15 januari 2018

Var kan min nya bok köpas?

Ibland frågar människor var man kan köpa min nya bok "Den siste mönsteråsaren". Eftersom jag ger ut boken själv på ett print-on-demand-liknande förlag så säljs den förstås inte i alla landets bokhandlar. Mönsterås bokhandel hade förstås sålt den om vi hade haft någon. Men boken kan köpas på följande sätt:

1. Direkt av mig. Pris: 160 kr (+ ev frakt 42 kr om du bor långt bort = flera mil). Kontakta mig på joni7229@gmail.com så löser vi det praktiska. Vill man vänta lite kan man köpa den när jag håller föredrag på biblioteket den 17 februari.

2. I affären Ankarstens eftertr. på Storgatan i Mönsterås. Pris: 160 kr.

3. Via förlagets bokhandel som heter Liten upplaga. Pris: 205 kr + frakt 19 kr.

4. Via de vanliga nätbokhandlarna som Adlibris, Bokus och CDON. Priset där ligger på ca 222 kr med fri frakt.

Så det är inga som helst problem att få tag på boken. Det finns ännu drygt 40 böcker kvar av en upplaga på 300. Men jag säljer minst en om dagen i genomsnitt så passa på.



12 januari 2018

Graceland

Om man möter livet naket och realistiskt utan terapeutiska glasögon så blir det också enklare att hantera. Eller...enklare blir det ju inte, men mer äkta. Det kan ha ett värde. Folk verkar tro att jag går omkring och mår dåligt hela tiden och har en mörk livssyn. Så är det inte alls. Jag har givetvis haft perioder då det stormat rejält men jag har nästan alltid gått rakt igenom stormarna, ibland rena tornados. Självklart inte utan att få skador (söker man inte skydd får man skador), men ändå. Jag har överlevt med hyfsat bevarat lugn. Nej, jag tillhör dem som är oerhört tacksam för livet trots en tillvaro i evig skuggsida. Livet är bara nåd. En gåva.

Vi har skaffat två nya katter och det betyder en hel del. Katterna hade en tuff start på sina liv och det känns fint att få ge dem ett hem. Katter symboliserar också något jag alltid har värderat högt. Ett slags okuvat frisinne.




En vänsterpartist blev Sverigedemokrat i Mönsterås. Ser man politiken som en linje från höger till vänster kan det te sig underligt. Betraktar du istället politiken som en cirkel så möts ytterligheterna. Dessutom finns flera konkreta likheter mellan partierna. Båda partierna representerar något slags statligt förmynderi. Båda vill från centralt håll lägga sig i människors liv genom en stark statsmakt. Vänsterpartiet vill lägga sig i hur vi tänker, fördela våra ägodelar som de vill, straffa dem som inte tänker enligt den socialistiska läran. SD vill styra kulturlivet, styra media, köra ut folk från landet och fostra folket i nationalistisk anda. Båda starka EU-motståndare och rysslandskramare (till vissa delar i alla fall). Här finns flera likheter som gör att steget inte blev så långt. Men Gud bevare oss för den sortens förmynderi vare sig den kommer i socialistisk eller nationalistisk skepnad. Staten bör i princip bara ägna sig åt skatter, försvar, viss infrastruktur och omsorg om samhällets svaga. Staten skall inte fostra oss, vare sig i religion, socialism, feminism eller i nationalism. Mina föräldrar var/är socialdemokrater och de höll alltid rent åt vänster. På samma sätt borde dagens arbetarrörelse hålla rent åt höger.

Annars är det för många dikotomier i Sverige. Antingen höger eller vänster. Hög- eller lågkultur. Underhållning eller seriöst. Detta kan göra mig så oerhört trött. Alla dessa låsningar och murar.

Trots att livet är på allvar ska man aldrig börja se ner på det triviala. På nörderiet. Jag samlar, förutom på ungdomsböcker, på deckare med anknytning till länet. Häromdagen fick jag dessa av pseudonymen Måns Ripa. Underbart!



Alvar som är en slags huvudkaraktär i mina deckare bor på Pionjärgatan 8. Nedan ser vi när huset byggdes.


Nu går jag in i helgen med gott mod. Tacksam för det som blivit mig givet. Två glas vin? Ja nästan alltid på fredagar. Alltid retar det någon. Om inte annat djävulen.

Veckans låt: The Bible - Graceland. Smithsångande pop av hög klass. Minns att jag fick importera den singeln och ett par LP-skivor.



11 januari 2018

Än finns det böcker kvar

Min nya deckare "Den siste mönsteråsaren" har gått bättre än jag kunde ana mot bakgrund av att jag får göra all marknadsföring själv och vi inte längre har någon bokhandel. Av 300 böcker återstår nu 48. Så passa på. Några av dessa har jag lagt undan för mitt lilla föredrag på biblioteket den 17 februari. 

Boken kan köpas direkt av mig (boka den genom att skriva till joni7229@gmail.com), hos Ankarstens efterträdare på Storgatan eller av nätbokhandlarna. Köper du den i Mönsterås kostar den 160 kr. På nätet blir det lite dyrare. 






5 januari 2018

En kvarn på Storgatan

I bildens mitt ser vi en vacker villa på norra Storgatan som jag tror uppfördes 1870. När jag idag tittade på en karta från 1852 som visar tomten före husets uppförande, så fann jag en symbol för en kvarn på tomten. (Ingemar Lönnbom fann en liknande symbol för kvarnar på Stockholmskartor och hjälpte mig lösa symbolmysteriet). Enligt traditionen ska det en gång ha funnits en kulle på tomten som schaktades ner när man behövde utfyllnadsmaterial i samband med att man byggde det Rosénska huset på andra sidan gatan 1872. Förmodligen stod kvarnen på den kullen.

Kartan från 1852 med kvarnsymbolen på tomtens norra del, här i bildens mitt.
Det var en av dagens höjdpunkter. En annan trevlighet är att vi fått förmånen att ta emot två katter den här veckan - Tiny och Lilla Lo. Från början två vildkatter som nu ska få ett tryggt hem hos oss.

Bokförsäljningen går fortsatt bra. Första upplagans 200 böcker sålde slut direkt. Lät trycka upp 100 till och ungefär hälften av dem är redan bokade eller sålda. Boken kan köpas direkt av mig för 160 kr eller hos Ankarstens eftertr på Storgatan. Givetvis kan den också beställas via nätbokhandlarna, men blir då lite dyrare.

Lördagen den 17 februari kl 11 berättar jag om bokens teman, karaktärer och miljöer på Mönsterås bibliotek. Jag kommer också att bli lite pretentiös och berätta om varför boken är skriven som den är. Även då kommer jag att ha några böcker till försäljning.

Nu tar jag fredag med mina två glas vin och På spåret. Sedan en god bok. Kanske någon av dessa.


Veckans låt blir från en av förra årets mest omdiskuterade skivor. Är själv lite splittrad, men det här är en bra låt.




2 januari 2018

Två läsarreaktioner

Det är ganska sällan som läsare hör av sig, men ibland händer det. Idag mötte jag en dam på Konsum som hade skrattat sig igenom nyårshelgen med min bok. Boken var tydligen så rolig att hon hade svårt att hålla sig för skratt även i affären under vårt möte. Hon delade uppenbarligen min humor och då är det tacksamt.

Fick även en skriftlig kommentar från en annan läsare:

Kan bara säga Tack! för en stunds god underhållning med hög igenkänningsfaktor 🙂
Man kastas mellan komik, drama, spänning och vasst ironiserande, med en en tydlig känsla av hatkärlek till hembygdens lilla köping och dess persongalleri. Den invävda historiska anstrykningen för berättelsen framåt på ett snyggt och naturligt sätt, skickligt!


Tack, bug och bock!

31 december 2017

Gott Nytt År!

Mönsteråsbloggen brukar alltid summera året som gått, men det tjänar egentligen inte mycket till. Vi människor är som vi är och livet och samhället blir därefter. Allt historieberättande är egentligen samma historia om och om igen där bara rekvisitan skiljer sig åt. Därför ska jag bara göra några få nedslag.

Sverige
Me too. En tämligen omfattande svensk övergreppskultur kom i dagen efter att under årtionden legat gömd i tystnadens kultur (låt vara att en del mindre allvarliga företeelser smet med på tåget som mer är att betrakta som social inkompetens än sexuella övergrepp). Men sexuella övergrepp är och har varit en realitet för många kvinnor, och för all del några män också. Mormor visste. För hon drabbades. Mamma visste. Min fru visste. Som historiker visste jag också. Alla som läst äldre domböcker har mött alla fall som kallas ”mökränkning” eller ”lönskaläge”. Man kan undra hur många av dessa sexuella förbindelser mellan ogifta som i själva verket var våldtäkt eller påtvingat. Anar en djuphavsgrav.

Vill man lära sig något av historien så se på Sverige och Danmark. Ärkefiender kan bli goda grannar. Det borde inge hopp, om människan bara var beredd att lära sig av det förflutna.

Mönsterås
Nej jag lyfter inte fram bytet på kommunalrådsposten. Det blev precis så odramatiskt som jag hade förutspått. Istället väljer jag att lyfta fram den utredning av kulturellt värdefulla byggnadsmiljöer i centrum som Länsmuseet gjort på uppdrag av Mönsterås kommun. Ett bra initiativ och en välgjord rapport där mina egna forskningar om en del av husen uppenbarligen har använts.

Hoppas att Mönsterås kommun kan bli bättre på att värdera såväl historiska miljöer som det värdefulla kulturlandskap som omger tätorten.



Mitt liv
Man lär så länge man lever. Som väl är. Var alldeles för social 2017. Jag är en ensamvarg och behöver mer tid för att reflektera. Ska bli mer av Elias och Johannes döparen. Försökte stötta det lokala kulturlivet 2017 och kommer fortsätta med det 2018. För egen del blev det i alla fall en ny bok. Dessutom en bok jag är nöjd med. Räknar dock inte med att särskilt många kommer att begripa sig på den. Spelar ingen större roll.

Min nya bok är en absurd deckare som blandar djup och yta.
Mindre social är alltså mitt första nyårslöfte. Det andra är att bli mer rädd om min kropp igen. Promenader och kontrollerat kostintag väntar.

Annars vet jag inte. Kommer väl i än högre grad att ställa mig bortom allas förväntningar på hur man ska vara, vad man ska säga och vad man ska skriva. Jag har fyllt 50 och bryr mig inte så mycket mer och det är en bra känsla.

Däremot har jag nog kvar något slags bekräftelsebehov, så några föredrag lär det bli. Kanske en ny bok också. Vem vet. Förmodligen bara Gud. Men det handlar inte bara om bekräftelsebehov. Givetvis finns det en genuin vilja att förmedla något och att få berätta.


Önskar läsekretsen ett Gott Nytt År!

Årets bästa rocklåt stod Last Leaves för (resterna av The Lucksmiths). Njut av den.


29 december 2017

Upptäckter

Läste om Finn Bergstrand som länge gav ut sina deckare under pseudonymen Måns Ripa. Orsaken var att han var rädd för lokalbefolkningens vrede. Handlingen utspelade sig nämligen i Söderåkrabygden med karaktärer inspirerade från verkligheten. Tror jag ska börja samla på hans deckare. Försöker samla på mig kriminalromaner med anknytning till länet och har en del. Unikast är nog en som utspelar sig i Högsby.


Denna deckare utspelar sig i Högsby till stora delar.
Finkulturen vill man ska hålla en enhetlig stil, inte blanda det höga och det låga. Det är en oförlåtlig synd. Orsaken är att de vill behålla finkulturen ren. Fri från buskis. Den uppdelningen stör mig. Jag älskar att blanda allvar och humor (även buskis) i mina böcker. Den konsekventa stilen med bara det ena eller det andra tilltalar mig helt enkelt inte.

En del retar säkert upp sig på de åsikter som min nya deckares karaktärer har. Men kom ihåg att det är karaktärernas åsikter, inte nödvändigtvis mina.

Såg att oppositionsrådet ska sluta som kyrkvaktmästare och jobba halvtid som lärare för att kunna satsa på valåret. Precis som om lärare vore ett enklare värv. Är övertygad om att en halvtid som lärare är jobbigare än 300% som kyrkvaktmästare.

Igår förde mig en bokutdelningsrunda till Mjölerum. Mormors och morfars hus stod kvar. Liksom tant Edlas än mindre lilla stuga.


Tant Edlas lilla stuga. Edla var granne med mormor och morfar.
Mormors och morfars stuga i Mjölerum. Många minnen väcktes. Vemod över tidens gång, men tacksamhet för vad de fick betyda och för vilka de var.

Idag fick jag se kvarterets mest mytomspunna katt, Ruggeragg (hennes riktiga namn är okänt för mig). Hon har varit med sedan jag var på lekplatsen med min dotter 2004-2005. Trodde hon var borta.
Avslutningsvis önskar jag en trevlig helg med denna sång som Magnus Ekwall var vänlig att tipsa mig om. En helt underbar komposition och text med fantastiskt arrangemang.




28 december 2017

Nya böcker hemma

Min nya bok "Den siste mönsteråsaren" finns nu till försäljning igen. Nu kan den även köpas hos Ankarstens efterträdare på Storgatan i Mönsterås. Ett hus som möjligen figurerar i boken. Vem vet. 

Ungefär hälften av den nya upplagan är bokad och en del redan utdelade. Det nya för den här boken är att fler köper den via nätbokhandlare. Mest förunderligt är att 8-10 bibliotek, utöver Mönsterås och Kalmar, har köpt den. Obegripligt.

Givetvis kan den även införskaffas direkt av mig. Boken kostar 160 kr. Skriv till joni7229@gmail.com

Min nya satirdeckare kan nu även köpas hos Ankarstens efterträdare. I dagens Baromtern/OT gnällde en recensent på en svensk tv-serie för att den inte hade en bestämd form, utan blandade högt som lågt. Då har han inte läst min bok. ;-D



24 december 2017

GOD JUL

Mönsteråsbloggen önskar en GOD JUL!

Ill: Ingvor Holmqvist

15 december 2017

Vi fortsätter bära huvudet högt

Igår var jag på hembygdsföreningens julkaffe för alla som jobbat på gården under året. Det var trevligt. Att höra fru Wallén läsa Fröding på värmländska är stort. Den så kallade Kulturprofilen i Stockholm hade också poesiaftnar, men det här var säkert bättre på alla vis.

Mönsteråsbandet Evelyne får en ganska bra recension i OT idag, men jag blir så evinnerligt trött på tjatet om Kent. Jag har lyssnat på rock och pop sedan 1973 och även om man kan höra influenser (det räcker med bandets namn) så behöver man inte tjata en recension sönder och samman om detta. Ska man göra en analys av influenser så kan man försöka söka sig bortom det uppenbara.

Det är lätt att vara efterklok och säga att jag borde ha tryckt 300 exemplar av min nya bok direkt. 

Men om upplagan kostar över 30 000 kr så måste jag betala en del själv till förlaget i förskott och så hade det blivit vid en upplaga på 300. Därför tvingas jag dela upp det på 200 först och nu 100 separat. Är man inte privatförmögen får man vara glad att man överhuvudtaget har möjlighet att ge ut en egen bok.

De 200 första böckerna bokades på 2 veckor. Men i mellandagarna ska jag få hem den nya upplagan. Drygt 20 av de 100 böckerna är redan bokade, så de blir nog sålda de också. När jag sålt ca 25 av de 100 sista så har bokutgivningen gått runt totalt sett.


Mönsteråsbladet skrev några rader om boken igår och fick med aspekten att jag delvis raljerar lite med deckargenren. Det är korrekt. Samtidigt som jag älskar deckare, så är det roligt att tänka ut så krystade och abnorma mordmetoder som möjligt. Det retar dessutom gallfeber på deckarpuritaner som kräver stenhård socialrealism och misär.

Nu tar jag kväll med två glas vin och fortsätter bära huvudet högt. Det ska Evelyne också göra. Här en utsökt låt från deras nya EP.