22 februari 2017

Var tacksam för dom missunnsamma

Liberalernas Birgitta Ohlsson sa i en intervju häromdagen att hennes raka sätt gör att hon kan uppfattas som lite kantig, något som har legat henne i fatet när det gäller att göra karriär. Det ligger säkert en hel del i det, även om man väl får säga att hon har kommit ganska långt ändå. Kanske just därför att det är i Liberalerna hon är verksam. Där brukar man uppskatta det fria ordet och diskussionerna.

Men jag förstår vad hon menar och kan i någon mån känna igen fenomenet. När du är tydlig så kommer du att möta antingen uppskattning eller ogillande. Det är sällan man får höra några nyanserade resonerande mellanlägen. ”Jo jag kan hålla med dig om det, men å andra sidan så….” Tyvärr inte.

Hur som helst kommer du till slut att finna att du med åren fått en klick med människor som inte vill att det ska gå bra för dig. Tro då inte att du är paranoid, för det är bara som det ska vara. Du har stått upp för något och får då betala ett pris. I bästa fall stannar det vid blängande blickar och lite avundsjuka när det går bra. I mellanläget kan människor behöva din kompetens privat, men vill inte bli förknippade med ditt namn offentligt. I värsta fall blir du social paria.

Via olika källor så vet jag att det finns folk i kommunen som gnisslar tänder för varje bok jag ger ut som råkar bli succé och som därutöver har lite svårt att fördra att jag drar fulla hus på föreläsningar. Kanske är det just därför jag nämner det ibland. Alltid retar det någon.

Det jag vill komma till är att dessa avundsjuka stackare är guld värda. Man behöver det här motståndet för att inte slappna av och bli avtrubbad. Motståndet bara triggar dig att göra ännu bättre ifrån dig. Så de här människorna ska man vara ytterst tacksam för.


Det jag möjligen inte kan förstå är att människor orkar lägga energi på sådana oväsentligheter. Revirpinkande är det värsta jag vet och man ska alltid försöka vara generös och unna andra det bästa.

21 februari 2017

Första fasen av Mönsteråsdeckaren färdig

Jag är nu färdig med den första fasen av Mönsteråsdeckaren. Varje kapitel är skissat och ett slags grovmanus föreligger. Givetvis kan det tillkomma en och annan scen om jag råkar komma på något.

Nu börjar det besvärliga jobbet med att skriva allt på riktigt. Ibland är det oerhört roligt, men när man börjar vända och vrida på meningarna så att man till slut har tre varianter av samma mening och inte vet vilken man ska välja, så är det bara tungt. Och eftersom jag inte behärskar hantverket så kräver denna del full koncentration. Har man inte den litterära förmågan naturligt i kroppen så måste man vara särskilt mån om att hitta bokens ton så att man ändå kan fånga läsaren. Men jag sneglar inte ängsligt på konventioner, utan skriver precis som jag själv vill. 

Nå, dags att börja skriva första kapitlet där den siste mönsteråsaren gör entré.

19 februari 2017

Får en kristen vara arg?

Får en kristen vara arg? Jag har själv ställt mig frågan eftersom jag är arg ibland. Och nej, jag tänker inte ursäkta min vrede, bara ge ett kort svar i två delar.

1. Människan är skapad till Guds avbild och Gud är arg ibland. Således ligger det i människans natur att kunna bli arg. Gud vredgas över orättvisor, våld, lögner etc. Därför är det rätt om vi människor också blir arga över världens orättvisor och grymheter. Det här kan man ibland kalla för helig vrede. Bibelns och kyrkans profeter har ofta den här dimensionen i sin tjänst. Borde ha i alla fall.

2. Bibeln varnar också för vrede. Det är den vrede som riktar sig mot enskilda människor. Vrede som slår över i hat, illasinnade tankar, hämnd, våld. Petrus gav exempel på den när han högg örat en en soldat. I sådana fall blir vreden destruktiv. Vårt enda uppdrag är att älska våra fiender, även om man ibland givetvis måste tala skarpa ord till makthavare precis som Jesus själv gjorde.

Det svåra är att skilja på den rätta vreden och den destruktiva. Jag har själv avstått nattvarden några veckor för att jag vill försäkra mig om att jag verkligen har förlåtit dem som gjort min familj illa genom åren. Men det enda som fungerar är att förlåta. Har du aldrig testat att förlåta skitstövlar, så gör det. Det ger en underbara känsla av frihet och kärlek.

17 februari 2017

Gått in i väggen eller helgen och så mandelmassa

Gått in i väggen?
När jag säger till min mor att jag alltid är trött trots att mina blodsockervärden är bra så säger hon att jag har gått in i väggen av allt som hänt de senaste åren. Det tror jag inte, även om det ibland ärligt talat kan kännas som ett maratonlopp att bara tömma diskmaskinen.

De senaste årtiondena har annars allt fler gått in i den så kallade väggen. Vill minnas att det mest drabbar kvinnor (eller så söker inte män hjälp i samma grad). Hur ska man då förklara detta? Förmodligen måste man söka både långsiktiga och kortsiktiga förklaringar.

Dubbel- och trippelarbete
När kvinnor i allt högre grad kom ut på arbetsmarknaden efter andra världskriget så handlade det ju inte om kvinnans frigörelse som en del hävdar. Förklaringen är betydligt mer krass – Sverige upplevde en sällan skådad högkonjunktur och behövde arbetskraft. Och konsekvensen blev inte större frihet, utan dubbelarbete.

Istället för fria kvinnor med egen inkomst så fick kvinnor många gånger en dubbel arbetsbörda. Att dela på hushållsarbetet var det ju ytterst få män som ville. Männen var ju i en mening redan dubbelarbetande; förutom jobbet på fabriken eller kontoret skötte de oftast husets tekniska göromål bilen, maskinparken etc.

Med tiden har det förstås blivit allt vanligare att männen delar på hushållsarbetet, dock utan att kvinnor i samma grad bistår med bilen, maskinerna och snickerierna. Så om kvinnorna har blivit dubbelarbetande så har männen blivit trippelarbetande. Hur som helst har både kvinnor och män fått mer att göra i och med att båda arbetar utanför hemmet.

Fler orsaker
Lägg därtill ökade prestationskrav på arbetsplatserna där kvantitet allt mer betonas framför kvalitet. Det gäller inte minst inom vården där det jobbar flest kvinnor, och det är givetvis inte sjuksköterskornas fel.

Därutöver skulle kunna anföras fritidshetsen där man ska hinna med så många aktiviteter att jag sannerligen inte begriper hur de hinner stressa runt på allt. Därtill alla läxor, som knappt fanns på mina föräldrars tid eftersom man då jobbade i skolan, som föräldrar skall hjälpa sina barn med. Ofta ett jobb som tar flera timmar i veckan, ibland mer än en hel arbetsdag sammantaget.

Det finns mycket att säga om allt detta som jag inte ska ödsla tid på. Men man måste helt enkelt skära bort en del ibland. Ibland får man offra trädgården eller en läxa eller en biltvätt.

Stress i skolans värld
Tyvärr har stressen kommit in i skolans värld också. När jag gick i skolan ansåg lärarna att jag var så tyst, men jag klarade mig ändå genom att kunna saker och genom att vara noggrann. Jag skrev helt enkelt skjortan av de flesta på proven och andra skriftliga uppgifter. Idag värderas mer hur snabbt man gör en uppgift, vilket drabbar långsamma men noggranna elever. Risken är att elever lär sig att det lönar sig att göra ett hafsjobb. ”Jobba snabbt och effektivt lille vän så får du högre betyg”, vilket som vuxen omvandlas till ”jobba nu på här så kommer det att märkas i lönekuvertet (eller inte)”.

För egen del handlar det förstås om den stress som uppstår när skolor inte är anpassade efter barn med särskilda behov. Jag har själv hört lärare, dock ej på Parkskolan ska sägas, som på fullt allvar menar att anpassning till barn med asperger eller adhd är samma sak som att skämma bort dem.

Sanningen är att dessa barn inte kan anpassa sig till den vanliga skolan lika lite som en rullstolsbunden kan gå i trappor. Skulle någon påstå att man skämmer bort den som sitter i rullstol om man gör en ramp eller sätter in en hiss? Naturligtvis inte. Men när man ska anpassa skolan efter dem med asperger eller adhd så blir det genast så mycket besvärligare. 

På skolor som verkligen kan asperger och adhd är man noga med struktur, respekt, avskildhet och dialog även med föräldrar. På många vanliga skolor idag får föräldrarna bara höra att de är besvärliga om de vill ha dialog. Skrämmande. Enligt egen erfarenhet så svarar knappt hälften av de lärare man kontaktar.

Mandelmann
Min fru och jag gillar båda Science fiction, men ibland tycker vi inte likadant. Min fru tycker om ett program som heter Mandelmanns gård. Det gör inte jag för att uttrycka mig kort. En ständigt flinande man som alltid är glad. Kan det bli värre? Här får jag faktiskt stöd från Gröna Köpingens blogg som utmärkt förklarat varför detta program inte är att rekommendera.

Avslutar med ett Churchillcitat: ”En demokrati är en stat där fritt meningsutbyte inte slutar med en begravning.” Så kan man förstås också uttrycka det. Trevlig helg!

Från semestertur till Norge tidigt 70-tal. Rekreation utan stress.
Veckans stora händelse är annars att Jens Lekman kommit med en ny skiva. Strålande pop. Här tre smakprov, varav den tredje är en duett med Tracey Thorn.







16 februari 2017

En skola för barnen

Länkar till intressant artikel om en skola där barn med Asperger och ADHD får komma till sin rätt. Borde finnas i alla län.

Stämmehäll - ett gränsröse

Gränsröset Stämmehäll där socknarna Mönsterås, Ålem och Fliseryd möts. På fotot från 1983 syns Erik Nilsson och Alvar Carlsson. (Foto: Stranda hembygdsförenings arkiv)
Röset var egentligen en gränsmarkering mellan byarna Bäckhult, Hyltan, Tålebo och Kejsarekulla. Jag tittade i storskifteshandlingarna för Bäckhult 1798 och där framgår att det var då man uppförde det. Jag citerar: ”Stämmehäll, derest Bäckhult, Hyltan, Tålebo och Kejsarekulla ägor sammanstöta, här blef i närvaro af vederbörande jordägare ett ansenligt 5 stena rör uppmurat på högsta klinten af berget, och det ställe som af ålder varit ansedt för märke, och hvarest flere djupe rännor äro synlige som angifves vara huggne i berget, hjertsten som nu nedsattes, är 2 ½ aln lång, ¾ do bred och ½ do tjock, beläget öster om fänebäcken eller Stämmehällsgjölen som chartan visar,…”



På kartan från Fornsök är platsen markerad med ett R.

13 februari 2017

Kvinnor som dras till tuffingar

Jag har alltid betraktad kvinnan som en jämlike. Inte så att jag kallar mig feminist, men jag har alltid haft en jämlik syn. Det betyder förstås inte att jag finner varje kvinna attraktiv eller sympatisk, men det har i sådana fall med individen att göra, inte könet.

Däremot har jag alltid, ända sedan ungdomen, känt ett visst förakt inför fenomenet att snygga tjejer dras till farliga, stygga grabbar.

Redan under min skoltid hade busarna, de tuffa grabbarna med skinnjacka, ofta de snyggaste tjejerna. Och jag kan som vuxen se hur brölande, ölstinna, enstaviga, tatuerade överviktiga machohanar, med en hel del på meritlistan, ofta har kvinnor som spelar i en helt annan högre division. Jag har sett det så ofta att det inte kan vara en slump. Vad är det som gör att vackra kvinnor väljer dessa världar och sedan fastnar där?


Är kvinnorna så ädla att de ser till inre kvaliteter? Nej, knappast. En hel del av de här männen har en överdos av mindre smickrande noteringar på meritlistan. så gåtan kvarstår och kommer att behandlas i min kommande deckare.

12 februari 2017

Gud, kaffe, Kråkerum och punk

En söndag med svart kaffe, Gud och melankoliska promenader. Fick emellertid gå kortare sträcka än jag tänkt mig eftersom jag fått portvinstå, eller gikt om du så vill. Kristalliserad urinsyra som sätter sig i stortåleden. Ofarligt, men gör ont. Brukar få det en gång om året ungefär när jag ätit för många ägg eller för mycket kött. Går över på 2-4 dagar. I kyrkan mottogs en ny präst. Blir nog bra.

Tog en kortare historisk exkursion till Kråkerum. Anders Johansson håller ju föredrag på hembygdsgården om Kråkerum på Bielkarnas tid den 28 februari. Det vi tittade på idag är synnerligen intressant och jag är enig med honom om vad det är, hypotetiskt. Han får berätta själv den 28:e.



Med anledning av föregående inlägg började jag fundera på vad punken betydde för mig en gång i tiden. Det fanns ju vissa delar av punken som jag aldrig kunde ställa upp på som hade med kyrkan och Gud att göra. Men där fanns också sunda bitar som kritiken mot macho mansideal, kritiken mot den blinda lydnaden av auktoriteter. Ja överhuvudtaget ifrågasättandet av det som låg i tiden.


Tyvärr lyckades punken inte vara tillräckligt musikaliskt intressant för att jag skulle orka behålla intresset. Men jag lyssnar ibland för energins skull. Inställningen kan vara bra att ha ibland. Det Dead Kennedys gjorde i förra inlägget var att hålla punkrörelsen ren från vissa sk nazipunkare som smugit sig in. Tror de fanns huvudsakligen i USA.

En av de bästa punklåtarna.


11 februari 2017

Klassisk utskällning lika aktuell idag

En klassisk utskällning från 1982. Lika aktuell idag. Älskar energin i både utskällningen och den musikaliska katastrof som följer.

Dead Kennedys - Nazi punks fuck off

Mönsterås GIF - klubbvimpel

Hade förmånen att få vinna denna på Tradera. En underbar klubbvimpel för Mönsterås GIF.