17 februari 2018

Några bilder från dagens föredrag

Pustar ut efter dagens föredrag på Mönsterås bibliotek om min nya deckare "Den siste mönsteråsaren". Det blev fullsatt trots att Kalla var i skidspåret och det var förstås roligt. Själva föredraget gick tämligen väl, trots att influensan fortfarande gör mig mystiskt matt och gör det svårt att fokusera fullt ut. Men men. Jag tycker det är roligt att hålla den här sortens föredrag som omväxling. De blir lite friare än de mer renodlat historiska.

Nedan visar jag några av de bilder jag visade idag. Håll till godo.
























16 februari 2018

Det tickar på...

Försäljningen av ”Den siste mönsteråsaren” fortsätter ticka på bra. Bara på två dagar har förlaget sålt 5 böcker och de har nu kvar 15. Själv har jag 17 böcker hemma, varav 6 är bokade. Totalt finns det alltså 26 böcker att sälja av en total upplaga på 300. Så för att vara en glad? amatör får jag vara nöjd.

Imorgon berättar jag om boken på Mönsterås bibliotek klockan 11. Det blir ett föredrag om företrädelsevis bokens teman, karaktärer och miljöer. Visserligen har jag haft en enveten influensa, så förberedelsetiden har inte varit optimal, men jag tycker om att ibland få hålla den här typen av lite friare föredrag där man kan låta tankarna skena lite mer än i de renodlat historiska. Man kan vara lite mer galen och frisinnad helt enkelt. Några bilder på betydelsefulla mönsteråsmiljöer blir det också. Och så ska det bli roligt att berätta om mina karaktärer som vägrar leva upp till de sociala koder som förväntas. När man har lämnat flocken förlorar man också flockens skydd.

Men nu är det fredag och efter lite plock här hemma blir det vila och På spåret. I brist på ett seriöst ”Kvitt eller dubbelt” är det väl det enda frågesportprogram som är sevärt numera.


Mina två glas vin står jag nog över ikväll. Men veckans låt kommer som vanligt. Och det blir ett ovanligt val för att komma från mig. Jag går lite utanför min musikaliska trygghetszon. Den här sortens musik brukar jag inte lyssna på, men just den här låten får jag faktiskt inte ut ur skallen. Hoppas den springer bort snart. Men nå, här är den. Bra låt hur som helst.




9 februari 2018

Sjuk fredag

Den 17 februari kl 11 berättar jag om min nya bok på Mönsterås bibliotek. Teman, persongalleri och miljöer står i fokus. Den svenska deckargenrens dilemma, Kråkerumsskatten och lite om skrattets historia utlovas också. Välkomna!


Annars försöker jag kämpa ner influensan. Kallsvetten dryper så fort man rör sig, så har en bra bit kvar. Ändå måste saker göras för att hålla sig över ytan. Och igår gjorde jag en akututryckning till jobbet för att göra en sak som bara jag kunde. Förmodligen var det bara bra för mig att rensa lungorna. 

Häromdagen såg Storgatan ut som den gör i min senaste bok.
Mer blir det inte idag. Jo veckans låt förstås.


5 februari 2018

Influensa

Trodde jag hade fått en förkylning, men då har man inte bortåt 40 grader. Var bara att ta lite för stor dos Ibumetin och försöka pressa temperaturen nedåt. Fick ner den till 38.5. Feber kan jag leva med, men en vilopuls på 110 är inte optimalt någon längre tid. Brukar ha 60 på förmiddagarna och 70 på kvällarna.

Influensasprutan hade alltså inte särskilt bra effekt i år. Läste att den bara hade 30% skydd. Men det gör den möjligen något mildare.

Häromveckan kom jag över ett exemplar av min egen bok "Mönsteråsbarn". Den har ju varit slutsåld länge. Den handlar i huvudsak om min uppväxt i Mönsterås på 1970- pch 1980-talen, men jag försöker sätta in mitt liv i ett historiskt sammanhang. Ibland har folk frågat efter den, men har ingen turordningslista. Tradera fick det bli. Får väl se om någon köper den. Annars får jag dra lott vem som ska få den. Länken till auktionen.


2 februari 2018

Peter Danielsson bjöd på militärhistoria

Har varit på föreläsning med den eminente Peter Danielsson. Svensk militärhistoria inför studiecirkel om Kronobäck efter klosterepoken. Peter är en av sveriges bästa föreläsare inom sitt ämne, men får inte alls samma uppmärksamhet som de mer namnkända. Men det är så det fungerar. Tyvärr. Nu blev det ändå mycket folk igår.


29 januari 2018

Trevlig rockafton i Blomstermåla

evelyne
Tiden är knapp och dyrbar men ska i korthet ge mitt intryck av rockaftonen som gick av stapeln i Blomstermåla i helgen.

Evenemanget lockade runt 500 personer och det får man i dessa dagar betrakta som en stor succé. Publiken var ganska vuxen med allt vad det innebär, men även några mellan tjugo och trettio hade hittat dit. Det känns ju lite weird när man möter gamla skolkamrater och inser att nej vi är inte så unga längre, en känsla som förstärktes såväl när jag stöp i säng klockan 4 som dagen därpå. Detta utan mer alkohol än ett par burköl i blodet.

Först ut var The Stäbs från Oskarshamn. Att gå ut som första band inför en publik som kanske väntar mest på mönsteråsbanden är inte så tacksamt kanske. Men det var energi och frustration  som kanaliserades utmärkt via en ljudinställning som borde ha justerats något mot det mindre grötiga. Inte nyansernas mästare alltså, men jag tyckte ändå om det jag hörde. Lite stämsång också ibland, vilket kanske inte är så vanligt inom den här sortens rock i gränslandet mot punk. Bra start på kvällen.

Sedan följde mönsteråsbandet evelyne. Det var deras första spelning ihop och den överträffade i alla fall mina förväntningar. I studion låter de ju utmärkt, men jag hade tonat ner förväntningarna. De här grabbarna förtjänar mer än en hype. De lät hur som helst tyngre än på studioinspelningarna vilket var väntat. En del av nyanserna och dynamiken gick förstås förlorade men det kompenserades av energi och scenshow. Den nya låten satt kanske inte optimalt, men de andra fyra var en riktigt stor upplevelse att höra faktiskt. Inte ofta man hör ett band så tight i en premiärspelning. evelyne får skriva fler låtar nu bara så vi får höra en längre spelning vid tillfälle.

Avslutningsvis The Quill som verkligen agerade som de proffs de är. Men inte proffs i den meningen att de saknar känsla. Det här var en strålande timmes hårdrock av högsta klass. Samspelta samtidigt som de var och en för sig är oerhört skickliga. Christian Carlsson låter exempelvis som en hel gitarrorkester. Hoppas alla på plats förstod att det här var jäkligt bra. Av publikens engagemang att döma insåg dom det.

Evenemanget som sådant höll ihop fint. Kanske borde man ha haft ytterligare någon i garderoben när alla skulle ut dock. De som jobbade gjorde det väldigt bra men en till hade behövts. Men det fixar man till nästa gång. Att bussen blev rejält försenad kan inte arrangören lastas för. Som helhet var det en riktigt kul afton med en publik som skötte sig utan bråk eller andra stökigheter. Att sedan alla band skriker "Hallå Blomstermåla. Har ni det bra?" får man leva med. Blomstermåla är ändå Blomstermåla. Lite udda alltså.





26 januari 2018

Intensiv vecka

En intensiv vecka är snart över. Föreläsningssäsongen rivstartade igår med en dryg timme hos Strandaveteranerna. Fullsatt så pass att ett trettiotal fick vända vid dörren pga brandsäkerheten. Kul med ett så stort historiskt intresse i Mönsterås. Kände mig i ganska fin form och det är alltid intresserade och trevliga människor där som gör att man känner sig avslappnad.

Fina blomster från SPF. Ger en föraning om våren.

Idag har jag har jag haft migrän. Får det sällan på den nivån att jag måste ligga stilla i ett mörkt rum, men det är en speciell värk som man aldrig vänjer sig riktigt vid. Har börjat avta något. Hoppas vara bra imorgon kväll då det är rockafton i Blomstermåla, ett evenemang jag verkligen sett fram emot.

En het diskussion av lokalhistorisk karaktär har varit om hembygdsgården i Mönsterås är uppförd på 1850-talet eller 1873 efter att Johan Ludvig Rosén köpt gården. Det finns argument för båda tidsangivelserna som jag inte ska gå in på idag. Det saken gäller idag är Generalstabskartan utgiven 1874. Där finns gården markerad. Nu när jag tittade längst ned på kartan så står det att den är uppmätt 1870. Om det nu visar sig att kartan motsvarar verkligheten 1870 så fanns gården alltså redan då ett par år innan Rosén köpte gården, och då talar mycket för att den uppfördes efter Laga skiftet på 1850-talet. Jag har själv argumenterat för 1873 som huvudalternativ, men får kanske ändra mig. Vore i och för sig roligt om gården är äldre än jag förmodade.

Elgerumsgården kring skeleksiftet 1900.

Kartan från 1870 med Elgerumsgården inringad.

Dags att ta helg. Veckans låt blir en av The Smiths vackraste B-sidor - Back to the old house. Här den elektriska versionen. Brukar mest lyssna på den ackustiska, men den här är också fin.






19 januari 2018

Unik rockafton - Generationerna möts i anrika Blomstermåla Folkets Hus

Fredrik Kling är drivande i Blomstermåla Folkets Hus nya musiksatsning. Här står han mitt i det anrika nöjespalatsets hjärta.
Säg Blomstermåla Folkets Hus och nästan alla i bygden har en historia att berätta från någon konsert eller danstillställning man har bevistat. Redan från starten 1963 blev lokalerna en magnet för alla nöjeslystna som uppskattade musik och en svängom. För inte allt för länge sedan var det lilla industrisamhället en nöjesmetropol som erbjöd landets främsta artister. En plats dit människor vallfärdade nästan varje helg för att roa sig. Efter 70-talets dansbandsvåg följde en tid på 80-talet då även fler rockband besökte Blomstermåla. Och ännu lever huset. Nu är det dags för en ny våg med större fokus på bygdens egna begåvningar. Den 27 januari stundar en unik rockafton där två musikaliska generationer möts – far och söner Ekwall i The Quill och Evelyne. Mönsteråsbloggen fick ett samtal med mannen som i mångt och mycket är drivande bakom den nuvarande musiksatsningen – Fredrik Kling.

- Jag var 14 år när jag hade min första musikaliska upplevelse här. Det var Fredá som spelade och jag minns hur jag blev fascinerad över hur livemusik kunde låta från scenen, säger Fredrik Kling med nästan heligt allvar i rösten.

Sedan dess har det blivit många musikupplevelser för Blomstermålamannen som kanske de flesta annars förknippar med fotboll där han i några omgångar har tränat Blomstermåla IK. Men hans engagemang sträcker sig även till kultursektorn där han brinner för att stötta det lokala musiklivet, en chans han nu fått via Blomstermåla Folkets Hus.

- Musiken har faktiskt blivit viktigare för mig med åren. Jag har aldrig känt så mycket i musiken som nu och nyfikenheten är större än den någonsin varit. Oerhört hungrig helt enkelt och dess innebörd för mig absolut livsviktig, säger Fredrik och betonar hur tacksam han är för alla musikaliska tips han fått via sociala medier och Spotify.

Fredrik visar mig hemvant runt i de anrika lokalerna.

- Här är artistlogen där alla artisterna har suttit före och efter konserterna, säger han och leder mig in i ett mindre fönsterlöst rum med ett par skinnsoffor. Väggarna är fulla av fotografier på alla de artister som besökt Blomstermåla sedan begynnelsen på 1960-talet, de flesta tagna av fotografen Conny Brehmer vars bilder utgör en unik tidsdokumentation av såväl bygdens som Sveriges nöjesliv.

Blomstermåla Folkets Hus invigdes 1963 och vid den första dansen 23 mars uppträdde Jerry Williams och Arne Domnerus med orkester. Redan då blev det stor succé med 1500 besökare. Det var startskottet på flera framgångsrika år då alla stora besökte orten. Flamingokvintetten drog så mycket folk att 500 inte kom in utan tvingades vända. 1974 var självaste ABBA där några månader innan man vann Eurovisionsschlagerfestivalen med Waterloo. Samma år hade man 52 danser och närmare 60 000 besökare, vilket visar på nöjeslivets och ortens attraktionskraft på den tiden.

1980-talet blev en era då rocken på ett tydligare sätt intog scenen. 1980 besökte exempelvis Ulf Lundell Blomstermåla och drog fullt hus. 1983 var det Magnus Ugglas tur att göra en legendarisk spelning. Andra kända band och artister som spelat i Blomstermåla är Gyllene tider, Eldkvarn, Imperiet, Fredá, Lena Philipsson, Marie Fredriksson och Mikael Rickfors, för att bara nämna några.

Vi lämnar artistlogen och vandrar vidare till det allra heligaste – rotundan med scenen, dansgolvet och de magnifika sittplatserna på övervåningen, allt i tämligen välbevarad 60-talsestetik. Scengolvet är underbart nött och vittnar om alla de artister som spelat där och dansgolvet framkallar minnen av trängsel när hundratals människor rört sig eller bara lyssnat på musiken. Några har kanske rent av träffat sin livskamrat här. De som ville ta det lite lugnare kunde sitta på andra etage och blicka ner på scenen och de dansande paren.

- Jag brukade själv smyga upp till övervåningen för att se banden bättre. Jag var mer intresserad av musiken än att röja, säger Fredrik.

Lördagen den 27 januari är det dags för nästa musikaliska möte i Blomstermåla. Och det blir en unik kväll där generationerna möts. Mer specifikt far och söner. Förutom det ljuvliga Oskarshamnsbaserade punkbandet The Stäbs, spelar nämligen det legendariska mönsteråsbandet The Quill och det relativt nystartade och löftesrika Evelyne. I The Quill sjunger Magnus Ekwall och i Evelyne finns hans söner Affe och William.

- Det här ska bli så roligt, säger Fredrik som hoppas att en stor publik kommer att söka sig till Blomstermåla. – Vi har flera duktiga nya band i kommunen tillsammans med de mer etablerade.

The Quill är välkända för de flesta i bygden och har hållit på sedan början av 1990-talet. Bandet spelar högkvalitativ tung hårdrock och släppte förra året en ny lovordad platta som heter ”Born from fire”. Evelyne är mer rockbaserat och släppte nyligen sin första EP ”Jag på livstid” med fyra starka låtar.

Mönsteråsbloggen har tidigare uppmärksammat såväl The Quill (se här) som Evelyne (se här, här och här), men för den som vill förkovra sig rekommenderar jag Fredrik Klings FB-sida där han intervjuat banden inför rockaftonen.

Mönsteråsbloggen anbefaller alla musikintresserade att inte missa denna unika musikkväll som lär bjuda på genuint bra musik i en anrik lokal där det mesta som kan utspela sig under solen också har gjort det sedan starten 1963. Men inte just detta.

Biljetter kan köpas på plats eller via förköp hos COOP i Mönsterås eller PREEM i Ålem.  Se även Blomstermåla Folkets Hus FB-sida.




















18 januari 2018

Om bildning, integration och minnet

Så länge jag kan minnas har jag haft vissa ideal kring bildning, att komma i tid och att lämna ifrån sig ett bra jobb av hög kvalitet. Sedan har livet lärt mig att aldrig applicera de idealen urskiljningslöst på alla människor jag möter. Det finns dom som av olika skäl inte alltid kan leva efter de ledstjärnor som just jag har valt. Var och en får göra sitt bästa och hitta sin väg i livet utifrån sina förutsättningar. Det viktigaste är inte alltid att komma i tid, utan att man överhuvudtaget är på plats. Likaså är det kanske inte alltid nödvändigt att prioritera alla de bitar som jag anser ingår i bildningskanon. Man kan kanske specialisera sig på vissa delar som man brinner för. Men likväl tror jag det är bra för ett samhälle om så många som möjligt kan så mycket att man kan reflektera över sin plats i tillvaron genom att se tillbaka på historien, genom utblickar på andra delar av världen och genom att se sin plats i universum.

Gustav Vasa. Nej man kanske inte behöver veta exakt när han regerade (även om man nog borde kunna lära sig det). Däremot bör man kunna resonera kring varför han av vissa har kallats landsfader, medan andra (inte minst många i Småland) benämnde honom tyrann. Att kunna regeringsperioden gör ingen bildad, men att kunna resonera om honom och hans tid och hans betydelse är bildning. 

I ett svenskt frågesportprogram nyligen kunde ingen av burarna vad planeten mellan Merkurius och Tellus heter. Det borde man ha vetat. Nu blir man inte bildad för att man kan solsystemets planeter i rätt ordning kanske, men om man därtill kan föra ett resonemang om universums historia och solsystemets bildande är man bildad.

Det finns ett ord i tiden som jag skyr som pesten. Integration. För mig är det inget positivt ord. Det andas inställsamhet och anpassning. Man ska anpassa sig efter andra så att de blir nöjda. För att passa in. Det strider helt emot min demokratiska människosyn att varje människa är unik med samma värde och samma friheter. Integration är för mig bara ok i den meningen att man ska göra det som står i sin makt att lära sig språket, så långt möjligt försörja sig själv och följa lagen. I övrigt får människor leva och tänka och tycka precis vad de vill. Man får försöka släppa det där behovet av att vilja kontrollera hur andra väljer att leva sina liv.

Sedan denna evinnerliga myt att allt var bättre förr i exempelvis Mönsterås. Visst kan jag tycka att det fanns en liten anarkistisk charm när jag växte upp som idag är borta. Särskilt i centrummiljöerna. Och så hade vi polisiär bemanning. Men annars vet jag inte. Mönsterås ekonomi är avsevärt bättre nu än på 60- och 70-talen. Våldsbrottsligheten lägre. Ungdomarna sitter inne och spelar datorspel istället för att svina och slåss ute (för att spetsa till det väldigt). Skulle kunna rabbla upp hur mycket otäckt som helst som hände i det gamla folkhemsmönsterås, alltifrån mord, till ungar som fick stryk i skolan till blottare och övergrepp av olika slag. Men vårt minne är selektivt. Vi väljer att minnas idyllen för att vi behöver det.


17 januari 2018

Bluesblod

Igår kväll började jag skissa på den tredje mönsteråsdeckaren som fått arbetsnamnet "Bluesblod". Fyra ska det bli innan jag definitivt stänger den dörren. Tänker göra en "Theorin" och ge ut en per årstid. 

Den tredje kommer utspela sig i ett vårskimrande Mönsterås i tiden kring Bluesfestivalen. Det historiska temat denna gång blir Mönsterås musikhistoria från 1600-talets psalmförfattare via Carl Boberg till festivalernas tidsålder. Andra biteman blir biografhistoria, föreningsliv och två kommunala förvaltningar för att nämna något. Och så ett par mord förstås.

Just nu skissar jag upp en intrig med de viktigaste karaktärerna. Riktigt roligt att tänka ut handling, motiv och miljöer. Det är den absolut angenämaste delen av processen. När man sedan ska börja skriva blir det mer mardrömslikt.

I tonen blir det nog ingen större skillnad jämfört med de två tidigare. Möjligen blir det lite mer realistiskt för varje deckare, men jag vill definitivt inte förlora den absurda tonen och blandningen av högt och lågt. Att renodla en ton är för seriöst. Den dagen deckarpuritaner med krav på realism börjar gilla mina deckare är det dags att sluta.

Hur som helst drivs jag av såväl frustration som rekreationsbehov. Det gäller bara att hitta nya ämnen att dryfta i deckare nr 3 och det lär inte bli några problem. Alvar kan ju inte älta kost och ungkarlsbekymmer i varje bok. Eller det kan han kanske i och för sig, men någon form av utveckling kanske han kan få genomgå.

I övrigt ska jag börja promenera och äta för lite igen. Jag har min metod och den fungerar alltid. Är säkert inget föredöme där, men sann frustration över sitt eget slarv med kosten och motionen är alltid bästa drivkraften. Hungern är inte någon särskilt svår vän att leva med när man är tillräckligt arg.

Så, nu kör vi!

Delillos fina berättelse i Hva har du tenkt säger en del om livet och var den impuls jag behövde för att börja skriva igen igår.