22 september 2017

På söndag avgörs det

På söndag avgörs det. Minst en poäng mot Ariel borta så är seriesegern klar. Mönsterås går då upp i femman.

En del tror att man bara kan springa igenom sexan om man har ett hyfsat lag, men så är det givetvis inte. Mönsterås gick in i serien med ett i mångt och mycket helt nytt lag med många yngre spelare. Därtill unga tränare, Martin Nilsson och Ardi Ajeti, som vad jag förstår gör debut som tränare i riktigt seriespel. Mycket kunde ha gått fel. Mycket gick väldigt väldigt rätt.

Egentligen har det avgjorts tidigare under säsongen. Laget har helt enkelt levererat i match efter match. Och man har gjort det med fokus och spelglädje. Enda bottennappet var mot Lojal hemma där man hade svårt att hantera hög press. Likaså har man kanske ibland haft svårt fokusera 90 minuter. Men det är inte så lätt när man redan leder med 5-0 i halvtid. Men annars har man verkligen presterat och bjudit på fin underhållning. På söndag åker jag till Kristdala för att se avgörande matchen. Start klockan 12.

Om GIF går upp kan det bli riktigt roligt nästa år med derbyn mot Blomstermåla, Timmernabben och Ruda. Kanske även Fliseryd kan gå upp i femman via kval.


Gubbarna som sällan missar en hemmamatch.
Nu tar jag fredagskväll med min nya deckare och två glas vin. Inatt fick jag ordning på det svåraste och längsta kapitlet. Så nu hoppas jag verkligen att den är färdig på riktigt. Hoppas du vill läsa min nya deckare "Den siste mönsteråsaren". Den bör komma ut framåt november.

Trevlig helg!

Avslutar med Morrisseys nya singel igen! Den växer.





21 september 2017

In bed

Morrissey har äntligen en ny skiva på gång. Nya singeln tillhör kanske inte någon av hans musikaliska toppar. Den är en musikalisk bagatell, men ganska lekfull ändå och fastnar lite lagom irriterande i huvudet efter 4-5 lyssningar. Hans texter är kanske inte heller poesi som förr, men den här är rolig. Inte många sångare som lyfter fram en introvert livsstil.



Deckaren? Jo är ju nöjd i grund och botten, men kämpar för att språket ska få bättre rytm. Det är i mångt och mycket rytmen som saknas. Tur man har bärbar dator så man kan skriva i sängen på nätterna.

15 september 2017

Trött fredag

Trött fredag. Hade en gång idé att göra ett teve-program som hette Trött måndag ihop med Peter Danielsson. Trötta programledare med trötta gäster.

Så var man då tillbaka på banan efter förkylningen. Föredrag i torsdags på SPF och därmed lever man. Var helt slut redan när jag skulle börja eftersom en sladd till projektorn saknades men återfanns i sista stund. Har aldrig varit så nervös. Men sedan blev det trevligt. Människorna där är alltid så tacksamma och hänger med. Då blir man glad.

Fast förkylningen har gått upp i bihålorna och ögonen. Gör ont i synen och bakom pannbenet.

Min deckare, ”Den siste mönsteråsaren” (jo, ska vara litet m i mönsteråsaren, dock Mönsteråsbo) ska komma ut i god tid före jul i alla fall. Om nu någon skulle ha det tvivelaktiga omdömet att vilja ge bort den som julklapp. Själv saknar jag all känsla för det kommersiella och har aldrig tjänat ett enda öre på mina böcker. Har helt andra drivkrafter.

Läste ju om boken häromdagen och tyckte att språket var för styltigt i flera kapitel. Så bara börja om med redigeringen. Blir så trött.

Orkar faktiskt inte skriva mer på bloggen ikväll. Inge hittade en oöppnad starköl i hembygdsparken. Fick den av honom.

Trevlig fredagskväll!

Veckans låt. Nytt med Van Morrison. Länge sedan han gjorde nåt riktigt spännande, men det gör inte så mycket. Han är trygghet i musikvärlden. Skön låt i alla fall.


När vi ändå är inne på gamla favoriter. En Neil Young.


11 september 2017

Satir

Med tanke på hur illa det är ställt med känslan för ordens valörer i vår tid kanske det är bäst att förtydliga att föregående inlägg var satir eller en slags karikatyr över mentaliteten såsom den kan te sig på en mindre ort. I alla fall till 75%. I all seriös satir finns förstås en kärna av någonting som kan återfinnas i verkligheten, men satiren gör den överdrivet tydlig, och i det här fallet svepande och generaliserande. Min grannblogg, Gröna Köpingen, hade skickligt nog anat att det var satir, vilket den ska ha ett erkännande för.

8 september 2017

Mönsterås är ett sinnestillstånd

Mönsterås är ett sinnestillstånd.

Ibland tänker jag på hur jag, utan att urarta, skall förmå mig själv att stanna kvar i köpingen. Den här självgoda och inkrökta byhålan med sina uppblåsta kälkborgare och sin präktiga bruksadel. Hela bygden är överbefolkad av centerextremister och champagnesocialister som paraderar på köpingens gator och torg och fyller sina liv med märkvärdiga tillställningar och viktiga uppdrag. Utomordentligt skickliga på att sätta näsorna i vädret och vanartiga på plats. Vid sällsynta tillfällen kan de sura snipmunnarna skifta till avmätta leenden. Om de någon gång skrattar är det kultiverat och återhållsamt.

De hälsar falsk förbindligt när de möts, utväxlar miserabla meningslösheter och sårande skvaller. Ytan är välpolerad, men bakom fasaden finns bara tomhet och en moral lika sönderrostad som en övergiven Volvo Amazon på Muddern, lika ihålig som en Maasdammerost. Men det gäller att till varje pris bevara skenet. Att under inga som helst omständigheter göra bort sig och tappa masken. Här härskar småsinthet och enfald, arrogans, översitteri och fåfänga.

Därutöver finns det enstaka exemplar av stenkastarvänster och en snabbväxande skara kostymrasister och svenskraggare i akut behov av integration i det svenska samhället. Inga som direkt bidrar till att skingra de dystra tankarna.

Fredag och förkyld. Hoppas det vänder snart. Jo jag har också rätt att vara sjuk utan att halva Mönsterås måste jaga mig.

Stolt kan man vara över mycket. Jag är stolt över att jag alltid snabbt och resolut tagit itu med problem i min dotters skola. Det har jag förstås fått mycket skit för från såväl elever, föräldrar och ibland lärare. Precis som om det vore den som drabbas och den som reagerar som är problemet, och inte den som mobbar eller skolans rutiner. Det där…när man vänder på skulden…är bland det värsta med att bo i Mönsterås. Även om fenomenet finns överallt, så är man oerhört duktiga på det i Mönsterås. Offret blir den skyldige. Och om de inte vågar ge sig på min dotter så är det hennes besvärliga pappa som pekas ut. Där har ni en av drivkrafterna till min mörka deckare som kommer ut i höst.

Jag gör inte längre som människor vill och förväntar sig. Ja, det var nog länge sen jag gjorde det. Det är det som gör att man blir stark. Man går alltid den väg man själv stakat ut. Inte ens vänner, inte ens besvikna vänner, kan ändra på det.

Likväl önskar jag alla er andra som inte tyckte ni kände igen er - ni är ganska många trots allt - en trevlig fredagskväll!

Helgens låt blir med The National. Från deras kommande LP.



Men givetvis lite Smiths också. En B-sida.

7 september 2017

Snorig deckare

En elak förkylning har härjat i familjen över en vecka nu. Igår blev den plötsligt värre för mig när den egentligen hade börjat ge vika en aning. Jaha. Lite snopet. Så nu dricker jag te för att få sympatier.

Min nya deckare ska jag be att få återkomma till. Den är så nära färdig den kan bli nu. Läser bara om den några extra gånger. Finslipar detaljer jag råkar upptäcka. Ser till att allt är konsekvent.

Jag har sagt det förut, men säger det igen. Den här deckaren präglas av ett större svårmod än den förra, samtidigt som jag ha haft oerhört roligt när jag skrev den. Mörk med mycket humor. I alla fall min humor.

Att den blir mörk beror på den tid, det samhälle och den bygd jag lever i. Det handlar om elaka tungor, intrigspel, rykten och förtal. Det handlar om social differentiering. Om fasader. Om prestige. Om svartsjuka. Om att vara skicklig på att sätta näsan i vädret och vanartiga på plats. Om att vara lagom.


Många kommer inte att bli glada för min bok. Deckarpuritaner kräver ju mer spänning och action, medan lokalbefolkningen kan tänkas ha invändningar av helt andra skäl. Men jag har fått boken exakt som jag ville ha den. Den är både en kontrollerad explosion av svärta och humor, samtidigt som den är en enda lång utdragen slowmotionscen. Tempot är nästan obefintligt. De inre monologerna oändliga. Dialogerna högst 10. Karaktärernas fördomar övertydliga klichéer. Jag älskar det så.

4 september 2017

Underbara harmonier från Peter Martinsson Group



Vi lever i en guldera för musik med anknytning till Mönsterås. Efter The Quills utmärkta platta kommer här Peter Martinsson Group med instrumentalskivan Changes, en skiva som inte bör få annat epitet än magnifik. Gitarrgodis är ett för svagt ord. Det här är harmonier från himmelrikets förstuga. Och så svänger det ju.

I centrum för ljudbilden står Peter Martinssons gitarrer. Och han behärskar allt. Det är riff man kanske drömt om, riff man inte trodde fanns och framförallt riff bara Martinsson kunde komma på. Mest imponerande är kanske ändå de underbart melodiösa gitarrslingorna som frambringas såväl lekfullt som stringent. Det här är gitarrspel på absolut toppnivå, präglad inte bara av teknisk briljans utan av en sällsynt musikalitet.

Med det sagt måste de andra i bandet inte bara nämnas, utan framhållas. De gör inte bara ett habilt kompjobb, utan använder instrumenten på ett sätt som påtagligt bidrar till att höja lyssnarupplevelsen. Lyssna exempelvis på det fina samspelet i Ping Pong Song. Ulf Becker (trummor) är makalös på att få till det där svänget som gör att man kommer på sig själv med att sitta och vicka på foten fast man inte ens är dansant, ett lyhört, men också grymt sväng. På basen finner vi Kent Sandelius som med bestämd precision ger låtarna stadga och rytm. På keyboard återfinns Tommy Gustavsson som på ett utmärkt sätt fyller i och ger ljudbilden ett lyft.

Musikaliskt hamnar vi som vanligt i ett gränsland där rock, blues och jazz möts. Men förutom harmonier vi kanske kan känna igen (eller i vart fall återfinna nånstans i den västerländska harmonilärans utmarker) så tycker jag mig ana även en och annan österländsk influens denna gång. Hur som helst är det harmonier man blir glad av långt in i själen.

Ska någon kritik framföras så är det väl mot mig själv att jag i ett par sånger hädar och inom mig hör hur en vacker röst hade kunnat sjunga en melodi över gitarrrslingorna.

Skivan, som är gruppens tredje, rekommenderas å det bästa! Instrumentalmusik när den är som bäst!

Favoritspår: It´s a journey och Ping Pong Song.

29 augusti 2017

Ny bok om Oskarshamn före Oskarshamn



Det händer att nya forskningsrön inte når utanför den akademiska världen utan stannar inom en liten initierad krets. Om inte så sker det ofta en viss, ibland lång, fördröjning. Allmänheten får då hålla tillgodo med äldre litteratur som inte alltid är helt förenlig med forskningsfronten. Därför är det ytterst värdefullt att det nu har kommit en ny bok om Oskarshamnsbygdens forntid och äldre historia, från istidens dagar fram till medeltidens slut. Eller som författarna själva kallar sitt verk – ”Oskarshamn före Oskarshamn - Från islossning till reformation”.

Det är snart 30 år sedan det gavs ut en bok om Oskarshamnstraktens äldsta historia och sedan dess har det förstås tillkommit nya kunskaper, bland annat genom ett boplatsprojekt som genomfördes åren 2002-2005 och det agrarhistoriska projektet Det medeltida Sverige. Det är bland annat resultaten av dessa projekt som nu redovisas i denna bok.

I boken medverkar flera kunniga arkeologer och historiker under Joakim Goldhahns redaktörskap. Bidragen följer en kronologisk ordning och det fungerar utmärkt. Den börjar i det post-istida landskapet och slutar vid senmedeltiden. 

Under resans gång ger oss författarna flera initierade berättelser som ofta förskjuter forskningsfronten och ger läsaren fördjupade inblickar i forna tiders skiftande samhällen, men även aha-upplevelser då gamla etablerade sanningar kunnat omprövas efter nya fynd och tolkningar.

Michael Dahlin skriver om de faktorer som format landskapet i Oskarshamn sedan inlandsisens försvinnande. Om berggrundens sammansättning, istidens påverkan, havsnivåer och inte minst klimatförändringar.

Kenneth Alexandersson bidrar med ett kapitel om stenåldern och vi får följa den komplicerade process där jägare blev bönder.

Michael Dahlin fortsätter med bronsåldern och utgår ifrån frågeställningen varför bygden är så rik på rösen och högar från denna tid, samtidigt som han sätter in fynd och lämningar i en helhet som handlar om ideologi, kontakter, levnadsförhållanden, ekonomi och makt.

Keramikexperten Torbjörn Brorsson går igenom keramikfynd i Misterhult och Simpevarp och jämför med fynd från andra områden.

Michael Dahlin återkommer med ett avsnitt om järnåldern där bland annat frågan om varför kustbygderna avfolkas under tidig järnålder diskuteras.

Med Roger Axelssons bidrag får vi stifta bekantskap med de första skriftliga källorna och följa hur medeltida frälseätter sätter sin prägel på medeltida bebyggelse, sockenbildning och kolonisation. Allt insatt i sitt samhälleliga sammanhang.

Peter Norman skildrar ett ofta försummat forskningsområde – skärgården. I hans kapitel får vi en inblick i skärgårdens bebyggelselämningar, hamnar och fiskeläger, liksom den medeltida skärgårdsfiskarens socioekonomiska sammanhang.

Avslutningsvis skriver Alf Ericsson detaljerat om hur bebyggelsen, jordbruket och befolkningsmängden förändrades under medeltiden fram till 1500-talet.

Boken har en utförlig käll- och litteraturförteckning, liksom ett rikt och väl valt bildmaterial.

Om man hade fått önska sig något ytterligare i denna eminenta bok så hade det varit att bygdens kristnande hade fått ett eget kapitel.


Boken, som varmt rekommenderas, kan köpas i Oskarshamns bokhandel liksom i Dillbergska bokhandeln i Kalmar.

25 augusti 2017

Fredag med The Quill och Den siste mönsteråsaren

The Quill triumferar på nya skivan Born from fire. Ingen fejk-hårdrock från Mönsterås inte. Här känns tyngden i maggropen från första till sista låt. Riff, rytm och så Ekwalls röst. Internationell toppklass rakt igenom. Första halvan mer direkt knockoutkänsla, andra mer ostyrig (i positiv bemärkelse) fördjupning där man visar hela sin bredd. Riktigt riktigt bra! Även när de drar ner på tempot något som här.




Vinner Mönsterås GIF sina återstående fem matcher kommer de att vinna serien. Så jag ska göra allt för att se även bortamatcherna. Man ska vinna eller förlora tillsammans.

Det finns många härliga katter i vårt kvarter, så man ska köra försiktigt med bilen. Ja, det gäller förstås överallt i köpingen. Trafikkulturen är obefintlig. Det har förstås sagts förut, men tål att upprepas. Och det är ju inte bara katter som lever farligt.

Skrivandet på min nya deckare ”Den siste mönsteråsaren” går verkligen in i slutskedet nu. Det handlar om att lägga handen vid den sista putsningen av språkdräkten helt enkelt.
Den här boken blev precis som jag ville ha den. För en gångs skull kan jag säga att jag älskar varenda kapitel, varje stycke och varje formulering.

Det betyder inte att människorna här kommer att tycka om den. Jag är förstås en enkel amatör med krångligt akademiskt språk. Men jag säger det igen - när man känner att varje ord, mening, stycke, kapitel och helheten sitter där som man själv vill, så är man nöjd ändå.

Av mina tidigare böcker är jag mest nöjd med ”Mönsteråsbarn” som ironiskt nog också är den som lånats ut minst på biblioteket.

Nu tar jag fredag med The Quill, bokredigering och mina två glas vin!

21 augusti 2017

Det viktigaste om du ska ge ut en egen bok...

Vad är det viktigaste om man ska skriva en egen bok? Egentligen har jag bara ett svar. Läs inga råd från självutnämnda experter som tror att dom begriper.
Den som råkat tänka tanken att ”jag ska nog trots allt skriva den där boken jag har någonstans i bakhuvudet” och sedan börjar söka på Google för att få tips, kommer snart att ge upp sina drömmar. Ganska omgående kommer du finna att ditt språk, istället för att vandra fritt, har fångats bakom höga murar med taggtrådsstängsel.
Genast snubblar du över litterär expertis som anser att det viktigaste i livet är att gestalta och inte beskriva. De kan ägna spaltkilometer åt detta, som de tycker, avgörande kvalitetssignum för en text. Du får under inga som helst omständigheter skriva att någon är arg. Du måste skriva att han kastade mobilen i väggen, drog igen dörren med en smäll eller slog näven i bordet. Och skriv vad du än gör inte att någon är ledsen. Du måste skriva om rinnande tårar, djupa suckar och axlar som sjunker ihop.
Andra skriver om ordklasser som ska undvikas så långt möjligt. Adverb förefaller vara en särskilt mobbad ordklass. Detta trots det uppenbara faktum att denna ordklass faktiskt finns och bör användas. Gärna flitigt!
Och så fortsätter det. Råd om hur du ska beskriva människor och miljöer. Råd om hur du ska strukturera din bok och allt du måste stryka.
Men glöm allt det där. Skriv som du vill. Hitta glädjen i att uttrycka dig fritt.