På spaning efter det Mönsterås som flytt XV - Mönsterås marknad - uppror och slagsmål, ärtrör och stinkbomber

Äldre torgmarknad i Mönsterås. Bilden återfinns i "En bok om Mönsterås".

Höstmarknaden
(Vet ej om jag kan blogga imorgon, så jag bjuder på ett extra inlägg idag.)

På lördag är det dags för marknad i Mönsterås. Vårmarknaden är emellertid ett relativt nytt påfund som inte fanns i det gamla bondesamhället, då de stora marknaderna alltid inföll under sommaren och hösten. Den ”riktiga” marknaden, eller "marken" som det heter här, som de flesta Mönsteråsare relaterar till infaller numera alltid första lördagen i oktober.

Höstmarknaden inföll före 1795 i slutet av september. 1795 fastställdes 1 oktober som marknadsdag. Längre fram blev 9 oktober det normala, vilket i modern tid omvandlades till första lördagen i månaden.

Vid Mönsterås begynnelse under medeltiden utspelade sig marknaderna nere vid det försvunna Sjötorget (se kartan från 1726). Torget torde ha utgjort marknadsplats sedan åtminstone 1600-talet, även om Sjötorget var den viktigaste marknadsplatsen.
























I äldre tider hölls marknaderna vid Sjötorget mellan Storgatans marknadsbodar och Mönsteråsviken.

Slagsmål och uppror
Marknaderna har alltid varit präglade av slagsmål och figurerar ofta i domstolshandlingarna. Men det förekom också rena uppror när bönderna agerade mot de förordningar som statsmakten hade bestämt. År 1640 talas det exempelvis om ett uppror bland bönderna vid Mönsterås marknad pga Lilla tullen, en tull som infördes 1622 och som innebar att alla skulle betala för de varor som fördes in till marknadsplatsen. Fri handel på landet förbjöds och bönderna var förstås förlorare när de tvingades sälja på bestämda marknadsplatser mot tullavgift. Ytterligare ett exempel kan hämtas från 1642 då det trots förbud såldes öl och en stadsvakt överfölls.

Min barndoms marknad - ärtrör och stinkbomber

Under min barndom var Mönsterås marknad en av årets magiska dagar med samma klang som julafton och födelsedagen. Förväntningarna var enorma. Redan på fredag eftermiddag sattes de första stånden upp. Vi grabbar hade förberett oss i god tid genom att införskaffa en bra galge som kunde användas som rör för de i Torghallen inköpta ärtorna. Ärtrör var det givna vapnet under marknaden då ortens alla ungar samlades på samma plats och det alltid uppstod småtjafs och småkrig.

Så redan på fredagskvällen sprang vi runt och busade i halvmörkret. Hade man tur kunde man köpa stinkbomber under disk redan denna kväll. Annars fick det inköpet vänta till lördagen. Ryktet spred sig snabbt vilka försäljare som sålde svart under disk. Särskilt rädda för polisen behövde de inte vara på den tiden.

Lördagen var den stora marknadsdagen. Då kom mina kusiner från Ruda på besök. Under stoj och stim gick vi marknadsrundan varvid vi köpte något för de pengar vi sparat och fått; leksaker av dålig kvalitet förstås, men ack så roligt. Sockervadd eller popcorn ingick också i standardinköpen denna dag. Jag tyckte också om att ta några lotter och vann i regel fina priser som matspann eller en stor nalle. En gång hittade jag 50 kronor som fladdrade runt på marken och jag kan ännu känna lyckan när de vuxna runtikring sa att jag kunde ta pengarna.

Resten av dagen tillbringades med andra kompisar och ärtröret. Vissa hade lyxat till det med ärtpistol.

Nu för tiden har inga ungar ärtrör och marknaden har spridit sig till Storgatan. Utbudet är väl av ungefär samma art som under min barndom, men det känns dyrare och tråkigare. Höstmarknaden har dock bevarat mycket av sin karaktär av folkfest, även om jag personligen saknar både ärtrören och doften av stinkbomber. Men det är jag nog ganska ensam om. Finns det inga ungar som kan axla den fallna manteln?

Nästan inga politiker bloggar i Mönsterås

En ny folkrörelse
Att blogga är den nya folkrörelsen och en demokratisk innovation. På Bloggtoppen finns över 30 000 bloggar registrerade. Lägg därtill ett okänt antal tusen som inte är registrerade där.

Även politiker har börjat blogga. Man må tycka vad man vill om Carl Bildt och hans politik, men som bloggare är han ett föredöme som låter medborgarna ta del av hans vardagsliv. För riksdagsmännen går det lite trögare, men på sikt kommer medborgarna att upptäcka deras bloggar också.

Lokalpolitiker som bloggar
För en lokalpolitiker borde bloggarenan vara en förträfflig möjlighet att nå ut, inte minst till den yngre generationen som de senaste årtiondena har präglats av en stor partipolitisk leda och som aldrig skulle gå på ett kommunalfullmäktigemöte. Här gäller det att våga bryta ny mark, eller kanske snarare ta över spaden från dem som grävde först, och hitta en fräsch men ärlig ton.

Det finns flera exempel från Kalmar län på lokala politiker som bloggar. Nämnas kan Birgitta Axelsson Edström (V), Björn Brändewall (FP), Christopher Dywik (KD), Johanna Ingvarsson (KD), Johan Persson (S och Kommunstyrelsens ordförande i Kalmar), Lisbeth Lennartsson (C och Borgholms kommunalråd), Magnus Larsson (C, Oskarshamn), Pierre Edström (FP), Mikael Nilsson (V, Emmaboda), Thoralf Alfsson (SD). Alla från Kalmar där ej annat anges.

Nästan inga politiker bloggar i Mönsterås
Men hur ser det ut i Mönsterås? Jag har inte gjort en noggrann undersökning, men kan efter lite tankemöda bara komma på en politiker som bloggar – Tomas Jonsson (V). Kommunalrådet Roland Åkesson och andra tongivande politiker i Mönsterås har mig veterligt ingen blogg. Kan det måhända bero på en viss nonchalans eftersom den politiska kartan är så förutsägbar i Mönsterås? Eller beror det på att Mönsterås är en ganska liten kommun där man odlar myten om närheten till politikerna, varför bloggar anses onödiga?

Så kom igen nu Roland Åkesson, Katarina Johansson och alla ni andra. Skaffa en blogg och låt medborgarna få veta hur er arbetsdag ser ut, vad ni vill för Mönsterås och vad ni ska hitta på för kul till valborg och midsommar. Era partikollegor Lisbeth Lennartsson och Johan Persson har redan börjat. Välkommen med i bloggargänget! Jag lovar att länka till er!

Jag har idag ställt en fråga till Mönsterås frågepanel om varför så få politiker bloggar i Mönsterås.

Mönsterås 4 - Påryd 0 - Säsongens första seger efter ojämnt spel

Sammy Sereke kom från ingenstans och lyfte Mönsterås i andra halvlek.

Mönsterås chockstartade

Som jag skrev tidigare idag hade jag på känn att GIF skulle ta sin första seger ikväll. Mönsterås chockade Påryd genom att göra två mål inom loppet av 15 minuter. Det var nr 9, Niki Audyli, som tillsammans med Anton Agebjörn satte igång ett snabbt och bra passningsspel. Det resulterade i att Agebjörn gjorde 1-0 efter tio minuter. Nr 11, Daniel Wesslund, hade också några bra chanser, men det ville sig inte i avslutningarna. 2-0 kom efter 15 minuter och det var den snabbfotade Niki som höll sig framme. Kort därefter fick Wesslund på ett mycket fint skott som målvakten räddade. Så långt hade det varit en kraftig GIF-dominans.

Bra försvarsspel när Påryd tog över
Påryd flyttade sedan upp spelet, samtidigt som GIF fick för långt mellan lagdelarna och slutade jobba med passningsspelet. Efter 23 minuter fick Påryd straff som dock Mönsterås målvakt räddade fenomenalt. Påryd fortsatte jaga reducering och tog över mittfältet, men Mönsterås försvarade sig mycket bra. Hela försvaret gjorde en mycket gedigen insats. Jag tror dock inte att någon hade protesterat om Påryd hade haft ett mål efter första halvlek.

Sammy Sereke lyfte Mönsterås igen

I andra halvlek spelade Mönsterås upp sig och Agebjörn började få bollar igen, vilket han måste få för att inte bli osynlig. Mönsterås hade nu bytt in Sammy Sereke som lyfte spelet rejält på högerkanten. (Var kom han ifrån? Han står inte med i spelartruppen) Samtidigt rullade Påryd på ganska bra och hade inte gett upp. Fast när Mönsterås väl tog sig över mittfältet blev det farligt. I den 25:e minuten tog Niki bollen i Påryds straffområdet och passade till Wesslund, men Påryds målvakt gjorde en fantomräddning . Minuten senare kom Sammy Sereke fri och gjorde säkert 3-0 via stolpens insida. Efter detta gick luften ur Påryd och Mönsterås spelade så tekniskt och duktigt som man kan. Sereke och Agebjörn samarbetade utmärkt och i 40:e minuten gjorde Agebjörn sitt andra mål för kvällen efter ett fint samspel.

Fortsätt spela nr 11 Wesslund och vinn mittfältet
4-0 till Mönsterås var något i överkant om man ser till spelet som helhet, men i underkant om man ser till chanserna. Roligast var att laget emellanåt visade att man kan spela fin fotboll. Men däremellan var laget bitvis hårt tillbakapressat. Om GIF lyckas hålla ihop lagdelarna bättre och vinna mittfältet lär man vinna fler matcher. Jag tycker uppriktigt synd om nr 11, Wesslund, som får väldigt många chanser, men inte får in bollen. Måtte tränaren fortsätta ge honom chansen, för det måste ju lossna med målskyttet någon gång.

Större publik nästa gång?!
Inte ett ord om domaren. Det beror på att han var bra. Men publiken? Ca 60 frusna själar hade hittat dit varav ett tiotal Pårydare. Kom igen nu Mönsteråsare! Det här unga laget behöver vårt stöd! De är riktigt roliga att se på.

Enkätfrågor och inför kvällens match

Enkätfrågor
Jag är tacksamt förvånad att Mönsteråsbloggen numera har över 30 unika besökare varje dag. Bloggen är ju trots allt ganska smal. Har därför lagt in ett par enkätfrågor på bloggen för att stilla min nyfikenhet något. De återfinns i spalten till höger. Blir inte ledsen om ingen vill svara, men tacksam om det blir några svar. Fullständig anonymitet givetvis. Jag kan inte se vem som svarat vad. På den andra frågan är flera svar möjliga att kryssa i.

Tillägg: Någon önskade fler frågor och fler svarsmöjligheter. Man lär så länge man lever, och det kommer säkert fler enkäter i framtiden med Mönsteråsanknytning, kanske med koppling till en aktuell fråga etc.

Inför kvällens fotbollsmatch - goda chanser mot Påryd
Ikväll blir det fotboll när Mönsterås GoIF möter Påryd. Jag är givetvis på plats som en katt bland hermelinerna och hoppas hinna skriva ett matchreferat för bloggen redan ikväll. Vad kan vi förvänta oss? Påryd blir ingen lätt match. Om jag inte missminner mig spelade de i fyran förra året och jag har tippat att de hamnar någonstans på övre halvan av mitten i tabellen. Men nog bör Mönsterås ha ganska goda chanser att ta sin första seger för säsongen.

För övrigt
För övrigt kan jag rekommendera Lars Bygdéns låt CT-Scan som återfinns på nya skivan. Traditionell musik, men kusligt stark text. Obehagliga minnen väcks till liv från tiden när vår dotter hade en mystisk knöl i knät och fick göra en magnetröntgen. Tacksam för att hon är frisk idag, men jag får ännu en klump i halsen när Bygdén sjunger "...I´m so afraid of losing her".

På besök hos Blondinbella

Mina svarta reajeans från Maxi som jag glömde blogga om.

Bloggtoppen
Jag tog mig en titt på något som kallas Bloggtoppen. Där listas över 30 000 svenska bloggar i popularitetsordning. Mönsteråsbloggen ligger i skrivande stund på plats 3407. Nå, jag valde att fokusera på topp-20 för att om möjligt bli lite klokare. För det finns väl goda skäl till varför dessa bloggar har flest besökare?

Bloggmaffian
De flesta på topplistan ingår i bloggmaffian - bloggande tjejer med fördelaktigt yttre, mer eller mindre bosatta vid Stureplan. Ytterligare ett kännetecken är att många får sin huvudsakliga inkomst via bloggandet och dess bieffekter (annonser, föreläsningar, modeuppdrag etc). Där återfinns exempelvis Blondinbella, Linda Rosing, Elin Kling och Katrin Schulman, men även mer jordnära etablerade kändisar som Pernilla Wahlgren. De flesta lever uppenbarligen i en värld som består av mode, att glida runt på stan, shoppa, festa och dricka champagne och hälsodrinkar. I den mån killar får vara med så är det som attribut – alltid välkammade gullepluttar som aldrig har gjort ett vettigt handtag, brats med slemmiga ansikten som man instinktivt vill möblera om, men det ska man förstås inte göra.

På besök hos Blondinbella
Vad hittar vi månne för tankeväckande på Blondinbellas blogg idag? Jo, hon har just kommit på att hon har köpt en klänning, oj två var det visst. En är leopardmönstrad. (Jag köpte ett par svarta reajeans på Maxi häromveckan och glömde blogga om det) Ett möte. En hipp lunch som säkert kostade som hela min veckobudget. Dagens dramatik bestod visst av punka på cykeln, varvid hon fick ta taxi hem. Varför ledde hon inte cykeln hem frågar ju vän av ordning? Men ok, hon stöttar ju forskning om hjärnsjukdomar. Det ska hon ha respekt för. Ändå får man ställa frågan - hur kan Blondinbella ha bortåt 700 000 besökare på sin blogg varje vecka utan att man får veta vad hon egentligen tycker och tänker om livet - på riktigt.

…och hos Kenza
Klickar mig vidare till bloggtvåan Kenza som visst är Blondinbellas kompis och möts av två knallröda munnar. Jaha, vad kan en mönsteråsare få för utbyte av detta då? Efter två rader har vi redan fått ta del av två svordomar. Därefter följer bilder från fester och på kläder. Efter att ännu ett inlägg börjat med ”Jag blir galen” känns det som att det är dags att åka tillbaka till Mönsterås. Inte ens Pernilla Wahlgren som är lika gammal som jag lyckas förmedla något väsentligt. Språkbehandlingen på dessa bloggar skulle ha gett min gamla svenskalärare en gammal hederlig hjärtattack.

Fasen, nu har min blogg halkat ner till plats 3439. Kanske inte så underligt eftersom jag inte ens ingår i Mönsteråsmaffian. Avundsjuk? Inte det minsta.

Det blev ingen upprustning av lekplatserna i Mönsterås - bara stökigare

En grushög ligger kvar vid lekplatsen i Mönsterås efter den sk upprustningen.

Protester i Högsby

I Högsby protesterar nu barn och föräldrar mot kommunens planer på att ta bort ett antal lekplatser i besparingssyfte. Om detta kan man läsa i Barometern/OT och här.

I Mönsterås tog man bort lekplatserna i smyg

I Mönsterås tog man också bort ett antal lekplatser för tre månader sedan. Men där var man smartare och agerade i smyg via Mönsterås Bostäder. Plötsligt en dag var bara grävskopan där och så slapp man ta diskussionen.

Inga större protester i Mönsterås

Jag uppmärksammade förstås detta på bloggen och tipsade även Barometern/OT som gjorde en artikel. Jag menade att det var synnerligen klantigt och kontraproduktivt agerat av bostadsbolaget. Om man vill få fler barnfamiljer som hyresgäster så tar man väl inte bort lekplatser. Några vidare protester från barn och föräldrar, som i Högsby, blev det aldrig.

Det blev ingen upprustning - bara stökigare

Mönsterås Bostäder lovade dock att de kvarvarande lekplatserna skulle rustas upp. Hur blev det med den saken? På vår dotters lekplats tog man bort två gungleksaker, två klätterhus, två hängredskap, stegen till rutschkanan och en jättestor sandlåda. Vad fick vi? Jo man bytte gungställning (om den nya är bättre kan diskuteras) och ersatte den stora sandlådan med en minimal. Tillkom gjorde också en stor grushög. Vidare ser det hemskt ut där stegen till rutschkanan förut låg. Talet om upprustning var kort och gott inte förenligt med sanningen.

Där stegen till rutschkanan låg ser det inte så trevlig ut.

Är Södra Cell/Mönsterås bruk verkligen så viktigt för Mönsterås?

Mönsterås har sitt bruk
Oskarshamn har sitt Scania, Kiruna har sin gruva, Landskrona och Uddevalla hade sina varv. När ”har” byts ut mot ”hade” blir det stora problem. Mönsterås har ännu sitt bruk/Södra Cell.

Mönsterås Bruk/Södra Cell sysselsätter mindre än 10% av kommunens förvärvsarbetande befolkning
Eller är det en myt att Mönsterås är helt beroende av Mönsterås Bruk/Södra Cell? Om jag har räknat rätt sysselsätter bruket bara drygt 7% av kommunens förvärvsarbetande befolkning (SCB). Jag menar dock att det är en ganska stor andel, särskilt som det säkert finns andra företag i kommunen som lever tack vare bruket. Dessa siffror avser hela kommunen. Om vi skulle titta bara på Mönsterås tätort, så är det högst sannolikt att vi hamnar en bra bit över 10% som arbetar på bruket.

Mönsterås näringslivsstruktur
Vi som bor i Mönsterås ska givetvis vara tacksamma att vi har Södra Cell/Mönsterås bruk med ca 450 anställda, vilket kan ställas i relation till kommunens ca 6000 förvärvsarbetande och ungefär lika många arbetsställen. Men sällan hör vi något om riskerna det innebär att vara beroende av en stor arbetsgivare, för det menar jag alltså att vi trots allt är. Tvärtom talas det ibland om att Mönsterås har en ganska bred näringslivsstruktur.

Men faktum är att Mönsterås har betydligt färre antal privata arbetsplatser per 1000 invånare än landet i genomsnitt – 25 jämfört med 32. Mönsterås kommun har också en mindre andel småföretag än landet i genomsnitt.

En känslig fråga
Detta är en ytterst känslig fråga som politikerna helst vill att man talar tyst om. För även om Mönsterås har hyfsat många småföretag, så måste vi erkänna att hela bygden är ganska så beroende av Mönsterås bruk, även om det anställer mindre än 10% av kommunens arbetskraft. Det är Mönsterås bruk som tillsammans med Stece/Industrifjädrar har varit helt avgörande för Mönsterås nya blomstringsperiod efter andra världskriget.

Fjärrvärmeberoendet
De senaste åren har kommunen på ett sätt blivit än mer beroende av Mönsterås bruk då det producerar den fjärrvärme som väldigt många hushåll i kommunen är helt beroende av.

Omöjligt att förutse framtiden
När jag nyligen tog upp denna fråga så viftade kommunens politiker bort frågan med att Mönsterås bruk är världsledande och därför säkert kommer fortsätta leva även under den värsta lågkonjunktur. Sanningen är förstås att vi inte kan veta detta. Är det något vi lärt oss de senaste åren så är det att ytterst få händelseförlopp kan förutses.

Minskad produktion och förlust
Det är bara ett år sedan som Södra Cell ansökte om att få utöka sin produktion i Mönsterås. Idag är Södras produktion lägre än någonsin, enligt dagens Östran. Södra uppvisar även en förlust på 59 miljoner under årets första kvartal, vilket kan jämföras med en vinst på 297 miljoner under samma period förra året. Som jag tidigare har nämnt har Södra infört produktionsstopp vid två anläggningar i Norge, och en chef inom Södra har sagt att det kan bli produktionsstopp även vid svenska bruk, först Mörrum och sedan?

Bredda näringslivet
I det tysta är förstås kommunen medveten om problemet och man försöker bredda näringslivet. Och det är nog bäst att man gör allt man kan för att underlätta nyetableringar. Utan någon större diskussion har många familjer redan drabbats när Stece nödgats göra sig av med folk. Kommunen bör ha en beredskap om utvecklingen leder dithän att även Södra måste skära ned sin personalstyrka. 450 anställda motsvarar väldigt många familjer. Man behöver inte prata om döden om man inte vill, men det får inte vara tabu att prata om Mönsterås Bruk/Södra Cell.

Så lär du dig mer om Mönsterås historia

Hur ska man gå tillväga om man vill lära sig eller rent av forska om Mönsterås historia? Jag vill ge några tips som utgår från fem kategorier:

1. Litteratur
Mönsteråssamlingen på Mönsteråsbibliotekets referensavdelning, vid den vägg som ligger precis utanför släktforskarrummet på övervåningen. Där finns även ett register där de flesta artiklar och böcker som har skrivits om Mönsterås är upptagna. För den som snabbt vill lära sig något om Mönsterås historia rekommenderas dock följande:

- En bok om Mönsterås: historik, 1963. (En klassisk sockenbok på 670 sid)
- Stranda (Hembygdsföreningens tidskrift 1927-2008)
- Kulturvandringar på egen hand för turister och boende i Mönsterås kommun, 2000.

För den som är intresserad av bygdens äldre historia rekommenderas exempelvis Det medeltida Sverige. 4, Småland, Stranda, Handbörd. och Lars-Olof Larssons Småländsk medeltid. Man kan också läsa allmän litteratur om Kalmar Läns historia, vilket i regel även ger ledtrådar om Mönsterås historia och sätter in bygden i ett större sammanhang.

2. Arkiv, foton, tidningar, kartor
För den som vill forska på egen hand finns ett antal arkiv man kan använda sig av eller besöka:

- Kyrkoarkiven är bra för den som vill släktforska eller studera bebyggelseutveckling. Mikrofilmade kyrkoböcker för Mönsterås, Fliseryd och Ålems socknar finns på Mönsterås Bibliotek (och många andra bibliotek). Den som vill kan nu även läsa kyrkoböcker via Internet. Genline har en utmärkt tjänst som kostar en slant för hemmabrukaren, men som är gratis på biblioteket.

- Kommunarkivet. Detta arkiv glöms ofta bort, men det mesta är offentligt. Boka gärna ett besök i arkivet som ligger i Mönsterås Kommunalhus. Jag har själv varit där några gånger och hittade bland annat uppgifter om min fars okända far. Men där finns också gamla kommunala protokoll, räkenskaper, kartor, skolhandlingar mm. Om kommunen skulle krångla kan du frimodigt hänvisa till offentlighetsprincipen.

- Hembygdsföreningens arkiv. Detta arkiv är kanske inte öppet hur som helst för allmänheten, men kontakta föreningen. De kan säkert visa arkivet och bistå med hjälp. I arkivet finns bland annat en unik samling med gamla foton. Föreningens arkivregister finns på biblioteket.

- Gamla tidningar. Att läsa gamla Barometern och Oskarshamnsnyheterna ger ofta väldigt rolig information om en ort. Tidningarna finns mikrofilmade på Kalmar stadsbibliotek. Mönsterås Bibliotek har klippböcker med kulturartiklar om Mönsterås. Även Hembygdsföreningen har klippböcker.

- Lantmäterimyndighetens kartor: Deras historiska kartor finns på Internet. Lätt att hitta kartor över Mönsterås.

3. Besök på museum och hembygdsgårdar
Här rekommenderas särskilt en guidad tur på Stranda hembygdsgård i Mönsterås.

4. Prata med äldre människor som ofta har mycket att berätta om gamla tider.

5. Läs Mönsteråsbloggen
Här kommer med jämna mellanrum artiklar om olika aspekter av Mönsterås historia.

Trekanten IF 6 - Mönsterås GoIF 2 - Storförlust mot tippat topplag

Jag har fått en numera bekräftad uppgift om att Mönsterås GoIF idag förlorade borta mot Trekanten med 6-2. Att förlora mot topptippade Trekanten är ingen skam, men sex mål i baken är för mycket. Utan att ha sett matchen är det omöjligt att skriva en analys, men kanske vägde det unga och ganska småväxta laget helt enkelt för lätt mot de relativt erfarna gubbarna i Trekanten. Mönsterås tog dock ledningen och hade 2-2 i halvtid, men sedan verkar det ha skenat iväg. Nu får laget ta nya tag mot Påryd på onsdag. Då lär jag vara på plats och skriva en utförlig matchanalys.

En Trekantare har skrivit om matchen här.

Tretton rätt och miljonär?

Någon frågade om den där "Tretton-rätt-tröjan" som fanns med i ett tidigare inlägg tillhör mig. Jo då, och bara den som har haft tretton rätt på Stryktipset får den, och tretton rätt har jag haft två gånger.

För att slippa spekulationer och rykten om att detta skulle ha gjort mig privatförmögen, så kan jag avslöja att vinsterna var ytterst modesta. Första gången handlade det om några få tusenlappar. Vid andra fullträffen fick jag nog bara ett par hundralappar om jag minns rätt. Vinstpengarna stoppades genast i kassan för tandvårdsreparationer.

Vår dotter har en abstrakt period

Vår dotters senaste alster.


När man är liten och sjuk orkar man bara se på film och måla. Vår dotter, fem år, har just nu en abstrakt period.

På spaning efter det Mönsterås som flytt XIV - När varje by hade ett fotbollslag - om en bortglömd fotbollsturnering

Forssa IF, det segrande laget i 1937 års pokalturnering. Jag kunde tyvärr inte få bättre bild än så här. Klicka på bilden för större foto.

Pokalserie
1937 anordnades en sedan länge bortglömd fotbollsturnering i Mönsterås, en så kallad pokalserie. De deltagande lagen var Mönsterås AIF´s B-lag, Mönsterås GoIF´s B-lag, Habbestorp, Elgerum, Torp, Hammarglo och Forssa. Pokalen var skänkt av Mobergs Herrekipering.

Byalag
Deltagarförteckningen visar att det fanns ”riktiga” fotbollslag ute i byarna. För en nutida betraktare kan det framstå som märkligt. Men vi ska komma ihåg att det vid denna tid ännu bodde ganska många människor på landsbygden, vilket även de många landsbygdsskolorna vittnar om.

Igenväxta fotbollsplaner
Hur pass organiserade dessa byalag var är svårt att veta. Förmodligen spelade de inte i serie, men hade egna fotbollsplaner och ibland egna dräkter. Forssa hade tre fotbollsplaner. Den flitigast använda hette Ekesläta och låg i skogen vid Gelebo. Habbestorp hade sin vid Springarebacken och Torps låg vid kapellet. De flesta av dessa planer är idag helt igenväxta.

Forssa IF stod som segrare
Matcherna i den aktuella pokalserien spelades på Mönsterås AIF´s plan ”Sylten” mellan Köpingen och Kråkerum och på Mönsterås GoIF´s plan ”Muddern”. Att byalagen kunde ge de mer etablerade föreningarna en match visar finalen som stod mellan Mönsterås AIF´s B-lag och Forssa. Något överraskande så vann Forssa med 1-0 efter mål av Hasse Ekberg.

Källor och litteratur

Stencil skriven av Inge Johansson, 1996

Avvakta till på måndag!

Följande samtal utspelade sig idag när jag försökte få hjälp av Mönsterås Hälsocentral:

- Hej, jag ringer angående vår dotter, 5 år. Hon har haft ont i halsen i fyra dagar nu utan att få snuva. Hon har feber på 38,5 och halsmandlarna ser allt mer svullna och irriterade ut.

- Jaha, ni får avvakta och se hur det utvecklas över helgen. Det var ju inte så hög feber.

- Jaså, men jag vet av erfarenhet när det är halsfluss. Det är ju enkelt för er att ta ett snabbhalsprov.

- Nej, vi har fått direktiv att vara restriktiva med antibiotika. Testa och se om det läker ut av sig själv.

- Ja, men tidigare har vi alltid fått komma när hon har haft halsfluss. Det finns ju risk för att njur- och hjärtskador.

- Ni får avvakta över helgen.
Klick.

Ja, så kan det låta när man ringer till Mönsterås hälsocentral. Nu blir det väl att få åka till Oskarshamnsakuten i helgen. Jag tycker i och för sig att man skall vara restriktiv med antibiotika. Men här var det ju ingen större tvekan och ett halsprov hade de kunnat ta. Nu försenas tillfrisknandet och risken är stor att hon inte får vara ute och leka i det fina vädret i helgen och nästa vecka. Med antibiotika idag hade febern varit borta och halsen utan värk på söndag.

Jag ogillar starkt när svaret varierar beroende på vem man pratar med. För vid andra tillfällen har det inte varit några problem när det har handlat om halsfluss, en sjukdom som de tidigare haft viss respekt för. När hon var mindre och hade andra mystiska sjukdomar så fick man dock alltid höra ”avvakta”. ”Avvakta” är standardfrasen när man kontaktar svensk sjukvård. Hur många har inte fått lida i onödan pga detta?!

Besök i Mönsterås GoIF´s arkiv

Besök i Mönsterås GoIF´s arkiv
Gjorde ikväll ett besök i Mönsterås GoIF´s arkiv för att om möjligt hitta material som kan hjälpa mig att skriva en andra artikel om Mönsterås AIF. Artikeln är tänkt att handla om AIF´s spelare och seriespel. Visserligen hittade jag inte AIF´s gamla handlingar, men där fanns en hel del intressanta notiser om AIF i GoIF´s protokoll och anteckningsböcker. Vissa av de uppgifter jag fann medförde att jag lade till lite i förra blogginläggets artikel angående klubbens bildande och upplösning.

Om AIF´s bildande och upplösning
Av GoIF´s årsberättelser framgår att GoIF 1939 inbjöd AIF att gå samman med GoIF. De båda klubbarnas styrelser träffades den 17 februari 1939. AIF ansåg att enda möjligheten var att bilda en helt ny förening med ett nytt namn. GIF å andra sidan menade att AIF en gång hade brutit sig ur GIF och att man därför borde betrakta det som ett återgående till moderklubben. Man blev alltså inte överens, men beslutade att träffas igen. Av ett protokoll från december 1939 framgår att frågan bordlades.

AIF fanns bevisligen kvar som egen klubb 1941, men därefter är det tyst. Och inget sammangående nämns i GoIF´s protokoll 1943 och framåt. Tyvärr saknas protokoll från 1942, men det får anses sannolikt att det var då klubbarna gick samman.

Om GoIF´s uppgifter stämmer så var alltså AIF en utbrytning ur GoIF. Läsning av GoIF´s protokoll åren 1925-1929 ger dock inget svar. I GoIF´s protokoll från januari 1928 nämns dock inte AIF bland de grannklubbar som GoIF skulle kontakta för att eventuellt bilda en egen serie. Senare i maj samma år ansöker dock Mönsterås Arbetares Idrottsförening om att få använda den idrottsplan som GoIF använde, vilket väl får anses tyda på att man hade ett fotbollslag på gång. 1929 medverkade AIF som bekant i Norra Möreserien.

AIF i seriesystemet
I GoIF´s arkiv finns anteckningsböcker som visar resultat och tabeller för Mönsterås GoIF genom åren. I vissa av dessa tabeller återfanns även Mönsterås AIF och följande kan i nuläget redovisas:
1929: sist (6:a) i Norra Möregruppen (div III). Resultat mot GoIF: 2-3 och 1-0.
1930: 8:a i Norra Möregruppen.
1932-1933: 9:a (näst sist) i div II Oskarshamnsgruppen. Resultat mot GoIF: 1-1 och 4-3.
1933-1934: 6:a (av tio lag och före GoIF i tabellen) i div II Oskarshamnsgruppen. Resultat mot GoIF: 5-0 och 3-1.
1934-1935: 10:a (sist) i div II Oskarshamnsgruppen. Resultat mot GoIF: 4-0 och 0-1.
1936-1937: 9:a (av tio lag) i div II Oskarshamnsgruppen. Resultat mot GoIF: 2-6 och 2-0.

Därefter låg GoIF högre upp än AIF i seriesystemet, varför jag i nuläget inte vet i vilka divisioner de spelade efter 1937. Man kan i alla fall konstatera att klubben hade sin storhetstid de första åren av 1930-talet, särskilt 1933-1934 då man var bästa laget i Mönsterås och slog GoIF två gånger.

Kända spelare i AIF
1930
Valter Dahl, Gustaf Magnusson, Sture Svensson

1934
På en lagbild från 1934 finns följande spelare:
Alexis "Lexen" Lindgren, Gustaf "Gurra" Magnusson (även 1930), Johnny Holmqvist, Gunnar "Gunken" Thegerström, Ingvar "Kisen" Eckborg, Ingvar Brandt (lagledare), Arne Karlberg, Sture "Sudden" Svensson (även 1930), Gösta Lindell, Birger Norén, Birger Johansson, Sture Bruhn-Johansson.

ca 1940
På en lagbild finns följande spelare:
Erik "Lill-Erik" Johansson, Arne Karlberg (även 1934), Folke Karlberg, Ingvar Eckborg (även 1934), Gunnar Thegerström (även 1934), Sture Svensson (även 1934), Birger "Höna", Birger Norén (även 1934), Birger Johansson (även 1934), "Rulle" Andersson.

På spaning efter det Mönsterås som flytt XIII - Mönsterås AIF - Historien om en bortglömd fotbollsklubb

Mönsterås AIF - lagbild från ca 1940. Övre rad fr.v: 1.Erik "Lill-Erik" Johansson, 2.Arne Karlberg, 3.Folke Karlberg, 4.Ingvar Eckborg, 5.Gunnar Thegerström, 6.Sture Svensson, 7.Birger "Höna", 8.?. Nedre rad fr.v: 1.Birger Norén, 2.Birger Johansson, 3."Rulle" Andersson. (Fotot ingår i Kurt Sundlöfs samling)

Mönsterås AIF?
Mönsterås GoIF känner väl de flesta Mönsteråsare till, men Mönsterås AIF? Vad är det?

En som kan berätta är Kurt Sundlöf, 83 år. Han är nämligen en av de sista spelarna som är kvar i livet från den sedan länge bortglömda klubben.* Jag fick förmånen att träffa denna vänliga fotbollslegend en solig vårdag i april.

Rivalitet och slagsmål
Mönsterås AIF (Mönsterås Arbetares Idrottsförening) var en klubb som var verksam från 1920-talet till början av 1940-talet. Föreningens huvudsakliga verksamhet förefaller ha varit fotboll. Klubbdräkten bestod av vita skjortor med blå krage och blå manschetter, blå byxor med revär och blå-vit-randiga strumpor. Klubbens arbetarkaraktär stod i skarp kontrast till den tidens Mönsterås GoIF som betraktades som lite finare.

- Det var en enorm rivalitet. Alla var arbetare i AIF. Ibland blev det slagsmål mellan grabbarna i AIF och GoIF, minns Kurt.

Att relationen inte var helt utan spänningar bekräftas i ett protokoll från 1939 där det framgår att ett försök att slå samman klubbarna hade misslyckats. AIF menade att en förutsättning för ett sammangående var att föreningen fick ett helt nytt namn. GIF å sin sida menade att eftersom AIF en gång brutit sig ur GIF, så borde man mer betrakta det som en återkomst till moderklubben. Eftersom klubbarna således inte kom överens bordlades frågan, men man skulle träffas för fler samtal framöver. Sammangåendet skedde förmodligen 1942. 1941 fanns nämligen AIF kvar, men därefter är det tyst om klubben. Tyvärr saknas GoIF´s protokoll för just 1942.

Enligt obekräftade uppgifter så skall Mönsterås AIF´s kassör ha vägrat ge de sista kronorna till Mönsterås GIF, utan istället skänkt pengarna till en annan AIF-klubb, Motala AIF. Detta är förstås bara ett rykte, men mot bakgrund av den rivalitet som fanns, ändå inte helt osanolikt.

Om AIF var en utbrytning från GoIF så bör klubben ha bildats någon gång mellan 1925 och 1929. Mönsterås GoIF´s protokoll ger inget besked om detta, men 1928 nämns inte AIF när GoIF räknar upp grannklubbarna. Under våren ansöker dock AIF om att få använda GoIF´s idrottsplan, varför man kan antaga att de hade ett fotbollslag på gång.

Kamratskap
Kurt Sundlöf var aktiv i föreningens juniorlag 1937-1938. Därefter gick han över till GoIF och senare till Kalmar AIK (division två) och fick bland annat utmärkelsen som Kalmar AIK´s viktigaste spelare.

- Jag nådde vissa framgångar, men hade aldrig en tanke på att tjäna pengar på fotbollen. Vi spelade bara idéellt. Kamratskapen var det viktiga, säger Kurt.

Den gamla fotbollsplanen
Mönsterås AIF´s fotbollsplan, "Sylten", låg på ett fält mellan Mönsteråsviken och Kråkerums herrgård. Platsen är idag full av mossa och grästuvor, men man kan ändå tydligt se i marken var planen har legat.

Kurt Sundlöf vid Mönsterås AIF´s gamla fotbollsplan, vackert belägen med Mönsterås köping i bakgrunden.

Kurt berättar att Mönsterås AIF var med i seriesystemet och mötte lag som Nickebo och Rugstorp. En tabell för Norra Möreserien 1929-1930 visar att Mönsterås AIF den säsongen kom på åttonde och sista plats och att man bland annat hade förlorat mot Timmernabbens IF med 1-10 och 0-5. 1933-1934 var man som bäst och slog konkurrenten GoIF två gånger.

Kurt förklarar att klubben lades ned och gick upp i Mönsterås GoIF under andra världskrigets beredskapsår då nästan alla grabbar försvann åt olika håll.

- Alla är borta idag. Bara jag är kvar, säger Kurt och blickar ut över tuvorna som en gång var hans och Mönsterås AIF´s hemmaplan.

* Har idag (24/4) fått kännedom om ytterligare en person som lever och var med i MAIF juniorlag.

Stor tack till Kurt som var mycket vänlig och hjälpsam! Tack även till Björn Olsson som bistått med tips.

(Eventuellt blir det en andra artikel om Mönsterås AIF som handlar om klubbens öden i seriesystemet. Jag har fått tips om hur jag gå vidare i Mönsterås med detta.)

Mönsteråsgymnasiet och vidskepelsen

Här syns det underliga "monumentet" som visar stjärntecken, idag symboler för vidskepelse. Klicka för större bild.

Mönsteråsgymnasiet skall som alla skolor bygga på vetenskaplig grund. Vetenskapen är förvisso ganska flyktig och nya rön flyttar hela tiden på kunskapsfronten. Men ändå – i demokratisk ordning har vi i Sverige beslutat att vetenskapen och dess metoder utgör normen för vad eleverna skall lära sig.

Mot denna bakgrund framstår det som olyckligt att symbolen för Mönsteråsgymnasiet, väl synlig för alla, är ett "monument" markerad med horoskopets tolv stjärntecken. Stjärntecken och horoskop för knappast tankarna till vetenskap och lärdom, utan snarare till vidskepelse. Låt vara att man för ett antal tusen år sedan betraktade stjärntydning som en vetenskap. Men det vore väl långsökt att tro att Mönsteråsgymnasiet vill påminna om någon slags vetenskapens begynnelse. Jag vet inte hur man har tänkt – om man har tänkt.

Särskilt illa framstår det om man betänker att horoskop förknippas med osjälvständig ödestro där krafter långt bortom människans påverkan styr livet, medan skolan skall fostra eleverna till självständiga kritiska individer som har kontroll över sina egna liv.

Det hade varit betydligt bättre att ha ett monument som vittnar om lärdom, insikt och kunskap utifrån de vetenskapliga kriterier som dagens skola säger sig bygga på.

På spaning efter det Mönsterås som flytt XII - Mönsterås GoIF, årgång 1966

Mönsterås GoIF årgång 1966. Lagbilden fanns i tidskriften Rekord. Klicka på bilden för större format.

Den lilla medföljande artikeln om Mönsterås GoIF. Klicka på bilden för större format.

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg spelade Mönsterås GoIF i den näst högsta divisionen 1966. Man kom trea från slutet, bara en poäng från att hänga kvar.

Inför säsongen 1966 uppmärksammades laget i tidningen Rekord där man fick vara med på lagbild. I en mindre artikel redogörs för klubbens historia och lagets spelare listas. Särskilt intressant är att tidningen anger fotbollsspelarnas yrken. Det hörde väl tiden till samtidigt som det idag vittnar om att spelarna var amatörer. De flesta spelarna var mellan 23 och 30 år, alltså betydligt äldre än dagens unga men lovande utgåva.

Nyheter på Mönsteråsbloggen

Jag önskar jag hade haft bättre stilkänsla och därmed en snyggare layout. Men jag behärskar inte det. Därför ser bloggen ut som den gör. Om någon har enkla förbättringstips så emottages det tacksamt.

Har lagt in en kategorilista i högerspalten som gör det enklare att hitta relevanta inlägg för den som söker i ett speciellt ämne. Har också lagt till två bloggar som jag länkar till - den roliga Katastrofala omslag och den lokala H-G Strömers Högsbyblogg.

Bloggen har vanligtvis mellan 20 och 40 unika besökare per dag. Och jag är mycket tacksam för den skara som tar sig tid att komma hit.

Från hare till slagskämpe

Som jag har berättat i ett tidigare inlägg fanns det under min skoltid några killar som fann det roligt att utsätta mig för ganska så otrevliga saker - alltifrån strypgrepp och slag till glåpord av skiftande kvalitet. Tyvärr vek jag alltid undan, tog emot, sprang, gömde mig. Men så en gång i nian när jag hade fått ett slag i ryggen fick jag nog. Jag gav igen och klådde upp grabben efter noter. Han fick väl in en och annan träff han också eftersom jag var helnovis på slagsmål, men jag satte mig uppenbarligen i respekt. För efter detta fick jag vara ifred. Tyvärr var det då bara en termin kvar. Jag funderar ibland på vad som hade hänt om jag hade gjort detta några år tidigare.

Jag blev sedermera god vän med grabben som jag slogs emot.

Polisen spanar inte på min blogg

Som jag tidigare har rapporterat så fick min blogg besök av någon från Rikspolisstyrelsens nät för en dryg månad sedan. En polis eller SÄPO-agent tog sig alltså en titt här. Det föranledde mig att göra vissa efterforskningar huruvida det fanns någon anmälan mot min blogg. Idag fick jag svar från en högt uppsatt polis i Kalmar Län, vilket visar att de tog detta på allvar. Inga utredningar eller spaningar pågår mot min blogg. Detta enligt polisen. Det utesluter förstås ändå inte att SÄPO kan ha varit här. Polisens besök på min blogg sammanföll nämligen med att jag hade använt ordet "revolution" i ett inlägg. Om de nu dyker upp här igen efter att jag använt ordet i detta inlägg, så får det anses bevisat.

Nå, även Polisen eller SÄPO är förstås varmt välkomna att ta del av Mönsteråsbloggen! Men det är som när man kör bil och får se en polisbil. Även om man kör enligt gällande förordningar så infinner sig en lätt oro.

Besökare av denna blogg kan känna sig trygga. Jag kan inte se vilka ni är, bara om ni använder Telia, Comhem eller något särskilt nät som exempelvis Rikspolistyrelsens eller något Universitets, samt vilken upplaga av Windows som används. Några personliga detaljer som namn eller annat kan jag inte se och är inte heller intresserad av.

På spaning efter det Mönsterås som flytt XI - Den 8 oktober 1983. Dagen då klyschan blev sann.

Karnevalsstämning i Mönsterås
Det var lördagen den 8 oktober 1983. Trumpeterna tjöt ikapp med ungarna, pukor och fanfarer, flaggor och ballonger, trängsel och förväntan. Skolans barnorkester spelade i disparata tonarter. Men det spelade ingen roll. Det var karnevalsstämning i Mönsterås och det var inte Kungen som skulle komma. Det var GAIS - makrillarna från Göteborg.

Storpublik på Idrottsparken
Mönsterås GIF hade efter en framgångsrik säsong vunnit division tre och skulle nu få kvala till landets näst högsta serie. I vanliga fall sökte sig 50 tappra själar ner till Idrottsparken. Idag var det 2651 betalande, varav ett par hundra var Göteborgare. Den 2651:e åskådaren var prästen Oredsson som något försenad hade vågat sig ner till parken iklädd sin svarta kaftan. Oredsson hade aldrig tidigare kombinerat gudfruktighet med fotbollsintresse, men kanske anade han att det skulle behövas en stark tro. Nå, inte ens åkallan av högre makter kunde rädda oss denna dag.

Målen
Redan efter sex minuter jublades det bland de 200 tillresta GAIS-supportrarna. I 44 minuten var det dags igen. Tre noll kom minuten efter. Fem minuter in i andra halvlek kom fyran. Femman smälldes in i 58:e minuten. Målkalaset fullbordades i minut 86 då Mikael Robertsson dundrade in sjätte målet.

Dagen då klyschan blev sann
Då kan man väl tänka sig att den enda mönsteråsare som var glad denna dag var mannen som sex gånger fick gå uppför matchtavlans stege. Sådant blir man ju törstig av och gubben såg i alla fall allt gladlyntare ut för varje besök där uppe. Men GAIS lyckades inte ta ifrån oss festen. Jag minns faktiskt inte en enda sur min. Den här dagen blev klyschan sann – det viktiga är inte att vinna utan att ha roligt.

Skirens badplats kvar minst en sommar till - och så lite fotboll igen

Alla vänner av badsjön Skiren kan pusta ut, i alla fall för den här säsongen. Jag har nu fått svar på den fråga jag ställde på Mönsterås Kommuns Frågepanel förra veckan. Tjänstemannen svarar:

Badplatsen ska naturligtvis vara kvar och sköts av kommunens parkavdelning. Det är mycket svårt att få ekonomi på campingen, men tillsvidare kommer den att vara en naturcamping. Kostnaden är 2.000 kr/säsong och 100 kr/dygn.

Det var ju bra. Att man inte får ekonomi på campingen är kanske inte så underligt eftersom man inte marknadsför den någonstans. Om inte annat så bidrar ju badplatsen/campingen till en positiv helhetsbild av Mönsterås Kommun. Men eftersom platsen ligger ganska ödsligt på kommunens gränsmarker långt ifrån affärscentra, så tror man väl inte att några positiva bieffekter av marknadsföring är att vänta.

Några rader om fotboll igen

Antalet besökare på bloggen har minskat något sedan jag började skriva mer om fotboll. Jag kan förstå det. Men jag kommer givetvis att fortsätta ungefär som vanligt men med ett och annat fotbollsinlägg. I och med att våra lokaltidningars sportredaktioner har ytterst torftiga smånotiser om matcherna, så tänkte jag skriva lite mer utförligt om varje match jag går på. Idag har jag dock många besökare igen, trots fotbollen.

Mönsterås 1 - Ljungbyholm 1 - Klasskillnad när domaren avgjorde.

Den volymiöse domaren i centrum när Mönsterås och Ljungbyholm delade på poängen inför ca 70 åskådare. Klicka på bilden för större domare.


Klasskillnad
Låt mig säga det direkt – det var klasskillnad. Mönsterås rörliga tekniska valpar mötte ett antal antika pelare från Ljungbyholm. Efter en trevande start började Mönsteråskillarna snurra upp de stela men tunga Ljungbyholmskolosserna. Men skärpan fanns inte i avslutningarna. Mot slutet av första halvlek, som inte var välspelad, flyttade Ljungbyholm upp positionerna något utan att lyckas få in bollen. Att Mönsterås inte ledde med ett par bollar efter första halvlek skall Ljungbyholm tacka domaren för.

Jag tillhör inte dem som skriker okvädesord till domaren, men det måste i ärlighetens namn sägas att han var under all kritik. Han blåste sent, oftast fel och var så långt ifrån hemmadomare man kan komma. De gula korten duggade tätt och det var Mönsteråsspelarna han hade en ond blick för. Domaren var alldeles för korpulent för att döma fotboll. Mot slutet av halvleken fick han ont i benet och tvingades bli en haltande linjedomare.

Mönsterås mot domaren
I andra halvlek väntade nog de flesta bara på att Mönsterås skulle göra mål på alla sina chanser. Men tyvärr ville det sig inte riktigt, trots ett par frilägen. Istället tog den nya domaren över och gav en Mönsteråsgrabb rött kort. För vad begrep nog ingen. Visserligen vägde grabbarna lite lätt i närkamperna, men några tjuvknep som förtjänade utvisning tog de aldrig till. Även andra halvlek innebar således en usel matchavgörande domarinsats. I det läget var förstås Mönsterås tränare tvungen att reagera, men det tjafset medförde att han blev utvisad till läktaren. Med en man mindre på planen tryckte Ljungbyholm på för ett ledningsmål, vilket man också fick när det återstod tio minuter av matchen. Mönsterås gav dock inte upp, utan fortsatte spela sitt tekniska spel. Med några minuter kvar gav det resultat och den efterlängtade och rättvisa kvitteringen kom. Full rättvisa kan man dock inte tala om. Mönsterås borde ha vunnit med ett par bollar.

Anton och Ardi kan bli ett strålande radarpar
Vad gav då matchen för intryck. Mönsterås vacklade förvisso lite i försvaret emellanåt. Men det stora problemet är att alla spelarna är så lätta och små. Det såg ut som ett pojklag på planen. Men i stort överraskade GIF med ett snabbt och tekniskt anfallsspel. Nr 21 Anton Agebjörn och nummer 8 Ardi Ajeti var strålande framåt och borde kunna bli ett fantastiskt radarpar. Med lite mer rutin och kyla i avslutningarna hade de satt ett par bollar till ikväll. Anton var så bra att han tyvärr inte lär stanna i Mönsterås särskilt länge. Även nr 9 Niki Audyli, som verkade väldigt ung, visade framfötterna innan han blev utvisad. Om Anton och Ardi får fortsätta spela ihop kan Mönsterås definitivt vara med i toppstriden. Även nr 11, Wesslund, kan bli farlig när han får igång målskyttet. Idag missades för mycket i avgörande lägen, även om han springer rätt. Mönsterås uppvisade också en fin lagmoral när man reste sig och lyckades kvittera efter underläget. När man är ung är det lätt att börja hänga med huvudet när man har dominerat spelet, men ändå fått allt emot sig. Men så icke här. Ljungbyholm däremot var bleka och stela och lär hamna på undre halvan. Man kan ju inte ha tur med domarna varje gång.

Den gamla match-tavlan från min barndom finns kvar

Sökandet efter Mönsterås AIF fortsätter

Jakten på Mönsterås AIF fortsätter. Klubben med arbetarkaraktär skall alltså ha varit samtida med Mönsterås GoIF under 1930- och 1940-talen. Så jag gjorde en liten forskarrunda på lunchen.

Snabbtitt i standardarkiven gav inget
Mellersta Kalmar Läns Folkrörelsearkiv hade inget om klubben. Stranda Hembygdsförenings arkivregister gav heller inget. Jag misstänker att de ändå kan ha något, kanske foton. Vidare gick jag igenom vad som skrivits i hembygdsskriften Stranda, men hittade inget där heller. Besvärligt läge med andra ord. I sådana fall får man gå omvägar.

Jubileumsskrifter ger ledtrådar
Jubileumsskrifter brukar ibland nämna sina grannkonkurrenter, men Mönsterås GoIF verkar inte ha gjort någon sådan skrift. Tittade därför i Timmernabbens och Fliseryds idrottsföreningars jubileumsskrifter och där omnämns Mönsterås AIF vid några tillfällen.

I Timmernabbens historik framgår att de mötte Mönsterås AIF 1931 och att TIF vann med hela 11-0. Vidare återges en tabell för Norra Möreserien 1929-1930, där Mönsterås AIF kom på åttonde och sista plats och under säsongen hade förlorat mot TIF med 1-10 och 0-5.

I skriften för Fliseryds IF nämns Mönsterås AIF 1941 då klubben medverkade i en triangelturnering tillsammans med Fliseryd och Högsby.

Hur gå vidare?
Vi kan alltså konstatera att klubben fanns 1929 och levde kvar 1941. Hur ska man gå vidare? Kanske finns det ännu levande personer som kan berätta? Någon kanske rent av sitter på hela föreningsarkivet. Kanske har Mönsterås GoIF något i sina arkiv? Jag vet ju inte om MAIF lades ned eller gick ihop med MGoIF. Kanske har Stranda Hembygdsförening något, trots att arkivregistret inte tyder på det. Man kan också gå igenom tidningar från den aktuella tiden. Det bör väl också finnas andra fotbollsarkiv som jag inte känner till där svenska klubbar och seriesystem genom historien finns registrerade. En fotbollsforskare i universitetsvärlden tipsade mig om Smålands Fotbollsförbund som bör ha gamla årsskrifter som redovisar de aktuella serierna och medlemsantal och kanske lite till. Men de har sitt säte i Jönköping och jag hinner bara med detta max en halvtimma per dag. Men jag har i alla fall mejlat till dem och frågat om de kan vara behjälpliga.

Informationer och tips kan mejlas till mig på joni7229@passagen.se

Information om Mönsterås AIF sökes

Mysteriet med den försvunna fotbollsklubben
I en kommentar här på bloggen nämnde Björn Olsson att det har funnits ett fotbollslag som hette Mönsterås AIF (Mönsterås Arbetares Idrottsförening). Klubben var samtida med Mönsterås GoIF under i alla fall 1930- och 1940-talen och hade som namnet antyder mer av arbetarkaraktär. Detta väckte förstås min nyfikenhet. Hur har denna klubb kunnat förbli helt okänd för mig som infödd Mönsteråsare med historia som yrkesidentitet?

Lite letande på Nätet gav inget särskilt, annat än att Mönsterås AIF spelade i Råsnässerien 1930 - en slags sommarturnering där även Mönsterås GoIF och Timmernabben deltog. Bland spelarna nämns Gustav Magnusson, Valter Dahl och Sture Svensson.

I Mönsteråsboken från 1960-talet nämns inte klubben alls. Bristen på information är måhända typisk för klubbar som inte varade så länge. De riskerar att suddas bort från det historiska medvetandet.

Jag är därför tacksam för all information jag kan få om Mönsterås AIF. Under veckan kommer jag att kontakta länets folkrörelsearkiv för att höra om de har något, samt besöka biblioteket. Kanske kan vi tillsammans se till att denna förening inte glöms bort.

Finns det fattigdom i Mönsterås?

Vad innebär det att vara fattig?
Just nu pågår en debatt lite i det fördolda huruvida det finns fattigdom i Sverige. För några veckor sedan kom en rapport som visade att det finns 345 000 fattiga barn i Sverige. Med fattig avses då att barnen lever i familjer som tvingas leva på socialbidrag eller har inkomster som understiger socialbidragsnormen. Det talas också om fattigpensionärer. Det finns förstås också fattigdom som beror på mer personliga tragedier som skuldsättning och drogmissbruk.

Men är det verkligen relevant att tala om fattigdom i Sverige? Borgerliga skribenter menar ofta att begreppet fattigdom bör begränsas till svältande och i övrigt nödlidande människor i andra världsdelar. Ofta låter de oss ana att vi svenskar är bortskämda som överhuvudtaget talar om fattigdom. Ingen behöver ju trots allt svälta eller gå utan kläder i Sverige. Båda sidor har förstås rätt på sitt sätt. Men låt oss släppa sökandet efter ett objektivt fattigdomsbegrepp och försöka leva oss in i hur livssituationen kan upplevas subjektivt.

Sökandet efter värdighet
En svensk barnfamilj jämför sig förstås inte med en svältande familj i Afrika, utan med de familjer de möter i sin vardag. Detta är högst relevant och det blir bara cyniskt att vifta bort frågan genom att framställa dem som välmående i jämförelse med svältande afrikabarn. Det måste vara fullt legitimt att jämföra inom Sverige. Att alltid behöva vända på varenda krona, att ha ångest inför klädköp, att aldrig eller högst sällan kunna unna sina barn en resa eller ett biobesök, att inte ha råd med julklappar – självklart känns det förnedrande. Givetvis far barnen illa när de alltid hamnar i ett underläge jämfört med sina skolkamrater som kommer från ekonomiskt stabilare familjer. Man ska inte jämföra sägs det. Men barn jämför. Så är det bara.

Hemmafruarna – de som byggde landet
Och så har vi de sk fattigpensionärerna. Visst, de behöver i regel inte svälta. Men jag känner en pensionär som inte har mat för dagen när det är en vecka kvar till nästa pensionsutbetalning. Men värst är nog känslan av att ha jobbat hela sitt liv och sedan behöva leva i usel knaperhet. Särskilt tänker jag på alla kvinnor som gjorde ett fantastiskt jobb som hemmafruar, uppmuntrade till detta av staten. Sedan, när det plötsligt blev brist på arbetskraft i Sverige, så blev det fult att vara hemmafru. Alla skulle ut på den reguljära arbetsmarknaden och alla barn skulle in på dagis. (Att detta skulle ha varit en jämställdhetsreform är en förljugen efterhandskonstruktion) Det tidigare så uppvärderade hemmafrujobbet var plötsligt inte värt någonting, inte ett öre i pension trots år av barnuppfostran, tvätt, städning etc. Nu sitter de där med en mycket usel pension, trots att det var de som lade grunden för kommande generationer.

Ekonomisk fattigdom leder inte med nödvändighet till annan fattigdom. Tvärtom kan en ekonomiskt fattig vara rik på annat – livserfarenhet, insikt, kultur etc. Men hur eller hur så ska maten fram på bordet, hyran betalas och barnen inte behöva känna sig underlägsna sina skolkamrater. Och pensionen är inte bara en inkomst. Den borde vara ett erkännande för en livsinsats.

På spaning efter det Mönsterås som flytt X - Det var vi som var fotbollens gräsrötter.

När alla spelade fotboll
I ett svagt ögonblick lovade jag återkomma och berätta när jag spelade fotboll. (se detta inlägg). Fotboll framstår kanske för en nutidsmänniska som något obskyrt, något utrotningshotat som man i bästa fall spelar på datorn eller ibland beskådar på TV. Men när jag var barn spelade nästan alla ungar fotboll på gräs. Inte så att alla spelade i klubb. Nej, det handlade om en fotbollskultur som hade kvarteret (eller några kvarter) som utgångspunkt. Det var innan Mönsterås Bostäder hade förstört de aktuella grönytorna med buskar och baracker. För mig och de andra ungarna som bodde i Pionjärområdet och runt Torget fanns tre brukbara gräsmattor.

Bakom Pionjärgatan 8
Den minst begagnade gräsplanen låg på baksidan av Pionjärgatan 8 där jag bodde. Anledningen till att den användes minst var helt enkelt att de läktare som inramade planen bestod av balkonger, befolkade av kvarterets mor- och farföräldrar. De som inte ville riskera att få en boll i huvudet kunde ändå följa spelet bakom tunna köksfönsters gardiner. Telefonlinjen gick varm bort till Mönsterås Bostäders kontor de dagar fotbollen togs fram.


Gräsplanen bakom Pionjärgatan 8 - idag inte spelbar pga planteringar.

Bakom Holms kiosk


Den fina gräsmattan bakom Holms kiosk. Idag delvis saboterad av bostadsbolagets kur.

En plan som användes betydligt oftare var den bakom Holms kiosk. Gräset var av högsta kvalitet och planen var så pass stor att man kunde spela riktiga matcher. Matcherna var både lekfulla och allvarliga, men aldrig så gnälliga att det blev olustigt. Givetvis spelade vi utan offsideregeln, varför någon alltid stod på topp och väntade på en boll. Problemet med denna plan var att bollen ofta träffade baksidan av Holms kiosk. Och just mot den väggen hade Holm staplat sina backar med oöppnade läskflaskor. Holm var en tålmodig man, men när vi hade skjutit ner hans backar var det bäst att fly ner i källaren på Bryggerigatan.



En av nedgångarna till källaren vid Bryggerigatan, flitigt nyttjad.


Nedanför Kyrkan
Den bästa planen låg mellan dagens Algots och Konsum, nedanför kyrkan bort emot Parkgatan. Idag har man dragit om vägen där så att den går rakt igenom vår gamla fotbollsplan. Men på den tiden var där en stor fin gräsmatta med fantastiska möjligheter till fotboll. Där fanns egentligen inga hinder av vikt, även om en och annan cyklist vinglade omkull i sina försök att undkomma en förflugen boll.



Den bästa gräsplanen nedanför kyrkan, idag förstörd av en väg och gropar som skall fånga upp regnvatten.

Klubbfotboll
Det hände att vi åkte och tränade med Mönsterås GIF´s pojklag vid Elgerumsplanen. Men jag var väl inte tillräckligt bra för att få spela match. Jag fick oftast träna förstemålvakten, vilket förstås var ett försök från tränarens sida att få mig att tröttna och lägga av. Tränaren ville inte ha oss medelmåttor där. När laget skulle tas ut valde han alltid sin sons kompisar från ett annat område i Mönsterås. Där fick jag tyvärr avsmak för engagemang inom klubbfotbollen, även om jag alltid har följt Mönsterås GIF´s öden och äventyr i seriesystemet.

Det var vi som var fotbollens gräsrötter
Men jag vågar påstå att den genuina glädjen fanns i kvartersfotbollen. I Pionjärens FF fick vi medelmåttor vara stjärnor. Det var vi som var fotbollens gräsrötter i Mönsterås.

Bra dom mot grabbarna i Pirate Bay! (Nu uppdaterat med ny information!)

Bra dom för artisternas bästa
Grabbarna i Pirate Bays ledning döms till ett års fängelse och över 30 miljoner i skadestånd. Bra! Nu borde jag förstås komma med en lång utläggning om varför det är en bra dom. Men icke. Varför skulle det behövas egentligen? Principiellt finns det inget som skiljer denna typ av stöld från andra verksamheter som exempelvis inbrottstjuvar ägnar sig åt. Om inte folk förstår att det är stöld att stjäla musik, texter och film som människor jobbat med i flera månader och år - ja då är det illa ställt med tankeverksamheten och moralen i Sverige. Visserligen är det skivbolag och förlag som drar hem storkovan och har bäddat för den uppkomna situationen, men man kan inte bortse från artisternas/författarnas behov och möjligheter att få förtjäna sitt leverbröd.

Exempel på upphovsrättelsens (obetydliga?) betydelse för brödfödan
Att upphovsrätten är viktig för artister, trots att skivbolagen roffar åt sig det mesta visar följande exempel. Om vi leker med tanken att artisten får i genomsnitt 5% av skivförsäljningen, vilket är ganska sannolikt, och att skivan säljs i 100 000 ex och kostar i genomsnitt 150 kr, så får han ca 750 000 kr. Om skivan säljs i 20 000 ex blir inkomsten 150 000 kr. Det är alltså inga småsummor ens för en artist som säljer medelmåttigt.

OBS: NYTT! Jag fick lite inside information från en i skivbranschen som visar att jag kanske överbetonade skivförsäljningens betydelse för artister. I detta exempel får artisten/bandet ca 18% av distributionspriset som är ca 90 kr, vilket skulle bli ca 16 kr per skiva. Men då ska man väga in utgifter för skivstudio, resor, foton etc. Är man då flera bandmedlemmar så tjänar man i princip ingenting. En låtskrivare kan få några få kronor per tryckt skiva i royalties. Att ge ut en skiva verkar alltså kosta mer än det ger, trots skivkontrakt, enligt den information jag fick. Men villkoren verkar variera, vilket kanske kan förklara varför många artister ändå verkar vara måna om sin skivförsäljning. Den nya information jag fått ändrar inte min principiella inställning till fildelning av upphovsrättsskyddad musik, men rätt ska ändå vara rätt.

Stölddefinitionen beror inte på tekniken
Det är lika mycket stöld att med modern teknik kapa ett Internetkonto som att råna en bank.
Det är lika mycket stöld att stjäla musik genom fildelning som att stjäla en CD i en butik.
Tekniken är alltså inte avgörarande för om det ska kallas stöld.

Rika stjäl från kulturskapare
Om en utfattig, svältande människa stjäl mat så bör man ha förståelse för det. Det handlar om överlevnad. Men att rika i-landsmänniskor med moral i upplösning stjäl andras musik och texter utan att ens skämmas är något man måste förundra sig över. Riktigt löjeväckande blir det när vänsterfolk, som annars talar sig varma för arbetets värde, hojtar att det är helt ok att sno andras arbete utan att betala för sig.

Att sedan skivbolagen inte kommer att behövas på sikt är en annan fråga av teknisk natur. De försöker desperat förnya myten om det magiska skivkontraktet, när de flesta skapare av musik egentligen kan ge ut sin musik själv mycket enkelt.

Vad har Mönsterås Kommun tänkt för Skiren?

Idyllen Skiren
Förra sommaren besökte vår familj den fantastiskt fina badplatsen Skiren någon mil norr om Finsjö i Mönsterås Kommun. Klart fint vatten, välskött och dessutom möjligheter att campa för 100 kr dygnet. Idealiskt för barnfamiljer och människor som vill ta det lugnt i vacker miljö. Betalning för camping sker till Mönsterås Kommun i efterhand. Se blogginlägg!

Ingen kommunal reklam för Skiren
Det här är säkert något som kommunen gör reklam för på hemsidan tänkte jag. Men ack nej! Jag hittade inte en rad om Skiren. Klickar man sig fram till rubriken campingar så nämns Oknö och Timmernabben, men inte Skiren trots att kommunen uppenbarligen tar betalt av campinggästerna (vid mitt besök var det tre tält). En ny kontroll idag på hemsidan visar att Skiren inte nämns med ett ord.

Tekniska Kontoret verkar inte vilja sköta Skiren
I ett kommunalt protokoll från april 2008 ifrågasätter kommunen om man överhuvudtaget skall ha camping vid Skiren och hur badplatsen skall skötas. Det verkar alltså som om man mest ser Skiren som en belastning. Är det därför man inte gör reklam för campingen och badplatsen? Följande står att läsa i protokollet:Tekniska kontoret aktualiserar frågan om kommunen överhuvudtaget ska tillåta husvagnsuppställning vid Skiren eller om platsen ska vara en ren badplats där camping är förbjuden? Om camping ska tillåtas; i vilken omfattning ska området skötas?

Fråga utan svar
Jag skrev och frågade Tekniska förvaltningen vad som ska hända med Skiren, men fick aldrig något svar. Nu ska jag ställa en fråga till kommunens Frågepanel så får vi se om jag får svar denna gång.

Du kan väl inget om fotboll...

Kommentarerna efter mitt förra inlägg om lokalfotbollen har inte låtit vänta på sig...ja inte här på bloggen, men på köpingen. Bara för att man råkar vara akademiker och har en spik i foten så förväntas man vara en dumskalle när det kommer till idrott. Men eftersom varken Barometern eller Östran följer Mönsterås särskilt noga, utan bara skriver om sina gullelag KFF och OAIK, så lär jag återkomma. Så här har det låtit på köpingen, jag kan snart inte visa mig ute:

- Du kan väl inget om fotboll...

eller

- Har du spelat själv eller...(jo, tyvärr har jag spelat själv. Vi kan återkomma om det.)

Men ok, vi säger väl så. Jag kan inget om fotboll.

Mönsterås herrfotboll fast i evigt generationsskifte - testar nygammal tränare som var med när hissen började skena nedåt 2002-2003

Snart börjar seriespelet
Kalmar FF och allsvenskan i all ära, men jag ser hellre på lokalfotboll i de så kallade gärdsgårdsserierna. Den 20 april drar division 5 Sydöstra igång för Mönsterås som börjar hemma mot Ljungbyholm. Division fem är egentligen ett par divisioner under vad en ort med Mönsterås storlek och fotbollskultur bör spela i. Vi har ju trots allt fostrat spelare som Thomas Sunesson och Hans Eklund och en gång spelat i landets näst högsta serie.

Mönsterås GIF - ett lag med fina anor
Gammal statistik visar att Mönsterås under 1950- och 1960-talen pendlade mellan division 3 och 4 och till och med var uppe i division 2 1966. Division två var på den tiden landets näst högsta division och Mönsterås kom trea från slutet, bara en poäng ifrån att hänga kvar.

1970-talet innebar mestadels division fyra, men ett par gånger befann man sig i trean. Under 1980-talet var man relativt etablerade i trean, men fick ett år kvala till division två, vilket alltså motsvarade näst högsta divisionen innan omläggningen 1987 då division två bytte namn till division ett. 2006 ändrades systemet igen och man införde en ny division mellan superettan och tvåan. Och eftersom man dessutom infört det idiotiska systemet med två divisioner fyra (elit och vanlig) så motsvarar ju dagens division fem sjuan enligt gammalt seriesystem.

Hissen rusar nedåt
Under 1990-talet låg man kvar i trean innan man fick spela i fyran 1999. Genast tog man sig dock tillbaka till trean. 2002 hade man halkat ned till fyran elit och det var nu den riktiga hissen nedåt tog fart. Detta år tog Mönsterås bara en poäng och förlorade 21 matcher. Hopplöst sist och hiss ned till vanliga fyran 2003. Där lyckades man bara vinna två matcher och kom hjälplöst sist. 2004 tillbringades i östra femman där man kom fyra från slutet. Nästa år kom laget ännu en gång fyra från slutet men var bara en poäng från att åka ner i sexan. 2006 lyckades Giffarna kvala upp till division fyra. Under flera år hade man talat om generationsskifte. Hade man nu äntligen fått ett moget lag som kunde börja klättra uppåt? 2007 blev dock en stor besvikelse och laget kom sist i fyran och åkte genast hiss ned till femman igen där det förra året blev en fjärdeplats från slutet igen. Förutom generationsskifte har det ryktats om interna stridigheter. Jag vet inte vad som är sant.

Nygammal tränare och evig ungdom
Hur ska det gå i år? Har Mönsterås fastnat i ett evigt generationsskifte? Ja, när man läser klubbens hemsida kan man tro det. I samband med att man presenterar sin nya tränare står det att han skall ”fortsätta att vidare utveckla vårt unga hungriga herrlag.” Laget har nu varit ungt sedan kräftgången började 2002. Nu ska man emellertid inte raljera för mycket. Grabbarna i dagens lag kan mycket väl ha det där som krävs, men man ska inte förvänta sig för mycket. Orsaken till den eviga ungdomen är väl att alla talanger fångas upp av andra klubbar i ett tidigt skede, samtidigt som klubbkänslan kanske inte är densamma som förr.

Den nya tränaren är egentligen nygammal eftersom han tränade Giffarna redan 2002-2003. Hur det gick den gången vet vi – 2002 kom laget sist i division fyra elit med en poäng och 2003 kom vi sist i division fyra. Ändå dristar sig lagets hemsidas skribent att påstå att ”Vi är övertygade om att XXXX är rätt man att höja lagets kapacitet ytterligare.” Den som lever får se. Jag nöjer mig med att säga ”Heja Giffarna!”

Varför skall en mönsteråsare bry sig om EU? - Hur jag lärde mig nå´t nytt och fick en ny frisyr på köpet

Den svenska mentaliteten
Det är snart val till EU-parlamentet och det svenska valdeltagandet blir väl som vanligt en bra bit under 50%. Svenskarna, särskilt landsbygdens folk, är vana att sköta sina angelägenheter själva. Mentaliteten sitter i generna och går förmodligen tillbaka till tiden när de flesta svenskar var jordbrukare. De svenska bönderna blev aldrig kuvade, aldrig livegna, utan var till ganska stor del självägande. Och de som inte ägde sin jord hade ändå stor frihet. Men hur kunde då så många svenskar acceptera den starka staten under sossesverige på 1900-talet? Offrade man inte sin frihet då? Självklart inte. Kommunismen hade inte varit möjlig att införa i Sverige, utan en reformistisk linje var det enda realistiska. Sossarnas makt var beroende av att man gav något tillbaka till folket, samtidigt som folket behöll sina fri- och rättigheter. Men vad har EU gett? Det har inga politiker lyckats förklara.

Den svenska freden
En annan orsak till att svenskar är kritiska eller inte bryr sig om EU är den långa svenska fredstiden. Sverige har inte varit i krig sedan början av 1800-talet och Mönsterås har väl inte haft en fiendesoldat att kämpa emot sedan danskarnas härjningar 1676. EU som fredsprojekt betyder inget i Sverige. Vi hakar istället upp oss på EU´s tendens att lägga sig i småsaker och EU´s demokratiska problem. Jag tillhör själv den EU-kritiska skaran, även om jag har många vänner runt om i Europa.

EU som fredsprojekt
Men så händer det att ens egna ibland begränsade perspektiv utmanas. Som idag när jag var hos frisören och fick ett spännande samtal med en historiskt kunnig man från fd Jugoslavien. Han pratade hela tiden om EU som fredsprojekt och vilken betydelse EU har i de forna öststaterna där misstron mot Ryssland, efter århundraden av förtryck och årtionden under kommunistiskt vanstyre, är på en nivå som vi svenskar aldrig kan föreställa oss. För dem är EU ett skydd. Men EU som fredsprojekt är inget vi svenskar värdesätter. Så sent som ikväll på Rapport var det en statsvetare som kallade det för floskler. Det är inga floskler för de som upplevt andra världskriget eller levt under kommunistisk diktatur.

Jag kommer även fortsättningsvis att ha en EU-kritisk linje, men jag har idag lärt mig att uppvärdera EU som fredsprojekt. Och så fick jag ju en anständig frisyr på köpet.

Besök av barndomsvän

Fick idag besök av min barndomsvän Peo. Det är ju några år sedan vi sprang runt och busade på torget och källarna i Pionjären eller hade serietidningsklubb på taket till gamla BB på Älgerumsvägen. Ja, det är väl i dagarna 31 år sedan vi satte fyr på enbusken ut mot Kråkerum.



Peo och jag idag efter en påskpilsner. Dagsformen är väl inte den bästa. Kanske har det för båda blivit några pizzor för många de senaste åren. Peo har lärt sig hur man använder en rakapparat, medan jag verkar ha glömt både hur man rakar sig och tar sig till frisören.


Så här såg vi ut när det begav sig en gång i tiden. Peo till vänster och jag till höger.

Min fars barndomshem - backstugan Björkelund

Björkelund runt 1980


Så kom min far till backstugan Björkelund
Min far Kurt växte upp hos fosterföräldrar i den gamla backstugan Björkelund vid byn Krokstorp i Fliseryds socken, nuvarande Mönsterås kommun.

Fosterföräldrarna, Algot (min farmors farbror) och Sigrid, hade vid 1930-talets början tvingats ta ett socialt steg nedåt och sälja den gamla släktgården som låg på andra sidan vägen och som hade tillhört Algots far och farmors förfäder sedan åtminstone 1600-talet. Men 1930-talet var hårda tider för de flesta skuldsatta småbönder och hösten 1931 tvingades de alltså sälja gården till bonden Karl Högstedt i byn. Enligt kontraktet fick dock Algot hyra huset för fem kronor i månaden under ett år från 14 mars 1932 till 14 mars 1933.

Därefter blev backstugan på andra sidan vägen deras hem. Det gick till så att man upprättade ett avtal med den gamla 80-åriga gumman Ida Charlotta Svensson som då bodde i stugan. Ida Charlotta fick bo i kammaren och Algot och Sigrid lovade att ta hand om henne tills hon dog. I gengäld fick de stugan. Så kunde det gå till i 1930-talets fattigsverige.

Bara något år efter flytten, i januari 1935, kom min far endast fem månader gammal till hemmet. Hans mor var ung och hade som piga inga möjligheter att ta hand om sin son. I stugan bodde förutom Sigrid och Algot, deras gemensamma son Alvar, samt Sigrids son Ebbe från tiden innan hon gifte sig med Algot.



Min far och Sigrid 1935

Backstugans äldsta historia
Den gamla backstugan, som ligger en bit utanför bykärnan i gränslandet till utmarkerna, såg sina första dagar på 1800-talet. Det exakta byggåret har inte gått att fastställa. På skifteskartan från 1869-1874 är huset markerat på kartan, även om det eventuellt ännu bara var en snusplan med ett planerat bygge. Stugan dyker upp i handlingarna först när det avstyckas från huvudgården i november 1876. Kontraktet mellan säljaren, bonden Johan Peter Carlsson, och köparen, drängen Sven Petter Carlsson, undertecknades redan den 14 februari 1876. Sven Petter fick betala 100 kronor för jordlägenheten, vilket kan jämföras med priserna för områdets smågårdar som i regel betingade några tusenlappar. Av avtalet framgår att ägaren av jordlägenheten skulle ha rätt att nyttja källan nere vid bäcken för vattenhämtning. Det fanns således ingen brunn på tomten vid denna tid. Förmodligen hade stugan fungerat som dräng- eller undantagsstuga under gården några år innan den såldes och avstyckades.

Drängen som köpte stugan återfinns dock aldrig i husförhörslängderna, varför det är sannolikt att han ganska så omgående sålde den vidare. Vilka som ägde och bebodde stugan de närmaste sex åren efter avstyckningen är oklart då huset inte återfinns i husförhörslängderna dessa år. 1882 anländer nya ägare till stugan som i husförhörslängder och fyrklängder kallas backstuga eller jordlägenhet. De nyinflyttade var backstugusittaren och arbetaren Nils Gustaf Karlsson, född 18320424 i Fliseryd, och hans hustru Karolina Nilsdotter, född 18240205 i Balebo, Bäckebo socken, där hennes far var arrendator. Paret hade gift sig 1879 och båda hade en ganska så brokig bakgrund med tidigare äktenskap och många flyttar. Närmast kom de från byn Sibbetorp där Nils Gustaf hade varit arrendator av en gårdsdel. Tidigare hade han varit torpare i Sjötorp och Målen under Ramshult. På det sistnämnda torpet hade även hans far Carl Hemmingsson en gång varit torpare.

Backstugan byggs ut
26 oktober 1900 köpte Ida Charlotta Svensson, född 1854 i Fliseryds socken, stugan för 450 kronor av den ovan nämnda Karolina Nilsdotter som då blivit änka. Det var denna Ida som sedermera överlät stugan till Algot och Sigrid runt 1933. På 1930-talet lät Algot bygga ut köket och en vind tillkom. Samtidigt spikade man dit bräder på de gamla liggande timmerstockarna. Därmed försvann stugans backstugekaraktär och den fick ett mer torpliknande utseende.


Från arbetarbostad till sommarstuga
Åren gick och Algot och Sigrid hankade sig fram så gott det gick. Algot jobbade som skogsarbetare och Sigrid som var en mycket duktig sömmerska och mattväverska blev ganska välkänd på bygden och sålde mycket även nere i Mönsterås. Allt var viktigt för försörjningen. Men folk var också hjälpsamma. Min far minns att Sigrid brukade osta och att bönderna då kom med flera tunnor mjölk som hon fick gratis.

Min far har berättat att de flyttade upp på vinden på somrarna och att det på vintrarna var så kallt att vattnet frös till is i köksspannet. Det sociala umgänget var stort. Det var alltid folk i stugan, man sydde, hade religiösa samlingar och hjälpte varandra med det mesta. Ibland satt de uppe halva nätterna och sydde och pratade.



Söndagskoleavslutning ca 1940. De vuxna är Algot och Sigrid. Min far är den andra pojken från vänster i nedre raden.

Min far flyttade från stugan när han var i femtonårsåldern och bosatte sig hos sin fosterbror Alvar och hans fru Aina som hade en lägenhet på Torget 8 i Mönsterås. Han hade då börjat jobba på sågen i Sandbäckshult.

1955 dog Algot och Sigrid fick sköta det mesta själv, även om den egensinnige Ebbe bodde kvar hemma hela tiden.

Sigrid ensam vid stugan en snörik vinter


Efter att tant Sigrid dött 1976 ärvde Alvar och min far stugan. Ebbe hade avlidit några år tidigare. Stugan förvandlades då till sommarstuga och trädgården sköttes så noga av Alvar, Aina och Ainas bror Erik att den blev i det närmaste en turistattraktion. På 1970- och 1980-talen var det inte ovanligt att helt okända människor kom och ville se trädgården. Idag är det jag som äger stugan och jag har inte haft ekonomiska möjligheter eller kunskaper att sköta den som den förtjänar, men jag säljer förstås inte stugan där min far växte upp. Dessutom har mina förfäder vandrat i byn sedan 1600-talet, ja förmodligen sedan medeltiden. Det är värt mer än några ynka tusenlappar.

Sigrid på 1960-talet

Påsken - skuld, försoning, nytt liv

Påsken är både allmän och personlig. Därför ska jag idag skriva lite mer personligt än vanligt om påsken.

1. Påsken väcker frågor om människans skuld - ingen kan väl förneka att människan i alla tider har en tendens att agera destruktivt gentemot andra och mot naturen. Uppfinningsrikedomen är här oändligt stor, men det är ju bara att stämma av mot tio Guds bud så inser man sin otillräcklighet. Det gäller alla. För egen del funderar jag på varför jag har en tendens att älta gamla konflikter, när jag egentligen inte har svårt att förlåta andra. Förmodligen är jag ju inte bättre själv och har flera gånger haft anledning att be andra om förlåtelse.

2. Enligt klassisk kristen tro besegrade Jesus synden, döden och djävulen. En aspekt av detta är försoningsläran som säger att Jesus bar hela mänsklighetens synd och blev ett försoningsoffer så att var och en som tror detta blir fri till ett nytt liv i försoning.

3. Det nya livet, den nya födelsen, frälsningen eller vad man nu vill benämna det bör förstås få konsekvenser för hur livet levs. En kristen skall vara salt i förruttnelsen och ljus i mörkret. En kristen skall påtala och kämpa emot orättvisor som åsamkar människor lidanden och visa omsorg mot sjuka och fattiga. En kristen som har tagit emot Guds kärlek borde också ha lätt att förlåta och be om förlåtelse. Detta är inte lätt och jag märker själv att jag kommer till korta allt som oftast.

Påsken är den största kristna högtiden och för egen del hoppas jag på en tid av rannsakan och förhoppningsvis en något mjukare ton gentemot människors tillkortakommanden, men fortsatt djärv ton gentemot makthavare som inte fullgör sina uppgifter för att gynna frihet, social rättvisa och omsorg om samhällets svaga.