök. Själv hade jag som vanligt fastnat med bilen i en snödriva och missade hela föreställningen.























Den för året sjuka tomten anländer tyngd av bördor. Maten smakade inget i år pga snuvan och nu måste han dessutom ut till alla ungar med paket.


Tomten får vila på en stol. Efter att ha fått smaka lite julöl får han krafterna tillbaka.


Julklappasutdelningen kan börja.


Tomten myser när han får göra andra glada.























Efter paketutdelningen måste den trötta tomten vandra vidare ut i den hemska vinterkölden och bli ännu mer förkyld.























Först hinner tomten ge XXXX en kram.


Tomten vinkar hej då.


































Den hett eftertraktade lavalampan.


Julafton för dottern.


En monstermask ingick bland de mindre politiskt korrekta julklapparna.

23 december 2010

Julfred över Mönsterås

Enligt gammal nordisk tradition utlyser jag JULFRED över Mönsterås och önskar läsekretsen en GOD JUL!

”I morgon, vill Gud,
infaller vår Herres och Frälsares nåderika födelsefest;

och varder förty härigenom en allmän julfred kungjord och påbjuden, med åtvarning till envar att denna högtid med tillbörlig andakt fira, och i övrigt iakttaga ett stilla och fridsamt uppförande,

emedan den, som häremot bryter samt julhögtiden genom något olagligt eller otillbörligt förfarande oskärar, gör sig under försvårande omständigheter förfallen till det straff, lag och författningar för varje brott och överträdelse särskilt påbjuda.

Slutligen tillönskas stadens samtliga invånare en fröjdefull julhelg.”













Så här brukar det se ut när julfreden utlyses i Åbo.

22 december 2010

Handla i Mönsterås...

Kommunen och Kapitalet...
Mönsterås kommuns handelsmän har nu fått sin nätportal – Handla i Mönsterås. Den är, om jag har förstått rätt, en del av projektet ”Handelsutveckling i Mönsterås”. Jag har redan tidigare framfört min kritik mot att kommunen är med och finansierar projektet. Så länge vi lever i en marknadsekonomi kan det inte vara kommunens uppgift att stödja en viss kategori av företag, även om projektet i sig är lovvärt. Man kan i och för sig tänka sig ett samhälle där stat och kommun tar ett ökat ansvar för att rädda företag i kris för att därigenom ta det sociala ansvar som vinstmaximerade företagare sällan tar. Det kanske rent av är nödvändigt i en krass värld där allt fler, även lönsamma företag, förlägger produktionen utanför Sverige. Men man får bestämma sig och vara konsekvent. Antingen har vi marknadsekonomi där man faktiskt riskerar att konkurreras ut, eller så accepterar vi att skattemedel går till att rädda företag i kris, och då givetvis inte bara affärer.

Tidigare förändringar
Ser man det från ett historiskt perspektiv så har det redan skett förändringar i handeln som bottnar i konkurrens. När hyreshuskvarteren byggdes på 1950- pch 1960-talen fick i princip varje område sin egen affär. När så Torghallen och Stordomus kom så försvann den ena butiken efter den andra. Netto blev sedan den definitiva dödsstöten för Älgerums- och Ljungnäsaffärerna.

Ändra layouten
Handelsportalen är relativt nystartad, så jag tycker det är för tidigt att ha några kategoriska åsikter. Noterar dock att Fliseryd får minst utrymme av kommunens orter, vilket förhoppningsvis ändras. Man får också hoppas att paketlayouten tas bort så snart julen är över. Blå iskalla paket går inte ihop med kommunens mysiga handelscentra. Lägg istället ut bilder på Storgatan, Fliseryds centrum och annat av samma slag.

Utveckla Internettjänsterna
Men idén att visa sig på Internet är förstås bra. Det är framtidens väg. Kanske är det där man också borde utveckla sin service, med möjligheter att titta på utbudet och köpa hemifrån och varför inte beställa hemkörning av varor. Bara tanken på att kunna köpa en bok från bokhandeln eller en extern hårddisk från Elcenter, utan att behöva gå in och paniksvettas i affärerna ifråga gör mig nästan hög.

De flesta väljer affär efter plånbok
Idag försöker man konkurrera med mysighet och personlig service. Vissa kanske gillar det, men personligen vill jag inte bli ”överfallen” av en expedit så fort jag kommer innanför dörren, utan föredrar att sköta mig själv och fråga vid behov. Nej, de flesta måste förstås välja affär efter plånbok och lyckas man inte anpassa sig där blir det svårt i framtiden vad man än hittar på. Så länge både böcker, kläder och elektronik är åtskilliga tior och ibland hundralappar billigare på Nätet och på stormarknader, så är det inte så många som orkar stödköpa. Där har vi problemets kärna. Om denna tiger handelsportalen.

Mölstad omkring 1900


Eftersom jag visst redan hade publicerat förra bilden, så tar vi en till. Det här kortet är taget av doktor Emil Almbladh. Vyn anges vara från Mölstad. Jag har inget årtal, men Almbladh fotograferade mycket på 1890-talet, så man kan på goda grunder anta att fotot är taget omkring 1900. Vilken del av Mölstad som visas kan jag inte urskilja. Men den som är hemma där kanske känner igen sig. Det finns ju en liten stenig kulle till höger som kanske kan fungera som riktmärke. Hur som helst är det en vacker vintervy.

Flygfoto över Mönsterås


Ibland är det svårt att minnas vilka vykort man har visat. Men det här kunde jag inte hitta på bloggen. Är tokförkyld och har lite annat på gång just nu, så då kan det passa bra att visa den här fantastiska vyn. Skärpan är kanske inte den bästa eftersom det är en förstoring av ett vykort, men man ser ändå tydligt Torget, Storgatan, Sjögatan, hamnområdet med den gamla fotbollsplanen, Kuggås med Spetan och det ännu ej särskilt bebyggda Ljungnäs. Ja, det är bara att ta sig tid och försjunka i bilden så upptäcker man allt möjligt.

Vykortet verkar vara släppt 1961, men bilden måste vara flera år äldre. Jag skulle gissa på 1940-talet. Men om GIFs gamla fotbollsplan fick vara kvar ett tag i hamnområdet även efter att man fått nya IP 1950, så kan det förstås vara taget på 1950-talet.
Klicka för större format.

Tillägg: Jo, jag hade visst visat kortet i ett äldre inlägg, men då inte skrivit så mycket. Gjort är gjort. Nu får det ligga kvar.

21 december 2010

Julens bästa sånger

Mönsteråsbloggen behöver vila lite och har därför enrådigt, dvs i god mönsteråsanda, utsett julens bästa sånger av dem som återfinns på YouTube.

Jul i folkton - Trettondagsvisan. Annan version med Emma Härdelin och Lisa Rydberg.
Jul på riktigt till underbart sväng och fantastiska musiker.

The Pogues – Fairytale of New York
En av de bästa jullåtarna någonsin om en alternativ jul. (liveversion)

Kraja & Jonas Knutsson - Den signade dag
Den finaste julpsalmen som nästan aldrig sjungs nu för tiden. Kanske för svår för ovana kyrkobesökare. Men jag tror den skulle fungera utmärkt. Jag älskar när julevangliet möter det nordiska karga.

Frank Sinatra – Have Yourself a merry little christmas
Mycket vackert. Inte många som fraserar på det sättet längre.

Jul i folkton – Så mörk är natten i midvintertid
Kanske mer en Luciasång, men väldigt vacker i fint arrangemang.

Ulf Lundell – Låt det snöa
Självklart klarar Uffe att göra en liten sockersöt julsång och ändå vara på rätt sida gränsen till det pinsamma. Det här hade aldrig Lars Winnerbäck klart av med hedern i behåll. Lär av mästaren.

Adolphson & Falk – Mer jul
Svårt att komma ifrån den här, även om den kanske är uttjatad.

Johnny Cash - Christmas
Johnny Cash hade även denna sidan, som absolut inte skall föraktas.

Triakel - Innan gryningen
Vackert och avskalat. Sång: Emma Härdelin. Text: Ylva Eggehorn. Musik: Benny Andersson.

20 december 2010

Mönsterås i konsten - del IV


Det var lite besvärligt att ordna den här bilden. Jag fick fotografera tavlan som egentligen är ett foto av originalet. Dessutom är det reflekterande glas framför bilden. Klicka på tavlan för att bättre se vad den föreställer.

De flesta har ju valt att måla Mönsterås från havet. Men här ser vi Mönsterås från väster, vilket är mycket intressant. Här ser vi nämligen hur Mönsterås såg ut innan man byggde alla hyreshus och villor väster om åsen. Längst till vänster ser vi det rykande bryggeriet, vidare Storgatan fram till Torget och kyrkan och sedan vidare söderut. Notera att något avger rök även i närheten av Torget. Första huset till höger om kyrkan var gästgivargården. Därefter följer Hvita Hästen.

Bilden bör vara målad före 1914. Bilden saknar nämligen ett hus som är med på kartan från det året. Däremot stämmer vyn ganska bra med kartan från 1885, om än inte helt, då ett par uthus finns med på bilden som inte fanns 1885 men 1914. Så en gissning får bli att den har tillkommit mellan 1885 och 1914. Tyvärr anges ingen konstnär.

19 december 2010

Fritidsgården Solhem - respektera donatorns och ungdomarnas vilja


1974 gjorde Mönsterås Kommun reklam för ungdomsgården Solhem som uppfördes 1966 med hjälp av en gammal donation från Jacob Johansson. Idag har kommunen andra planer för gården. Men får Kommunen agera som man vill?

Gamla planer
Mönsterås Kommun har luftat sina gamla planer på att skrota den nuvarande fritidsgården vid Solhem och flytta den till Gymnasie- eller Parkskolan. Solhem skulle då istället bli en förskola. Jag skriver gamla planer, för jag minns att detta diskuterades för ett par år sedan i samband med den nya lokalutredningen. SKolchef Göran Pettersson tycker att planerna låter tilltalande.

Två faktorer att ta hänsyn till
Någon bad mig kommentera detta, och det gör jag gärna, även om kommunen redan verkar ha backat i någon mån, i alla fall skjutit allt framför sig ytterligare ett par år.
Som jag ser det är det två faktorer man måste ta hänsyn till.

1. Bunden av donatorns vilja och intentioner
Eftersom Solhem tillkom genom en donation kan Kommunen inte agera hur som helst utifrån sitt behov av lokaler, utan är bunden av donatorns vilja som regleras i en stiftelse. 1925 visade det sig att grosshandlare Jacob Johansson hade skänkt en stor del av sin förmögenhet och skapat stiftelsen Solhem. Hans vilja var att man vid hans gård, som låg vid nuvarande Solhem, skulle skapa ett hem för föräldralösa barn. Tiden gick och först 1966 gjorde man något. Tiden hade då sprungit ifrån barnhem och det blev istället en ungdomsgård, som väl låg i linje med donatorns intentioner (om detta har jag redan skrivit här). Kan man säga att en förskola också ryms inom vad som är möjligt, utan att man går emot donatorns vilja? På ett sätt kan man ju hävda det eftersom förskolebarnen är ”föräldralösa” när föräldrarna är på jobbet. Å andra sidan hade donatorn en vilja att hjälpa särskilt utsatta barn, och då passar det betydligt bättre med en fritidsgård som ju har en stor social funktion inte minst för utsatta barn och ungdomar. Så – donatorns vilja uppfylls bättre med en fritidsgård än med en förskola.

2. Den som berörs av ett beslut skall också ha rätt att påverka
Den som berörs av ett beslut skall också ha rätt att påverka det. Ja, så säger en grundläggande demokratisk princip. Och nu har ungdomsrådet sagt sitt. De protesterar mycket skarpt på förslaget att flytta fritidsgården. Detta borde väga oerhört tungt inför framtida beslut. Argumentet att en fritidsgård skall vara en annorlunda miljö än skolan är ett mycket bra argument. En fritidsgård på skolan vore oerhört olyckligt rent psykologiskt. Låt fritidsgården vara en frizon från allt som påminner som skolans värld.

Om man skall summera argumenten och väger samman donatorns intentioner med ungdomarnas vilja, så kan man knappast dra någon annan slutsats än att Solhem borde få vara kvar som fritidsgård.























1966 rev man donatorns gamla hus och byggde ungdomsgården.

Läs även:
Artikel i Barometern/OT om ungdomarnas protest.

Artikel i Barometern/OT om planerna.

Artikel i Östran om ungdomarnas protester.

18 december 2010

Kommunen ville fylla ut Mönsteråsviken för en bussterminal


Mönsterås Kommun hade, sannolikt vid 1990-talets mitt, långt gångna planer på att fylla ut vissa inre delar av Mönsteråsviken för att bygga en ny bussterminal. Men då en utredning visade att en utfyllnad skulle kunna orsaka sättningar i järnvägsbanken så skrotades planerna.

Det var således rent tekniska skäl som turligt nog medförde att vi idag har kvar den lilla "återvändsgränden" utmed Sjögatan. Med tanke på närmiljöns känslighet (Lillån, fågelliv etc) så var en bussterminal där en vansinnig idé även ur den aspekten.

16 december 2010

”Kalmar stad till stor skada och försvagelse” - Mönsterås på 1500-talet, del I


Gustav Vasa var sannolikt inte populär i Mönsteråsbygden på 1500-talet. I den här artikeln förklarar jag varför.

Artikelserien fortsätter
I min artikelserie om Mönsterås äldre historia har jag tidigare presenterat Mönsterås stadsprivilegier från 1604 och behandlat det som blev den korta stadserans brutala slut - danskarnas eld under Kalmarkriget (1611-1613). Jag har också redogjort för Mönsterås språkliga betydelse. Turen har nu kommit till 1500-talets Mönsterås som ska behandlas i två artiklar. Här kommer den första.

Kyrka, marknadsplats och ting
Vilken typ av samhälle var då Mönsterås på 1500-talet? I äldre litteratur brukar man lyfta fram Mönsterås som församlingscentrum, marknadsplats och tingsplats, vilket förstås är helt riktigt. Mönsterås var platsen där man gick i kyrkan, skötte affärerna och löste sina tvister.

Kontrollen över kusten
Mönsterås framväxt under medeltiden kan knytas till dessa funktioner, vilka i sin tur kan ses mot bakgrund av ett historiskt skede där inflytelserika stormannaätter och kyrkan byggde maktcentra i form av gårdar, försvarsanläggningar, kyrkor och hospital. Denna utveckling gick hand i hand med kungamaktens strävan att stärka kontrollen och försvaret av kusten. Flera av de herrar som slog sig ner i bygden tillhörde rikets ledande skikt. Mönsterås var kanske inte den viktigaste platsen, utan snarare Kråkerum som ätten Bielke innehade. Men Bielkarna hade förstås intresse av en bra hamn och ingick bland dem som hade tomter på Mönsterås, samtidigt som bönder och hantverkare hade behov av platser där de kunde sälja sina produkter.

På 1100- och 1200-talet fick en tidig järnhantering betydelse i Småland och det är väl inte helt otänkbart att den kan ha kommit även Mönsterås till del. Under 1500-talet blev det trävaror och tjära som kom att avsättas vid handelsorterna utmed kusten.

Två hinder för utveckling
Men om medeltiden sannolikt var en tid av expansion i vår bygd, låt vara att den led dramatiska avbräck i samband med digerdöden och andra pester, så kan man nog med fog hävda att de första årtiondena av 1500-talet var bekymmersamma. De två enskilt viktigaste hindren för utveckling hette krig och Gustav Vasa.

"en skalkahop" från Mönsterås
1506 och 1507 skall Mönsterås ha bränts av fienden i samband med Sturetidens stridigheter, och några årtionden senare var det dags för Dackeupproret där Mönsteråsbygdens invånare var synnerligen aktiva. 1543 kallade så kungens fogde till ting i Mönsterås. Kungens fribrev från den 24 augusti lästes upp och allmogen lovade att vara kungen trogen. Ändå klagade kungen året efter Dackes död, att det särskilt i Högsby, Fagerhult, Mölstadås och Mörlunda ”finnes ännu en skalkahop*”. Hövitsmannen Anders Smålänning befalldes att skicka några knektar för att göra slut på oroligheterna.

"Kalmar stad till stor skada och försvagelse"
Bönderna hade förstås sina skäl att tycka illa om Gustav Vasa pga alla nya pålagor. Men kungen bör ha varit illa sedd i Mönsterås även av andra skäl. Gustav Vasa försökte nämligen stoppa all handel utanför städerna. 1524 förbjöds, vid Gustav Vasas besök i Kalmar, all den olaga handel som bedrevs i Vetlanda, Mönsterås, Eksjö, Vimmerby, Pata och Avaskär, ”Kalmar stad till stor skada och försvagelse”. Detta förbud upprepas för bland andra Mönsterås och Pata 1527 och 1532. Befolkningen tvingades välja mellan att upphöra med sitt yrke eller flytta till Kalmar. Mönsterås var i Gustav Vasas ögon således en olaga hamn som skulle kväsas. Bönderna och hantverkarna i Mönsteråsbygden lär inte ha rättat sig efter kungens direktiv. Till Kalmar var det alldeles för långt och inga kungliga påbud kunde få dem att ge upp sin frihet.

Kanske gynnades Mönsterås av att Johan III startade upp en skeppsgård vid Drakenäs på 1570-talet. Under varvets korta livsperiod på drygt 10 år byggdes två stora skepp – Wasa (I) och Draken.

Agerade som stad redan 1599
Den olaga handeln tycks hur som helst ha fortsatt och vid 1500-talets slut var Mönsterås, som vid denna tid motsvarade dagens Storgatan från Höjdens lågprishotell i norr till Britts mode i söder, ett litet samhälle på omkring 40-60 invånare, barn inkluderade. 1599, 5 år innan man fick stadsprivilegierna, agerar Mönsterås faktiskt som vore man stad då man deltar i städernas utskylder med 5 mark för borgläger.
Så krig och besvärliga kungar till trots hade Mönsterås ett ganska bra utgångsläge när det nya århundradet tog vid.

I nästa artikel skall vi bli mer konkreta och titta lite på hur Mönsterås såg ut och vilka människor som ägde tomter och bodde i Mönsterås på 1500-talet. Den artikeln bygger i mycket på egna nya forskningar i tidigare delvis obeaktat källmaterial.

* Skalk är ett gammalt ord för skurk, ogärningsman etc.

Faktauppgifterna är i huvudsak hämtade från Mönsteråsboken (1963) och Ivar Modéers skirift Mönsterås (1926). Slutsatserna är mina egna, liksom uträkningen av befolkningsmängden.

Mönsterås Bostäder glömde något - mörkar sitt eget ansvar

Faktorer utanför bostadsbolagets kontroll
I det senaste nyhetsbladet från Mönsterås Bostäder - Bostadsnytt - får vi en genomgång av orsakerna till varför man var tvungen att höja hyran och varför höjningen egentligen var för liten. Som vanligt ligger alla orsakerna utanför bostadsbolagets kontroll. Det handlar om räntehöjningar och prishöjningar av olika slag. Därefter skiftar man fokus till oss hyresgäster och så får vi veta att vi kan minska framtida hyreshöjningar om vi sköter oss bättre vad gäller sopsorteringar och energibesparingar.

De outhyrda lägenheterna
Ok, men känns det inte som om Mönsterås Bostäder glömde något? Jo men visst - sitt eget ansvar för alla outhyrda lägenheter som ju orsakar minskade hyresintäkter på miljonbelopp. Ett exempel är Mölstad där ca 15-20 lägenheter stått tomma de senaste två åren, till största del beroende på bostadsbolagets schabbel i området. Det torde betyda förlorade hyresintäkter på drygt en miljon varje år. Och så tillkommer förstås outhyrda lägenheter som kan finnas i andra områden. Men om detta tiger man. Och nu har man ju dessutom hemligstämplat uppgifterna om outhyrda lägenheter.

Det känns inte hederligt när Mönsterås Bostäder bara anger faktorer som ligger utanför den egna kontrollen, när en stor del av de ekonomiska problemen är självförvållade. När ska man ta ansvar för detta istället för att mörka och hemligstämpla.

15 december 2010

GIF - nyförvärv och annandagsturnering

Nyförvärv
Enligt GIFs hemsida hann man med ett nyförvärv till innan Silly Season-månaden var slut. MN går från Timmernabben till Mönsterås. Bra! Redan tidigare har ju Johan Lagström skrivit på för Mönsterås. Enligt GIF försöker man få ännu en spelare, om det kan lösas.

Vad ska man då säga om de värvningar som GIF har gjort? Johan Lagström tror jag är en klockren värvning. Han kommer att tillföra backlinjen rutin och tyngd. MN kan jag inget om, men har man tillhört Timmernabbens elitfyratrupp så har man förstås talang.

Samtidigt är det ingen som har lämnat GIF. Det betyder att många i det ungdomliga laget hinner mogna och utvecklas ytterligare under en ny tränare. Så jag ser verkligen fram emot nästa säsong.

Annandagsturnering
Innan dess skall GIF delta i en annandagsturnering i Högsby. I GIFs grupp hamnade även Fågelfors, Långemåla och Mörlunda. På Fågelfors blogg utgår man ifrån att det står mellan Fågelfors och Långemåla, men man tillstår att Mönsterås möjligtvis kan hota. Ja, förutsatt att man får med sig bästa laget kan nog GIF slå både Långemåla och Fågelfors. Vi får väl se hur det går.

14 december 2010

Jordeböckerna bekräftar de nya rönen om Lövö och danskkriget 1677

I en artikel tidigare i höst undersökte jag som en punkt huruvida en muntlig tradition på Lövö från danskkriget kunde beläggas i källmaterialet. Enligt traditionen skulle danskarna ha haft ihjäl alla bönderna, bränt tre av de fyra gårdarna och endast skonat gård nr 2 - Mellangården. Min undersökning tydde på att två av gårdarna skonades. Jag har nu kunnat undersöka även jordeböckerna för de aktuella åren, och de bekräftar att två gårdar klarade sig, men inte Mellangården.

Före kriget hittar vi följande bönder på Lövö: Olof Persson (nr 1), Isak (nr 2), Lars Jonsson (nr 3) och Mats (nr 4). Efter kriget 1678 och 1679 anges gård 1 och 2 vara öde, medan gård 3 och 4 verkar ha klarat sig. Redan 1680 har de två ödegårdarna fått tillbaka brukare. Detta betyder alltså att det sannolikt var gård 1 och 2 som brändes. Gård nr 2 är Mellangården som enligt den muntliga traditionen ensam skulle ha klarat sig. Källmaterialet pekar således i rakt motsatt riktning.

Jordeböckerna bekräftar även en annan aspekt av krigets följder som behandlades i den tidigare nämnda artikeln. Där visade jag att en feltolkning av en skrift i äldre forskning hade medfört att man dragit den felaktiga slutsatsen att Lövö hade legat öde och brukats under Ålem under 20 års tid. Jordeböckerna bekräftar att Lövö aldrig brukades under Ålem.

Jag har nu kompletterat den äldre artikeln med dessa uppgifter.

13 december 2010

Dansband från Mönsterås V - Ten Eyes























Idag fortsätter jag min måhända något obskyra jakt på dansband från Mönsterås och presenterar Ten Eyes som enligt artikeln spelade modern dansmusik och var på gång 1973. I bandet ingick Roger Engström, Peter Svensson, Kenneth Sandberg, Per Lindqvist och Tony Ax. Notera grabbarnas på många sätt tidsenliga dräkt, som dock andas lite lågbudget och inte riktigt når upp till den extravagans som exempelvis Tonix och Bennys hade. Ten Eyes ser snarast ut att ha kommit över ett restlager med baskettröjor. Men de skall ha all heder ändå. Till skillnad från många andra dansband knyter de inte i namnet an till någon av medlemmarna, utan anslår en mer internationell och kollektiv ton med Ten Eyes (fem medlemmar blir ju tio ögon).

Tidigare presentationer
IV - Snörets kvartett

III- Bennys Orkester

II - Johnys orkester

I - Tonix

12 december 2010

Terrordåd och skuld

Provokation inte godtagbart skäl för våld
Inga skulle väl komma på tanken att ge en kvinna skulden om hennes man slår eller mördar henne av den anledningen att hon hade provocerat honom. Provokation kan inte anses vara ett godtagbart skäl för att bruka våld eller mörda. Möjligtvis kan man tänka sig att provokation kan utgöra en viss, om än ytterst liten, förmildrande omständighet i fylleslagsmål.

Dåliga ursäkter
Ändå hörs det svenskar som nu ger den provocerande konstnären Lars Vilks skuld eller delskuld för terrordådet i Stockholm igår. Terroristen hade uppenbarligen angett Lars Vilks bild av Muhammed som hund, samt svenska truppers närvaro i Afghanistan som ursäkter för att försöka mörda oskyldiga medborgare i Stockholm. Och redan har jag hunnit se hur vissa upphöjda debattörer hakar på och menar att det i princip är Vilks fel att vi nu har drabbats av detta. Provokationen skapade så att säga terrordådet.

Rätten att ostraffat få provocera
Vad ska man säga om ett sådant resonemang? Min inledande berättelse kan få tala för sig själv. Man kan tycka vad man vill om olika slags provokationer. Många gånger kunde man onekligen önska sig att folk visade lite mer hänsyn istället för att till varje pris provocera. Ett samhälle där människor visar varandra respekt blir onekligen trevligare att leva i. Men när det är sagt, måste man med kraft understryka rätten att ostraffat få provocera. Vare sig det handlar om terrordåd eller en karl som slår sin fru, så är det alltid 100% våldsverkarens fel och skuld. Illa att man överhuvudtaget skall behöva skriva om något så självklart.

Även i det lilla
Nu är det förstås så att det inte bara är via terror som friheten hotas. Även i det lilla förekommer straff och repressalier mot den som uttrycker sig på ett för makten oönskat sätt. Man råkar då inte ut för terrrordåd, men riskerar att förlora sitt jobb, inte få jobb, bli mobbad etc.

Det fria ordet och den fria konsten måste alltså försvaras i alla möjliga situationer så att den står emot både fega terrorister och makthavare i lokalsamhället.

Det måste bli ett stopp
Och så måste det bli ett stopp på den perverterade överkänslighet som finns idag och som påverkar hela samhällsklimatet. Det senaste jag läste var att man på Diskrimineringsombudsmannen inte längre har julfest utan decemberfest, inte delar ut julklappar, utan vinterpresenter. Suck! För att inte tala om allt tjafs om skolavslutningar i kyrkan. Och inte får man dra skämt om etniska stereotyper, könsstereotyper eller sexuella minoriteter. Då får man böter eller fängelse för sin skojfriskhet.

11 december 2010

Banvaktsstugan vid Stubbemåla


I slutet av september hade jag en liten artikel om Stubbemåla hållplats och bangård strax utanför Mönsterås. Idag kompletterar jag med ett foto som visar stugan (i bildens mitt) och den lilla jordkällaren (i vänster bildkant). Stugan är idag borta, men jordkällaren finns kvar, om än dold bakom buskar och småträd.

Okänd fotograf. Fotot återfinns i Stranda Hembygdsförenings arkiv.

9 december 2010

”ähr hele socknen af fienden afbrent” - om danskarnas härjningar i mönsteråsbygden under Kalmarkriget 1612

Kalmarkriget
Mellan 1611 och 1613 pågick det sk Kalmarkriget mellan Danmark och Sverige då danskarna intog bland annat Kalmar. Freden slöts så småningom i Knäred varvid Sverige tvingades erlägga Älvsborgs lösen (II).

En katastrof
För mönsteråsbygden, som vid denna tid låg nära det som kan kallas gränsområde gentemot Danmark, blev det barbariska kriget en katastrof, kanske den värsta krigskatastrofen någonsin. Särskilt 1612 verkar ha blivit ett ödesdigert år. Efter att svenskarna hade tvingats överge Ryssby drog de sig norr ut mot Ålem, men danskarna kom efter och svenska trupper tvingades retirera upp mot Högsby. Danskarna började genast bränna och mörda över hela socknen. Enligt tidens tillvägagångssätt skickade man ut småtrupper på två eller tre ryttare som satte eld på gårdar och hela byar. Även Mönsterås och Fliseryds socknar drabbades hårt av härjningarna.

Ålem - "ähr hele socknen af fienden afbrent"
I Smålands handlingar (en slags skattelängder) för 1612 kan vi låta de hemska noteringarna tala för sig själva. Om Ålem skriver man att ”ähr hele socknen af fienden afbrent, sampt med prestegården der uti ähr.”


Anteckningen i skattelängden för Ålem avslöjar att hela socknen brändes ner.

Mönsterås - "ähr mestedelen afbrent af fienden och eliest förderfuade"
Om Mönsterås står det att ”ähr mestedelen afbrent af fienden och eliest förderfuade så att inget hemman hafuer warit besuttet 1612 efther de woro så ...under fienden.”

De brända byarna verkar ha fått markeringen ”brend” i skattelängdens marginal, medan de som enbart förstördes har fått beteckningen ”öde”. De brända byarna i Mönsterås socken var: Habbestorp, Oknebäck, Åsevad, Krokstorp, Siggehorva, Svartö, Gränebo, Mönsterås (staden), Stubbemåla, Kronobäck, Koverhult, Älgerum, Vållö, Kråkebäck, Långenäs, Kråkerum, Drakenäs, delar av Mölstad, Forsa, Hammarglo, Alebo, Högemåla, Bo, Gelebo och Berg.

Jag har i äldre litteratur läst att man bara brände in till Habbestorp, men om uppgifterna i skattelängden stämmer brändes även byar längre in såsom exempelvis Koverhult och Krokstorp.


Anteckningen för Mönsterås socken avslöjar också katastrofens omfattning.

Fliseryd - 48 brända gårdar
Även Fliseryds socken råkade illa ut varvid 48 gårdar brändes. Följande byar drabbades enligt skattelängden av danskarnas eld: Släthult, Sibbetorp, Torp, Skärshult, Idehult, Fagerhult, Bankeberga, Finsjö, Torp, Ramshult, Bankeberg, Libbeböle, Kyrkeby, Skorpetorp, Tjuståsa, Kumlemar, Läggevi, Åby, Figehult, Grimhult, Krokstorp, Gnutskulla, Qvarntorp och Qvillegärde.

Civilbefolkningen gömde sig
En fråga som infinner sig är vad civilbefolkningen gjorde när danskarna närmade sig. Man får förmoda att de flesta försökte gömma sig inne i de djupa skogarna dit danskarna knappast vågade sig. Skogarna var visserligen betydligt öppnare på 1600-talet än idag eftersom granen ännu inte hade fått fäste i större omfattning. Tall och lövträd torde ha dominerat. Men eftersom danskarna skickades ut i grupper om två eller tre riskerade man att råka ut för överfall om man lämnade småvägarna.

Man bör förstås också fråga sig hur den överlevande befolkningen klarade sig när alla hus hade förvandlats till aska. Var bodde man under tiden nya hus byggdes? Hur skaffade man mat till alla familjer? Hur klarade sig barnen? Att särskilt detta krig varit traumatiskt visar sig inte minst därav att det levde kvar i den muntliga traditionen långt in på 1900-talet. Skattelängderna visar dock att de flesta byarna fick tillbaka brukande bönder inom ett eller några år.

Motstånd vid Granshult
Det hände också att danskarna mötte motstånd när de närmade sig byarna. Från Ålems socken berättas att tre utskickade danskar besköts när de kom till Granshult. För motståndet stod kyrkvärden Rasmus och ”Gamlepär” som sköt mot danskarna från en ek (Rysseken kallad. Alla fiender oavsett nationalitet kallades ryssar). Två av danskarna dödades, medan en kom undan. Sockenborna försökte också rädda undan kyrksilvret, vilket man också lyckades med. Enligt Ålems kyrkbok för 1613 så fick Nils i Granshult en belöning av församlingen eftersom han förvarade kyrkans mässokläder och kalken under kriget.

Varför gick man så hårt fram?
Varför gick då danskarna så hårt fram? Att bränna gårdar var förvisso inget som danskarna var ensamma om. Svenska trupper gjorde sig skyldiga till samma illdåd där de gick fram. Erik den XIV lär en gång ha sagt att ”Det är bättre att hava ett öde land än ett fiendeland”. Brännandet verkar således inte ha varit något spontant påfund i stridens hetta utan en genomtänkt strategi för att pressa fram eftergifter från fienden och snabbare komma fram till fredsförhandlingar (alltså ungefär samma strategi som låg bakom atombombningarna gentemot Japan under andra världskriget.) Vissa har till och med kallat det för etnisk rensning. Givetvis nöjde man sig dessutom inte bara med att bränna, utan plundrade också byarna på allt som kunde användas till truppens försörjning.

Danskarna skulle återkomma 1677, men det är en annan historia som vi kan få anledning att återkomma till.

Källor och litteratur
Smålands Handlingar 1612-1614, Riksarkivet.

"Socknen i krig", Manne Hofrén, i Ålems socken, 1949, sid 506 ff.

"Ett minne från Kalmarkriget: huru Ålems kyrkskrud och kyrksilver räddades undan danskarna", Ivar Modéer, i Stranda 1928, sid 3 ff.

8 december 2010

Facebook, Wikileaks och SÄPO

Få Facebookvänner
Dags att ta en liten paus från Mönsterås och lura lite på sitt sociala kontaktnät på Internet. Jag har ju vid flera tillfällen hyllat socialdigitala medier som en stor innovation, inte minst för oss som är blyga eller bara allmänt asociala. Men så noterade jag att många av mina Facebookvänner har flera hundra vänner i sitt kontaktnät. Jag har i skrivande stund futtiga 48, om än så älskvärda, vänner. För att vara Facebookveteran framstår det som oerhört få, även om man tar min asociala hållning i beaktande, och även om man värderar kvalitet högre än kvantitet.

Var är exempelvis min enormt stora släkt? Av över 40 kusiner på mödernet har jag inte lyckats hitta en enda på FB. Så teknikfientliga kan vi väl inte vara. Kom igen nu alla ättlingar till Jarl och Stina Karlsson i Mjölerum! Nä, dags att ta tag i det här. Jag driver ingen snobbig kräsen linje på FB.

Vad tycker jag om Wikileaks?
Någon frågade mig vad jag tycker om Wikileaks. Det kan ju vara intressant då jag vid något tillfälle lyft fram den digitala journalistikens fördelar som komplement till det man brukar kalla ”gammelmedia”. Jag har dock aldrig förespråkat att man skall bryta mot lagen och hacka sig in i myndigheters digitala arkiv för att komma åt material som inte faller under offentlighetsprincipen.

Maktens besynnerliga krumbukter avslöjas, men tveksamt om total öppenhet gynnar medborgarna
Hade jag haft ansvar för rikets säkerhet eller varit diplomat hade jag sannolikt inte varit glad just nu. Total öppenhet gynnar förmodligen inte medborgarna när det gäller exempelvis säkerhetspolisens arbete. Wikileaks avslöjar och publicerar ju uppenbarligen hemligstämplat material. Vissa kallar det de bedriver för högteknologisk terrorism. Å andra sidan känns det uppfriskande att några bedriver journalistik på det här sättet. Maktens besynnerliga krumbukter avslöjas obarmhärtigt. Kanske dags att återupprätta en gammeldags tjänstemanna- och politikerheder som innefattar en ökad medvetenhet om vem man tjänar.

Oönskade konsekvenser
Jag befarar dock att Wikileaks urskiljningslösa publiceringar av statshemligheter kommer att få en högst oönskad effekt. Det som tidigare var hemligt kommer nu att bli än mer hemligt. Även det som tidigare var tillgängligt kan också komma att bli hemligt. Samma fenomen kunde vi nyligen se i Mönsterås i liten skala. Efter att lokalpressen och Mönsteråsbloggen skrivit öppet om alla outhyrda lägenheter Mönsterås Bostäder har, så sekretessbelades uppgifterna. Samma fenomen har jag mött i många andra sammanhang där jag har skrivit öppet om saker och ting. Det fria ordets svärd möts av betongbunkrar.

Dessutom kan vi förvänta oss än mer kontroll och övervakning. De amerikanska myndigheterna kommer att göra allt för att få kontroll över Internet. Wikileaks må ha gjort en stor journalistisk gärning när de publicerade dokument som inte var avsedda för allmänheten. Men motreaktionen lär inte låta vänta på sig.

En liten dialog
Låt mig få avsluta med en liten dialog som jag och en god vän hade på FB idag angående detta (OBS obegriplig humor. Namnen är ersatta med X, Y och Z etc)

Jag: Det där Wikileaks verkar vara ett fint gäng. Hackar alla de tycker illa om och publicerar sekretessbelagda statshemligheter. Hade inte varit särskilt glad om jag hade haft ansvar för landets säkerhet. Å andra sidan är det ju snyggt och fräckt jobbat. Ler småroat. Hade jag varit journalist hade det väl varit julafton nu.

XXX: ”Landets säkerhet”, hade säkerhetschef E vrålat och sedan skickat ut dig och mig att ta dom.......

Jag: Där har du det...sätt in E!

XXX: Såväl du som jag kunde säkert bidra med något också. Vi är ju inte alltid snälla...

Jag: Som förhörsledare hade vi gjort succé. Den där blekfisen de gripit i England hade blivit om möjligt ännu blekare i vår källare.

XXX: Just det och sedan krydda upp anrättningen med litet ZY och gärna tidigt en morgon då hans morgonhumör är bedrövligt.

Jag: Förunderligt att vi inte jobbar för SÄPO än.

XXX: SÄPO hade haft en helt annan ställning och delvis annan inriktning om vi fått hand om det hela. Agent och samtidigt historiker är en oslagbar kombination. James Bond hade framstått som rena söndagsskoleläraren....Och skulle vi sedan filmatiserats hade jag fått spelas av Per Grundén och du av Claes Månsson.

Jag: Är dom inte lite väl gamla...

7 december 2010

Från Mielstadahass till Mönsterås

Efter att igår ha publicerat ett, så vitt jag vet, för allmänheten ej tidigare visat dokument - Mönsterås stadsprivilegier från 1604, fortsätter jag idag med en genomgång av Mönsterås som ortnamn.

Från Mielstadahass till Mönsterås
Vad betyder egentligen Mönsterås? För att besvara frågan måste man se hur ortnamnet stavades i de äldsta bevarade dokumenten.

Mönsterås omnämns första gången som socken 1309 när Carl Ragnfridsson testamenterar en halv mark till ”hospitali in Mielstadahass”. I dokument från 1326 och 1358 skriver man myolstadha aas. I och e har då ersatts av y och o.

I andra skrivelser från 1358 kan man se en annan stavning – Mölstadhåås och Mölastathåås - där y och o har ersatts av ö. En bit in på 1400-talet finner vi varianter som Mölstada aas (1414) och Mölstadhaas (1423). Men det är Mölstadåås som dominerar under 1400- och 1500-talet. Denna variant försvagas under 1600-talet, men lever kvar en bit in på 1700-talet och används parallellt med andra skrivsätt.

Redan 1440 och 1515 finns det emellertid enstaka belägg för att förledets l bytts ut mot n – Mönstadhaas och Mönstadhe aas, vilket under 1600-talet utvecklas till Munsterås respektive Mönsteråås då ”stad” byts ut mot ”ster”. 1636 stavar prästen exempelvis sin församling Mönsteråås. Ett samtida alternativ är Mölsterås som exempelvis används i stadsprivilegierna från 1604.

För att summera utvecklingen av stavningen
Mielstadhahass, Myolstadha aas – 1300-talet, särskilt första halvan.

Mölstadhåås, Mölstadåås – mitten av 1300-talet – början av 1700-talet.

Mönstadhaas, Mönstadhe aas – 1440, 1515.

Mölnstadåsh - 1544

Mölsterås – 1600-talets början.

Munsterås, Mönsteråås – 1600-talets början och framöver.

Vad betyder då Mönsterås? Jag ska redovisa fyra teorier.

Teori 1 - Mönstringsplats
På 1600-talet utgick påbud att prästerna skulle nedteckna socknarnas ”gamble antiqviteter”. Så skedde även i Mönsterås där prästen vid 1600-talets mitt, kanske 1667, redogjorde för bland annat ortens namn. I kyrkboken skriver han:
”Kallas hon Mönsteråås dher uthaf att fordomdag på dhen plattsen, hafver warit hållen Generalmönstringh, eller een munsterplats kallat, såsom efterkommande wilia seija.”

Efter att ha tagit del av hur Mönsterås under medeltiden hade förleden ”miel”, så kan vi på goda grunder stryka denna teori.


Mönsteråsprästen skriver i kyrkboken om att Mönsterås fått sitt namn efter att ha varit mönstringsplats.

Teori 2 – Åsen vid klostret (Klosteråsen)
Samma präst som redogjorde för mönstringsplatsen avslutar anteckningen genom att presentera en annan teori med följande ord: ”Eller och sitt nampn bekommit af Cronobäcks cluster”.

Vad menade prästen? Eftersom han förmodligen kunde en del latin så stod kopplingen klar för honom. Kloster hette på latin Monasterium, och därifrån är ju inte steget särskilt långt till Mönster-ås, dvs klosteråsen. Kronobäcks kloster skulle i så fall ha gett upphov till Mönsterås namn. Teorin faller på sin egen orimlighet av två skäl. Dels nämns Mönsterås som socken och ort mer än 150 år innan Kronobäcks kloster fanns (dessförinnan var det ju hospital). Dels har Mönsterås under medeltiden Miel i förleden, inte Mon eller Mön.

Teori 3 – Åsen vid kvarnstället/mjölplatsen
Den kanske mest populära och spridda teorin kopplar ihop Mönsterås med mjöl och därmed indirekt en kvarn, detta mot bakgrund av att Mönsterås förr hade miel/myol i förleden. Kvarn heter ju på tyska mühle och på engelska mill. Betydelsen blir i så fall Åsen vid kvarnstället/mjölplatsen. Mellanleden ”stad”, som det skrevs innan det blev ”ster”, betyder ju plats/ställe. Till denna teori ansluter sig Ivar Modéer (1926), Hjalmar Lindroth (1923) och Lars och Ossian Hildemo (1978).

Teori 4 – Åsen vid platsen med den finkorniga jordmånen
Den tidigare nämnda mönsteråsprästen på 1600-talet, skriver även att Mönsterås fått sitt namn efter byn Mölstad, ”såsom dhe gambla wåre förfäder hafua sagdt,...dheraf hafua somlige kallat henne mölstadåås.” Självklart har prästen rätt i detta. Och det finns en teori som ger förleden i Mölstad en annan betydelse än mjöl/kvarn. I Mönsteråsboken (1963) nämner Åke Domeij att miel kan åsyfta en slags finkornig sandig jordmån (jämför mjäll). I så fall skulle Mönsterås kort och gott betyda ”grusås”.

Denna teori utvecklas utmärkt av Kjell Johansson i en artikel i Stranda 1999-2000. Han visar att byn Mölstad nedanför åsen på medeltiden (1351) kallades Myolstadhum. Myol åsyftar enligt Kjell den finkorniga och lättodlade jordmånen. Mellanleden ”stadh” betyder plats. Slutleden um kan vara ett avkortat rum och skulle i så fall betyda öppen plats. Mot denna bakgrund föll det sig förstås naturligt att kalla den närliggande åsen för Myolstadh aas, vilket då skulle betyda Åsen vid platsen där jordmånen är finkornig.

Eftersom jag inte är språkforskare så kan jag inte avgöra om teori 3 eller 4 är den rätta.

Litteratur och källor
Hjalmar Lindroth, Våra ortnamn, 1923.

Lars och Ossian Hildemo, Värt att veta om ortnamn, 1978.

Ivar Modéer, Mönsterås, 1926

En bok om Mönsterås, 1963.

Kjell Johansson, Ortnamnet i Mönsterås, i Stranda 1999-2000.

Ortnamnsregistret

Riksarkivets medeltida brev

6 december 2010

Mönsterås stadsprivilegier från 1604 – unikt originaldokument aldrig tidigare visat i bygden

Mönsterås - stad på 1600-talet?
När jag var liten fick man i skolan lära sig att Mönsterås varit stad någon gång på 1600-talet. För den som idag vill göra efterforskningar är utgångsläget av olika skäl inte optimalt.

Mönsterås finns inte med på listan
Den som söker på Internet lär inte hitta några spår av Mönsterås som stad. På Wikipedia finns en dokumentation som gör anspråk på att lista alla orter i Sverige som någon gång har haft stadsprivilegier. Men Mönsterås finns inte med i listan.

Mönsterås finns inte med i standardverket
Om vi lämnar Internet och går till det mest givna standardverket – Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges städer, del 4 som täcker åren 1592-1611 (utgiven 1946) – så återfinns inte Mönsterås där heller.

Mönsteråsboken
I Mönsteråsboken (1963) nämner Manne Hofrén visserligen att Mönsterås en gång varit stad, men han noterar också att Mönsterås inte finns med i det ovan angivna standardverket. Han nämner endast en avskrift som skall finnas i Palmsköldska samlingen på Uppsala Universitetsbibliotek. Man får nästan en känsla av att det kan föras i tvivelsmål att Mönsterås en gång varit stad.

Ivar Modéer nämner ett originaldokument
I en artikel i Stranda 1929 så nämner Ivar Modéer Mönsterås stadsprivilegier och hänvisar i en not till att de finns i ”Städers acta” i Riksarkivet. Och i skriften ”Mönsterås” från 1926 sammanfattar han kort vad stadsprivilegierna innebar. Huvuvida Ivar Modéer hade läst avskriften i Palmsköldska samlingen i Uppsala eller originalet på Riksarkivet framgår dock inte.

Unikt dokument blir startpunkten för en ny artikelserie
Varken Mönsteråsboken eller Ivar Modéer visar någon bild på detta för Mönsterås så viktiga dokument. Ytterst få mönsteråsare torde ha sett det. Men jag har idag glädjen att få visa det fantastiskt vackra originaldokumentet från 1604, underskrivet av konungen själv. Presentationen av handlingen får bli startpunkten på en artikelserie om Mönsterås äldre historia. I några artiklar kommer jag att gå igenom Mönsterås språkliga betydelse, Mönsterås under 1500-talet som olaga hamn, Mönsterås som stad, Mönsterås som lydköping under Kalmar och Mönsterås som egen köpingkommun.

Mönsterås stad och Svante Bielke
Idag nöjer jag mig med att notera att Mönsterås sannolikt räknades som stad redan 1599 då Mönsterås deltar med ett litet belopp i städernas utskylder till Kronan. Men stadsprivilegierna 1604 kom att bli en definitiv bekräftelse på ett tidigare provisorium. Av största betydelse för Mönsterås status som stad bör Svante Bielke på Kråkerum ha varit. Svante var anhängare till Karl IX och utsågs just 1599 till lagman i Smålands lagsaga för att 1602 bli riksråd och rikskansler. Svante Bielke var alltså en av kungens närmaste män samtidigt som Mönsterås får sin status som stad. Det är förstås ingen tillfällighet. Äran som stad blev dock kortvarig. 1612 brände danskarna ner hela staden. Mönsterås lyckades inte återfå sin ställning, utan blev inom några år istället lydköping under Kalmar.

Nedan visas Mönsterås stadsprivilegier. Under dokumentet följer min översättning av texten. Jag är inte expert på kanslisvenska från 1600-talet, men tror mig ha löst det mesta. De osäkerheter som ännu finns, hoppas jag kunna bringa klarhet i inom kort. Klicka på dokumentet för att se det i läsbart skick.
























20 martij 1604
Wij karl medh Guds nåde swerigis Rijkis uttkorede konung
och arffurste hertig all suderedmanland närichie och werme-
landh, göre wetterligit att efter Mölsteråås stads fulmechtige som
opå denne Rijksdag hafwue warit tilstädes hafwue godewilleligen opå sine
och dheres medborgares wägne bewilliget och sampttychet att dhe wele
månadt ifrå månadt att göre dhen giälp som dhem her haffuer wa-
rit proponeret och förestält, och uthi (?ija??skeden) är uttryckeligen
infört och förmält worden, deruthöfuer wij wele alsagdt hafvue, wid
wår furstelige abre och sanningh att icke till een penning eller skärf,
skall någon opålagtt eller anmodet warde. Derföre så hafue wij
der emot lofwat och tilsagtt dhem att dhe i medlen udh skole ware
frij för intollen af allt dett gods dhe siälfwe införe och dem till
kommer, Men med uttollen på koppar och (tenn?)skall holles
såsom dhen ordning uttwissar som her dher oxå af oss giort och Borger-
skapet öfwerandtwardet ähr. Dessliket så skole dhe och ware frij
för all gestning och Borgelagen (Borgläger) af inlenske och uttlenske. Strax må
(natt?)ningarne begynner (??hnga) och hwilken som till staden kommit
och will någen fordingskap maat eller öel haffue skall betala för sig
Till dhet tridie så skole dhe och (wu) dhe deres sk?ij och skuldr frij för
Cronones för?ell. Till dhet fierde, så skall inthet af dett gods dhe
före in eller uthaf landet, tages ifrå dem till cronones behoff, uthan
dhe derfore strax skole dhems reede betalning bekomme. Till dett
fempte, så hafue wij och efterlachet dhem een frij seglation till alle
fremmende städer, så wäl hos fiender som wenner. Till dett
siätte, så skall dhem och ware frijt effterlachet att före af?? (Sij
kett) allehando warur, så när som spannmål. Och till dett sid-
ste, så skole inge fremmande kiöpmän bliffue tilstadt och af?????-
????? lenger i staden att ligge än sex weekkers dag, och dhe som
dher öfwer ligger skole drage stadens tunge lijke medh Borger-
skapet efter deres Rådh och embne och som dhe hafue handelen till
hwarföre befale wij alfwarligen och strengeligen, wåre stoth-
hollere, Befalningsmän och Tollenärer uthi möllsteråås att dhe
her emot icke göre för.. Mölsteråås stadhs inbyggare någre hinder
eller förfång, uthan deruthofver holle att dhe allt dette obehindret
niuthe mage der hwar i sin stad weet sigh efter rette, Till
yttermero wisso, att så aldeles skall hollit bliffue haffue
wij dett medh (någon, egen) hand med nederskriffit och ??ret forsigl-
lat dhett Datum norrkoping den 20 martij ahnyo 1604

Carolus

Sigillet


Källor
Riksarkivet, Städers acta, Mönsterås

Litteratur
En bok om Mönsterås, 1963.

Rågången mellan Kråkerum och Mönsterås köping av år 1606, Ivar Modéer, i Stranda 1929

Mönsterås, Ivar Modéer, 1926.

Tack till Roger Axelsson som tog fram dokumentet. Roger är historiker och redaktör för Svenskt biografiskt lexikon.

5 december 2010

Sjöröveri mellan Munsterszund och Calmerszund år 1365 (nu uppdaterad)

Sjöröveri 1365
År 1365 överfölls ett Hansaskepp av sjörövare mellan "Munsterszund" och "Calmerszund". Den drabbade var borgaren Ditlev Utdrank och hans skepp från Lübeck. Angriparna, som angavs vara folk från "Novum Castrum" (det nya slottet), fråntog honom både skepp och gods, men genom några människors bön återlämnade de godset men behöll skeppet. Skeppet använde de sedan för att angripa ett annat skepp från Reval, men där lyckades besättningen värja sig genom att hugga av två ankare och en ankarkabel som de behöll. Ditlev Utdrank begärde sedan att få tillbaka ankare och kabel.

Sjöröveri var inget ovanligt
Sjöröveri var i och för sig ingen ovanlig sysselsättning i medeltidens Östersjön. Det förekom både klassisk piratverksamhet och "lagligt" sjöröveri. I det senare fallet hade man fått ett sk kaparbrev med tillåtelse att kapa fiendens skepp under krig. Det var inte heller ovanligt att höga herrar skaffade sig förmögenheter genom sjöröveri. Ett exempel är stormannen Ivar Axelsson Tott som under några år på 1400-talet använde sig av Borgholms slott som utgångspunkt för sitt sjöröveri.

Vem låg bakom?
Frågan är vem som låg bakom just det här nämnda sjöröveriet. Sverige var vid denna tid instabilt. Upproret mot Kung Magnus Eriksson och de stridigheter som fortsatte ännu 1365 kan ha skapat en kaotisk situation som gynnade sjöröveri. Kan man rent av tänka sig att Magnus Eriksson hade sanktionerat sjöröveri mot Hansans skepp? Hansan stod ju nye kungen Albrekt av Mecklenburg nära.

Sjörövarna anges ha varit folk från "Novum Castrum", dvs det nya slottet. Men vad menas? Var det bara namnet på det angripande skeppet? Eller avsågs Borgholms eller Kalmar slott? De var förvisso inte helt nya, men kanske hade de byggts ut på ett sätt som gjorde att de framstod som nya. Men det förefaller ändå ologiskt. På Borgholm satt just Hansan åren omkring 1365. De anföll knappast sina egna. Och på Kalmar bör den tyskvänlige Albrektvännen Bo Jonsson Grip eller hans undersåtar ha suttit. Därför förefaller det inte logiskt med sjöröveri från Kalmar heller. Sannolikheten för att han åsyftade en nybyggd liten borg mellan Mönsterås och Kalmar är nog ganska liten, även om man skulle kunna tänka sig platser som Björnö (ett par mil norr om Kalmar) eller Strömsrum.*

Eftersom det bör ha varit den drabbade Ditlev Utdrank som berättade historien, så infinner sig onekligen lätt en misstanke att han själv lät utöka sina handelsintäkter med lite sjöröveri. Kanske lät han själv anfalla skeppet från Reval, och när de lyckades kapa av hans ankare och kabel, så måste han försöka rädda sitt eget skinn varpå han hittade på historien om sjörövarna som tog hans skepp, men lämnade tillbaka godset (det senare verkar förövrigt högst osannolikt och liknar mest en dålig efterhandskonstruktion).

Notera också beteckningen "Munsterszund" (även omnämnt 1372). Med all sannolikhet avses norra delen av nuvarande Kalmar sund.

Läs den medeltida handlingen i sin helhet på Riksarkivets sida.

*Tillägg 6/12
Enligt historikern Roger Axelsson är Stegeholm vid Västervik det enda nya slottet vid denna tid. Det är visserligen inte helt färdigt 1370, men sannolikt höll man på med det 1365. Eventuellt kan det vara Stegeholm som avses.

4 december 2010

Storgatan omkring 1915


Storgatan omkring 1915. Till vänster ser vi Klingbergska bageriet (senare Nelssons). Notera den vackra kringlan som hänger utanför bageriet. Samma kringla hängde där så sent som för några år sedan, men jag vet inte om den är kvar. Jag vet att den vandaliserades för åtskilliga år sedan, varvid en av Nelssons fick tag på ungdomarna som lovade att återställa den i fint skick, vilket också gjordes. Nå, en av grabbarna lär vid tillfället ha kallat herr Nelsson för "J-la Thegerström*". Huset är byggt omkring 1840. Till höger ser vi det Cedergrenska huset, nuvarande bokhandel och urmakeri. På den tiden hade Asplund diversehandel där.

*Thegerström hade ett helt annat bageri längre upp på Storgatan.

3 december 2010

GIF och bakfyllan

Länge sedan det såg så bra ut
Det är väl länge sedan det såg så bra ut för GIF inför en ny säsong, även om man inte skall skruva upp förväntningarna för mycket. På tränarsidan har både herr- och damlag fått nya huvudtränare, båda med lång erfarenhet. På pappret ser det utmärkt ut, även om det förstås skall omvandlas till fungerande kemi på träningar och match.

Vad gäller trupperna ser det också stabilt ut. Herrlaget ser i nuläget inte ut att förlora några spelare. Däremot har man fått tillskott i form av Johan Lagström som har spelat i Timmernabben (elitfyran). Kanske kan det bli ytterligare ett par förstärkningar. Det ryktas även att vänsterbacken Bourhan Eliassi skall göra comeback, vilket vi förstås hoppas på. Damlaget verkar förlora ett par spelare, men får man bara behålla grundstommen så ser det bra ut där också.

Dessutom föreslog föreningsnämnden häromdagen att det skall anläggas en konstgräsplan i Mönsterås, strax väster om gräsplanen vid IP (gamla bandyplanen). Jag har skrivit om detta förut och tror det kan betyda mycket.

Bakfull på träningen - ok?
Läget ser alltså bra ut. Men så poppade det upp en fråga som jag lovade ta upp. Är det ok att spelare kommer bakfulla på träningen, vilket skall ha skett i något fall? Självklart skulle jag aldrig hänga ut någon för en sådan liten fadäs, men kan ju skriva något rent principiellt, även om mitt intryck är att GIF sköter sig väl i detta avseende.

Intern angelägenhet
Jag ska erkänna att gränsen för mitt engagemang går där någonstans. Detta är i första hand en intern angelägenhet som bör kunna lösas mellan ledare och spelare.

Kommunala bidrag och allmän relevans
Å andra sidan är GIF i någon mån bygdens angelägenhet och får från kommunen skötselbidrag (65 000), bidrag för nyanläggning på Nynäs (max 60 000 ihop med handbollsklubben), samt 5000-7000 kr från drogförebyggande potten för evenemanget Sammandrabbningen. Därför är det ändå rimligt att även medborgarna får framföra åsikter.

Av särskild vikt finner jag att kommunen=vi medborgare faktiskt delfinansierar GIFs drogförebyggande arbete. Så nog har frågan en viss allmän relevans trots allt.

Låt oss börja med att se vad GIFs policy säger:
”Ledare, spelare och föräldrar i och runt lagen ska uppträda på sådant sätt att föreningen har ett bra rykte”.

”Inga alkoholdrycker ska förekomma bland vare sig ledare eller aktiva i samband med fotbollsverksamhet för barn och ungdomar - tex under träningsläger och matcher eller resor till och från dessa. MGIF tar dessutom avstånd från all form av illegala droger. Både i form av användning och positivt spridande av information om illegala droger”. (Denna mening har relevans även för seniorlaget eftersom laget har många ungdomar)

Som synes finns det ingen text som tar upp bakfullhet på träningar. Men andemeningen är ändå solklar. Ändå torde det bli svåra gränsdragningar då föreningen rimligtvis inte kan lägga sig i om enskilda spelare är berusade på sin fritid. Frågan är vad man gör om berusningens verkningar påverkar träningens kvalitét och indirekt föreningens rykte. Mitt förslag är att de spelare som ibland nyttjar alkohol i sådana mängder att det uppstår sjuka, också ser till att bota denna innan man beträder en fotbollsplan. Det tycker jag är en rimlig kompromiss.